Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tretton institut tor svensk sjukgym*
•naetik fionas i Hamburg.
I Svergea hlåbandsförentng hafva
nu 107 lokalföreningar ingått, hvilka i me-
deltal torde bestå af inemot 100 medlem-
mar hvardera.
En ny slagtapparat har börjat be-
gagnas af Vadstena slagteribolag. Appa-
raten består af en enkel revolverhylsa, hvari
inskiutes en laddad patron, som affyras med
ett enda lätt slag af flata handen, sedan dess
mynning riktats på rätt ställe i djurets pan-
na Kulan intränger ögonblickligt dödande
i djurets hjerna. Alla besvärliga förbere-
delser och allt som kan skrämma djuret
undvikes, ty apparaten sättes endast helt
löst på pannan och hålles fast med den ena
handen, medan det dödande slaget utdelas
med den andra. Apparaten kostar 15 kr.
eiger »Östg. Kur.».
Tjugufem dr var det den 8 d:s sedan
Jnsnektorn öfver hufvudstadens folkskolor
i/C. J. Meijerberg tillträdde sin befatt-
ning Af denna anledning uppvaktades den
trots sina 72 år ännu vid full vigör och ar-
betskraft varande inspektorn under förmid-
dagen så väl af representanter för de sär-
äJofda församlingarnas lärarepersonal son? af
na>ra barn från hvarje af hufvudstadens folk-
skolor, medförande blommor till den vör-
dade inspektorn. Från lärarepersonalen i
Jakobs församling, inom hvilken han är bo-
ende, öfverlemnades en vackert inbunden
adress, författad af en bland lårarne och
särdeles prydligt textad af en lärarinna.
Dessutom öfverlemnades till jubilaren ett
bland folkskolornas lärarepersonal samman-
gkiutet belopp af 1,400 kr., afsedda att bilda
en fond, som skulle användas till skolornas
<ragn och med begäran att inspektorn måtte
för sådant ändamål efter godtfinnande di-
sponera öfver medlen.
Från skilda håll ingingo därjämte under
dagens lopp helsningar och lyckönskningar
i oref och telegram.
Lessebo papper. Med anledning af
pappersundersökmngen i Danmark upply-
ser disponenten för Lessebo bruk, att de
papperssorter från Lessebo, som blifvit un-
dersökta, köpts från pappershandel i Kö-
penhamn och icke varit af senaste årens
förbättrade tillverkningar men det oaktad t,
vid jämförelse dels med papper enkom till-
verkade för danska statsverket dels med ty-
ska »normal»- och dokumentpapper, af un-
dersökningskomitén förts till lista klassen
med afseende på massans renhet och be-
skaffenhet. I afseende på jämnstyrka öf-
verträffades Lessebo papper endast af en
tysk papperssort. ___________
Nr 7
Rättegångs-och Polissaker.
För mened under nästlidne vinterting
med Hammerdals tingslag har häktats arrcn-
datorn J. A. Sundberg 7rån Harsjön i Ala-
nftset. S. har erkänt.
För stöld inom Bräcke eocken har häk-
tats arbetaren J. A. Selin från Sundsvall.
För 131 år sedan var man mån om att folket
skulle gå i kyrkan. Så beslöts, skrifvea till Afton-
bladet, på sockenstämma i Skagerhults församling
år 1756,
»att vakt borde hållas vid kyrkbommen om sön-
och högtidsdagar, på det ingen under själfva guds-
tjänsten måtte, ifall han vore så illa sinnal, ha
tillfälle att fara Guds hus förbi, och kommer hä-
danefter en sådan vakthållning att gå socknen ikring,
gärd ifrån gärd.»
Meddelanden fr. allmänheten.
Snälle, genomrare hr redaktör!
Nej, hr redaktör, nej, nej, nej! Det sår
aldrig i längden det här! Jag försäkrar det
till och med vid min kvinliga ära — hör
ni det, vid min kvinliga ära! Man skall
väl i Herrans namn ha försyn för något,
men ni — otäcking där! — Ni söker att
gissla allt, som är oss andra dyrt och kärt,
tullpoletik, erkebiskopen, embetsmän, kung,
prester, frälsningsarmen och riksdag — och
nu har ni till på köpet börjat tala illa om
vår — min — pastor. Akta er — akta er
säger jag, ty nu har ni träffat en riktigt
sårbar punkt i mitt ädla kvinnohjärta. Akta
er, ty Kvinnan är nu en rysligt stor magt
i samhället,
Snälle hr redaktör, mins ni sagan om det
förtrollade slottet, där den söta englarara
prinsessan sof, där vakterna sofvo, där dju-
ren sofvo, där kuskar, drängar och pigor
sofvo, där kung och drottning, riddare,
svenner och hofdamer sofvo, där allt och
alla till och med solstrålarne sofvo. Ja, så
var det äfven här innan pastor Skog kom,
han är den prins, som väckt lif å ett ställe,
där allt — allt hvilade i den tysta midnat-
tens djupa, drömfria dvala! Jag må säga,
jag, det är inte smått tänkt det där — och
inte smått gjort heller.
