- Project Runeberg -  Sundsvalls Tidning / Årgång 1888 /
35

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

„ nnder »frihandelns» olvckssaliga tids-
"."’j S«rått på ett betänkligt sätt — me-
Ä^A .vu-t ganska betydligt.
SiLngen för fastighet uppgick nämligen
F isfil till 9,778 kr., motSvarande ett fa-
årielvärde af, i jämnadt tal, 19% millio-
gtsghetsvar dllJ17666 kr#j motsvarande

eTfastt^svärde af 35 y, ^Baa^kt.

jfäffiiagB* af inkomst utgjorde 1863 kr.
««92 motsvarande en inkomst af 3,882,000
f och år 1887 kr. 50,122, motsvarande
^inkomst af 5,012,000 kr.,

Tillväxten är ju rätt aktningsvärd, under
*n sådant »system», som det af Themptan-
i mmistären representerade. Men hvad
£uen | blifyl när vi fä tull pä alla
\\htaede] samt tillika på ull, raa hudar och

l°Tv ’de sistnämda kunna väl ej undan-
i L* ptt »system», som vill »skydda» kver-
Älbruk, till hvars alster ju höra: ull,
fåar och lin. »Sverge åt svenskarne».^

Véhrs Familjebibel, med utgallrad
k-iltest har väckt mycken uppmärksam-
wni Vt ortodoxt kyrkliga kallet. Och
i-rifrån kommer mest klander, ofta myc-
LTSrpl Senast har biskop BMing i
VArt La°d skri*’vit en u"öriig resension,
i-ri han på &t ifrigaste fördömer företa-
Han hoppas att familjebibeln måtte
f si liten användning som möjligt. Han
skulle betrakta det »hardt när som en för-
, , rvB oin ett skolråd mforde den i en
i i« pllpr en prest i konfirmationsunder-
dnin-en Och till slut hemställer han till
uSre’oeh förläggare att afstå från pla-
nens fullbordan

Svetisk potatis till Amerika. I Bo-
huslänningen läses: Såsom någonting ovan-
ligt må meddelas, att med ångaren liobert
fhorbum, som i tisdags morse afgick från
Uddevalla till Göteborg, afsändes ett part.
potatis omkring o0 tunnor, for befordran
E?ver Göteborg°till Amerika. Afsändaren
var en hemniansegare från Bäfve.

Brefiåda. P- J- A- E(ler skrifyelse
rörer blott en alldeles privat affär och läm-
nar *\« ej för införande i tidningens text-
afdelning. Vill Ni däremot hafva den in-
förd i annonsafdelnmgen, så kan sådant ske
mot insändande till Sundsvalls Tidnings
kontor af annonspriset kr. 2.60. Red.

Hvad fransmän tro om Tara
,,si’dlislietsfrågoriC.

I ett nummer af Paristidningen Figaro
för några dagar sedan förekom en uppsats
om de skandinaviska sedlighets rörelserna
som är egnad att visa huru våra litterära
företeelser kunna taga sig ut på afstånd.
Om fransmännen på grund häraf få en un-
derlig föreställning om oss nordbor, så är
det kanske icke enbart Figaro-författarens
fel. Denne skrifver:

Man bör icke af hvad som sker under
våra ögon, taga sig anledning att tro att
de frågor som stå på dagordningen i an-
dra land äro lika tråkiga som dem vi i
flera månaders tid bråkat med. Det lins
länder där man aldrig har ledsamt, och det
fins andra frågor än dem vi sysselsätta oss
med som förtjäna uppmärksamhet. Hvad
är det till exempel man i närvarande stund
debatterar i Sverge och Xorge? Det är
polvganiien, monogamien, äktenskapet, pro-
stitutionen, hvilket allt på de skandinavi-
ska ländernas politiska språk sammanfattas
under rubriken »sedlighetsfrågan».

För att förstå hvad som försiggår där
uppe i närheten af polsirkeln, bur man till
en burjan veta, att det icke fins ett land
i världen där litteraturen spelar en större
roll och öfvar ett större inflytande på se-
derna. Detta är något som man ej får
glömma, cm man skall kunna fatta, att det
år 1888 finnes ett land, där oppositio-
nen^’) fordrar att en man får ha flera hu-
strur, under det de konservative strängt
hålla på absolut monogami!

Frågans diskuterande tog sin början 1879
i anledning af ett skådespel af Ibsen, Nora.
Den rörde sig då endast om det nutida äk-
tenskapet.

Och det stora snille som bär namnet Ib-
sen förklarade, att kvinnan icke blott har
rättigheter som maka och moder utan äfven
som kvinna; den dag Nora upptäcker att
hon icke mera älskar sin man, öfvergifver
hon sitt hus, sin familj och går sin väg
sägande: Jag har Iefvat nog för andra,
jag går nu att lefva för mig själf». Skå-
despelet väckte ett enormt uppseende och
framkallade en hel öfversvämning af tid-
ningsartiklar, broschyrer och diskussions-
möten: man talar och skrifver gerna i Nor-
den. Kvinnofrågan var väckt.

