Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett missförstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
„0, min herre! — fortfor den unga damen och
vände sig helt förtroligt till mig, — vi hafva rest hela
7f mil för att komma hit och skåda detta guddomliga
fenomen; äfven ni är utan tvifvel en känslofull själ,
som icke velat underlåta att göra denna ovanliga hunds
bekantskap ?44
„Utan tvifvel, min fröken, men — jag vet icke
hvem jag har den äran att tala med . . .44
„Mitt namn är Julia Petterson, detta är min mor;
vi bo på landet !44
„Äfven jag bor i en aflägsen landsbygd.44
„0, aflägsen ! måhända mycket aflägsnare än vår?44
„Ja, mademoiselle! jag har haft icke mindre än
— 49 mil för att resa hit.44
„0, mamma! den herrn har haft 49 mil för att
resa hit! O, o!44
Och hon fattade entusiastiskt mina händer.
„Fyrtionio mil!44 upprepade modern.
„Ja, mitt herrskap! och ändå en half mil på köpet.44
„Och midt i vintern !44 utropade mamsell Julia,
hvarvid hon fästade på mig en lång, genomträngande blick
af den djupaste ömhet.
Mamma Pettersson öppnade nu en ridikyl, derur
hon framtog allahanda herrlig konfekt. Hennes
mamsell dotter begynte dermed undfägna Fille, hvilken
syntes äta med god aptit.
„0, det kära djuret, se hur han näpet tager
styckena ur min hand, hur han tyckes tacka mig med
sina bruna blickar! O, mamma, han slickar mig på
handen!44
Här inträdde för oss alla en lång paus af stilla,
stumma känslor ....
Ändtligen fann jag stunden passande för att lemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
