Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nr 6
SUNDSVALLS TIDNING Lördag 14 Januari
im
VolUsfeoleläraremöte. Allmänt aveiwkt
JKläraremöte skall hållas i Stockholm
Äundaode sommar. Centralstyrelsen för
SvS allmänna folkskolelärareförening,
Z fått i uppdrag att vidtaga åtgärder for
mölets anorSEande, har vid sitt nu hållna
fanunanträde utsett en raötesbestyrelse be-
fe SSÄWS- C. Hästman,
öfve lafflröm (Uffe), skolföreståndaren J. Löf-
Anna rktören E Hammarluna, skollärarne A.
J* fcSgSFr. Berg, J. J. Dalström och P. La-
f. .°K"«luf"^akoieiärarinnorna A. Rylander och
K Lui.ds"röSSmåskolelärarinnan Maria Ny-
^Tsamband med detta möte kommer ock
att anordnas ett möte af ombud från kret-
Jarne i Sverges allmänna folkskolelärare-
°T<Miitala ström lemnar f. n. åt Norrkö-
piogSrikerna en drifkraft af 3,000 hast-
ig mot borgmästaren Een. Till
irfeombudsmannen ingafs, såsom förut
J Alflts af styrelsen för riksbankens afdel-
So»tor i Visby en klagoskrift mot borg-
Xpii C Een, för det denne vägrat ut-
£fbegärda protokoll Den förklaring,
ormed anledning häraf infordrades, har
nu inkommit och säger hr Een, a t han
S den tiden hade en män-d goromål, men
« han lofvat bankens ombudsman att den
£ december erhålla det begärda protokol-
let hvilket äfven kl. 0 på dagen af be-
3de ombudsman afhemtades, samt att af-
delnin-skontorets styrelse redan dagen förut,
eller den 14 desembert.il justitieombuds-
mannen aMndt angivelseskriften. Vidare
S"er hr Een, att styrelsen utfått de ifrå-
Sande protokollen långt förr än styrel-
fen därtill egt laglig rätt och slutar med
att »det hög/ märkliga fall inträffat att en
styrelse an°gifvit en embetsman till åtal
Srdet han visat humanité och tillmötes-
g%avf»ing medels elektricitet. Vi
hafo förut omtalat, att ett aktiebo ag»Tan-
nin, bildata i Stockholm för att fullända och
tillgodogöra eig en af mgeniör J. Landm
Mn Falun gjord uppfinning att garfva la-
toJST&rici^ Sedan nödiga ma-
ekiaer skaffats, har bolaget nu kunnat fo-
eta^a experiment i stor skala.
Därvid hafva hela hudar garfvats på den
exempellöst korra tiden af 50 till 90 tim-
mar, medan garfningen enligt den i bverge
vanlig metoden tager 6 månader eller ett
år stundom äfven längre tid. llere garf-
vare och skomakare bafva undersökt lädret
och förklarat det vara jämngodt med i
handeln förekommande sorter. Skodon, med
sulor af detta läder, finnas redan i bruk.
Aftonbl.
Mot betleriet. Enligt kommunalstäm-
mobeslutet är det hädanefter i Segerstad
bela^dt med 15 kronors böter att hysa
kringvandrande betlare. I hvarje by ha
utsetts en ä två uppsyningsmän, som vaka
öfver beslutets efterlefvande. Hälften af
böterna skola tillfalla socknens fattiga, den
andra hälften angifvaren.
Riksbankens vinst ökas. Riksban-
kens bokslut för 1887 blef, säger Aftonbl.,
färdigt i måndags och uppgår nettovinsten
för aret till omkring 2,700,000 kr., däraf
400,000 kr. på den utrikes afdelningen. För
1886 uppgick vinsten för året till kronor
2,496,938.30.
Vestra Blekinges järnvägsaMie-
bolag har, i följd af felaktiga beräkningar,
tilltagit sitt aktiekapital för knappt och
saknar nu pengar. Minst 100,000 kr. be-
höfves.
Kapellmästaren Hjalmar Meiss-
tier i Helsingfors har förordnats till mu-
sikdirigent vid Kalmar regemente och löjt-
nant C. Byström till musikbefälhafve.
Ett sosialistislit element har på si-
sta tiden inkommit i Ystads lifskraftig aar-
betareförening och där emellanåt åväga-
bragt eu viss splittring, skrifves till D. X.
En student vill bli skollärare, hjäl-
per det icke att ha tagit en vacker matu-
ritetsexamen. Vid ansökningstidens utgång
till två nyinrättade skollärareplatser i Torsås
fans bland 13 sökande äfven en student G.
Lindbom från Lummelunda, Gotlands län.
Denne hade flera cum laude i sin maturi-
tetsexamen, hade dessutom aflagt juridisk
preliminärexamen, men kunde ändock icke
vinna förslag, enär han var 8 sökande un-
derlängsen i skollärareexamen. Bristande
betyg i välskrifning och teckning vållade
detta nederlag, skrifver en meddelare till
Barometern.
Civiläktenskapen i hufvudstaden
voro 3b under år 1887, mot 23 under år
I88ö.
Hr August Lindberg med fru var i
lördags inbjuden som gäst hos Studenter-
samfundet i Köpenhamn, där han för en
talrik åhörarekrets läste några stycken ur
(joethes »Faust».
