Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. ntA mcd sina manlige kamrater.. Någon
t höielae för love-afaira eynes icke vara
Äjen; fantasien Sggas iclce genom stu-
aLZ Såsom man kunde vänta, hafva nå-
^vanekapsförbindelser mellan de två kö-
K afelutUB på universitetet -¦ yäuakaps-
Ände se" i flenare fört *U !ktenfikJaP"
£ i ^ faU har flådaDt iDgåttS Ullder
8tU£åueflere uttalanden än de redan exem-
i-a »införda finnas från stora och små hö-
pe fftroanstalter öfver hela Förenta Sta-
£¦ allséL godt som utan förbehåll fram-
SniiiJe sarastudiets goda verkningar. Fö-
häSaren för Kanas* universitet säger:
fV! hafva haft i 16 år radikalt samstudTum
•A * M*n a whisper of scandal» (utan till
f : hvisknfog om skandali Före-
?Låren för Butter Umversity, Indiana,
vitsordar äfven lärjungarnes goda uppfö-
18np’aUra’ flesta amerikanska skolauktori-
Jff båUa bestämdt på, att de hö-re stu-
Ea äro antingen icke skadliga eller ock
St nyttiga för de kvmhga studenter-
rfgJ hi Enstaka röster äro dock osäkra,
iiilt fall tala mångåriga och rika erfaren-
f !pr i Amerika tid fördel för saraundervis-
£en, »en icke tvärtom.
Nr 5
Man berättar om en kronprins, hvilfcen som till-
Ma j Y«,Xm begagnar ordet: han, och i sam-
**"& . härmed uppgives, att »ll«nde samtal för-
maDhaDg harmea ugpj d-r’b rin8£n såges hafva
t?gth siff S en riksdagsfarbror metf frågan:
haovandt ug « ^ haQS maje8tät?
- MoLr han fer sin. genmalte bonden.
HdVfÄad öfrer svaret och fixerande nksdags-
^bberlSi"priDsen:
- Icke, då jag såg honom sist, svarade bonden
helt troskyldigt:
Rättegångs-och Polissaker.
Pn hästhandel. Gårdsegaren P. Käll-
; Ö^rsund hade till i måndags in-
StsÄ-unds rådhusrätt ai:födoråds-
ataren Jonas Norberg i R.snäs by af btig-
e ö socken Vesternorrlands län. Målets huf-
lan No berg och Källgren Eöp af en häst
f> ett Dris af 320 k»onor. N. öfverlem-
D°ade dä£id till Källgren en revys å 425
kr iåtnte ränta, utfärdad af A. Åkerlund
i Boda, hvilket belopp K åtog sig att in-
kassera hvarefter han af detsamma skulle
tillgodogöra sig sin fordran, 320 kr jämte
50 kr ? mkassoarvode. Resten skulle re-
mitteras till Norberg, hvilken vid samma
tillfälle tecknade sitt namn som borgen å
reversen. Kunde beloppet ej utfås, skulle
reversen återsändas till Norberg.
En tid efter erhöll Norberg ett bref från
Käll^en med tillkännagivande, att han ej
kunnat utbekomma reversens innehåll, hva-
dan Norberg måste sända honom likvid, en
begäran som N. äfven efterkom. Men i
stället för att, såsom öfverenskommet var,
återställa reversen, afskref Källgren det in-
sända beloppet och lay*»kte därför Åker-
lund och Norberg på återstoden, med rån-
tor och kostnader uppgående till ett belopp
af 280 kronor. Medlen blefvo på exekutiv
väg uttagna hos AorOeiy, reversens egent-
lige egare.
Då målet nu förevar förklarade Källgren,
att han egentligen begärt 250 kronor för
hästen och tagit reversen mera som säker-
het än för att därur göra sig betalt. De
utsökta 280 kronorna hade han ej utkvit-
terat hos kronofogden och hade ingenting
emot att de öfverleuiuades till Norberg. För
öfrigt ansåg han sig ej behöfva gå i svaro-
mål för annat än det stämningen innehöll,
nämligen att han utverkat utslag å reversen.
Stämningen innehöll intet yrkande om åt er-
bärande af penningarne. På ordförandens
förklaring, att de skäl, som i stämningen
åberopades, vore af beskaffenhet, att målet
i alla sina delar kunde fullföljas, anhöll K.
att till protokollet få anmäla missnöje öfver
rättens tillvägagående. Då ej häller detta
ansågs behöfva antecknas, tog Källgren alla
närvarande till vittne på rättens beteende,
då han nog skulle »komma ihåg» detta.
Kärandens ombud företäåde under må-
lets gång protokoll öfver fflernösand hål-
let vittnesförhör med två personer i Stig-
sjö, som varit närvarande vid hästhandeln
och öfverlåtelsen af reversen. Dessas vif-
nesmål öfverensstämde i alla delar med kä-
randens påstående. Källgren jäfvade båda
vittnena, såsom för honom okända, och
anhöll käranden med anledning däraf om
uppskof för deras inkallande.
Målet uppsköts. Ö. P.