Vi sutto här förr och inbillade oss att vi
voro »oskulder på land» och visste af in-
gen synd, men nu ha vi fått reda på att
vi äro sämre än de värsta hundturkar och
hedniogar. De förra pastorerna voro så
liknöjda och underligt loja att de aldrig
sade oss det, aldrig antastade de någon på
de allmänna vägarne för att föra dem på
den smala stigen, aldrig sökte de omvända
dem, som voro ute för att se brudar, aldrig
stängde de kyrkodörrarne för dem, som
bara vilja höra kungörelserna och dylikt
krafs, aldrig förestälde de den dansande
ungdomen det straff, som väntar dem, näm-
ligen att med blytunga skor få dansa ne-
derst i afgrunden, de kunde t. o. m. taga
i hvilka tidningar som helst utan att na
två par vantar på sig. Men nu hvilket
andligt lif! Ack! Nu ha vi dagligen sy-
föreningar, årsmöten, missionsmöten, jung-
frumöten, kafferep och bibelförklaringar, så
att vi knappast få tid att spinna en härfva
garn på hela vintern.
Jag kan försäkra eder hr redaktör, att
jag enuru kvinna aldrig i hela mitt lif dan-
sat ett enda fjät. Hvarför skola då andra
göra det?
Och de gamla ogudaktiga gubbarne i skol-
rådet — hvad skola de göra där? Nej, min
pastor vill ha kvinnor och han vill framför
allt ha mig dit — det vet jag. Och det är
riktigt och det är rätt, och nog måtte väl
jag vara bättre än alla de där gamla grå-
skäggiga syndarne tillsamman.
Jac beundrar riktigt manliga stordåd och
bragder, ty mannens mod är kvinnan kärt.
Ja" beundrade pastorns mod då han en-
sam gaf.. sig ut bland de stygga knutgub-
barne i Östanskär. Det är visserligen sant
att han sprang sedan han retat dem, men
det är icke alla, som äro så dumdristiga som
Karl XH.
Före jul var jag inne i staden, den där
syndahålan, usch! och då såg jag äfven hr
redaktörn och tyckte att hr redaktörn alls
icke såg så förskräcklig ut, som man kun-
nat tro. Jag och de andra flickorna blefvo
inte alls rädda, vi! Tvärtom. Jag såg ge-
nast att ni var rätte mannen, för hvilken
jag kunde öppna mitt hjärta.
Om ni en gång skulle få se honom, pa-
storn, då han står på predikstolen och ska-
kande sina snöhvita händer förkunnar or-
det, skulle ni aldrig ha hjärta att tala illa
om honom och bitterligen ångra hvad ni i
n:o 5 låtit trycka. Ni skulle tro er se en
engel nedstigen från det höga för att om-
vända syndiga människor. Men den där
Långhund... G"ag orkar ej skrifva ut nam-
net) hvad är det egentligen för en ohängd
o-ök? Vid mitt veka kvinliga hjärta lofvar
och svär jag, att, om han korame inom la-
gomt örfilshåll, så skulle jag skämta med
honom så han skulle tro sig vara på Ostgöta
nationssal.
Kom nu icke och prata att jag skrånar i
ogjort väder, ty skulle någon ha orsak att
beklaga sig, så vore det jag och kusin Lars
Petter, som betala 6 kr. i prenumerationsaf-
gift, lika fördelad parterna emellan, för att
ni, hr redaktör, ska få husera som ni vill i
spalterna.
# Snälla hr redaktör! Om ni visste hvad
jag längtar efter att få se det här i tryck,
så skuirem icke ha hjärta att neka mig få
det infördt. Och ni är ju så liberal _ ta
10 det då, så gläder nf både pastorn och
eder trogna okända vännina.
Indal i januari 1888.
______________ Anna Greta Årdergren.
SUNDSVALLS TIDNINfl Tisdag 17 Januari
Stiftsnyheter.
Fullmakt. Past.-adj., teol. kand. Fr. Wim-
mercranz har erhållit fullmakt å kommini-
sterstjänsten i Vemdalen.
Sökande. Till kyrkoherdebeställniiigen i
Örträsks nya pastorat har som sökande sig
ensam anmält t. f. pastorn A. F. Wester-
lund
Lediga tjänster. mm l:o) Ett lektorat i latin
och grekiska vid Östersunds h. allm. läro-
verk samt 2:o) kapellpredikantstjänsten i Tä-
rendu af Pajala pastorat sökas den 12 mars.
— I löneförmånerna vid sistn. tjänst ingår
ett statsanslag af 1,500 kr. för år.
Ny ansökningstid. Örträsks lappmarkspa-
storat sökes ånyo den 12 mars.
Furstehusens giftermål.
Som kändt är, är det en något trång krets
inom, hvilken våra prinsar ega rätt att med
bibehållen arfsrätt till tronen söka sina bru-
dar. Den består nämligen l:o af regerande
ätter 2:o af sådana ätter, som ej numera
ega något land att själfständigt regera öf-
ver, men som likväl fått sig tillerkänd lik-
het i börd med de regerande husen. Dessa
senare åter delas i två afdelningar, af hvil-
ka den företa verkligen till större delen for-
dom haft små riken att själfståndigt regera
öfver. Den kommer uti Almanach de Gotha
omedelbart efter de sjäfständiga ätterna och
utgör ett antal af ungefär 52 slägter. Hit
hör konung Oscars och drottning Sofias svå-
ger hertigen af Wied. Andra klassens andra
afdelning kommer därefter till sist och be-
står af »Tysklands och Österrike-Ungarna
flfriga furstehus, Storbrittanien och Irlands
hertigliga hus, flertalet af Frankrikes och
Italiens hertigliga och furstliga hus, såväl
som de andra hus, som tillhöra Europas
högsta aristokrati.» De hithörande ätternas
antal är ungefär 130. Bland dem märkas
ibland andra Leuchtenberg, som gifvit Sver-
ge en drottning, — och Bismarck. Dit hö-
rer äfven hertigen af Argyle, hvars son
markisen af Lorne är en af drottning Vic-
torias magar. Markisen af Lorne blir den
m°AeV ordningen af hertigarne af denna ätt.