Vintern, särskildt i sydöstra Europa, är
ännu utmärkt af stark köld dch ymnigt snö-
fall. Sålunda berättades i tisdags från Odes-
sa, att ingen post hade kommit dit på de
sista sex dagarne, emedan alla vägar voro
ofarbara En ovanligt stark köld hotade
att isbelägga inloppet till staden. Från
bona telegraferades, att förbindelserna med
Kum,hen och Constantinopel afbrutits i följd
af snöfallet. Järnvägen mellan Varna och
Kustshuk är spärrad af drifvor och euro-
peiska posten hade uteblifvit flere dagar.
I , , ,n 8krefs i tis(1ag*: En fruktans-
värd kyla råder fortfarande i hela landet
n!r«T,I.afiken är bruten på flere linier
och at&Uhga olycksfall hafva egt rum. En
mängd människor hafva frusit ihjäl.
Rtnf ’’T *?ya Ouldstaden i Transvaal-
till 97n i ?" en kontorslSgenhet med 180
£J 2/0 kr , månaden. Fö°r 4 rum är 450
l-L non°aden Icke ovanligt- Ett glas öl
^ ar 90 öre och en butelj öl kr. 3?60.
nrnrl? 8n?Jcken fetare, som har tur,
«f inneira ^ raed en ren vinst pr dag
w 100 kronor. v °
RHpphönsen hungra Nu, då mar-
finå -liV]1; är betäckt med 8nö’ har detta
sin n! åd^en hård karaP att utstå för
där I T MeQ det är att h°PPas att
»fm fPP- •D8 VlSa 8i" Ska11 finna8 någ°n»
T .hwi ty**» t™ deras nöd. Han behöf-
lln V? ,i ] emlast 8kotta bort 8DÖn i nå~
S .*dlk,e.s.k,ant vid ett grönrågsgärde eller
Pa «n höjd offra en ocfi annan sädeskärfve.
fCMAfnrmaten- Medicinalstyrelsen har
^ordnat medicine licentiaten L. O. Sve-
nomus att under provinsialläkaren K. Sund-
as sjukdom till den 1 instundande febr.
Defctnda provinsialläkaretjänsten i Håby di-
strikt inom Göteborgs och Bohuslän.
ni^/M’°P Björcks lik visades för all-
mänheten i Göteborg i söndags kl. 8 f. m.
Kedan kvällen förut började de skådelystna
daae °C förevi8ninSen pågick hela mån-
8om biskop Björcks efterträdare
Jämnes professor Skarstedt i Lund, den
m u«ae vitzmakaren. Han har dock sådana
to un re 8Om domPro8ten Roseli och lek-
TuU, bränvin och järnvägar in-
bringade åt statsverket är
1886.............................................53,200,084
1887............................................. 49,679:506
Minskning kr. 3,520,578
Fjolårets inkomst öfverateg dock med
närmare 2 millioner den af riksdagen be-
räknade, p. t.
Prins Oscar dansade på norske stats-
ministerns bal i tisdags lrsta vals med kron-
prinsessan och 2:dra vals med fröken Ebba
Munck.
Goodtemplarlogen i Kristiania in-
vigde i söndags sitt nya hus, hvilket kostar
52,000 kr. och hvars festsal kan rymma 11
å 1200 personer. Statsminister Sverdrup
var inbjuden, men hade förhinder; däremot
hade stortingspresidenten Steen kommit till-
städes.
Ifrågasatt aktieförsäljning. Fjär-
departse^are i Kopparbergs bergslag äro
kallade till extra stämma som i dag.
Frågan gäller ett anbud från Koppar-
bergs & Hofors bolag om försäljning till det-
samma af de 93 aktier, som bergslaget eger
i nämda bolag. Kopparbergs & Hofors bo-
lag lär för ifrågavarande aktier bjuda
1,500,000 kr. eller öfver 17,000 kr. stycket.
F. L. T.
Den skånska arbetarekongres-
sen i Malmö
fortsatte sina förhandlingar i lördags e. m.
klockan 3.
Kort innan förhandlingarne började, upp-
vaktades redaktör Danielsson af en sång-
kör, som, med anledning af dagens för ho-
nom ominösa betydelse, i några sånger bragte
honom en hyllning, hvarför han tackade med
några ord.
Det kan äfven omnämnas att kongressens
förhandlingar öfvervoros af en tysk socia-
list af svensk börd.
Eftermiddagens sammanträde började med
att kongressen enade sig om följande af hr
Danielsson föreslagna resolution, hvilken
skulle utgöra hufvudmomentet å program-
met för ett politiskt arbetareparti. Genom
denna resolution angaf kongressen, att den
som sin hufvudeträfvan ställer socialdemo-
kratiens slutliga mål, produktionsmedlens
och jordens socialisering.
Resolutionen hade följande lydelse:
Kongressen uppställer som arbetarerörelsens yt-
tersta mål kapitalets eller de industriella produk-
tionsmedlens förvandling samt jordens socialisering
till gemensam egendom, hvarigenom massans be-
roende af godsegareklassen för alltid upphör.
— Därefter skred man till behandling af
några specialfrågor, som blifvit uppstälda
på arbetarepartiets demokratiska program,
och af hvilka rösträttsfrågan var den för-
nämsta. Resolutionerna fingo följande ut-
seende:
1) Allmän, lika och omedelbar val- och rösträtt
med hemlig röstaflemning för alla statsmedlemmar
från 21 år vid alla val och omröstningar inom stat
och kommun. Val- och omröstningsdagen måste
vara sön- eller helgdag.
2) Fullständig trvck-, förenings- och församlings-
frihet.