Efterspel till lagerbergska målet.
btadsfiskalen X. Aschan iM alniö hade i
egenskap af allmän åklagare uttagit stäm-
ning å redaktören af tidningen Arbetet, för-
re studeranden A. F. Danielsson, för det
han den 11 desember i ett offentligt före-
drag om det Lagerbergska målet angripit
domaremyndigheterna i Malmö. I målet,
som flera gånger handlagts, meddelades i
lördags utslag, hvilket eger följande lydelse:
_ »Genom svarandens eget erkännande och hvad
riP°n ^i VI en förekon"»it. är utredt, att svaran-
min,lrp 1 T? genom tiJlkännagifvanden uti ej
Z *rh » ? -af h?nom nt"ifa& Periodiska tidskrif-
ten Arbetet, an atven en annan här i staden utkom-
mande tidning utlyst s. k. massmöte, som hållits å
fohÄ* SLOra ^ härstäd« söndagen den 11 sist-
rf omkSÄ1* eftermiddagen, och varit besökt
Sch Itu ¥ ?5* Person«-, i sitt föredrag dels hånat
S hS torI°JJiga1; rådhusrättens behandling af ett
måi vfrit Pn * UtHla annorl<">da. om dess före-
Sa ffitSuT ? f°£et’ dels * 6fTi^ mot sam-
kande^ttri i ""S*? falt smädliga och ärekrän-
SfstädSS ?’ deIs.Ock vädiat tiH de vid mötet
utEdP Ä att iDstämma med honom i hans
oSf d°men öfver Lagerberg vore vrång
beSaStten ^.."»ser det icke, mot svarandens
2vf ÄJrf, ^ f?Uo Wagalagdt, att svaran-
hSka ÄT’.tt""SJ* de rådhusrättens ledamöter,
bart J W 1 a«ömandet af åtalet mot Lager-
påp£rndäfIen«>t rättvist att för det svaranden
EsSL?^"11^ sätt talat smädligenmotråd-
SIÄ ledafö’er for deras embetsutöfning, och
Siw "* ?nder 9ynn«ligen försvårande om-
svaSn «J?Slikt J ’ kaP- 2 § strafflagen döma
branden att hållas i fängelse under sexmånader.
rJ?^»re&ränkniiig i bref till vise hä-
raclshofdmg J. F. Lindholm dömdes filoso-
hekandld ten V.Lindqvist i Linköping den
L? enllgt 16 kap. 9 Sstrafflagen"att bota
3U kr. samt att betala kostnaderna! målet.
het??vrm^ka målet’ Polismyndig-
heten i Up8ala (det vill med andra ord säga
polismästaren frih. Raab) har nu under m-
sntiekanslersembetetfe pröfning stält stadsfi-
skalen Khngbergs förfarande i fråga om
SrStällande mot V- E- Lennetrand för
bädelse mot Gud, hvilket åtal stadsfiskalen
1 polismyndigheten fått i uppdrag att in-
ieaa, någOt som han dock ansett sig ej böra
pra, samt tillika hemetält huruviSa, efter
jvau som numera förekommit, åtal bör mot
^ennstrand anställas eller ej, skrifver «Fyris»
Meddelanden fr. allmänheten.
Interiör från en landsförsamling.
Hår i socknen ha vi sedan i juni månad
förlidet år varit välsignade med en vice pa-
stor, nästan direkt importerad från den fjell-
stedteka prestfabriken, hvilket jag ej anser
som ett fel; men v. pastorns uppträdande
här i kommunen skulle kanske vid dagsljus
tåla’vid ett närmare skärskådande. Hr v.
pastorn är skåning och då han blef t. f.
så långt upp i Norrland trodde han sig
antagligen komma utom sivilisationens om-
råde d. v. s. till riktiga Hottentotter.
I flera år ha vi inom kommunen haft
en sraåskollärare, godkänd af skolstyrelsen,
samt för öfrigt klanderfri i tjänsten, men
det första ’ hr pastorn uppsnokade (antagli-
gen i brist på annan angenämare syssel-
sättning) var att omnämde skollärare saknade
småskolelärarinneexamen och därför ansåg v.
p. med sitt ytterst fina samvete ej förenligt
att ett dylikt subjekt skulle få ha den in-
galunda afundsvärda lotten att läsa med
abcdarne, hvilket hade till följd att läraren
blef uppsagd från sysslan. Men pastorn
tyckes ingalunda vara densamme, som gör
en del till hälften; hans -valspråk är: »Allt
eller intet»; han har äfven den afsigten att
få hela den nuvarande skolstyrelsen kasse-
rad, och detta på den af honom själf an-
gifna grunden, att de ej äro »o<j kristligt
sinnade, hvilket jag för min del’ beklagar,
men detta är ju deras egen sak. Emellertid
äro dessa personer de mest framstående
personer inom kommunen, och hvilken som
år nog kri*ten eller ej, antar jag att hr pa-
storn ej kan afgöra, men enligt hvad jag
har hört, skall han hälst se om han finge
fruntimmer till ledamöter i skolstyrelsen.
Om det är därför att dessa äro mera kom-
petente därtill, eller därför att hr pastorn
känner sig mera kallad att vara ordförande
i en styrelse som är klädd i kjol, vet jag
icke.
