- Project Runeberg -  Sundsvalls Tidning / Årgång 1888 /
51

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





Hr Melander med sin
aochexemplariskaper-
med visshetpluralftet,
stedde ef

r, nu 22 år

rening, nu 22 år
mmar, har en kassa
bd

f mal med 220 medlemmar, har en kassa
i kr 9,632.90 utom 300 kronor i bygnads-

f°*vä Oekelboverkens stora skogar be-
, SL enligt Helsingen, en storartad af-
tW i vinter af minst en million tråd.
tenens i Gefle befattning är
ledig genom kapten de Joun-

franfälle. . , .

V. K«r ifrågasatts att nu indraga lönen
} r åt ett årligt biträde till himnkap-

le af ett sådant indragande

’före-

stadsfullmäktiges komiterade
7-t fflliande lönestat:
’fr hamnkaptenen 3,000 kronors lön s
iom såsom ersättmng för bokföring
Sbi utskrifvande en tredjedel rf .-
Te bamnlotspenningar och en tionde-
Tåf inflytande måtarepenningar,
f Ser* hamnlotsen 500 kronors
*yr . -j.v/iol af hamnlotsDennin<?£

amt
och

lön

t-Ser* hamnlotsen 500 kronors lön
h en tredjedel af hamnlotspenmngarne

saf. eD barlastvaktare 50 kr. i månaden.

]mskog såddes eller planterades i samma
län på 600 tunnland. U.

En del timmerkörare förtjäna -
v .,1 Pr — ända till 20 kr. dagh-
5ägerid hW och karl af Svartviks bolag
STuSrifmV i Ramsjö. De, som köra på
SonopÄammastädes, förtjäna ej mera
än 4 a 5 kr. pr dag.

]^

Tta föreläsningen hålles i afton.

e **iinnpn om prins Oscars bo-
Sm1 "XSkrifvare till Oresunds-

PTsnarTlo’år har det ömma attachement, prins

• t Ebba Muuck varit påtagligt for hof-

wSn Det var fördenskull \ anadis’ verldsom-

r rran^rades — för att prinsen skulle di-

segling arr o , (jenna tid var det som kron-

• ££ förmådde sin dåvarande hoffröken att

P"fftSniQ™med grefve Waldemar v. Rosen, en

SkdS i af fröken Munck beslutsamt bröts,

ars och «¦

faen till en uppvaktande ha yttrat sig ungefär
Kär- Ja- som är demokrat, gläder mig just
därför särskildt dt saken; och dessutom tycker jag,
att om en hvgglig gosse och en hygglig flicka tycka
Jm hvarandrä och kunna gifta sig. hvarför ska’ de
inte gifta sig?

Tillströmningen af elever till de
allmänna läroverken synes, glädjande nog,
vara i aftagande, uppgifver Sv. Ltg. Lär-
jungeantalet vid samtliga läroverken var
förra höstterminen icke mindre än 302 lägre
än året förut. S. k. mogenhetsexamen af-
lades år 1886 af 886 lärjungar, år 1887 där-
emot endast af 804. En ytterligare redu-
sering är nog behöflig.

Lärarepersonalen vid rikets folk- och
småskolor ökades under är 1886 med 19
lärare och 174 lärarinnor. Ar 1885 utgjorde
tillökningen 4 lärare och 243 lärarinnor. De
manliga lärarekrafternas antal synes sålunda
hafva i det närmaste nätt sitt maximum,
såger Sv. Ltg.

Kurirtdgen i sommar. Malmö den
27 jan. Skånska Aftonbladet meddelar från
järnvägskonferensen i Frankfurt am Main,
att kurirtåg mellan Stockholm och Malmö
beslutits för sommaren. De skola afgå från
Malmö 20 minuter senare, och framkomma
dit 20 minuter tidigare än i fjol, hvarige-
nom vinnes ökad anslutning till de från
Berlin utgående kontinentala genomfartsli-
nieraa. De 20 minuterna skola sedan in-
köras så att afgångs- och ankomsttiderna i
Stockholm blifva lika med fjolårets.