Är 1883 lät Ibsens medtäflare Björnson
uppföra dramat HanJUken. Han <*\ok vida
längre. Han förklarade, att då samhället
iordrar absolut renhet af kvinnan, har kvin-
nan rätt att fordra det samma från mannens
sida. Björnsons skådespel slutar med en
scen, då en hustru, som fått veta att hen-
nes man tidigare egt andra kvinnor än hen-
ne kastar sm handske i ansigtet på honom
wh gar sm väg. Att döma af dessa båda
typer för Norges kvinnor äro de, som man
ser ganska hetlefrade för att bo i ett så
kalit land.

Nya diskussioner, en ny kvinnorörelse och
— som naturlig konsekvens — en nv ro-
man, utgifven 1884 af svensken Strindberg.
Allt hvad man haft att säga i fem års tid
ar »bara dumheter», förklarar han; - kvin-
nan ar mycket lyckligare än mannen, eme-
Jan hon ingenting gör, medan mannen ar-
betar; och hon, som alltid talar om sina
rättigheter, gjorde väl i att tänka något

IVf L «D.på Sina ^Ä^ter. Romanen
Wef konfiskerad för hädefse, men den sven-
s^a juryn frikände Strindberg, till de sven-
fr kv;nnornas harm. De skulle snart blifva
ämnade; Björnson skvef en roman, som

[lotusen exemplar såldes på en enda må-
nad. :\Ian bar skalden i triumf. Hans fram-
«aHning satte hela Norden i hänförelse.
P11 llV£»d var det då han påstod? Jo, att
Mmnoma behöfva lära sig naturvetenskap,
£ da de falla är det nästan alltid af brist på
Kannedom om mannens anatomi! Som man
^’r »"taga hjärtats frågor blott föga rum i
*>orge. ilen detta var bara början, nu trä-
Uer polygamien in på skådebanan.

*’ igaro omtalar härefter Jiegers Kristiania-
wTfi’7" ^°h Krohg« Albrrtme. huru dessa
Konhskerades, men .kvinnorna togo parti
lor’ forfnttarae», och fortsätter:

IM blef upplopp i Kristiania; arbetarne
demonstrerade genom att slå ut fönstren
pa radhuset och ropa: Boken fri! Man
JK ersatte och gaf ut Goncourts böcker i
-o-uresupplagor, därför att de alltid i nå-
got påminde om Albertine, och fälttågets
resultat blef upphäfvandet af eedlighetspo-
’«« och den legala besigtningen.

Därmed hade befolkningen mognat för
mittaget mot polygamien.
. fälttåget i fråga började i Köpenhamn
i oktober med ett föredrag af Björnson som
återupptog sitt älsklingsämne: monogamien,
"an biet svarad med raseri från Norge.

Nr 9

Hr Geijerstam begaf sig från stad till stad
ined det ljufliga bådskapet, att hvarje man
hade rätt att ega flera hustrur åt gången.
Och en ryktbar läkare, hr Nissen, re-
daktör för en medisinsk tidskrift, ledare
för nykterhetsrörelsen i Skandinavien och
en mycket from man, påstod vid ett offent-
ligt föredrag att kvinnorna i det moderna
siviliserade tillståndet blott ha föga sexuela
anlag, att man har att söka orsaken till de
olyckliga äktenskapen däri, att männen ge-
nom det olyckliga lefnadssätt kvinnorna
tvingar dem att föra, förlora sin manlighet
och att man, då en nutids kvinna icke kun-
de upprätthålla slägtet, måste gifva flera åt
hvarje man.

Alla nordens kvinnor stälde sig under
hans fana. I alla städer organiserade sig
»ligues sexuelles» (skall förmodligen vara
sedlighetsföreningar). Men Björnson var
då på sin vakt; i desember kom han, och
det monogama korståget tog sin början.
Hr Björnson, som kom från Frankrike,
sade kort och godt, att hela Europas lä-
kare hade skrifvit till honom att de aldrig
sett återhållsamhet göra en man sjuk.

Han tilllade att tyskarnes fysiska och
andliga styrka beror på att de äro mono-
garner. Det har redan Tacitus visat. Hvad
fransmännen beträffar, äro de polygamer,
ehuru på en hög kulturgrad.

»Men de ha blifvit nervösa. Och då en
nation är nervös, förlorar den hufvudet och
mister sin återhållsamhet. Just detta hände
Mirabeau och Gambetta, hvilkas död fram-
kallades af polygami, då fosterlandet hade
som bäst behof af deras snille. Fransmän-
nen hafva blifvit slafvar under sin pas-
sion *).

Striden pågår nu mera brinnande än nå-
gonsin; en del ursinniga polygamister ha
till och med uppfordrat myndigheterna att
inregistrera tredubbla och fyrdubbla äkten-
skap! Regeringen kan ingenting göra, ty
rörelsen är populär och har djupa rötter.
Konungen, som ville draga in ett anslag,
hvilket han anvisat ur sin privatkassa till
några polygamistiska studenter, blef tvun-
gen att ändra beslut.

Alla tidningar, utan partiåtskilnud, an-
föllo honom nämligen och ett offisiöst blad
uttalade sig till och med i följande episka
ordalag: »Den handling konungen ville
begå är tillåtlig endast för en man, som
aldrig sett på en kvinna med oren blick»(!) *)
Som man ser har man aldrig ett ögon-
blick tråkigt i Norge! Men allra störst bör
förtjusningen vara vid Saltsjöns stränder,
och mormonerna böra vrida sina händer
och hängifva sig åt de vildaste glädjesprång.