För öfrigt tyckes det som hr pastorn
skulle vara född omkring 200 år för sent,
han borde ha lefvat och regerat under in-
kvisitionens tidehvarf, då han kommit att
avansera långt. Han är under den s. k.
gudstjänsten sä ytterst rådd förattnågra af de
i hans tycke dyrbara ord skola förirra sig
utom kyrkans murar, att han strängeligen
förbjudit kyrkovaktarena att hvarken in-
eller utsläppa någon af fåren under hans
predikan, och dessa cherubirnar måste na-
turligtvis foga sig efter förmannens bestämda
order. Till yttermera visso, och till före-
kommande af all säkerhet, så har han å
läktardörrarne anbragt säkerhetsriglar i hän-
delse att den hedervärda väktaren en trappa
upp skulle vara för svag att med hand-
kraft hindra im- och exporten till orgelläk-
taren. Väktaren ifråga behagar nämligen att
låsa dörrarne, samt taga nyckeln i fickan
och sedan sätta sig på orgelnistens högra
sida, tills hr pastorn slutat sin predikan, med
hvilken rätt må försynen och kyrkolagen
afgöra.
tians predikningar i all ära; men hvar-
för inblanda sakar och ting som ej höra
inom textens område; isynnerhet gjorde jag
mig särskildt uppmärksam på hans predi-
kan l:ste söndagen efter trettondagen hvil-
ken text, om jag ej missminner mig, finnes
beskrifven i Luce 2:4 2. Hvad gaf anled-
ning till hr pastorns bannlysning af good-
templarnes bal i H.? eller dans som han
behagade kalla den, i hvilket nöje delta-
garne efter hans utsago hade sedan den
mindre lockande utsigten, att med centner-
tunga fötter dansa ned i afgrunden.
Eu annan sak som jag ofvannämde sön-
dag gjorde mig uppmärksam på, var det,
att, vid s. k. kungörelsernas uppläsande han
med hög och tydlig röst uppläste hvarest
s. k. bibelförklaringar skulle hållas, icke
uteglummande fullständiga titlarne på går-
dens egare där desse föredrag skulle ega
rum, han var t. o. m. så specifikt noga i
detta hänseende att han endast uteglömde
en värdighet för häradsdomaren och kyrko-
värden nämligen att denna betitlade höga
person äfven är innehafvare af en medalj,
ursäkta att jag ej minnes storleken på den-
samma, jacr menar medaljen, och för resten
får jag bekänna min okunnighet att redu-
sera densamma till det nu mera vanliga me-
termåttet, men andra vigtigare meddelanden
såsom länsmannens kungörelser till de väg-
hållningsskyldige och landstingets protokol-
ler behagade hr pastorn läsa så tyst att de
närmaste korgubbarne ej kunde tydligt höra
det.
Han är naturligtvis protektionist, kanske
af öfvertygelse? Därfär söker han att få tid-
ningen »Arbetarens vän» Kumäniske gene-
ralkonsuln C. O. Bergs väl- (för att icke
säga ökända) tidning spridd inom kommu-
nen, föregifvande att denna tidning är den
mast läsvärda emot andra tidningar som
endast är ett intet emot denne af honom
utpuffade tidning. Men kanske att den
50-öring som jag antar han har i behåll å
hvarje ex. utgjort en del af bevekelsegrun-
den för hans ömmande för församlingsbor-
nas sunda lektyr. Emellertid år genom
hans försorg omkring 150 å 200 ex. af
denna tidning spridd inom kommunen.
Och för ötrigt önskar jag hr pastorn, om
början varit god, god fortsättning på det
SUNDSVALLS TIDNINQ Torsdag 12 Jannari
18*S
nya året, äfven får på samma gång anhålla
att få vid lämpligt tillfälle återkomma.
Au revoir
Långhundundriander.
För den penninggåfva (10 kr.) jag —
såsom uppmuntran för det jag vid den stora
branden å Vindskärsvarf lyckades framkom-
ma till brandstället med första vattenkaret
— af hr byggmästare Sjölén ur egen kassa
bekommit får jag hembära min hjärtliga
tacksägelse.
P. Å. Tjernqoist.
En ekonomisk fråga.
Huru stor blir förlusten af att skeppa ut
s. k. //o//uK<&t-timiner, emot att såga upp
samma timmer här hemma?
Det skulle vara kärt veta huru herrar ex-
portörer af sagda träsort uppgjordt kalky-
len däröfver; nog förtjänar den att nogare
undersökas innan nya försäljningar göras.
Fjolårets skeppning och priser kunna ju
beräknas. Arbetare.
I en liten stad var det mycket ondt om rum,
hvarför hr X. en dag gick upp till en bekant, som
bodde där, och sade att han ville bosätta sig i
staden, men icke visste huru han skulle bära sig
åt för att få en treflig våning,
— Gå omkring och se på våningarna, rådde den
tillfrågade, och då du finner någon som passar dig,
så biud värden 200 kronor mer än hans hyresgäst
betalar, och du får nog våningen.
Om några dagar återkom hr X. till sin rådgif-
vare, tackade honom för hans utmärkta idé samt
omtalade att han fått en våning.
— Nå, hvilken?
— Din egen.
Strödda underrättelser.
Eiffelska tornet och dess elevatorer
beskrifvas i ett bref till Stockholms Dag-
blad. Däri redogöres särskildt för det nya
hiss-system, som blifvit konstrueradt af den
svenske ingeniören P. G. Backman och blif-
vit godkändt såsom det billigaste och säk-
raste. Systemet beskrifves sålunda:
Två gigantiska »skrufvar» af 320 meters
längd och 4.5 meters diameter insättas i
tornets axel. Hvarje skruf består af en rail
vriden i spiral ochjuppihållen af vertikala
bjälkar. Inuti hvarje skruf rör sig en hiss-
korg indelad i tre våningar med plats för
100 personer. Denna hisskorg uppbäres af
en vagn, hvars hjul, disponerade i spiral,
hvila på den nyssnämda spiralvridna railen.