Åt dessa icke regerande ätter, som det
oaktadt äro de regerandes likar i börd, har
Sverge en, hörande till andra klassens an-
dra afdelning, nämligen Fouché d’Otrante,
hvilken hårstammar från den förste Napo-
eons ryktbare polisminister, hvilken 1816
landsfomsades ur Frankrike. Hans son slog
«g ned i det aflägsna Sverge, med hvars
nye kronprins fadern varit bekant.
Lika litet eom den slags aristokrati, hvil-
.K.V,i.elJ>3 \ Sve’ge ega, hafva dessa ätter
" k-n" sitt kärl fhekelse oah
ge ega, hafva dessa ätter
ld.,( ««t karl i helgelse oah ära, att de
undvikit förbindelser med nedom dem stå-
ende slägter Tvärtom åstadkomma skön-
neteo och behagen å ena sidan och fattig-
domen å den andra sin vanliga nivelleran-
de verkan Vi erinra blott om en i alla
större svenska tidningar nyss införd berättel-
L ni™, for8t ^» Gräz, som är
r8tätlU. taen Taglioni. Oaktadt hon
S™ l afseende På börden stod flera
fonpf’ S* !° nenne8 gemäl> intar dock
^STJ^Tfc-h de Gotha * ****
tpr ai?l te ^delning den plats, somef-
tvL^te!,tfcmmerhono^ ^deriet
taaSTÄd?nnakla88ejhafvalyckat8inver.
^apåWftmngen, hvadan alltså morganati-
de rei Sap CJ omnämn8s inom ler än
har hi-al6 ätterna’ - Atten d’Otrante
svenft itSverge haffat sig brudar från de
Kauad Pahnstjerna) och Stedingk.
h». tvDg Sofias ?nS8te broderTprinsNiko-
inal« SaU’ har vid trettiofem års ålder
ra au morganatiskt äktenskap med en tret-
53? l1^ Natalia Pu8ch&> 8°m bl5fvi*
»Pphojd till grefvinna af Meerenberg.
m \a 8venska riddarhuset finnas två ätter
S’inam?eUMuQck’ nämligen Munck af
förS-0Ch Mun<*afRosenslhöld. Till den
fröken vZ PtT8 °8Car8 utvalda> förra hof-
mucen i-bba Hennette Munck, och dit hör-
ni ?,U8taf den tredJee bekante gunst-
Äf.S i?re8-l.f,Dten Srefve Adolf Fredrik
ack: Till den senare hörde Kristian
KrL-A? andra’ m°rganatiska gemål,
Äöt^’ ^^ tiU han8-anSa
katSllJ? * de "alienska klostren, kyrkorna och
HiSnn °" 8; J’ 8ammanräknadt 63 fingrar af S:t
af sW?8’ L600 ben af S:t Pancratius, 13 armar
htl^ -H8- ,Men det utomordentligaste af alla
nelgonen ar dock S:t Ignatius, biskop af Antiokien.
iLi nlf I10110111 3 ^ela doppar, 7 ben och 17
Under rekrytexercis för öfver 30 år sedan på
Svea Garde tillrättavisade en underofficer flerfal-
diga gånger en af rekryterne för att han ej häll
sig nog allvarsam, sedan gif akt! var kommende-
radt. Slutligen tillfrågad, af sergeanten hvad han
log åt, svarade den unge rekryten: »Gud bevare
sergeanten, jag kan väl ej annat än skratta, när jag
i ledet midt emot mig återfinner en man, som var
prest i samma församling, där jag en tid varit
klockare».
Strödda underrättelser.
PresUeologi och bond-teologi. Vid
juldagens ottesång gaf en prest i en af Jämt
lands socknar följande dråpliga förklaring
öfver Esaias sköna ord: »Alla krig skola
upphöra.... ty en son är oss gifven». »Här
står: ’alt krig skall upphöra’, men när? Det
veta vi icke; men troligtvis icke i denna
värld». En bonde, som trodde att de kristne
enligt profetens ord längese’n bort aflägga
kriget, hviskade, vid åhörandet af prestens
ord: »Om kriget upphör först i en annan
värld, månne de ha smedja där, eftersom
det ock står att vapnen skola smidas till
åkerbruksredskap ?»
Hök, som låter fånga sig med blotta
händerna. Då tre bröder från Laxviken
nyårsdagen färdades hem från Laxsjö kyrka,
fingo de se en hök komma nedskjutande ur
luften och fattade en ekorre, som snurrade
kring i en gran. Höken satte sig med sitt..
byte ett stycke från vägen. En medföljande
hund tussades på höken, men denne syntes
döf och död för hundskallet. Han var så
i farten med handterandet af sitt rof, att han
lät fånga sig af yngste brodern, som förde
både hök och ekorre hem, där höken med
en snara om halsen befriades från vidare
grämelse öfver den förlorade ekorren.