Vid uppropet i allmänna lärover-
ket i Vestervik tillkännagaf rektorn lärarnes
önskan om införandet af militärisk helsning
lärare och lärjungar emellan.

Doktor M. Stilin, som ämnar företaga
en sex veckors studieresa till England och
Skotland, var af drottningen inbjuden att
medfölja det k. extratåget i går till Hel-
singborg och vidare till Hamburg.

Åf Stockholnis Handtverksföre-
nings vinst på fjolårets industrilotteri hafva
Idiothemmet och Eugeniahemmet fått hvar-
«era kr. 5,457.49.

Stora donationer. Göteborg den 28
januari. I går aflidna åttifyraåriga fröken
Mana Lundgren har till välgörande ända-
mål i staden donerat 50,000 kronor. Hen-
nes för ett par år sedan aflidna syster, Sara
Lundgren, donerade till staden för samma
ändamål öfver 100,000 kr.
Kyrkoherde, förf älskare. Helsing-
örs den 28 januari. Kyrkoherden i Azik-
kala, fältpresten Petterson har blifvit ertap-
pad med att medels förfalskade kyrkostäm-
jnoprotokoU i åtskilliga banker och kassor
hafva tillnamn sig betydande penningelån.
1 etterson är sedan 2 dagar försvunnen. Te-
legrafiska order äro utfärdade att kvarhålla
honom om han söker lemna landet. Innan
domstol ännu har behandlat saken, har häkt-
ningsorder icke kunnat utfärdas.

De sjunkande dagsverksprisen.
dagsverken på egen kost betaltes i medel-

Zai fmmaren 188~ inom Upsala län
utQ kr l30 för man gamJ. 69 öre för

Kvinna. Motsvarande siffror för år 1886
iv* »i **»• ^Ian kan sålunda fin-
na att dagsverksprUen på ett år sjunkit i
nmdual med 10 pros. U. P.

mi°laff-fn’ Det föreliggande förslaget
ny sjölag är för närvarande under före-
pa den ena af högsta domstolen

den ena af högsta d
/öredragningen, som beräknas
n *d^kring°fem veckor, verk-
revislon^ekreteraren I. Afzelius,
såsom bekant, var en bland leda-
, sjölakié

nan o k\ praktisk veckotidning för kvin-
fi3«i hemmet, har utsändt sitt tredje och

i af nDummer- De.t senare åtfölJe8 af M

drp n motletldning, upptagande ej min-
alltsiT m.odebutler med tillhörande text,
fölipr naaDii Pryd% utstyrsel. Därjämte
bneh^Pj m-Dg en särskil(1 mönsterbilag!
naijande 17 mönsterfigurer.

Föreningen ,,Skogskultur i
Norrland".

(Vcsternorrlands Allehanda.)

närnf ?~ den 25 3anuari hade ofvan-
namcla förening sitt sedvanliga årssamman-
unde 11!?,ol!e/teå tingslokal. Ehuru Sollefteå
«tr likvidationsmötet besökes af nästan
M saoyerksegare och andra »timmermän»
»ran såväl nedre som öfre Ådalen, var dock
MKlast ett fåtal (omkring 15) närvarande
I1? 8ammanträdet. Om detta berodde al
»ittande intresse för saken eller af förbin-

Nr 13

der, är mig obekant. Emellertid föreföll
det besynnerligt att se så få på samman-
trädet, då denna förening från början om-
fattades med sådant intresse och eger äfven
enligt dess stadgar en mycket beaktansvärd

SUNDSVALLS TIDNING Tisdag 31 Jannari

1888

tt leda sammanträdets förhandlingar ut-
sågs grosshandlaren Fahlén i Tjäll. Sedan
han tilJkännagifvit, att mötet lagenligt blif-
vit utlyst i aljmänna tidningar samt också
brefkort härom blifvit afsändt till förenin-
gens ledamöter, upplästes revisionsberättel-
sen. Härpå begärde herr J. P. Dahlberg
ordet och önskade, att revisorerne framde-
les ville mera noggrant angifva föreningens
ekonomi, än hvad nu var fallet. Herr La-
gerhjelm anmärkte häremot, att detta var
tillräckligt utförligt gjordt i föreliggande
berättelse, hvarpå décharge beviljades sty-
relsen.

