Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ända till 1924 års utgång var det högsta belopp som kunde utdelas ur
invalidfonden 400 kr. 1924 års förbundsmöte höjde beloppet till 500 kr.
Samma förbundsmöte höjde avgiften till invalidfonden till respektive 20 och
10 öre. Följande förbundsmöte (1927) beslöt att vid samma kontingent
till invalidfonden höja det högsta gåvobeloppet till 900 kr. Samtidigt be»
slöts att efterlevande till gåvomottagare skulle erhålla en engångsgåva ur
fonden, uppgående till det årsgåvobelopp medlem enligt stadgarna hade
rätt att erhålla.
"Som villkor för det vid avtalsuppgörelsen 1929 erhållna procenttillägget
ingick, att Svenska typografförbundet skulle söka att nöjaktigt lösa pen»
sionsfrågan", heter det i 1929 års verksamhetsberättelse. Med anledning
härav hänsköts till förbundsmedlemmarna frågan om en förhöjning av för»
bundskontingenten från respektive kr. 2: 10 och 1: 05 till respektive kr. 2: 40
och 1:20. Av detta belopp skulle respektive 0:70 och 0:35 tillfalla inva»
lidfonden, alltså en förhöjning av den förutvarande kontingenten med
respektive 50 och 25 öre till denna fond. Beslutet fattades vid allmän om»
röstning med 4,243 röster mot 1,145. Samtidigt bestämdes gåvobeloppet
från 1 januari 1930 till kr. 200 vid erlagda 520 avgifter med 15 intervaller
tills vid inbetalda 2,200 veckoavgifter gåvobeloppet uppgick till 1,600 kr.,
alltså en ökning av det högsta beloppet med 700 kr.
Vid 1930 års förbundsmöte förelåg en motion från Göteborg, enligt vil»
ken förbundsmötet skulle åt förbundsstyrelsen uppdraga att genom sak*
kunnig person företaga en utredning angående invalidfondens bärighet.
Denna utredning skulle vara verkställd så att den senast kunde föreläggas
1936 års förbundsmöte.
Denna utredning, som gjordes av d:r Tor Jerneman, och vilken i god tid
före 1936 års förbundsmöte utsändes till medlemmarna, visade — något som
man från början kunde vänta — att pensionsfrågan icke kunde lösas efter
försäkringstekniska grunder. Det återstod således ingenting annat än att
fortgå på samma väg som alla övriga broderorganisationer slagit in på, näm»
ligen att höja avgifterna eller sänka understödet eller också bådadera. De
typograforganisationer, som hittills haft frågan under behandling, hade valt
höjning av avgifterna, men hesiterat inför sänkningen av understöden.
Det av förbundsstyrelsen framlagda förslaget till sanering av invalid»
fonden innebar en höjning av avgifterna — från kr. 0: 70 och 0: 35 till kr.
1: 20 och 0: 60 samt en skärpning av understödsbestämmelserna. Det före»
slogs sålunda, dels att två halva avgifter skulle sammanräknas till en hel
avgift samt att intervallerna mellan gåvobeloppen skulle höjas från 120 till
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
