Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty omedelbart efter det inledaren slutat sitt tal och ordföranden (Öhman)
tackat underhandlarna för deras arbete och utbringat ett leve för Svenska
typografförbundet, började knivkastningen. Den hann icke avslutas på
sammanträdet den 18 november, utan fortsattes både på ordinarie samman*
trädet den 5 december och på ajournerade mötet den 19 samma månad samt
avslutades först med beslut på sammanträdet i januari 1904.
Föreningens medlemmar hade tydligen gått till denna tariffrörelse med
högt spända förväntningar och den besvikelse de kände när resultatet blev
bekant avspeglades i debatterna. Det var ytterst få i den långa raden av
talare, utom förbundsstyrelsens medlemmar och underhandlare, som ville
erkänna att det resultat som uppnåtts som helhet betraktat icke var dåligt
och att det var det bästa möjliga som kunnat uppnås under för handen
varande omständigheter. En del talare kritiserade själva resultatet, vilket
visserligen innebure en fördel för veckolönsarbetarna genom den lilla för*
höjningen i minimilönen och arbetstidens förkortning, men nära nog en för*
sämring för civiltryckeriernas beräkningsarbetare — vilkas ställning varit
medlemmarnas åsikt i främsta rummet skulle förbättras — genom arbets*
tidens förkortning utan motsvarande förhöjning i grundpriset. Andra talare
kritiserade det nonchalanta och egenmäktiga sätt, varpå underhandlarna och
förbundsstyrelsen tagit hela denna tariffrörelse, då de icke tagit någon som
helst hänsyn till medlemmarnas å sammanträden och genom delegerade ut*
talade önskningar och påvisades oriktigheten av att några få personer be*
sluta i hela kårens livsfråga. Det fanns talare, som till och med betvivlade
befogenheten för underhandlarna att själva besluta angående de nya tarif*
ferna, då de icke erhållit sådant uppdrag annat än av förbundsstyrelsen och
denna hade icke beslutanderätt i tariffrågan.
På föreningens sammanträde den 2 januari 1904 fattades äntligen beslut
i tariffrågan. På detta möte beslöt föreningen med övervägande majoritet
att antaga följande av K. A. Berlin föreslagna resolution:
"Typografiska föreningen i Stockholm, samlad till diskussion om de nya
tarifferna, uttalar härmed sin skarpaste protest mot desamma och hoppas
att nästa förbundsmöte måtte vidtaga sådana åtgärder, att det tillvägagångs*
sätt, som nu är använt, ej vidare kan ifrågakomma."
Minoriteten röstade för ett förslag av J. E. Graf, enligt vilket den förda
diskussionen skulle utgöra svar på frågan.
På samma möte beslöt föreningen, i enlighet med av C. Moberg väckt
förslag, att göra anmälan till kontrollnämnden om saken. Den skrivelse
varigenom denna anmälan gjordes, avsändes den 29 januari 1904 och var
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