J. P:n.
En höna som följt med sin tid. I
Karlstadstidningen läses nedanstående notis
om en höna hvars lefnadsöden erbjuda en
märkvärdig likhet med vissaparlamentariskt-
tullDolitiska företeelser under senare tid.
Notisen lyder:
Höna som blef tupp! Ett dylikt underdjur lär
finnas hos f. d. nämdemannen Ä. Nilsson i Gröt-
vål, Gunnarskog. Under åren 1885, —86 och —87
såg hon ut liksom hvarje annan hona och värpte
ägg, mes vid fjäderfä!] ningen på hösten 1887 blef
hon till sitt yttre helt och hållet förvandlad till en
tupp med stjärtfjädrar ända till en fot långa
och halsfjädrar lika en tupps. I stället för tofs
på hufvudet har hon — eller han — na kam
samt klockor under näbben och en half tum
långa sporrar på benen. På morgonen slår hon
sin revelj lika fjudligt och bra som den rätta höns-
presidenten. Roligt skall bli att se, antingen hon,
då våren kommer, ställer sig som hona eller tupp
med afseende på varpningen, anmärker vår med-
delare, som försäkrar att det alldeles icke är nå-
gon »anka» han pressenterat.
Det vore — menar Dag. Nyh. —intres-
sant att erfara, om icke vederbörande härads-
rätt kan döma tuppen att bli höna igen.
Kvinnans list öfyergår mannens för-
stånd. I tidningen Lund läses: En här i
staden bosatt affärsman hr J. innehade för
några år sedan en större minutaffär i sin
bransch kanske den största, hvadan också
omsättningen var ovanligt liflig. En nära
kvinlig anförvandt till affärsmannen biträdde
honom vid skötandet af den dagliga rörelsen
i butiken. Detta biträde gjorde ofta hr J.
uppmärksam på, att i en så liflig affär kunde
pänningar borttagas utan att det marktes,
hvilket ju, om han finge oredliga biträden,
en gång kunde hafva betänkliga följder.
Hr J. nekade att detta kunde ske, i större
skala åtminstone, utan att han skulle märka
det. Nå väl, julen nalkades, och man gjorde
förberedelser till högtiden, och så gjorde den
kvinliga anförvandten också genom att i en
sparbanksbok i gamla sparbanken i Lund i
hr J:s namn insätta sista summan som fat-
tages i 3,000 kr. Vid julaftonen presente-
rades den öfverraskande affärsmannen, se-
dan han än ytterligare förnekat att någon
skulle kunna plundra honom utan att han
märkte det, den vackra summan i spar-
banksboken såsom julklapp, hvilka pännin-
gar det kvinliga biträdet under ett års för-
lopp omärkligt uttagit ur affären och för-
varat på nämda sätt.
Bet finnes många slags olyckor här i
världen. En 45-årig ansedd affärsman i
hufvudstaden har i dessa dagar lemnat Stock-
holm af högst säregna skäl. För 19 år se-
dan, då således helt ung, gifte han sig med
sitt ungdomsideal och lefde han med henne
under några år i det lyckligaste äktenskap.
Hon var allt för honom. Kom hon så en
dag och skänkte en liten blond dotter till
den öfverlycklige maken — men gick själf
bort. Tiden läkte emellertid sakta de smär-
tor han därvid så djupt kände. Tills helt
nyligen har han och dottern, som för hvarje
dag mer och mer börjat likna modern i allt,
såväl till det yttre som det inre, lefvat ett
sorgfritt lif.
För några dagar sedan gick han bort från
hemmet för att aldrig mer återkomma.
vit, att hennes likhet med modern hadte
uppväckt känslor hos honom, som nu gjort
honom till den olyckligaste människf på
lorden, nrh A&*fa~ m^D*« k— il- i*_ _. *. r
lorden, och därför måste han fly långt, lång
Dort härifrån. För dotterns framtid hadi
han’ rikligt sörjt genom att hos hennes mor-
bror, som’ gjorts till flickans förmyndare,
deponera en större summa, säger en Stock-
holmstidning.
En simtur i Öresund. En isländsk stu-
dent i Köpenhamn, som slagit vad med en
kamrat om en simtur i Sundet, vann i ons-
dags morgse vadet. Han sprang nämligen
från en båt ut i hamnen vid Langelinie och
simmade eirka 100 fot ut i vattnet, iskallt
som det var. Därpå halades han upp i bå-
ten, klädde på sig och gick hem utan at
badet på minsta eätt tycktes hafva bekom
mit honom illa. Åtskilliga personer hade
från Langelinie varit vittne till den ovanliga
simturen.
Ny förbindelse mellan London och
Paris. Järnvägsbolagen på ömse sidorom
sundet vid Calais hafva träffat öfverenskom-
melse om att i den närmaste framtiden eta-
blera en snälltågsförbindelse mellan London
och Paris, hvarigenom resan mellan de båda
hufvudstäderna skulle kunna företagas på
7’/4 timmar. Från båda städerna skola näm-
ligen dagligen kl. 4 e. m. afgå s. k. »klubb-
tåg», med hvilka kunna befordras 120 re-
sande.