*) Dessa uttalanden lär — säger Aftenposten —

iia fälts vid ett icke refereradt möte i norska stu-

tntföreningen att tyda på att en åhörare af detta

förf:n. e. D. N. ocu G. H. T.

8UND3VALLS TIDNING LBrfag 21 Januari

1888

,,Sverge åt svenskarne".

Bland de svenska län, där utländska un-
dersåtar besitta fastighet mer än hvad van-
ligen är fallet, framstå jämte Norrbottens,
Värmlands och Örebro län de två skånska
länen. Vid 1885 års slut var, enligt k.
m:ts befallningshafvandes i länen berättelse,
förhållandet följande:

I Malmöhus län innehade 55 danska un-
dersåtar å landsbygden 46,6 mantal och i
täderna 16 fastigheter med ett samman-
lagdt taxeringsvärde af 4,701,000 kr.; 8 ty-
skar å landsbvgden 1,4 mantal och i stä-
derna 7 fastigneter med ett taxeringsvärde
f inalles 404,400 kr.; 1 engelsk undersåte

stadsfastighet om 43,000 kr.; 1 schweizisk
irma i stadsfastighet om 110,800 kr. och

fransk undersåte 1 fastighet å landsbyg-
len om 4,000 kr., inalles således å landsbyg-
len 48 mantal och i städerna 25 fastighe-
er med ett taxeringsvärde af inalles kr.
),263,200.

I Kristianstads län innehade 1 norsk un-
lersåte 13, i mantal, taxeradt till 557,400
r., 16 danska undersåtar 21,7 mantal, taxe-
rade till 1,363,100 kr., samt 3 tyske un-
dersåtar 1 mantal å landsbygden och 1
stadsfastighet, taxerade till 125,700 kronor,
inalles sålunda 35,8 mantal och 1 stadsfa-
stighet, med ett taxeringsvärde af 2,046,200
kronor.

I båda de skånska länen besuto följakt-
igen vid 1885 års slut 86 utländska per-
soner eller firmor å landsbygden 83,8 man-
tal samt i städerna 26 fastigheter, och upp-
gick taxeringsvärdet å allt detta till 7,309,400
:r. Vid 1880 års slut innehade däremot i
båda länen 90 utländingar 78 mantal och
23 stadsfastigheter, uppskattade till inalles
6,441,500 kr. Värdet å utländingarnes fa-
stigheter hade sålunda under mellantiden
kats med nära 900,000 kr. Denna tillök-
ling faller helt och hållet på danskarnes
del. De tyska undersåtarnes fastigheter
hade under mellantiden minskats i värde,
men öfriga utländingars i stället något
ökats.

Den nytta, som de inflyttade utländin-
garne utöfva, företrädesvis med afseende på
landtbrukets utveckling, är otvifvelaktigt
mycket stor. Betänkligt torde det dock
förefalla en och annan, att en så betydande
del af en enda provins jordområde befin-
ner sig i utländska händer. Faran däraf
kan emellertid anses vara så godt som in-
gen, när man betänker, att hufvudparten
af dessa utländingar utgöres af de med oss
så nära beslägtade danskarne. Också sy-

nas de inflyttade ganska ofta göra det nya
landet till sitt eget. Sålunda erhölls inom
Kristianstads län under perioden 1881—
1885 svensk medborgarrätt af inalles 14 ut-
ländska fastighetsegare, 9 dansklr och 5
tyskar, besittande jord till ett värde af öf-
ver 1% million kr., samt af 11 amrodato-
rer, 10 danskar och 1 tysk, arrenderande
jord till ett värde af i det närmaste 2 mil-
lioner kr. Alla dessa, utom 1 arrendator,
hade inflyttat före periodens början och ut-
gjorde ungefär hälften af dåpinflyttade och
i länet ännu kvarboende utländske jordegare
och arrendatorer. Af de före nämda tid in-
flyttade hade vid 1885 års slut endast 1
norsk och 12 danska jordegare samt 10
danska och 2 tyska arrendatorer ännu ej
upphört att vara främmande undersåtar.

Om vir Herres Jesu Kristi personliga

återkomst och de trognas församlande
till Honom (2 Tess. 2) hålles föredrag i mor-
gon, Söndag, kl. 4 e. m, uti Goodtemplarsalen
vid Köpmangatan härstädea af J. H. Wernqvist.

Rättegångs- och Polissaker.

Brandväsendet. På anmälan af brand-
kårsbefälet härstådes hade stadsfiskalen till
i går uttagit stämning å ej mindre ån 128
personer, tillhörande brandkåren, med yr-
kande om ansvar å dem för försummad in-
ställelse dels vid senaste sprutmönstring och
dels vid de senaste eldsvådorna. Af dessa
voro 60 ostämde. Att bota dömdes 31 per-
soner till 1 krona hvardera och 8 till 3 kr.
hvardera. Emot 7 afstod åklagaren från
ansvarsyrkande och 22 mål uppskötos till
den 17 februari för utredning.

