Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En opera seria i fogelperspektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
ena kastar skulden för oväsendet på den andra. De
skulle förmodligen stå der och gräla ännu i denna stund,
om icke Valentine oförmodadt uppträdde, för att sjelf
uppenbara sin fars försåtliga anslag emot Raoul. Denne
sednare kan icke förklara för sig möjligheten af ett
sådant ädelmod frän en flickas sida, den han förkastat,
men drottningen upplyser honom i två ord om det
rätta och oskyldiga förhållandet med mamsell
Valen-tines besök i herr Nevers’ kabinett, och Raoul inser
nu tydligt hur högt han verkligen är och varit älskad
af sin sköna. Olyckligtvis komma upplysningen och
ångern något för sent, ty det är just i dag Valentine
af sin fader tvingas att gifta sig med Nevers,
ochiröl-lopståget anländer i detta ögonblick, för att bortföra
henne ur Raouls åsyn. Ni ser slupen, som tager
brudparet ombord, rulla af bakom den uppspända
pappersflöden, på sina under golfvet gömda trissor; Raoul
följer den med förtviflade blickar och ser ut som ville
han hoppa efter ner i machineriet, i Seinen vill jag
naturligtvis säga.
Detta är tredje akten, och vi ha ännu två qvar.
När ridåen går upp till fjerde akten, sitter
Valentine i en soffa, kastande melankoliska blickar åt de
folkuppfyllda kulisserna och utropande:
„Jag ensam är hos mig! — Så ensam med min smärta!w
Raoul söker här upp henne, blott för att än en
gång få skåda den älskades bild, men han är icke väl
inkommen, förrän Valentine tycker sig höra främmande
steg, hon springer till fonden och tittar ut genom den
stora dörren; . . . . om ni ser efter, sitta endast ett par
hugenottsoldater helt beskedligt derute på en bänk och
hafva rätt hjertligt somnat från alla religionstvister,
men Valentine upptäcker hvad edra ögon icke räcka
till att skönja, och utbrister melodramatiskt: „Min make
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