En egendomlig historia berättas i en-
gelska tidningar:
I torsdags kväll — den 5 dennes — biel
en poliskonstapel anmodad att infinna sig
vid Barnet, en station på en af de otaliga
järnvägslinier, som genomkorsa London. I
stationens väntsal påträffade han en herre-
man i medvetslöst tillstånd; denne fördes
till närmaste vaktkontor, och tillkallad lä-
kare lyckades efter två timmars arbete åter-
kalla honom till medvetande. Mannen i
fråga, hvilkens namn är Richard Loader,
berättade då, att han på eftermiddagen fa-
rit från sitt landställe in till London i säll-
skap med sin hustru. Vid Holloway-sta-
tionen hade hon stigit af tåget. Han själf
fortsatte resan ännu ett stycke väg; han
hade nämligen stämt möte med en vän,
som skulle lemna honom en summa pen-
gar. Han träffade vännen och fick pen-
garne — 1,200 pd i sedlar. När affären
var uträttad, löste han biljett till Holloway,
där hustrun enligt öfverenskommelse skulle
invänta honom. I järnvägskupén funnos
utom honom blott två resande, en herre
och en dam. Han hade ej länge sutit i
deras närhet, innan han började blifva un-
derlig till mods och få känning af ett obe-
stämdt illamående. Det drog från fönstret,
och han ville resa sig för att stänga det
men kunde ej röra sig ur fläcken; ben och
armar voro fullständigt förlamade, och han
förmådde, ej ens tilltala sina medresande.
Inom kort förlorade han medvetandet; han
kunde ej förklara, hur han kommit ur tå-
get, och än mindre, hur han kommit till en
aflägsen järnvägsstation. Men han var öf-
vertygad om, att han varit utsatt för ett
illdåd, hälst som pengarne voro borta.
Den bestulne förnekar själf på det be-
stämdaste, att hans medvetslöshet kunnat
vara en följd af starka dryckers intagande,
och polismännen vid stationen vitsordade,
att inga tecken tydde på att så varit för-
hållandet. Polisen har satt i gång ifriga
spaningar för att finna en lösning på gåtan
— och möjligen pengarne också. Forut-
satt, att mr Loader skulle ljugit ihop hela
historien, återstode dock som ett oförklar-
ligt faktum, att han blifvit påträffad i med-
vetslöst tillstånd å en järnvägsstation vid
annan bana än den station, till hvilken han
bevisligen löst biljett, Ej heller kunna lä-
karne förklara, huru den unge och starke
mannen så plötsligt kunnat råka i ett lång-
varigt tillstånd af medvetslöshet.
Det ligger ju nära till hands att förmoda,
det han råkat ut för bofvar, som brukat
något slags magnetisk söfningsmetod å sitt
offer.
1888
Från utlandet
Ställningen i östra Europa är fortfarande
osäker, trots den kvickhet, nvarmed en högt
stående statsman i Berlin sökt förgylla upp
förhållandena, då han skall hafva yttrat:
Med nya året har freden plötsligen utbru-
tit! Kättare torde vara att fredsintressena
för tillfället lyckats dämpa krigslusten.
Många bevis föreligga, att ej allt är så
bra som önskligt vore.
Tyska sändebudet i Ryssland har ännu
ej lyckats erhålla den audiens hos tsaren,
som skulle egt rum redan den 25 desem-
ber; och då en offisiös rysk tidning förkla-
rar att man tagit hänsyn till sändebudets,
general v. Schweinitz’, hälsa som ej skulle
tillåtit honom att resa ut till Gatschina —
tycker en Berlintidning att det är själfva
saken som är sjuk, ty ej är en gammal sol-
dat som dessutom nyligen rest i sträck från
Wiesbaden till Petersburg, rädd för halfan-
nan timmes järnvägsfärd. »Hvem är det
månne, man för bakom ljuset? frågar Berl.
Tageblatt.
Förflyttningen af ryska trupper mot öster-
rikiska gränsen fortsattes alltjämt, och till
Till dottern hade han helt faderligt ekrif- ¦ myndigheterna i Kielce, Radom och Lublin
ha girvits befallning att förflytta allmänna
kassor och arkiv till Warschau.
— I Bulgarien råder oro i följd af den
verksamhet, som ryske uppviglare där ut-
Öfva. Ryska rubler finnas alltid till hands
för att köpa förrädare. Nabokoffs försök
att ställa till ett uppror i Burgas misslyc-
kades visserligen men visar dock, hvilka
planer som äro i görningen.
Samme Nabokoff försökte under furst
Alexanders regering en liknande kupp i
samma trakt och några månader därefter
blef Alexander förråda af sina egna offise-
rare. Och den nuvarande regenten, furst
Ferdinand, har egentligen alls inga skäl att
förlita sig på härens trohet; hvaremot Alex-
ander, som fört hären till lysande segrar,
kunde hafva ganska stora anspråk i den
vägen.
— Misstron till ställsingen ökas vid un-
derrättelsen att tyska regeringens begäran
om nya utomordentliga anslag till muitära
ändamål utgör icke mindre än 100 millio-
ner och man erinrar om ett yttrande af Bis-
marck i jauuari i fjol att, om den ömsesi-
diga misstron en gång väckes, då går det
ohjälpligt framåt.
Två stormakters politik vid hvarandras
sida kan jämföras med två resandes ställ-
ning som ej känna hvarandra och mötas i
en ödslig skog. Ingendera tror den andre
helt och hållet. När den ene sticker han-
den i fickan, spänner den andre redan sin
revolver, och när han hör den andres hane
knäppa, fyrar han af.