Allmänneligen efterlyses arbetaren Ja-
kob Isaksson, enligt uppgift från Alnön in-
vid Sundsvall och född den 25 oktober 1863
vid Karlsfors bruk i Stora Kopparbergs län;
hvilken person efter hållen polisundersök-
ning befunnits skyldig träda i häkte, för un-
dergående af ransakning för å allmän väg
inom Bräcke socken föröfvad misshandel
med lifsfarligt vapen.

Isaksson, som senat var synlig i Sösjö
by af nämde socken, år cirka 6 fot lång
och af grof kroppsbygnad, har bredt fylligt
ansigte och svart hår nedkammat till »lugg»
i pannan, helt små mustascher och är iklädd
mörk kavajkostym, öfverrock af svart dof-
fel, plysmössa samt resårskor och gummi-
galoscher, och talar med brytning å finska
språket. jämtl. P:n.

För första resan stöld har fältjägaren
vid Hammerdals kompani Johan Olofsson
den 9 dennes blifvit dömd till 8 månaders
straffarbete.

Den stora sedelförfalskningen. Berg-
sjö häradsrätt dömde vid onsdagens ransak-
ning å Hudiksvalls kronohäkte torparen Fre-
dins dotter Elisabeth, delaktig i tillverknin-
gen af Sundsvalls enskilda banks falska 50-
kronosedlar, till 4 års straffarbete.

Utom Melanders bror Wiklander och må-
laren Sjöblom, hvilken senare frigafs och
stäldes under framtidens dom, förklarades
samtliga anklagade för tillverkningen af de
falska v esterbottenstiorna skyldiga och skola
slutligen dömas annanstädes.

Efterapning af etiketter. Innehafva-
ren af Piteå ångbryggeri bryggaren E. L.
Nyberg, tilltalades vid Piteå rådhusrätt för
det han låtit å ölbuteljer anbringa etiket-
ter, hvilka utgjorde en efterapning af ett
för Hambur^erbryggeribolaget inregisteradt
varumärke å pilsenerbier. Rådhusrätten
ogillade bolagets talan, men Svea hofrätt
har dömt Nyberg att bota 75 kr., som till
falla kronan, samt ålagt honom att förstöra
de efterapade etiketterna.

Förskingringsmålet vid Bofors. All-
männa åklagaren kronolänsmannen O. Malm-
gren har i dagarne i Svea hofrätt öfverkla-
gat Karlskoga häradsrätts den 13 desem-
ber förra året meddelade utslag, hvange-
nom nämden från allt ansvar frikänt förre
bruksförvaltaren vid Bofors J. T. Eriksson
det på sin tid emot honom anhängiggjorda,
mycket uppseendeväckande målet, angående
förskingring af 21,000 kr. m. ni., men vid
hvilket utslag häradsrättens ordförande, till-
förordnade borgmästaren V. Melander, an-
tecknat afvikande mening och för sin del
dömt Eriksson till 8 månaders straffarbete
och förlust af medborgerligt förtroende ut-
öfver den ådömda strafftiden. N. A.

Advokaten till vittnet:

— Är ni mycket bekant med den anklagade?

— Ja, vi arbetade en gång tillsammans i en
bank.

— När var det?

— Omkring kl. 3 en morgon i fjol våras, då in-
gen af de andra banktjänstemännen var närva-
rande.

Strödda underrättelser.

Ännn en gång komna till heders. De

gamla svarfvade grötfaten af trä börja, hälft
uppätna af råttor, att åter letas fram ur
sina gömmor på landsbygden, för att säl-
jas till någon stadsbo och upphöjas till en
förut ej anad heder. Dessa väldiga gröt-
fat, svarfvade af ett enda trästycke, hvilka

i kanske ufver ett sekel gått i arf från mor
till dotter och kring hvilka, rågade med
rykande gröt, slägte efter slägte om kväl-
larne samlats, putsas nu fina och förses med
konstnärligt utförda målningar af blommor,
ornament, mytologiska figurer o. d. samt
uppsattas sedermera såsom — väggpryd-
nader. De nya väggprydnaderna äro både
originella och vackra säger Sm. A.

Ny svältkonstnfir. I en tom källare i
Halmstad har en jagthund, kvarglömd af
sin egare från Småland, vistats sedan da-
garne före jul. Först i torsdags på morgo-
nen observerades han, helt naturligt allde-
les utsvulten.

Alla flickors friare. Det finnes väl inte
någon flicka från Landskrona till Eslöf, från
Lund till Billesholm, utan att hon någon
gång varit uppvaktad af en kringvandrande
spelman, kallad Tolfta-Nilsen. Han är tem-
ligen resignerad och mottager med stort
tålamod korgarne. Friar han på ett ställe
till dottern i huset och får nej, går han ut

1 köket och friar till pigan, och efter ett
lika obarmhertigt nej går han till grann-
gården.

Dock all heder åt Nils han försörjer sig
ärligt genom att fria och har aldrig legat
fattigvården till last. På hvarje ställe han
hamnar får han mat och om lyckan är be-
vågen, äfven en sup. Bevars, man kan väl
inte låta en friare gå ur huset utan förtä-
ring.