3) Grundlig omgestaltning af folkskoleväsendet,
obligatorisk, fri och för alla utan hänsyn till stånd
eller kön gemensam folkskoleundervisning. Kost-
nadsfri undervisning vid alla bildningsanstalter.
Statskyrkans afskaffande. Religionen förklarad som
en privat sak.
4) En enda progressiv inkomst- och arfsskatt till
stat och kommun i stället för den nuvarande, i
synnerhet de indirekta skatterna, hvilka hårdast
drabba de obemedlade.
5) En samhällsbehofven motsvarande normal ar-
betsdag (för närvarande 8 timmar). Förbud mot
söndags- och nattarbete, utom i särskilda genom
lag stadgade fall.
6) Förbud mot barnarbete och den största möj-
liga inskränkning af hälsofarligt arbete.
7) Skyddslagar för arbetarnes lif och hälsa. Sa-
nitetskontroll öfver arbetarnes bostäder. Uppsigt
öfver bergverken, öfver fabriks-, verkstads- och
hemindustrien genom af arbetarne själfve valde upp-
syningsmän.
8) En verksam lag mot böters förvandling till
fängelse.
9) Reglerande af fångarbetet, så att detta icke
skadar det fria arbetet.
10) Skyldighet för staten att på ett humant sätt
och utan intrång på deras mänskliga och medbor-
gerliga rättigheter draga försorg för arbetarne vid
olycks- och sjukdomsfall samt på deras ålderdom.
Alla resolutionerna godkändes efter längre
eller kortare diskussion.
— Skomakare Lyngholm från Helsing-
borg föreslog därefter, att en bestämd pro-
test mot domen öfver redaktör Danielsson
skulle affattas och offentliggöras. Hr Da-
nielsson, med blicken fästad på den risk
arbetarne möjligtvis härigenom skulle kom-
ma att löjpa fara för, motsatte sig en sådan,
och hr Carlsson, som alls icke tyckte om
några våldsamheter, ville inlägga en i mil-
dare form. Då en af medlemmarne, hvilka
ej tycktes bli ense, uppmanat sina trosbrö-
der att ej frukta för att uttala någonting,
som man ansåg vara sant och rätt, beslöt
man sig för protesten sådan den utgått från
hr Lyngholm. Denna hade följande ly-
delse:
Då det kommit till kongressens kännedom, att
redaktör Danielsson i dag dömts till 6 månaders
fängelse, därför att han angående Lagerbergska
domen uttalat den mening, som tusentals svenska
arbetare sluta sig till och anse deu rätta, så uttala
samtlige representanter vid kongressen sin bestämda
protest mot hr Danielssons dom, den vi anse vara
ett uttryck af öfverklassens förföljelser icke blott
mot hr Danielsson utan också mot de svenske ar-
betarne i allmänhet och desses sträfvanden att höja
sig i mänskligt afseende.
__ Frågan om, huruvida kommunerna
borde understödja sjukkassorna, blef före-
mål för en längre diskussion och besvara-
des med »’</, hvarefter man skildes åt för
att följande morgon fortsätta och afsluta för-
handlingarne.
— Sedan lordagens förhandlingar vid 9-
tiden afslutats, förklarade egaren af hotell
Danmark, att han ej vidare ville upplåta
lokal åt kongressen, enär den, i stället för
att sysselsätta sig raed yrkes- och själf-
hjålpsangelägenheter hufvudsakligen upp-
tog tiden med socialistiska spörsmål och re-
solutioner.
Sundagens förhandlingar egde därför rum
å Novilla och Olivenborg i Södra förstaden
och afslutudes, sedan beslut blifvit fattadt
att såväl genom utsändande af agitatorer
som genom att skaffa läsare åt tidningen
»Arbetet» göra propaganda för det sociali-
stiska arbetareprogram kongressen antagit.
Klockan 5 e. in. skulle det utlysta mass-
mötet taga sin början och redan före nämda
tid var en stor åhörareskara samlad å No-
villas gård och utanför å gatan. Närmare
600 biljetter voro sålda, då. mötet omkring
kl. half 6 tog sin början. A detsamma re-
dogjordes af Danielsson ^och Lyngholm för
mötets resultat samt upplästes de antagna
resolutionerna utom den här ofvan omta-
lade, som innebar en protest mot Daniels-
sonska domen. Något demonstrativt före-
kom ej å mötet, utan voro talarne ganska
moderata, hvarjämte åhörareskaran förhöll
s>g lugQ och stilla.
En ganska stor kontingent poliskonstap-
lar under poliskommissariens befäl voro till-
städes. Det bör dock omnämnas, att hr
Danielsson mot slutet af mötet vände sig
till församlingen och yttrade ungefär föl-
jande: »I kunnen nog hafva skäl vänta att
jag äfven skulle beröra en annan sak, som
rör, mig själf direkt, men hr poliskommis-
sarien som är närvarande har förklarat att
om jag rör på den strängen, upplöser han
mötet, därför — lefve församlingsfriheten!»
°Sk. A. B.
Sedermera biskop Stangnelius var en tid prost
och kyrkoherde i Gärds I ösa och Bredsättra försam-
lingar på Oland. Då sockenmännen aflemnade lö-
nen, som den betalades in natura, var det vanligt,
att de blefvo undfägnade med eu sup bränvin. En
gång, då en Bredsätttabonde aäenmat sin tribut
och skulle ha den sedvanliga supen, framkom den-
na i en mycket liten s. k. »silfvertumlare», ett slags
små bägare, hvilka då för tiden voro mycket i
bruk, om de än ej i allmänhet voro så små som
de i prestgården begagnade.