Presis så synes det för ögonblicket stå
till i den gamla världen. Hanens knäp-
pande är ledmotivet i den europeiska kon-
serten.
Tyskland. Tyske kronprinsens samtliga
favorithundar hafva blifvit förgiftade af illa-
sinnade personer.
— På hofteatern i Weimar har en explo-
sion egt rum, hvarvid maskinisten och en
kemisk arbetare förfärligt lemlästades. Den
bygnaden tillfogade skadan var ringa.
— Det 8. k. »kristligt-sociala» partiet i
Tyskland har i dessa dagar under ledning
af den beryktade hofpredikanten Stöcker
firat 10.de årsdagen af sitt bildande. Med
anledning häraf ha i Berlin mött delegerade
från många trakter i Tyskland. Stöcker
betecknade partiet som en stark kil, hvil-
ken borrat sig in mellan sosialdemokratiu
och framstegspartiet. Den var oskiljaktigt
förenad med rörelsen i Berlin, hvars lif han
(Stöcker) funnit vara förgiftadt och som han
ej kunde låta finnas kvar i skurkars våld.
Frankrike. Det heter att presidenten
inom kort skall företaga en rundresa genom
departementen. De monarkiska bladens ställ-
ning till Carnot preciseras ganska tydligt i
följande artikel i »Gaulois»: »Skulle vi kon-
servativa monarkister såsom konservative
glädja oss öfver eller såsom monarkister
ängslas öfver, att hr Carnot tyckes vilja be-
kläda sin värdighet som republikens presi-
dent på ett samvetsgrant sätt? Det berät-
tas nu, att hr Carnot skall anträda en resa
till departementen och gifva ut de 300,000
francs, som författningen beviljar honom för
detta ändamål, under det Grévy plägade
lägga å sido denna summa. I april ämnar
han besöka södra Frankrike, i maj det ve-
3tra, i juni, juli och augusti mellersta, norra
sch östra delen af landet, utan någon pomp
sch ståt, blott åtföljd af de respektive pre-
fekterna. Men han skall därför icke kom-
ma i mindre beröring med folket, höra på
dess besvär, lyssna till dess klagomål och
öfverallt, där han uppehåller sig, gifva an-
ledning till festligheter och affärslif. Denna
plan liknar marskalk Mac Mahons uppträ-
dande, ty äfven han uppfylde författningens
alla föreskrifter med militärisk punktlighet.
Men då både affärer och festligheter för
tillfället äro sällsynta, kan den rörelse, som
presidenten genom sin resa framkallar, blifva
till gagn för republiken. Såsom konserva-
tive böra vi glädja oss öfver att vistandet
i republiken blifver någorlunda drägligt, men
såsom monarkister måste vi åtminstone vara
ängsliga däröfver. Man kan väl säga, att
förbättringen icke skall blifva varaktig, enär
hvarje regering dukar under för sina egna
fel. Men det skall i alla händelser blifva
ett nytt uppskof af den lösning, som de kon-
servative monarkisterna sträfva efter med
lika mycken ihärdighet som skicklighet. Då
vi öppet förklarade, att cle begått ett stort
fel genom att störta Grévy, och att dennes
fall kunde få ödesdigra följder för oss, ville
de icke tro det; de skola nu — men för
sent — inse i hvad grad vi hade rätt, om
republikanerna skulle låta Carnot samvets-
grant uppfylla sin pligt. Lyckligtvis äro
republikanerna vakna och en smula hetsiga.
Vi lita på dem; vi veta, att de skola begå
ännu större fel än vi.»
Byssland. »Nat. Ztg» innehåller en in-
tressant öklidring, hvari tidningen vill visa,
att den värsta reaktionen i det ryska all-
männa tänkesättet brutits med Katkoffs död
och att man i Kyssland åter börjar allt mera
rikta blickarne mot västern och dess fria
statsinrättningar.
— Det stora militärmagasinet vid Bja-
lanskaja i Warschau har brunnit ner. Man
tror, att det blifvit påtändt för att begrafva
underslef. Stora förråd af bränsle och häst-
foder förstördes därvid.
— Times uppgifver att Ryssland ärnade
afgifva slutgiltig förklaring om sin hållning
rörande Bulgarien. Om fredag, ryska ny-
årsdagen, väntas nämligen tsaren skola af-
gifva en fredlig deklaration, och samtidigt
skola ryska sändebuden i utlandet offisielt
förklara, att ingen fredsstöring kan vän-
tas från Rysslands sida, enär Tyskkind för-
klarat sig vilja bifalla alla de ryska förslag
angående Bulgarien, som ej äro riktade mot
Österrikes eller Italiens intressen.
— Ett från Petersburg kommande rykte
vill veta att en järnvägstjänsteman häktats»
emedan han för nihilisterna röjt, när tsaren
skulle resa ut. Omfattande försigtighetsmått
äro träffade i Petersburg för nyårsdagen
(13 jan.)
Bulgarien. Från Sofia till Wien med-
delas rykten om en uppdagad sammansvärj-
ning afseende Koburgarens bortförande. Tu-
sentals upproriska proklamationer lära vara
konfiskerade.