Huru barnmorskor skola tillsattas,
därom förmäler ej kommunalförfattningarne.
Men i kyrkolagen finnes dock stadgat, huru
tillsättningen sker, ehuru nämde befattning
torde böra anses som blott och bart en
kommunens tjänst. Kyrkolagens 4 kap. 4
§ lyder sålunda: »Till barnmorskor eller
joragummor skola gudfruktiga, ärliga nykt-
ra och i sådana beställningar välförfarne
kvinnor antagas och förordnas, uti stad af
magistraten och på landet af kyrkoherden
och kyrkans föreståndare och sexmän ets.»
Denna paragraf är ännu gällande.

Bäntenedsättning. Direktörerna för
Englands bank hafva vid veckosamman-
träden den 13 d. beslutit nedsätta diskontot
från 4 proc, hvartill det bestämdes den 1
sistlidne september, till 3’/2 procent. Ban-
kerna hafva nedsatt depositionsräntan till

2 proc. och diskontörer och vexelmäklare
lemna la/4 procent för penningar pä kort
uppsägning.

Odets skämt. En i Köpenhamn boende
skeppsbefälhafvare fick förliden dag mot-
taga en s. k. flaskpost från sig själf. För
flera kv sedan hade han under en våldsam
storm i Kategat skrifvit en helsning till sin
hustru, att hon fick vara beredd på att al-
drig återse honom mera. Brefvet hade han
t in i en korkad och förseglad flaska,
i efter ett tiotal år hittades flaskan på
svenska kusten, och brefvet sändes efter
uppgifven adress till Köpenhamn. Hustrun
var emellertid död, men mannen bodde kvar
i den gamla bostaden. Hvilka minnen väck-
tes ej till lif af brefvet!

Stackars flickor! Äktenskapsfrekven-
sen i England är, enligt senaste statistiska
uppgifter, i starkt aftagande.

En kvinlig insändare förklarar med an-
ledning häraf i »Daily News», att hon gått
ut ur »Gullviveligan», det konservativa för-
bundet emedan hon kommit underfund med,
att antalet årligen ingångna äktenskap ha-
stigare minskas, när de konservative sitta
vid styret.

»Det är sannerligen inga glada utsigter,
man har», utbrister hon slutligen med ett
lika roligt som oegentligt uttryck: »det år
inga glada utsigter, när under ett helt år
för hvarje hundratal invånare blott en ringa
bråkdel af en kvinna kan bli gift!»

Italien och Abessien. I telegram från
Roma till Berl. Tagebl. den 14 dennes he-
ter det: De senast hit ingångna underrät-
telserna bekräfta ryktet om abessiniernas
afsigt att skrida till angrepp mot italienar-
ne. Spioner säga, att abessinierna skulle
försöka afskära de italienska stridskrafterna
vid Scimmie och kringgå Monkullo, und-
vikande strid mot de befästa platserna. Bas
Alula och Ras Ägos hafva sedan två dagar
åter varit på marsch mot Glinda, Ras Mi-
cael närmar sig Aiderosso. Ras Alula be-
gärde understöd och utbad sig tillåtelse af
negus att först få angripa italienarne.

Grannländerna.

Finland. Undersökning af isförhållan-
dena i Östersjön. Den allt lifligare vinter-
trafiken på Hangö och de påtänkta vinter-
förbindelserna såväl inom eget land som
med utlandet göra en noggrann kännedom
om isförhållandena i Östersjön och längs
dess kuster allt mer nödvändig. I samman-
hang härmed är upprättandet af observa-
tionsstationer, från nvilka telegrafiska rap-
porter om drifisen och dess lägen i Öster-
sjöhamnarna kunde gifvas, högst vigtigt,
äfvenså signalering medels flaggor från samt-
liga bakar, särskildt Bogskär, till förbifa-
rande fartyg, för att underrätta om att ham-
narne äro tillgängliga eller i motsatt fall
varna sjöfarande för drif- och packis. För
att verkställa nödiga preliminära undersök-
ningar af isförhållandena i Östersjön lär i

dagarne, berättar N. Pr., förre fyrmästaren ’
på Bogskär kapten D. J. Sjöstrand, hvilken
under sin fleråriga vistelse på nämda båk
gjort sig väl förtrogen med en del af hit-
hörande förhållanden, inlemnat till senaten
en ansökan om statsunderstöd.

Frän utlandet.

Misstroendet till den politiska ställningens
fredliga karaktär ej blott håller i sig utan
vinner ökad näring och styrka af en mängd
små tilldragelser i Ryssland.

Så har det t. ex. väckt oerhördt uppse-
ende och verkat mycket nedstämmande på
fredsförhoppningarna, att ryska kejsaren ny-
årsdagen med tsarrikets högsta ordnar de-
korerat reaktionens och panslavismens båda
banerförare Tolstoi och Pobedonoszev, me-
dan utrikesministern Giers, fredspolitikens
ifrigaste förfäktare, blifvit äfven nu förbi-
gången. Därjämte har en af Tysklands bitt-
raste fiender Vyschnegradski blifvit utnämd
till verklig finansminister.

I Tyskland erinrar man nu om, att inri-
keeministern Tolstoi i sin egenskap af hög-
ste chef för styrelsen öfver pressen tillåtit
denna att i åratal skrifva i hätskaste ton
mot Tyskland och Österrike och man är be-
redd misstänka att Tolstoi nu fått Vladi-
mirsorden af första klassen till belöning för
denna pressens hållning.