Som denna vagn kan sättas i vrid ning om-
kring sin vertikala axel är det tydligt att
den höjer eller sänker sig allt eftersom den
vrides åt ena eller andra sidan. Hisskor-
gen, hvilande genom sin egen tyngd på vag-
nen, höjer och sänker sig således äfven, na-
turligtvis utan att kunna taga del i den vri-
dande rörelsen. Rotation åstadkommes af
en vertikal stållina utan ända, som erhåller
sin rörelse af en maskin placerad vid foten
af tornet. Denna lina rör sig alltid i sam-
ma riktning och med samma hastighet, vare
sig hisskorgen går uppåt eller nedåt. Hen-
nes rörelse fortfar äfven när hisskorgen är
afstannad. Allt detta åstadkommes genom
en mekanism, som befinnes under hisskor-
gens botten, och hvilken är att betrakta som
apparatens hjärta; den är dessutom så in-
rättad att vagnen ej själf kan röra sig nedåt
utan att vara åverkad af linan.
Skulle således denna springa, hvilket ju
alltid är möjligt, så stannar vagnen i sin
rörelse utan att något anormalt inträffar och
utan att spärrhakar eller andra med stöt
verkande mekanismer ens träda i verksam-
het, samt dessutom utan att konduktören
behöfver verka på de bromsar, som i alla
fall finnas, och hvilkas roll snarare är att
förminska hastigheten innan man anländer
till stationerna, om så skulle behöfvas; än
att tjäna som säkerhetsåtgärder. De per-
soner, som befinna sig i vagnen, kunna då
i händelse vagnen stannat nedstiga på den
spiralvridna trappa, som omger hvarje skruf.
Som stållinan icke uppbär hisskorgen utan
endast tjänar att sätta vagnen i vridning, är
hennes diameter ytterst liten, endast 16
millimeter. Maskinen, hvars mål återigen
endast är att sätta denna lina i rörelse, kan
således arbeta utan af brott och utan att vara
beroende af hisskorgens rörelse. Maskine-
riet är därför ytterst enkelt. Hisskorgens
manövrering år också vida enklare än vid
de vanliga hissarne och afstannandet vid sta-
tionerna sker automatiskt.»
Brefskrifvåren tillägger:
Ingeniör Backmans elevatorer utföras af
»la societé des anciens établissements Cail»
ett af Frankrikes största konstruktionshus,
med hvilket hr Backman associerat sig för
exploiterandet af sin uppfinning i Frankrike.
Detta hus styresman år den äfven i Sverge
välbekante öfverste de Bange, uppfinnaren
och konstruktören af Frankrikes nuvarande
artillerimateriel.
Ben ena tallförhöjningen följer af
den andra. Sedan spän måls tullarna nu
blifvit förhöjda, fordra Westfalens landt-
mannaföreningar och »hushållgillen» förhöj-
ning af införseltullarne för svin och foder-
varor, emedan i Nederländern på grund af
billigare spanmåls och foderpris svin kunna
uppfödas under gynnsammare omständighe-
ter än i Westfalen. A. B.
Indianerna i Förenta Staterna. Rö-
rande indianerna meddelar inrikesministern
i sin årsberättelse bl. a. att de siviKserade
indianerna, uppgå till 70,000. Dessa äro
spillror af de sex nationerna i Newyork
samt de lem eivilleerade stammarne i Indi-
anterritoriet. Af 173,600 halfsivUiserade
indianer äro 68,000 klädda i europeisk-
amerikansk drägt, bebo 16,477 hus, odla
238,000 acres jord och sända 10,500 barn
till skolorna. 25,000 bland de fullväxte
förstå och bruka det engelska språket.
Afrättade nihilister. Wiener All-
gemeine Zeitung har på indirekt väg från
Petersburg erhållit följande telegram da-
teradt den 1 dennes:
I går hängdes 8 nihilister. Bland dem
var kosacken Schernoff som förberedt ett
attentat mot tsaren under dennes resa till
kosackerna.
YiDtern i utlandet. Från Agram i
Kroatien telegraferas den 4 dennes:
En stor mängd arbetare, som återvände
hem, öfverraskades i går af en fruktans-
värd snöstorm och begrofvos under drif-
vorna. Hittills ha fem lik framgräfts. Man
söker efter de andra.
En prinsessas tal om kvinnoemanci-
pationen. Drottning Victorias dotter, prin-
sessan Heléne, gift med prins Kristian af
Slesvig-Holstein, bevistade för en tid se-
dan vid den kvinliga högskolan i Egham
aftäckningen af drottningens staty och höll
därvid ett anförande, där hon bl. a. ut-
tryckte sig på följande sått om kvinnornas
högre uppfostran:
»Det är icke längre nödvändigt, att, som
för femton eller tjugo år sedan, betona vig-
ten af kvinnornas högre uppfostran. Det
har tvärtom snarare blifvit af behofvet på-
kalladt, att varna för det öfverdrifna fram-
tidsperspektiv, som somliga måla ut för sig.