Irland och Skottland. Fängelserna i
Irland tyckas komma att fyllas aUt mer. I
måndags dömdes, såsom ett direkt telegram
redan meddelat, parlamentsledamoten Timo-
thy Harrington, till sex veckors fängelse,
men försattes, tills appellationsdomstolen
hunnit behandla hans klagomål, på fri fot
mot borgen. Harrington är egare af tid-
ningen Kerry Sentinel och har i dess spal-
ter lemnat referat öfver nationalligans för-
bjudna möten. Han är en af de mest fram-
stående och verksammaste irländska parla-
mentsledamöterna.
Medan den irländska regeringen sålunda
alltjämt söker att genom flitigt användande
af nya tvångslagar motarbeta nationalligans
sträfvanden, fortfar äfven i andra delar af
det förenade konungariket striden mot de
stora jordegarne. Underrättelsen om ett
nytt utbrott af denna strid kommer nu från
ön Lewis i vestra Skottland, hvilken re-
dan förut låtit tala om sig. Därvarande
små arrendatorer hafva under årets lopp
blifvit alldeles utarmade, då jorden, som
tillhör enkan efter sir James Matheson,
nästan helt och hållet förvandlats till jagt-
marker. De olyckliga arrendatorernas harm
och förtviflan kom till utbrott i måndags,
då nära Stornaway omkring tusen bönder
drogo ut för att förstöra ett schäferi till-
hörigt en misshaglig person. Polis och mi*
litar sändes emot bönderna och det kom
till en sammandrabbning, hvarunder blod
flöt å ömse sidor. Elfva af orostiftarne häk-
tades, men det lyckades bönderna att rifva
ned fårhuset och drifva bort flere hundra
får. Polisen och militären på platsen hafva
förstärkts.
Spanien. Canovas del Castillo, ledaren
för det konservativa partiet i spanska kor-
tes, har väckt motion om uppsägning af
samtliga handelsfördrag med utlandet. Sa-
gastas regering ämnade uppträda mot detta
förslag, men i stället framlägga förslag om
nedsättning af grundskatter och järnvägs-
taxor samt af oktrojerna för att upphjälpa
landtbruket.
Kortes tyckas ställa sig på regeringens
sida i denna sak. I tisdags förkastades med
133 röster mot 60 Canovas’ förslag om ökad
tull på spanmål.
Japan. Franska konsuln i Jeddo har blif-
vit mördad, hvarjämte hundra fransmän mas-
sakrerats.
I trots af de dåliga tiderna lär en viss handlande
i Stockholm ständigt ha fruntimmerskunder i sin
butik, omtalar »Turisten». Historien man berättar
härom är så pass rolig att den kanske är sann.
Affären gick dåligt, men då kom en dag herr — vi
kunna ju kalla honom herr X. — på den idén att
svara på alla fruntimmersfrieriannonser och att
själf sätta in frieriannonser i tidningarna. Han
framstälde sig som en särdeles lämplig giftermåls-
kandidat, och inbjöd de reflekterande damerna att
besöka honom i butiken under förevändning att
köpa något för att få se och lära känna honom.
Det ha de gjort, och hr X. står och ser vacker och
gentil nt bakom sin disk. Och som sagdt hans
butik lär dag ut och dag in vara till trängsel be-
sökt af både gamla och unga giftaslystna damer.
Norrlands Skeppslista.
Nov. 16. Ottolina, Ternström, anl. t. Burrard Inlet
fr. Victoria
— 21. Carin, Leufstadius, fr. Gorontals t. Rot-
terdam anlöpt Banjoewangie.
Dec. 2. Atle, Åkerman, sglkl. t. Hull fr. Penedo.
— 9. Harmonie, Lindström, sglkl. t. Pernam-
baco fr. Algoa Bay.
— 28. Carin, Westerlund, fr. Tunis t. Savannah,
pass. Gibraltar.
Jan. 1. Maria MargretaiFogman, anl. t. Livorno
via Caglfari fr. Filadelfia.
— 2. Express, Larsen, segelklar till KriBtiani
från Laith.
— 4. John Fought, Björkman, sglkl. t. Cardiff
— 7. Albatross, Ohlson, afsegl. t. La Plata-
floden fr. Marseille.
— 8. Carl XV, Westerlund, anl. t. Genua från
Hernösand.
— 9. Ceres, Ohman, anl. t Cagliari fr. Bona.
— 11. Express, Larsen, anl. t. Hristiania från
Leith.
— 12. Polstjärnan, Andersson, fr Manzenilla
de Cuba t. Bremen anlöpt Portland.
Mannen: »Min kära, lilla gumma, i kväll ha nå-
gra af mina bekanta stämt möte på källaren. Hvad
iäger du, om jag skulle gå dit?
Hustrun: »Du vet, Emil, att det gör mig riktigt
flad, när du har trefligt — men när jag tänker på,
ivad det kostar...
Mannen: »Hvad det kostar? Tror du att jag skulle
k åi f d r dig glad?
mma!
Man Had det kosta jg
peka, att någonting är för dyrt, som gör dig
lej, visst icke. Adjö med dig, min lilla gu
måste jag taga af mig advokatdrägten och ha
min hatt.
— Ack, herre, ni har räddat mitt lif!
— Ditt lif tillhör mig, jag har blott räddat,
hvad som är mitt. Se så, laga, att du kom-
mer ut!
Louffard gick uppför trappan. Han mötte
flera personer, men ingen fäste någon upp-
märksamhet vid honom.
Utkommen på gatan, drog han en suck af
lättnad. Han var fri!