Bredsättrabonden »krusade» mycket - hvilket
ansågs tillhöra »god ton» — och frågade innan
han »fattade bägaren»: »Vell vördi prosten va’ go’
å säja mej, hva’ kärlet köster? — Hvarför vill du
veta det? frågade S. — »Jo, för i fall de’ slin-
ker me!»
Rättegångs- och Polissaker.
Stor stöld. Till polisen härstädes an-
mäldes på sin tid af handlanden Lars Ed-
lund i Stöde och Kärfsta, att hos honom
natten till den 7 sistlidne desember föröf-
vats stöld genom inbrott i hans salubod, på
så sätt, att ett fönster blifvit sönderslaget,
hvarefter fönsterhakarne aflyftats och tjuf-
varne därpå inkrupit i boden, hvarpå föl-
jande handelsvaror tillgrepos: 10 k 12 par
resårskor värda 10 kr. paret; 10 å 12 par
damkängor värda 5 kr. dito; 8 par stöflar
värda 9 kr. dito; 5 å 6 par stöflar ä 12 kr.
dito; 5 dussin yllehalsdukar å 12 kr. per
dussin; 4 damhufvuddukar å 2 kr. pr stycke;
ett hälft dussin kulörta borddukar af jute-
väf värda 87 öre pr stycke; ett stycke pels-
doffel och 30 alnar å kr. 4.50 pr aln; om-
kring 25 alnar svart kläde å kr. 2.7 5 aln;
omkring 10 stycken olika bitar korderojer
till ett sammanlagdt värde af 200 kr. 2 styc-
ken klädningstyg, hvardera minst 60 alnar
värda 37 öre pr aln; och 6 å 8 bitar tvär-
lyg värda minst 50 kr. samt dessutom en
mängd andra varor och 15 kronor i pen-
ningar.
Sedan till polisens kunskap kommit att
för fjärde resan stöld straffade Nils Petter
Bergström från Sättna under senare tiden
bedrifvit handel i och omkring staden med
liknande varor, som de stulna, har han af
polisen härstädes blifvit anhållen och vid i
hans tillfälliga bostad hos för stöld straffade
Jonas Alfred Svensson-Norman i Selånger
anstäld husransakan hafva en del af de of-
van uppräknade stulna varofna därstädes
påträffats och af Edlund igenkänts såsom
sig tillhörige. Med anledning häraf togos
Bergström och Svensson i förhör af stads-
fiskalen C. E. Jansson, hvarvid Bergström
erkände, att han hade sig bekant det va-
rorna voro stulna hos Edlund, men förne-
kade att ha begått stölden, utan hade den
begåtts af ett par andra personer, hvarefter
Bergström af tjufvarne köpt de varor, som
han hos Svensson hade förvarade. Svens-
son förnekade däremot all vetskap om stöl-
den eller att Bergströms varor kunde vara
tjufgods.
Däremot erkände Bergström att han för
någon tid sedan tillgripit en slädfäll ifrån
kusken K. J. Nixholm i tjänst hos åkaren
Hjelm härstädes vid dennes besök i Ljus-
torps prestgård.
Bergström och Svensson blefvo i tors-
dags afton af stadsfiskalen införpassade till
Sundsvalls kronohäkte i afbidan på ran-
eakning inför vederbörande domstol.
Misshandel af svartsjuka. Måleriar-
betaren Johan August Hultqvist, hvilken
den 10 sistl. juni öfverföll enkan Anna
Stina Möller å Wapelnäs i hennes hem-
vist med knif och tilldelade henne ett par
skåror, emedan hon icke besvarade hans
kärlek, för hvilket brott han strax därefter
häktades och undergick ransakning inför
Njurunda häradsrätt. Tillföljd af Hultqvists
uppträdande inför rätten, insändes handlin-
garne till medisinalstyrelsen för utlåtandes
afgifvande rörande Hultqvists sinnestill-
stånd. Sedan svar därifrån ingått att han
var normal, afkunnade häradsrätten i ons-
dags det utslag, att som det emot Hult-
qvists bestridande icke blifvit styrkt annat
än att han, utan uppsåt att skada henne,
endast velat märka enkan Möller, däraf rin-
gare skada uppstått, så fann häradsrätten
rättvist att döma honom till 5 månaders
straffarbete samt att utgifva ersättningar.
Olofligt tillgrepp. Finske arbetaren
Mikael Henriksson-Yttermark, född i Ner-
rs socken af Vasa län, som uppehållit sig
år i Sverge, stod i onsdags häktad och
tilltalad inför Njurunda häradsrätt såsom
förvunnen att hafva den 23 sistl. desember
tillgripit en fotsack och ett hästtäcke ur en
släde tillhörig hemmansegaren Nils Wedin
i Dingersjö, Njurunda socken, hvilka båda
persedlar värderats till 16 kronor. Ytter-
mark nekade till stölden under uppgift att
han hittat godset å allmänna landsvägen.
Afhörda vittnen intygade emellertid mot-
satsen. Yttermark begärde uppskof för att
bevisa sin oskuld, hvilken begäran af hä-
radsrätten bifölls.