Jag skulle vilja säga: må en kvinna aldrig
glömma, att hon är kvinna, må hon aldrig
glömma, att hennes största makt och hen-
nes förnämsta prydnad ligger i hennes
kvinlighet. Jag sympatiserar visserligen
varmt med hennes sträfvande efter kunska-
per och bildning, men jag vet, att den äre-
lystnad, som ofta kastar henne in på man-
nens områden, många gånger kommer henne
att underskatta värdet af de pligter men
äfven privilegier, som tillkomma kvinnan
allena. Jag vill dock på intet vis härmed
hafva sagt, att kvinnornas högre uppfostran
och större bildning göra dem odugliga som
husmödrar och att kvinnor med nödvändig-
het äro dåliga kustrur och mödrar, därför
att de läst Euklidcs och Tacitus.»
Om Tysklands handelspolitiska läge
yttrar sig handelskammaren i Giessen på
följande sätt i sin kort före årets slut af-
gifna handelsberättelse:
»Det förhållande, i hvilket det tyska ri-
ket, hvad handel och utbyte angår, står till
utlandet, motsvarar mer eller mindre den
allmänna karaktär, hvilken för närvarande
de internationela förhållandena på detta om -
rade nästan utan undantag hafva antagit.
Öfverallt framträder det sträfvandet att
skydda det egna landets marknad mot ut-
landets konkurrens genom afspärrningsåt-
gärder, hvilka den däraf träffade grannsta-
ten alltid anser sig böra besvara med lik-
nande åtgärder. Dessa sträfvanden, som
nästan alla kulturstaterna omfatta, verka
äfven i Tyskland hämmande handeln och
utbytet och i synnerhet på den inhemska
industrien, hvilken på många områden un-
der så försvårade förhållanden icke förmår
upptaga konkurrenskampen på den främ-
mande marknaden».
I frågft om det allmänna affärsläget an-
märker berättelsen, att enligt ingångna re-
dogörelser densamma icke väsentligen än-
drat sig, sedan den förra berättelsen af-
gafs. »Klagomålen öfver slappad affärs-
verksamhet, ringa förtjänst och bristande
företagsamhet fortfara. Likaså förefinnes
alltjämt längtan efter större lugn, såväl i
de förhållanden, som inverka på Tysklands
affärer med graudstaterna, som äfven i fråga
om de nyheter och omkastningar — i syn-
nerhet beträffande skatte- och tullagarne
— hvilka på senare åren hafva företagits.»
Ett jättelikt affärsföretag. Enligt hvad
utländska tidningar berätta lär en kolossal
:-amerikansk »ring», bestående af åt-
amerikanska millionärer, samt Rot-
ne, hertigarne af Devonshire och
Westminster m. fl. magnater hafva för af-
sigt att på lämpliga orter utefter Minnes-
sota—North Western järnväg uppföra sädes-
magasin, svinslagterier, m. m. Alla slag
af amerikanska produkter, såsom säd, fruk-
ter, fårkött, fläsk, ost och smör, såväl som
lefvande boskap, sändas från dessa platser
~i järnvägen till Chicago och därifrån till
iewyork, hvarest en särskild hamn med
stora dockor och tilläggsplatser skall an-
läggas.
rån denna hamn utskeppa endast bola-
i egna ångare och afgå till Barrow i
__jland, hvilken hamn eges af hertigen af
Devonshire, som därjeinte år president i
den järnväg, som förenar provinsen med det
öfriga engelska järnvägsnätet.
I Barrow skola längs lastageplatserna upp-
föras slagterier för den omedelbart, efter
landsättningen skeende nedslagtning af bo-
skapen, garfverier för hudens beredande till
läder och skinn och faktorier för fabrika-
tion af margarinsmör af talgen. Stora ma-
gasine^ocb förrådshus skola därstädes upp-
föras, från hvilka det jättelika företagets
produkter komma att spridas öfver hela
England förmedelst egna filialer i alla större
städer, på det att konsumenterna skola kun-
na erhålla sina varor i första hand utan
några fördyrande mellanhänder.
Telegram t. Sandsvalls Tidning.
Stockholm den 11 jan. Enligt Stoek-
holms Dagblad, Aftonbladet och Sven-
ska Dagbladet skall prins Oscar ingå
äktenskap med fröken Ebba Henriette
Hnnck, hoffröken hos kronprinsessan,
född 1&58.
Frän utlandet.
Österrike. Times* meddelare i Bom fram-
håller, att Österrike med hänsyn till sin sla-
viska befolkning har goda skäl att i det
längsta draga sig för ett krig med Ryss-
land. Det finnes icke en slavisk provins i
Österrike, där icke en sammansvärjning af
större eller mindre utsträckning är bildad,
åsyftande att framkalla uppror i hären i det
afgörande ögonblicket och uppror i de olika
landsdelarne mot tyskarnes och ungrarnes
välde. En dylik organisation, understödd
af ett stort rikes statskonst, diplomatiska
makt och tillgångar, får man icke förakta.
Tyskland. Det nya lagförslag, som kom-
mer att framläggas för tyska riksdagen, om
sosialistlagens förlängande innehåller bland
annat en bestämmelse, hvarigenom de olika
förbundsregeringarna bemyndigas att utvisa
från tyska riket alla de sosialister, som
redan blifvit bestraffade enligt sosialistla-
gen. Sosialisttidningen Volksblatt, som ut-
kommer i Berlin, tror sig kunna meddela,
att roedlemmarne af det sosialistiska par-
tiet beslutat att icke vidare deltaga i va-
len till riksdagen, i händelse det nya lag-
förslaget varder antaget.