Fem minuter derefter visade sig Rouquin i
sin svarta bonjour och höga hatt. Äfven han
kom lyckligt och väl ut, men han hade knappt
satt foten på gatan, förr än ett tumult upp-
stod inne på gården.
Saken var den, att en fångvaktare passerat
lilla trappan, der de båda gendarmerna lågo.
Han gjorde alarm, och man sökte återkalla dem
till medvetande. Den ene hemtade sig också
genast och sprang upp.
— En fånge har rymt! ropade han. Vi
blefvo öfverfallna af en lång kanalje, som på
något obegripligt sätt kommit öfver en advo*
katdrägt. Låt oss sätta efter skurkarne!
Dermed rusade han ned på gården, föijd af
en hel hop folk.
Det var just i detta ögonblick, Rouquin kom
ut på gatan. Han förstod genast, hur det var
stäldt, och en kall kåre gick öfver ryggen på
honom. Emellertid begaf han sig med sken-
bart lugn mot Quai du Marcbé-Neuf.
Just som han kom fram till närmaste gat-
hörn, ropade någon bakom honom.
- 327 -
TJUGUÅTTONDE KAPITLET.
Vid middagen hade Senechals lik blifvit ut-
lagd i la Morgne. Ännu klockan fem, då
man stängde der, var det ej igenkändt och
reklam eradt.
Mot midnatt anlände till tullen vid Saint-
Denis ett litet åkdon, öfverspändt med lärft och
körd af en karl i blasrock. Bredvid gingo två
förstadepoliser.
Tulltjenstemännen närmade sig och lyste in
i åkdonet. I detspmma räcktes dem en polis-
order, enligt hvilken ett lik — hvarå lemnades
noggrann beskrifning — skulle föras till la
Morgue och der levereras mot vederbörligt
kvitto.
— Passera! ropade en af tjenstemännen,
utan att görs sig besvär med att läsa ordern
till punkt.
Åkdonet sattes åter i rörelse. Poliserna och
karlarne utbytte en blick, och när de passerade
förbi värdshuset, der ett starkt ljussken föll ge-
nom fönstret, kunde man se, att de skrattade.
Det gick i gående genom staden, och först
efter en timme var man framme vid bårhuset.
Knsken ringde upprepade gånger, utan att
någon lät höra af sig. Slutligen knackade han
på fönstret till vaktrummet.
Några passerande stannade. Två gendarmer,
som gjorde sin rond, anlände ock i detsamma
och utbytte några ord med föntadskollegerna.
var det uppenbart, att han gått genom luckan
ut på taket. De togo samma väg och funno
tydliga spår af honom längs taket och fram till
en af vindskuporna i närmaste hus. Emellertid
hade Ronquin, som man erinrar sig, varit nog
försigtig att stänga fönstret, och sedan ett par
personer posterats här uppe, skyndade de andra
ned igen för att leta sig fram till rammen.
Här funno de snart flyktingens rock, och
denna jemte de afrakade polisongerna sade
dem allt.
Ursinniga störtade de utför trapporna och frå-
gade, om man sett någon lemna huset.
— Ja, en prest kom ut derifrån för en stånd
sedan, svarade man.
— Hur såg han nt?
— Lång, mager, skägglös som alla andra
prester.
— Hvart gick han?
— Åt Notre Dame till.
Gendarmerna skyndade efter, men den djerfve
flyktingen hade för långt försprång, och man
kunde icke upptäcka ett spår af honom.
Han hade tagit en vagn och farit till Or-
leans-bangården. Passerande öfver den, kom
han nt på en annan gata och ropade på en
droska, som förde honom till Madeleine-kyrkan.
Här steg han snart upp i ett tredje åkdon och
begaf sig hem. Hans egen portvakt kände ej
igen honom.
— Det är han!... Der går han!... Tag fast
honom!... Tag fast mördaren!
Det sista ordet träffade Rouquin som ett
piskrapp. Han vek af in på tvärgatan och
började springa. Efter några minuter kom han
fram till den öppna platsen vid Notre-Dame.
— Kunde jag blott hinna in i smågatorna
bakom kyrkan, eå vore jag räddad, tänkte han.
Det lyckades honom verkligen nå Rue Cha-
noinesse, men samtidigt kommo också förföl-
jarne nt på platsen, och en hyrkusk, som ge-
nast uppfattade situationen, spärrade vägen för
honom med sin vagn.
— Tusen kronor, om du räddar mig! ropade
agenten till honom. ’m
— Nej, hellre tar jag fast dig! svarade den
hederlige karlen och ämnade just hoppa af, då
Rouquin gaf hästen en spark, så att den tog
en sats och kastade kusken hufvudstnpa ned i
gatan.
Flyktingen fortsatte sitt lopp, men då folk-
hopen kom honom alltmera in på hälarne, slank
han till sist in i en mörk förstuga.
Denna ledde till en gård, belamrad med lå-
dor, kistor och gamla möbler. Tagande vägen
öfver den, sprang han uppför en trappa. Hu-
sen vid dessa smågator äro ej synnerligt höga,
och hunnen till tredje våningen, fann han vl-
gen stängd. Slutligen upptäckte han dock i.
ena vrån en lina, som hängde ned från en vind
och var fäst vid golf vet.
Förföljarnes torl hördes redan från gården.
Rouquin klängde uppfor linan och lyckades
rycka den lös från golfvei, hvcr-fisr kan åt&g
npp den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