Stölder. Arbetaren Johan Erik Johans-
son Sten, hvilken i förra månaden dömdes
att för 4:de resan stöld undergå 8 år och/6
månaders straffarbete, har, sedan han bör-
jat aftjäna detta straff blifvit anmäld såsom
misstänkt att hafva natten mellan den 18
och 19 sistl. juni olofligen tillgripit diverse
klädespersedlar till ett värde af 133 kr. från
J. O. Kårström, boende i Juniskären. Hvar-
förutom han är förvunnen att hafva tillgri-
pit en båtdragg, värd 7 kr., från Erik Carls-
son äfven boende i Juniskären. Med an-
ledning häraf undergick Sten i onsdags ran-
sakning inför Njurunda häradsrätt. Sten
nekade till stölden af kläderna. Rörande
draggen medgaf han, att en honom vid till-
fället åtföljande gosse tillgripit densamma,
och att målsegaren återfått draggen samt
kr. 4.50 i mutor för att han ej skulle göra
affär af saken. För utredning blef ransak-
ningen uppskjuten.
Den stora sedelförfalskningen. En af de i detta mål tilltalade torparen Nils Olof Sundin, hvilken i Stockholm utprånglat två 50-krone-sedlar, efterapade Sundsvalls enskilda banks, förevar den 11 dennes inför Stockholms rådhusrätts 5:e afdelning. Sundin vidgick hvad som lades honom till last och åklagaren yrkade ansvar enligt kap. 12 §§ 14, 16 och 21 strafflagen, men då Sundin skall afföras till Vestervik för att där ransakas och slutdömas, förklarade rådhusrätten att utslag skall afkunnas om 8 dagar.
Slutransakning hölls i onsdags i Östersunds sellfängelse med för mord och stöld tilltalade arbetaren Nils Ersson från Bogens kapellag i Värmland, hvilken skulle ha skjutit en arbetskamrat nere å Rätanskogarne.
E. nekade enständigt att ha begått mordet.
Åklagaren öfverlemnade målet, och efter en stunds öfverläggning afkunnade rätten utslag, genom vilket E. fäldes att för stöld hållas till straffarbete i 6 månader samt för att ha varit vållande till Magnus Olssons död till 4 månaders fängelse, hvilka båda straff sammanslogos till 8 månaders straffarbete.
Ersson har i öfver ett års tid sutit häktad och undergått ransakning för nämde brott.
Poststöld. Sv. telegrambyrån meddelar
från Nyköping den 11 dennes: I går natt
bortstals från kärrposten från Gnesta till
Nyköping vid ombytet i Sättersta postvä-
skan till Bogsta, innehållande tidningar och
bref, men inga värdeförsändelser.
icke äro försedda med något skydd för arbetarne
samt att arbetstiden är så lång att arbetarne, vid
slutet af en sådan, under tungt arbete tillbragt dag,
omöjligen kunna röra sig med nödig säkerhet, hvar-
till kommer att arbetet genom styckaflöningen på-
skyndas så att arbetarne ej kunna iakttaga nödig
försigtighet.
Om arbetsgifvarne icke endast taga hänsyn till
egna fördelar utan äfven till arbetarnes hälsa och
trefnad, så kunde både verkstäder och arbetsmeto-
der tillfredsställa snndhetens fordringar. Maski-
nerna kunna, utan att deras användbarhet minskas,
förses med betäckningar, som i hög grad minska
deras farliga egenskaper. I fråga om arbetstiden
är en förkortning af densamma önskvärd ej endast
med hänsyn till olyckshändelserna; den är absolut
nödvändig till upphäfvande af den arbetslöshet som
förbittrar och förkortar så många människors lif.
Krafvet på arbetareskyddslagstiftning är sålunda
fullt berättigadt, och då vi, arbetare icke blott äro
de fleste, utan äfven oumbärligaste i samhället, så
anse vi de styraDdes pligt att taga hänsyn till oss.
Vädjande till rättskänslan hos alla hederliga med-
borgare, fordra vi, arbetare, af Eder, hr riksdags-
man, att Ni, såsom ombud för oss, arbetare i denna
trakt, vid instundande riksdag ville understödja en
för oss fullt betryggande skyddslag med bestäm-
melser om:
l:o) Sunda arbetsmetoder och verkstäder för ar-
betets utförande inom alla fack samt, där så ske
kan/öfvertäckande af maskiner och maskindelar.
2:o) Fastställande af en maximal arbetsdag.
3:6) Skadeersättning åt dem (eller anhöriga till
dem) som af eller genom arbetet tagit skada till
hälsa eller lif, samt pension åt ålderstigne arbetare.
4:o) Förlikningsnämder, valde af arbetare och ar-
betsgifvare, lika antal från hvardera, för biläggande
af tvistigheter rörande arbetsförhållanden.
5:o) arbetarne valde, men af allmänna medel af-
lönade tillsyningsmän som öfvervaka lagens efter-
lefnad.
Och hoppas vi att Ni, hr riksdagsman, för denna
vår talan vid nu stundande riksdag.
Å mötets vägnar:
Chr. M. Nielsen. P. J. IAndqvist.
Meddelanden fr. allmänheten.
Adress till våra riksdagsmän.
I torsdags öfverlemnades följande skrif-
velse till riksdagsmannen för Sundsvalls
stad hr grosshandlaren och ridd. A. M. Ar-
husiander och till riksdagsmannen ..i första
kammaren häradshöfdingen A. H. Öländer!
Vid ett möte, som .-öndagen den 13 nov.
1887 hölls å Kubikenborg, beslöts att till
Eder, hr riksdagsman, öfverlemna följande
resolution med varm bön att Ni vid nu in-
stundande riksdag behagade understödja
hvad vi däruti uttala såsom önskningsmål.