— En viss Jakob Munch, som tills för
fyra månader sedan varit anstäld såsom
bokhållare hos en grosshandlarefirma i Lud-
vigshafven, har blifvit häktad i Mannheim
för försnillning af 140,000 riksmark från
firman. Han nade under en följd af år
förfalskat böckerna, hvilket upptäcktes efter
Munchs fråntråde från sin plats. Munch
lär på kort tid ha byggt fyra hus åt sig
för penningarna.
Frankrike. De nya senatsvalen förli-
den torsdag ha ej gifvit ett alldeles så till-
fredsställande resultat som republikanerna
väntat. De hade gjort räkning på att vinna
ett stort antal platser från monarkisterna.
Nu ha de i stället till dem förlorat 3 plat-
ser. Valda äro 61 republikaner och 21
monarkister. De republikanska tidningarna
se dock i denna lilla förlust ej något tec-
ken till återgång inom den verkligt repu-
blikanska delen af landet, då den hufvud-
sakligen härleder sig dåraf, att händelsen
gjorde att det af gammalt monarkiska Bre-
tagne med alla sina departement denna
gång deltog i valet. De mera åt höger
stående republikanska tidningarna, såsom
Débats, tro ej heller att republikanerna ha
anledning att oroas öfver utgången. Lan-
det, säga de, har endast uttalat sig mot
ytterlighetsmånnen. Af de radikala ha näm-
ligen endast 2 blifvit omvalda. Opportuni-
sterna ha sålunda hädanefter som hittills
majoritet i senaten.
— Presidenten Carnot har genom fran-
ska sändebudet i Berlin, Herbette, särskildt
varmt nyårslyckönskat kejsaren samt låtit
förklara, att så länge han (Carnot) stode i
spetsen för Frankrike, skulle intet franskt
kabinett få drifva krigisk politik.
Ryssland. Rörande den ryska truppsam-
mandragningen vid gränsen mot Europa
föreligga motsägande underrättelser. Times’
meddelare i Wien har mottagit ettenskildt
bref från Varschau af innehåll, att trupp-
koncentrationen uteslutande riktar sig mot
Guliziens gräns, nämligen till distriktet Lub-
lin, dit trupper oupphörligt anländt under
de senaste två månaderna. Brefskrifvaren
tillägger, att de där koncentrerade trup-
perna äro vida talrikare ån meddelandena
i tyska blad aDgifva, och inom ett par da-
gar skola den i Riga gamisonerade grena-
diärdivisionen och fjärde kavalleridivisionen,
hvilken består af tre dragonregementen, in-
rycka i distriktet Lublin. Ett sjukhus med
4,000 sängar inrättas i Rejoviec, en järn-
vägsstation vid Veichsen. Efter ryska ny-
årsdagen (den 13 jan.) skola genast Koly-
vanski- och Poltavski-linieregementena, som
båda ligga i Varschau i garnison, marschera
till gränsen och Varscnaus fyra gardesin-
fanteri- och två gardeskavalleriregementen
ersättas med linietrupper från det inre af
Ryssland. I Varschau talar man mycket
om truppsammandragningar i Volhynien och
Ukraine och resande från dessa trakter för-
tälja om stora läger vid Rovno, Bövel och
Berdytscheff. Sistnärada uppgift behöfver
likväl — slutar brefskrifvaren — styrkas.
»Pester Lloyd» — hvilken, enligt Times’
meddelares i Wien vitsord, är monarkiens
ledande tidning, den bäst underrättade och
den viktigaste att tillspörja under en kris
— framhåller också, att de ryska truppsam-
mandragningarna fortfara, trots alla försäk-
ringar om motsatsen, och förklarar, att da-
gens stora fråga är, huruvida Ryssland skall
förunnas tid att förbereda sig.
Hela den ryska styrkan i distrikten Vilna,
Varschau och Kieff uppgår, enligt uppgift
från väl underrättadt håll, till 300,000 man
och 700 kanoner, medan Tyskland längs
ryska gränsen har blott 75,000 man fotfolk,
14,500 kavalleri och 8,000 artilleri med 340
kanoner, meddelas från Wien till »Times».
— Befästningsarbetena i Rysslands vestra
distrikt pådrifvas ifrigt. Vid Rovno upp-
föras detacherade fästen och baracker. Vid
Ivangorod uppläggas på fästningsvallarne
kanoner, som nyligen ditländt från Ryss-
land. I arsenalen i Varschau arbetas dag
och natt.
»Dziennik Polski» i Lemberg omtalar, att
de längs galiziska gränsen förlagda ryska
trupperna äro illa hemsökta af farsoter, i
Synnerhet tyfus och rödsot. Hundratals sol-
ater hafva redan dödt. Man inhyser de
sjuke nödtorftigt i baracker; sanitetstjänsten
lär vara ytterst illa organiserad.