Pobedonoszev är »den heliga synodens
öfverprokurator samt fanatiskt tillgifven den
grekiska kyrkan och hör till panslavismens
ofördragsammaste och hatfullaste ifrare.

Gentemot ryske kejsarens utmärkelser åt
båda dessa män få alla de ryske tidningar-
nas och myndigheternas fredliga försäkrin-
gar utseende af schackdrag, ämnade att ma-
skera den egentliga fälttågsplanen.

Storbrittanien. I Cork på Irland her-
skar stor uppståndelse, emedan polisen un-
der de senaste dagarne tror sig ha kommit
en sammansvärjning på spåren, nvilken skall
ha gått ut på att med dynamit spränga sta-
tens bygnader i luften. I följd däraf ha
vakterna utanför alla polis- och militärka-
serner blifvit fördubblade. Äfven öppnin-
gen till järnvägstunneln, som ligger under
en af kasernerna, bevakas skarpt, och pas-
sagerare på alla ankommande bantåg och
ångbåtar kontrolleras noga af detektiver.

— Britiska kabinettet öfverlägger för när-
varande om enskildheterna i den s. k. »lo-
cal governement bill», som skall framläg-
gas i nästa parlamentsmöte och som står
upptagen på både det konservativa och det
liberala programmet. Det går ut på att in-
rätta landsting, hvilken mellanform mellan
riks- och kommunalrepresentation England
ännu saknar. Hvarje grefskap skulle hafva
ett landsting, hvilket skulle behandla gref-
skapets ärenden. För närvarande dryftas
i pressen den viktiga frågan, om bestäm-
melserätten rörande utskänkningsväsendet
skall läggas i dessa landstings händer. Man
tror, att de skola göra mycket för att in-
skränka utskänkningsställenas antal, hvilket
också med allt större eftertryck fordras af
befolkningen.

Tyskland. I den tyska pressen föres för
ögonblicket en liflig debatt om sosialistla-
gen, som utlöper den 30 september i år och
därför måste förlängas under innevarande
riksdagssession. Det anses för gifvet, att
lagens bestånd denna gång skall blifva fast-
stäld till fem år, hvilket regeringen föresla-
git, och som dessutom svarar mot den fem-
åriga valperioden, som sannolikt skall blifva
införd.

I afseende på lagens skällande har ett
nationalliberalt blad för någon tid sedan före-
slagit, att man i stället för den s. k. »ex-
terneringen» skulle använda »internering», det
vill säga: i stället för att utvisa de farliga-
ste agitatorerna ur riket anvisa dem en be-
stämd vistelseort inom landets gränser. Här-
om har uppstått en liflig polemik, och pla-
nen stöter i synnerhet på motstånd inom de
konservativa kretsarne.

Sålunda skrifver »Conservative Corresp.»:
»Ju närmare man undersöker internerings-
tanken, desto mera ohållbar och oändamåls-
enlig visar den sig vara. Når en sosialde-
mokrat blifvit förvisad, kan man i många
fall vara säker om, att hans bemödanden
att tkaffa sig dugligt bröd under de nya för-
hållandena skola lägga uteslutande beslag på
hans tid och hindra honom att agitera. Hår-
till kommer, att hans intresse för hemmet
så småningom skall försvinna, och man har
talrika exempel på, att forne sosialdemo-
kratiske ledare borta i Amerika hafva blif-
vit mycket förståndiga människor, under
det att andra blott arbeta på att lycklig-
göra sitt nya fädernesland, men låta Tysk-
land vara i fred.

Internering skall icke kunna medföra nå-
gon sådan verkan. Skickas en agitator till
Pommern eller Ostpreussen, befinner han
sig fortfarande inom den tyska sosialistiska
propagandans krets. Den kejserliga posten
ombesörjer hans korrespondens med de öf-
riga ledarne och bundsförvandterna för ett
billigt pris, och om den internerade kunde
få lust att draga sig ur agitationsaffärerna,
skulle deputationer, hemliga agenter och
dylikt folk nog hålla honom varm. Genom
en sådan åtgärd skulle man därför så godt
som icke förminska den från de framstå-
ende ledarne utgångna förförelsefaran, utan

blott skapa »martyrer», eom skulle komma
att omgifvas af en särskild romantisk nim-
bus, hvilket är dubbelt betänkligt på grund
af de flesta sosialdemokraters andliga omo-
genhet.

Om allt detta är det icke tal, när veder-
börande där borta i Amerika, efter att hafva
befunnits vara en flitig, solid man, ger sig
till att skölja buteljer eller åter taga fatt
på hyfveln, medan hans hustru visar de
samla, påträngande meningsfränderna på
dörren.

I många fall skall interneringen dessut-
om blifva en falsk förevändning för utvis-
ningen: man kan t. ex, icke förvisa en bok-
tryckare trU ett aföides beläget ställe, dir
hän icke kan lifnära sig, utan att gifva ho-
nom valet mellan att svälta ihjäl eller fri-
villigt utvandra».

»Köln. Ztng» anmärker, att det finnes
mycket sant i dessa betraktelser; man bör
dock blott komma ihåg, att icke alla sosi-
aldemokrater utvandra till Amerika, utan att
många fara till Schweiz, hvarifrån de leda
upphetsningen och agitationen i Tyskland.
I talrika fall skall därjämte en utvandrare
vara likaså tvungen att byta om yrke som
en internerad. 1 ördelen vid en internering
är, att man måste hålla tummen på ögat
med vederbörandes agitatoriska rörelser, hvil-
ket oftast är mera besvärligt för sosialde-
mokraterna än utvandring.