Bland de fordringar arbetsklassen med full rätt
ställer på de styrande i samhället är, näst allmän
rösträtt, den om lagstiftning till betryggande af ar-
betarnes lif och hälsa under arbete en af de vig-
tigaste, emedan den moderna industriens arbetare;
prisgifven som de äro åt arbetsgifvarnes godtycke
eller, rättare, offer för deras af ingen lag begrän-
sad vinningslystnad, dagligen riskera att taga skada
till lif och lemmar, dels genom osunda verkstäder
samt arbetsmetoder, dels genom ofta förekommande
s. k. olyckshändelser, hvarvid arbetare stympas eller
dödas och hvarigenom icke blott de själf va utan äf-
ven deras anhöriga öfverlemnas åt Utslängt lidande
och elände eller en för tidig död. Detta förstö-
rande af mänuiskor och lycka kan ej försvaras, ty
industrien behöfver icke dessa människooffer, hvilka
oftast äro förorsakad däraf att maskinerna i regeln
Strödda underrättelser
,,Konstens" martyrer. Karlshamns fat-
tigvårdsstyrelse begär åläggande för Stock-
holms stads fattigvård att ersätta sökande
styrelsens utgifter för underhåll och uppfo-
stran åt teaterdirektören A. Sandbergs två
minderåriga söner, Frithiof och Sigurd, hvil-
ka fattigvården måst taga hand om, sedan
hr S. lemnat barnen kvar i Karlshamn, in-
ackorderade hos en enka, till hvilken tit. S.
förbundit sig betala 50 kr. i månaden, en
afgift som erlades en månad, hvarefter den
torkade in, då intet annat råd fans än att
det allmänna måste taga vård om de stac-
kars små, som påtagligen icke ännu äro till-
räckligt försigkomna för att kunna i likhet
med sina något äldre syskon, bidraga till
sin pappas underhåll.
Ett stort amerikanskt arf lär, enligt
ett i gång varande rykte, hafva tillfallit en
hushållerska i Nordhalland, trolofvad med
en ung man i Falkenberg. Man talar om
ej mindre än 24 mill. kr. Kanske uppgif-
ten är alldeles gripen ur luften, menar
»Vestkusten».
Dystra öden å bafvet. Strax föresist-
lidne Julhelg företog en gammal båtskep-
pare Gustaf Josefsson från »Udden», Myck-
leby socken å Oroust, tillsammans med
en annan skeppare vid namn Olsson en tur
åt södra skärgården i akt och mening att
uppköpa sill. Komna ett styske ut på Ha-
kefjorden råkade de seglande ut för en
stark sydlig bris med snöyra, hvilket till-
sammans med mörkrets inbrott gjorde, att
de blefvo urståndsatta att hålla rätta kur-
sen. Drifna ned i Djupviksbugten, tornade
de — ovissa som de voro, hvar de egent-
ligen befunno sig — mot ett mindre skär.
Här lemnade Olsson båten och hoppade
ned på skäret, förmodligen i afsigt att
bringa jakten åter flott. Med hjälp af en
vindstöt lyckades ock detta fortare än Ols-
son förestält sig, ja så hastigt att denne
blef kvarstående på skäret, medan jakten
dref vind för våg. Slutligen tornade.den
på längre in i bugten. Så fans båten föl-
jande morgon. Om bord å densamma låg
då Gustaf Josefsson — död.
Josefsson hade troligen, under försöken att
ensam manövrera jakten, erhållit något
starkare slag, ty han hittades med krossad
panna i jaktens rum, liggande i jaktens
rum, liggande i vatten. Antagligen hade
han af slaget fallit ned i rummet, som var
delvis fyld af vatten efter grundstötningen,
och där slutligen drunknat.
Den å skäret kvarblifne Olsson måste
stanna därstädes hela långa vinternatten i
köld och blåst. Ehuru skäret låg så nära
boningshus, att han kunde se ljus och folks
rörelser mot ljusskenet, förblefvo dock hans
rop om hjälp fruktlösa. Till slut blef den
nudstälde så utmattad att han icke längre
kunde ropa; heshet och kyla förtoge hans
krafter.
Olsson befriades ändtligen påföljande dag
ur sitt svåra läge, men nar nan sedan le-
gat betänkligt sjuk. Bohusl.
Att röfvareväsendet i Italien icke ta-
git slut bevisas af följande telegram från
Caltanisetta till Wiener Allgemeine Zei-
tung:
Ett 70 man starkt röfvareband öfverföll
här om dagen härvarande fängelse, där en
af bandets anförare satt häktad. Direktö-
ren och fångvaktmästarne dels nedhöggos,
dels bundos, cellerna uppbrötos och de
fångna befriades och beväpnades. Den ha-
stigt tillkallade militären hade att bestå en
häftig strid med röfvarena, som slutligen
skingrades, sedan många af dem stupat.
Grannländerna.
Norge. Ett ovanligt oförsynt valfusk be-
drefs, ekrifver norska Dagbladet den 28
desember af ordföranden i styrelsen för Le-
vangers sparbank, då kontrollören för spar-
banken skulle väljas. Ordföranden hade den
djärfheten att uppläsa andra namn än dem,
som stodo på valsedlarne, hvarigenom valet
utföll alldeles olika mot hvad majoriteten
röstat. Då valet var öfver, kastade ordfö-
randen sedlarne i kakelugnen, men då där
icke fans kvar någon eld, lågo de där orörda
till följande morgon, då en af direktionsle-
damöterna, som fattat misstankar, gick upp
på vallokalen och undersökte dem, hvarvid
rätta förhållandet kom i dagen. Förhör an-
stäldes, och förbrytaren lär hafva erkänt.