Rumänien utskrifver i år en betydligt
större rekrytstyrka än vanligt, eller 19,500
man för linien och 25,000 man för territo-
rialhären. I arsenalen och statens järnvägs-
verkstäder arbetas dag och natt med en
arbetsstyrka dubbelt så stor som den sed-
vanliga. Ministerpresidenten förklarade ny-
ligen i svar på en förfrågan i deputerade-
kammaren, att Rumänien i nödfall kan gå
i fält med 300,000 man, hvilken förklaring
mottogs med högljudt bifall.
Bulgarien. Om ett försök till en ny bul-
garisk kupp meddelas i söndags från Paris
följande:
Agence Hävas meddelar från Sofia, att
cirka 50 montenegriner gjort ett landstig-
ningsförsök söder om Burgas, men hindrats
af en skara bönder. De försökte därefter
inlöpa i floden vid Burgas, men möttes af
missionens trupper. Tolf montenegriner och
8 soldater sårades; de öfriga montenegri-
nerna togo till flykten. Det förljudes att
den från de föregående kuppförsöken be-
kante Nabokoff förde befälet öfver friby-
tarne.
— Agence Hävas meddelar, att fartyget
med Nabokoff och 100 insurgenter ombord
kom ifrån Konstantinopel. Tjugu insurgen-
ter samt åtta bulgariska soldater dödades
vid sammandrabbningen.
— 21 ryska ledare för fribytarskaran,
hvilka vid kuppförsöket tillfångatogos, kom-
ma att skjutas. Nabokoff har lyckats und-
komma.
Nordamerika. I Chicago pågår en in-
samling för resandet å Haymarket af ett
monument med anledning af »segern öfver
anarkisterna». Privata anteckningslistor ut-
sändas öfverallt, »benefice»-föreställningar
utlofvas på teatrarne och Vesterns största
tidning »The Chicago Tribune» uppräknar
namnen på alla, som skänka penningar där-
till — en stor lockelse för en amerikan!
Konstnärerna ha uppmanats inkomma med
skizzer till förslag. Då det gäller anarki-
sterna, gifves det blott ett parti i detta land;
och detta är icke-anarkister. Detta parti
talar som den stora Newyorktidningen »Sun»
gjorde i en upplaga efter exekutionen af
de fyra anarkisterna: »Samhållet år råddadt
och det skall veta och våga rådda sig ån
en gång, behöfde det äa hänga 4,000 anar-
kister».
Handel och sjöfart.
Aktiebolaget Sundsvalls Handelsbanks
ställning ultimo dec. 1887.
Tillgångar:
Kassabehållning ............................ 212,255.61
Inventarier...................................... 6.264.9S
Obligationer ................................. 208,044.72
Vexelräkningen ........................... 2,738,378.98
Reverser mot hypotek af diverse ...... 1,759,101.80
Kassa-Kreditivräkningen ............ 975.454.71
Fordran å löpande räkning med banker 1,050,997.69
Fordran å andra räkningar........... 630,442.28
Kr. 7,580,940.11
Skulder:
Aktiekapital....................................1,500,000.00
Reservfonden ............................... 225,000.00
Reserverade medels konto.................. 12,279.32
Depositionsräkning ....................... 4,834,619.75
Upp- & Afskrifningsräkning ............ 701,660.17
Sparkasseräkning ..................... 1,025,619.70
Postremissvexelräkning .................... 112,589.ii
Skuld å diverse räkningar...........1,169,171.76
Kr. 7,580,940.11
Norrlands Skeppslista.
Nov. 21. Superior, Larsson, anl. t. Rosario från
Cardiff.
— 22. Robert, Sjöberg, gt. Empedrado från Ro-
sario.
— 29. August, Lindström, segelkl. t. Falmouth
r. o. fr. Rosario.
Dec. 2. Medelpad, Öhrnberg, segelkl. t. S:t Tho-
mas fr. Pernambuco.
— 4 Sundsvall, Holmqvist, segelkl. t. S:t Tho-
mas fr. Pernambuco.
— 30. Catharina, Myra, segelkl. t. Savannah fr.
Marseille.
— 31. Johan, From, segelkl. t. Rosario från
Marseille.
Jan. 3. Nanna, Grubbström, anl. t. Queenstown
fr. Java.
— — Elisabeth, Sjölander, segelkl. t. Laguna
de Terminos fr. Barbadoes.
Åfgån^na och ankomna fartyg.
Honfleur d. 28 Dec. Siri, Andersson, från Sunds-
vall.
Launceston d. 31 Dec. Magnat, fr. d:o.
Barrow d. 3 Jan. Vere, Kastman, fr. dito.
Algoa Bay d. 6 Dec. Egden, Berthelsen, fr. dito.
— 306 —
och täcke. Den fick sitt ljus genom en glugg,
liggande utåt en med gas upplyst ?ång. Dit
ledde äfven den med reglar och jernstänger till-
bommade dörren.
Louffard gjorde ett försök att bryta upp den
men gendarmen, som var posterad utanför, ro-
pade skrattande:
— Vill ni inte hålla er lrgn, så sätter jag
black på er. Kom ihåg det.
Louffard tog vinken i akt och kastade sig på
den hårda träbritsen.
Tidigt på morgonen tog kommissarien ho-
nom i förhör, raeu utan resultat. För öfrigt
erfor han, att hyrkusken Gaeparin var bekant
vid Quai de Billy, och att hans utseende öf-
ver-nsstämde med fångens. Då emellertid åt-
skilligt tydde på en förbindelse mellan honom
och flyktingen, förpassades han till ransaknings-
fämrelset.