Preussen. I trontalet vid preussiska landt-
dagens öppnande har ett ställe i synnerhet
tilldragit sig uppmärksamhet. Konungen
uttalar där sin tillförsigt, att jämvigten mel-
lan utgifter och inkomster under de närma-
ste åren skall kunna återställas, »såvida ej
oberäkneliga händelser störande tråda emel-
lan». »Så föga oroande ett sådant förbehåll
än i och för sig själf är, säger en Berlin-
tidning, lika anmärkningsvårdt är dess in-
skjutande i det preussiska trontalet, som i
regeln eljes ej brukar befatta sig med ut-
rikespolitiken’).

Kyssland. En hel polisbyrå i Narwa-
schen-stadsdelen i" Petersburg påstås hafoa
blifvit stängd och dess alla tjänstemän häk’
tade såsom politiskt misstänkta.

Det bekräftas, att offiserare häktats, dock
ej gardesoffiserare, utan till Petersburg kom-
menderade landsortsoffiserare. I deras bo-
stad påträffades utom komprometterande
bref äfven dynamit.

Byssland och Bulgarien. Nabokoff,
ledaren af den misslyckade kuppen vid
Burgas, lär verkligen ha blifvit dödat un-
der flykten. Vid genomsökandet af hans
och öfrige stupades gömmor, påträffades åt-
skilliga papper, som belysa upploppets för-
historia. De viktigaste af dessa dokument
synas vara:

ett bref från Hitrove, Rysslands sändebud
i Bukarest, i hvilket denne hos ryssarne i
Odessa anbefaller en af deltagarne i upp-
loppet;

Nabokoffs pass, hvilket är utfärdadt af
guvernören i Nischni-Novgorod och påteck-
nadt af ryske konsuln i Konstantinopel;

ett bref till Xabokoff från en montene-
grinsk präst, Kapitchitch, hvari denne upp-
manar till skyndsamhet och ger råd i afse-
ende på landsättandet af trupper. — K. är
en gammal upprorsstiftare, han var inblan-
dad i kuppen mot furst Alexander;

två bref från en viss Zalevsky i Odessa;
brefven klandra Nabokoff, för det han varit
nog oförsiktig att röja sitt namn, samt hän-
visa honom till en »välsinnad» bulgar, en
ämbetsman i Burgas vid namn Kriftzoff —
samme man, som sökte beröfva furst Alexan-
der hans reskassa, när han fördes öfver
gränsen;

ett bref från Kriftzoff till Nabokoff, hvari
bland annat talas om pänningars anskaffande
genom Zankoff.

— Det vardt ingenting af med tsarens be-
bådade nyårstal. Från Petersburg skrifves,
att kejsarens tystnad vållat en viss förstäm-
ning i diplomatiska kretsar, där man mot-
sett ett tsarens yttrande i fredlig riktning
som en ytterligare garanti för freden.

Det ryska krigspartiet framhåller med
tydlig förtjusning, att hr v. Giers ej heller
denna gång erkållit den höga utmärkelse,
med hvilken ryktet haft så mycket att be-
ställa. Vid nyårsfästens stjärnfall tillfullo
höga ordnar Tolstoi, inrikesministern, och
Pobedonoszeff, den heliga nynodens öfver-
hufvud, men v. Giers blef ånyo förbigån-
gen.

Galizien. Det berättas nu offisielt, att
sexton personer frusit ihjäl i Galizien under
den stränga köld som rådde där i början af
året. Ett omslag har sedan dess inträffat
i väderleken, men häftiga stormar hafva
åter låtit känna sig.

Gladstone, som för tillfället vistas i Flo-
rens, är ofta föremål för den lättrörda be-
folkningens lifliga hyllning. Härom dagen
gick han in i en bokhandel för att köpa
Villaris arbete om Savonarola; genast sam-
las där utanför en stor skara människor,
som med ljudliga lefverop hälsa den etore
statsmannen, när han visar sig i dörren.

Har kandidaten lust att äta middag hos oss i
dag?

— Tackar så mycket, men jag kan inte emot-
taga er inbjudning förr än i morgon, tv er fru bar
redan haft godheten inbjuda mig till middag i
dag.

Markisen åt dock ingenting:. Han började
åter grubbla. Hela hans förflutna lif skym-
tade förbi honom. Efter mångfaldiga föröd-
mjukelser hade han sålt sin heder till Bouquin
för att bli rik och få tillfredsställa Bin äregirig-
het. Och nu var han långt olyckligare än förr.
Kvälleu hade skridit långt fram, då markisen
ändtligen reste sig. Lemraarne voro stela, och
han kände sig liksom rådbråkad. Ansigtet såg
åldrigt och slappt ut. Pannan var fårad, mun-
nen hopdragen, och vid tinningarne syntes nå-
gra gråa hårstrån. Med släpande steg gick han
ett par slag genom rummet. Derpå närmade
han sig ett af fönstren, drog upp gardinen och
såg ut.