Norges nationalförmögenhet. Direk-
tör Kjasr, chef för statistiska byråu lem-
nade på statsekonomiska föreningens sista
möte en resumé öfver Norges ekonomiska
utveckling under de sista årtiondena. Jord»
värdet har från 1855 till 1885 stigit från
450 å 500 millioner till omkring 650 å700
millioner kr.
Skogskapitalet har gått tillbaka, men
skogsvärdet är större. På det stora hela
har värdet af skog och jordagods under de
sista trettio åren ökats med bortåt 80 proc.
Värdet af fabriker och boningshus har,
på de sista 30 åren stigit från 150 till 500
millioner; järnvägarnes värde uppskatta-
des 1885 till 33 millioner; kreatursbesätt-
ningarnas värde har stigit från 80 till 130
millioner; skeppens från 30 till 100 och
metallbehållningen i Norges bank från 14
till 32 millioner.
Drager man från dessa beräknade vår-
den den utländska skulden, hafva kapital-
värdena under nämda tidrymd tillväxt från
omkring 1,000 millioner till 1,800 å 2,000
millioner. Det kapitalvärde folket själft
representerar genom sina lekamliga och
andliga krafter är, sedt ur ekonomisk syn-
punkt, af mångdubbelt så stor betydelse
som de nämda materiella värdena.
Hr X.: »För 20 år sedan skref jag ett poem».
Redaktören: »Jaså!»
»Jag lemnade det till er tidning, och ni refuse-
rade det»
»Mycket troligt!»
»Jag minnes att jag inom mig kallade er en ge-
nomkorkad idiot, som ej förstod att uppskatta min
talang.»
»Naturligtvis!»
»Jag såg på det där poemet härom dagen och
har nu kommit för att säga er min mening om det.»
»Aha!»
»Jag har kommit för att säga er, att hade jag
för 20 år sedan vetat, att jag var så grön, som poe-
met visade mig vara, hade jag tackat er, för att ni
inte tröskade mig till torrfoder och gaf mig åt
korna. Mjuka tjänare!»
Redaktören ritade ett stort kors i sin almanack.
Detta var första gången under hans publicistiska
bana, som en människa begripit, att man stundom
måste vara grym, om man vill vara välmenande.
Från utlandet
Tyskland. Kejsar Wilhelm lemnade icke
i måndags sängen. Dock hade han färre
plågor. Hans tillstånd under följande natt
var^ tämligen godt.
Österrike. I underhuset framstälde Hel-
fy i onsdags interpellation: om utrikesmi-
nisteriet hos ryska regeringen begärt upp-
lysning om afsigten med de oväntade för-
beredande åtgärderna; om regeringen orubb-
ligt fasthåjler vid programmet af år 1886 i
afseende å Bulgarien; om regeringen icke
finner lämpligt, att sammankalla en inter-
nationel konferens för att lösa den bulga-
riska frågan i enlighet med nämda program;
om monarkien, så vida fredssträfvandena
blifva fruktlösa, kan räkna på förbund med
Tyskland. Pevegel interpellerade: om rege-
ringen icke anser ögonblicket vara kommet,
att uppfordra Ryssland kategoriskt icke blott
att inställa sina rustningar, utan också re-
ducera truppstyrkan vid gränsen efter ett
mått som svarar mot Österrikes säkerhet.
— Det är ännu icke bestämdt när Tisza
kommer att besvara interpellationerna.
Byssland. Berliner Tageblatt har mot-
tagit telegram från Petersburg om ett at-
tentat m«t txarm. Attentatsmännen, bland
hvilka befinna sig flera officerare, hafva blif-
vit gripna. Ingen officiel upplysning före-
ligger.
Wientidningar meddela från Petersburg
att attentatet mot tsaren företagits julda-
gen.
Frankrike. »Journal officiel» meddelar,
att domaren Vigneau har blifvit suspende-
rad från sin befattning som undersöknings-
domare och instämd för öfverrätt, emedan
han handlat mot lag och embetsvärdighet
vid undersökningen mot Wilson och fru
Ratazzi.
Afgåntrna och ankomna fartyg.
Honfleur den 5 Jan. Det från Gnarp hit anlän-
da skeppet Rifondo liar på norska kusten måst
prässa segel, drar vatten, och man befarar att la-
sten är skadad. I Havre, dit fartyget inlupit för
att fylla vattenförrådet, stötte detsamma mot ka-
jen och erhöll skador i bogsn.
Lille Moses (vid en militärparad): »Pappa en sak
skulle jag gerna vilja veta.»
Gamle Moses: »Nå, hvad då min gosse?»
Den lille: »Jo, hur stor skuld kunna alla de där
offiserarne ha tillsammans?»
- 314 -
— Men är då faran så stor? inföll Bontemps.
Louffard är vid Q,uai de Billy bekant under
namnet (iRepnrin och k:in utan svårighet doku-
mentera Big som hyrkusk. Naturligtvis tiger
han med, att vi Bpelade under samma täcke,
och svårligen lär man känna igen mig. Men
om också vi bnjrjje skulle råka fast, är ni ju
saker pS, att ingendera af oss förråder er.
— Jag litar fullkomligt på er, men hur går
det viil, om Seneohals lik blir igeokändt?
— Pet är omöjligt. Jag Lar tagit ifrån ho-
nom alla papper.
— Gubbens vänner äro utan tvifvel oroliga
offer hans försvinnande, och de kunna ju lätt
komma på den tanken att gå till la Morgue.