Och Bontemps? Han hade lyckats komma
andan med lifvet.
TJUGUSJETTE KAPITLET.
Klockan två p& eftermiddagen inträdde Va-
lentin i d’Argentals palats och bad att bli an-
mnld hos markisinnan. Han infördes i hennes
budoar.
Här rådde en så djup skymning, att han till
en början ej kunde urskilja något.
Emellertid kom Gabriella lifligt emot honom
och räckte honom bägge händerna, hvilka han
töljde med kyssar.
— 311 —
Med ett sorgBet leende tog han opp ett pap-
per ur fickan och räckte henne det.
Hon bleknade. Det var hennes eget bref till
polisprefekturen.
— Ni har förtegat mitt namn, och jag tac-
kar er derför, sade han. Emellertid är äfven
jag förlorad. Eouquin skall icke ett ögonblick
t vek t att förråda mig.
— Hur har ni kommit öfver detta bref?
— Rouquiu eger vänner öfver aJlt. Angif-
velsen skickades till h onom, och han kastade
den i papperskorgen. Då jag kände igen er
handstil, stoppade jag den på mig. Emellertid
har ni nått ert mål. Detta bref har väckt miss-
tankar, och de skola öfver gå till visshet, blott
ni ger vederbörande ett par små anvisningar.
Skrif till exempel följande: Den i natt gripne
karlen, som kallar sig Gasparin, heter i sjelfva
verket Louffard och är ett af Rouquins kreatur.
Den mördades namn är Senecbal, och hans bo-
stad finner ni vid fiue Bleue. — Detta är nog.
— Nfi, hvem vet. om jag icke tar er på or-
den! utbrast Gabriella.
— Jag begär ej bättre.
— Är ni då malt p.i lifvet?
— Ja, och jag vore lycklig att få dö genom
er hand. Men spill icke en minut. Börjar
Bouquin befara något, så rymmer han genast
ur landet.
Markisinnan såg öfrerraskad på honom.
— Ni misstager er, om ni tror, att jag äm-
nar visa uågot al&gs medlidande med er, aade
hon. Jag skall genast skicka er biljett till ve-
derbörande.
_ 310 —
— Irke nog med detta himmelskriande dåd!
återtog Gabriella. Ni ha nu också utan tvifvel
mördat gamle herr Senechal.
—- Ingenting af allt detta träffar mig, ytt-
rade han nu. Ni skall en dag bli öfvertygad
derom.
— Hvarför icke lika gerna nu genast? ut-
brast hon försmädligt.
— Rätta ögonblicket är ännu ej inne. —
Närmande sig henne, fortfor han: Anlednin-
gen, bvarför jag känner mig så lycklig öfver att
träffa er i dag, är att jag har en glädjande un-
derrättelse att lemna er.
— Hvad menar ni?
— Två nya brott ha verkligen blifvit begångna
i dagarne. Det ena är oåtkomligt. Med det
andra — herr SenechaU mord — sysselsätta
sig redan vederbörande. En af mordarne har
fallit i deras händer. Från honom blir det ej
svårt att leda sig till Rouquin. För denne be-
tyder det döden, för mig galérerna — en van-
ära, från hvilken jag dock skall rädda mig ge-
nom ett sjelfmord —, men för er Gabriella, är
allt detta detsamma som friheten. Alltså har
ni all anledning att glädja er.
— Ab, det finnes således ändå rättvisa i
verlden! utbrast hon med gnistrande ögon.
— Den fasttagne mördaren skall visserligen
hellre underkasta sig döden än förråda Rouqmn.
Men underrättar ni polisen om, att de stå i
förbindelse med hvarandra, så blir allt snart
upptäckt.
— Ert råd kommer för sent min herre, in-
föll Gabriella med ett obarmhertigt skratt. Rou-
quin har redaa blifvit angifven.
— 307 —
För en stund glömde de allt för sin kärlek
och bängåfvo sig helt och hållet åt hvarandra.
Ett brott hade skilt dem åt, och Gabriella
kunde icke betrakta sig som Norberts hustru.
De utståndna lidandena, de öfverströmmande
känslorna drogo henne till Valentin.
Omsider återkallades de dock till verklighe-
ten, och hon frågade, hur sakerna stodo.
— Ett nytt brott är begåDget, sade han.
— Ännu ett! utbrast hon rysande.
— Ja, åtminstone ser det så ut. Gamle
herr Senechal har försvunnit.
— O, min Gud!
— Hvad André beträffar, återstår endast hop-
pet att kunna uppehålla hans lif, tills brodern
hinner hem.
— Men så snart denne anländer, löper ju
också han fara. Kanske kommer han dessutom
för sent.
— Det tror jag ej. Jag har läst ban§ sista
bref. Enligt detta, ämnade han sig från Köln
till Munchen, och han uppgaf sin adress der.
I morgse telegrafenide jag dit och bad honom
genast återvåDda till Paris, emedan hans bror
vore svårt sjuk och fadern försvunnit. Således
skyndar han sig nog allt hvad han kan.
— Det är dock långt mellan Köln och Mun-
chen, och han kan ju för öfrigt bli uppehållen
på vägen.
Valentin svarade ej. Han hade gjort allt,
hvad iom stått i bans makt.
J)e sutto en atund i tankar. Slutligen fat-
tade han hennes hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