Gården var upplyst af några gaslyktor.
IV örker rådde i markisiiinans fönster, bvilka
lågo raidt emot i högra flygeln.

Norbert flyttade blicken från det ena till det
andra i hopp att få se åtminstone skuggan af
sin hustru.

Der fans en liten sulong, i hvilken Gabriella
brukade uppehålla su till långt in på nätterna.
Der bredvid låg toalettrummet, och vid sidan
deraf sängkammaren.

Den sistnämda hade d’Argental aldrig be-
trädt med sin fot. Det var en fästning, hvil-
ken genom hennes hat och förakt omgafs med
ointagliga murar.

Då hon ej eyntes till, beslöt han att söka
henne i matsalen. Vid bordet kunde han åt-
minstone en stund få andas samma luft som hon.
I detsamma visade sig emellertid ljus i
hennes rum. Ett fönster öppnades, och hon

Bouquin återvände skyndsamt till Paris.
Med markisens död var spelet om millionerna
iorloradt, och han fann det klokast att lemna
landet, så snart han hunnit realisera sina till-
gångar.

Lyckan, som hittills följt skurken i alla
hans företag, hade dock na vändt honom
ryggen.

Bortröfvandet af Senechals lik och Gabri-
ellas senaste bref till vederbörande satte ändt-
ligen dessa i rörelse. Åtskilliga upplysningar,
som man i största hemlighet förskaffade sig
angående agentens person och karaktär, gåfvo
stöd åt angifvelsen mot honom, och detektiver
posterades på lämpligt afstånd från hans hus.
Första fångsten var Louffard, som vågade sig
ut på aftonen samma dag hans husbonde be-
gaf sig till belgiska gränsen. När den sist-
nämde kom tillbaka, stod gendarmen från ju-
stitiepalatset vid hans port. Karlen kände
genast igen honom, och dermed var hans öde
afgjordt.

En uppseendeväckande rättegång följde, slu-
tande med att Bouquin och hans medbrotts-
lingar mfste bestiga schavotten.

Långt förut stod ett dubbelbröllop i Murads
palats. De lyckliga paren voro Valentin och
Gabriella samt Emil Senecbal och Feridie.

Bland bröllopsgästerna märktes äfven An-
dré. Den unge läkaren hade verkligen lyckats
göra en för menskligheten betydelsefull upp-
täckt, och första resultatet var broderns rädd-
ning.

- 342 -

Dermed lemnade markisen rummet.
Ett par dagar derefter sökte han upp Bou-
quin på börsen och gaf honom en örfil. Det
blef en förskräcklig uppståndelse. Duellen var
nu oundviklig.

Man öfverenskom att mötas vid belgiska grän-
sen. Innan d’Argental reste, skref han följande
biljett till sin hustru:

— I morgon duellerar jag med Rouquin.
Jsg vill döda honom och söker sjelf döden.
Ni blir då lycklig. Min kärlek tillhör er till
mitt sista andetag. Farväl!

Valet af vapnen hade varit agentens sak, och
han föredrog värja.

När de kommit till mötesplatsen och stegen
blifvit uppmätta, gjorde han ett sista försök att
återföra d’Argental till resoo. Dennes beslut
var dock orubbligt.

De visade sig jemnstarka. Emellertid gjorde
Rouquin allt för att skona markisen. Denne
angrep honom allt häftigare och lemnade till
sist sitt bröst obetäckt, på samma gång han
riktade en fruktansvärd stöt emot honom.

Uppenbart beräknade han, att båda dermed
sknlle falla. Men Bouquin blef endast sårad
i axeln, hvaremot han, vid försöket att parera,
mot sin vilja rände värjan djupt in i bröstet
på markisen.

Denne sjönk till marken. Efter några mi-
nuter utandades han sin sista suck.

— Gabriella! var det enda ord, som kom
öfver hans läppar.

kom ut på balkongen. Här stod hon länge
orörlig. Slutligen såg han henne dölja ansig-
tet i näsduken och skakas af snvflningar.
Hvarje tår brände som glödande bly på hans
hjerta.

Till sist gick hon in igen och etängde fön-
stret. Tagande plats på en soffa, fattade bon
ett broderi, men kastade det genast ifrån sig.
På samma sätt gick det med en bok, som hon
slog upp.

Efter en stund reste hon sig, och snart blef
det åter mörkt i fönstret. Markisinnan hade
gått till sängs.

På morgonen fick Norbert en biljett från
sin hustru. Den innehöll blott följandi! ord:

— Jag reser g»nast till min far.
Han svarade:

— Ni har er fulla frihet. Två af edra —
icke mina — vänner skola infinna aig å Bois-
Tordu för att vaka öfver er. Farväl!

Till det sista hoppades han, att hon 8ku!Ie
infinna sig i salongen, der ban uppehöll sig,
men hon gick direkt ned till vagnen och log
plats i den, utan att ens kasta en blick upp
till hans fönster.

När hon var borta, föreföll honom palatset
som en graf.

— Det måste bli e!ut! mumlade han for sig
sjelf och ringde.

Den inträdande Letjenlen fick befallning alt
låta ipänna för, och of gra minuter derefter
åkte markisen till Bouqain.

Louffard förde in honom. Agenten hade all-
deles nyss slutat sia frukost och befann sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:46:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sundtidn/1888/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free