— Nå. om mun också känner igen Senechal,
hvad mer? Ingen vet, att bnn var en af arf-
vlngarne till den förmögenhet, ni töker komma
åt. Och skulle man komnia under fund der*
med, kunna misstankarne aldrig vändas mut er,
då ni ej är hans slftgting tch ej har några log-
liga anspråk på arfv:t.
— Godt och ?&1, men nSr den der famiijen
är röjd ur vägen, blir markis d’Argental en-
sam arfvinge, och får man veta, att han och
jag stå i förbindelse med hvarandra, så är allt
snart på det klara.
— Nå, då återstår oss ingenting annat än
att föra bort liket från bårhuset.
— Det är lättare sagdt än gjordt, men jag
skall söka hitta på nSgon utväg att ställa både
det eqa och andra till rätta. — Gå nu och
hvila ut min gosse. Du är en trogen tjenare,
och jag har all anledning att vara nöjd med dig.
— 319 -
den höga, fyrkantiga mössan. Hans magra,
6karpa ansigte passade förträffligt till denna
drägt.
Hattes hade han lemnat kvar der nere, men
den vida kappan, som han hela dagen burit på
armen, höll han gömd under kåpan.
Vändande eig till en rättstjenare, frågade han.
— Är herr de Yaubernier sysselsatt?
— Ja, hau har just nu ett förhör.
Rouquin knäppte otåligt med fingrarne.
— Det är fatalt. Jag behöfver tala med
honom.
— Om ni vill lemna ert kort, »kall jag gå
in med det.
Agenten gjorde min af att taga fram ett så-
dant, men tycktes i detsamma komma på an-
dra tankar.
¦— Nå ja, i fem minuter kan jag väl vänta.
Dernied började han gå fram och tillbaka
med stora steg,
Plötsligt slog han sig for pannan som om
han erinrat sig något. Sättande sig på en bänk,
tog lian fram sin annotationsbok och nedskref
i hast några rader, hvarefter han ryckte ur
bladet, lade det i ett kuvert, som fans i bo-
ken och sk ref första bästa adress, han hit-
tade på.
— Detta bref måste genast i väg sade han
till rättstjenareu. Skulle ni vilja gå ned och
lemna det till ett stadsbud? Här är en fem-
krona. Betala karlen, hvad ni vill, resten till-
bör er.
— Det skall ombesörjas.
Mannen skyndade utför trapporna.
- 318 -
niDg och nyfiket frågande om allt möjligt, icke
minst angående fängelserummens läge.
Slutligen gick han en trappa upp och in-
trädde i vittnenas rum. Der fans endast vakt-
mästaren, som satt och läste i en tidning.
Agenten slog sig ned på en bänk, med an-
sigtet vändt mot glasdörrarne, förbi hvilka
Louffard måste passera, när han fördes upp till
domaren.
Efter en stund vände Big vaktmästaren till
honom.
— Hvad väntar ni på? frågade han.
Innan Rouquin hunnit svara, eåg ban genom
rutan Louffard passera förbi, åtföljd af två
gendarmer.
— Är ni inkallad som vittne? återtog vakt-
mästaren otåligt.
— Janest! svarade Rouquin hastigt.
— Vill ni visa mig stämningen...
— Se här. — Nej, jag har glömt den, men
kommer mycket väl ibåg innehållet.
— Nå, det gör också detsamma. Hvad he-
ter domaren?
— Vaubernier.
— Ab, herr de Vaubernier. Då hade ni
kunnat få vänta länge bär. Han träffas i an-
dra våningen.
Agenten steg upp och tackade för upplys
ningen, hvarefter han gick ut i galleriet.
Nu fick han en idé. Härifrån var det lätt
att obemärkt komma till advokat’mas förmak,
der de hade sina embetsdrägter. Ljudlöst smög
han sig dit in.
Några minuter de ref ter var Bouquin uppe i
andra våningen, iklädd den långa kåpan och
— 315 —
Agenten tog fram en rulle guldmynt ur sin
skrifbordslåda och räckte honom den.
— I morgon bittida skrifver du till banken,
att du är sjuk och ur stånd att gå ut. Så
tilltygad som du är, kan du omöj igen visa dig
der. Säg, att ett läkarebetyg inskickas längre
fram på dagen.
— Men hvar skall jag få det.
— Var lugn. Det blir min sak.
Bontemps aflägsnade sig. och agenten bör-
jade gå fram och tillbaka i rummet, utkastande
hvarjehauda planer. Uppenbart hade ban dock
förlorat sin fasta tillförsikt, ty först efter flera
timmar tycktes han bli ense med sig ejelf.
Vid åttatiden kom betjenttn in med morgon-
tidningarne. Han genomögnade dem för att se
efter, om de iunehöllo något angående mordet.
Men det fans icke ett ord ckrom. Notiejä-
garne hade änru icke hunnit få reda på saken.
Nu iklädde han sig en svart drägt, hvilken
jetnte den höga cylinderhatten gaf honom ut-
seende af en allvarlig, aktningsrärd embetsman.
På armen tog han en stor, vid kappa, dock ej
förr än han stoppat en mjuk filthatt i ena yt-
terfickan och några mynt i den andra.
Så utstyrd lemnade han huset till fots.
Han mådde icke riktigt väl och behöfde blott
motion.
Efter åtskilliga omvägar atyrde han stegen
mot la Morgue och begaf sig dit. Intet Hk
syntes till.
I första ögonblicket befarade han, att den
mördade redan blifvit igenklnd ocb afhemtad.
Vid närmare eftertanke fann han det dock tro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
