- Project Runeberg -  La veranda. Valda feuilletoner i alla arter /
175

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reflexioner i ett badkar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

i akademien, jag — skulle vara »åh — fan?" Jag
skall sammanblandas med folk utan värde, med folk
af lutter prosa, med viktualiehandlare och
hästmång-lare och svafvelsticksfabrikörer ! Man skall ta miste på
mig och den förste den bäste, som endast har ett mörkt
skägg, man skall ge mig på måfå de allra barockaste
titulaturer och endast ganska vårdslöst be mig om
ursäkt, att man »tog mig för jaktuppsyningsman Moqvist
från —" hvad vet jag?

Vore det ej, som fakulteten försäkrar, så ytterst
hälsosamt, att taga ett och annat granbarrsbad emot
gikt, som, om den ej redan finnes utvecklad, dock
komma kan, skulle en narr ligga här och låta sig
för-vexlas med Moqvistar, ty det är — hur man än
vänder det — något djupt nedslående deri, att på detta
sätt blifva, om än blott för en timma, »durch und
durch" förvandlad och reducerad till naturmenniska,
sedan man under trettio år sträfvat och arbetat att
blifva en menniska högre upp. Den enda trösten
är, att jag har det väsendtligaste af detta »högre upp"
hängande på stolen derborta, endast ett kort språng
från badkaret.

Fördömelsen räcker, som sagdt är, en timmas tid,
det är då gudskelof ingen evighet; derefter torkar jag
naturmenniskan åter af mig och ikläder mig mitt
ädlare jag: gråspräckliga benkläder, förfärdigade hos

mr Martin, »tailleur frangais", vest af blommigt siden,
»mode du jour", rock af buteljgrönt kläde, hvartill
komma lakerade stöflor, hvit halsduk, franska
handskar, spatserkäpp med elfenbenskrycka i form af en
vindthund. På detta sätt blifver jag åter den man jag
verkligen är, jag blifver åter poeten Rimfaxe, — tillåt
mig säga det sjelf! den store poeten Rimfaxe, och då
man nu på promenaden ser min pittoreska helhet röra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:46:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzver/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free