Af årsberättelsen, som i tryckta exemplar
utdelades, framgick, att föreningens leda-
möter utgjorde vid 1887 års slut 2,257. Be-
styreisen hade låtit prenumerera på 250 ex.
af tidskriften »Skogsvännen» för att utdelas
emellan föreningens prinsipaler, betalande
ledamöter och distriktsföreståndaren m. fl.,
hvilket af föreningen godkändes. Bestyrei-
sen hade användt 2:ne egna instruktörer för
undervisning i frösådd och hade 1,017 tunn-
land blifvit besådda af 2,164 arbetande le-
damöter. Kulturen hade blifvit verkstäld
på 125 olika skogstrakter inom 68 socknar.
Antalet och omfånget skogseldar har un-
der året betydligt ökats. De utgjorde 100
stycken å en sammanlagd areal af sirka
29,678 tunnland.

Med afseende på föreningens kassaställ-
ning visade årsberättelsen att kr. 1,937.96
hade reserverats till detta år.

Under sammanträdet diskuterades 4 frarn-
stälda frågor.

Den första handlade om, huru skogarne
bäst skulle kunna vårdas. Den framstäldes
af jägmåstar Burman, som ansåg, att be-
styrelsen borde vända sig till kommunal-
ordförandena inom respektive socknar för
att få dessa att hålla sträng tillsyn öfver
kogarnes vård.

Skogsinspektör Tigerhjelm trodde det vara
bättre att föreningen skriftligen vände sig
till länsstyrelserna i Hernösand och Öster-
sund och dessa föredrogo ärendet på lands-
tingen. Ansåg det icke värdt att vända sig
ill kommunerna.

Herr Lagerhjelm upplyste, att meningen
med det framstälda förslaget om skogarnas
vård var att motverka den likgiltighet, som
nu i detta afseende förefinnes, trodde icke
att någon lag kunde stiftas utan kommuner-
nas medverkan.

Ordföranden ansåg det vara bäst att först
rända sig med detta ärende till länsstyrel-
serna och sedan låta dessa rådgöra sig med
de resp. kommunerna, innan ärendet fram-
lades för landstingen. Landstingen ville först
höra allmänna meningen inom länen, innan
de gjorde något åt saken. Landstingen
kunde icke tvinga någon att antaga en så-
dan lag. (Flera instämmanden).

Herr J. P. Dahlberg ville, att detta för-
lag skulle icke blott göras länsstyrelserna
Hernösand och Östersund, utan äfven de
indra i Norrland. I första hand kunde för-
slagen ju göras länsstyrelserna i de 2 nämda
länen; men sedermera kunde de ju utsträc-
kas; därför borde i protokollet inflyta or-
den : till en början framför de två länen.

Herr Lagerhjelm upplyste, att i de andra
änen redan var ordnadt om skogarnes vår-
lande, eller också höll en sådan skogsord-
ling på att införas, men hade ingenting
emot det af herr Dahlberg gjorde tillägget.

— Härmed var diskussionen öfver denna
fråga slutad och föreningen beslöt att lemna
Destyrelsen i uppdrag att till länsstyrelserna
i Hernösand och Östersund ingå med en
dylik skrift.

Andra frågan rörde ett till Jämtlands
landsting inkommet förslag till skogsord-
ning för vården af de enskilda skogarne
inom Jämtlands län, hvilket förslag lifligt
kalfatrades af flera af föreningens ledamö-
ter. Särdeles skarpa i sin kritik voro hrr
Lagerhjelm och Tigerhjelm, hvilken senare
ansåg förslaget vara fyldt af motsägelser
och således af noll och intet värde. Syn-
nerligt hårdt gingo de åt paragraferna 1, 2

- h 6.

Den tredje frågan, angående begränsning
af tiden för afverkning, och den fjärde, an-
gående begränsning af bete å ohägnad mark
affärdades hastigt, alldenstund dessa frågor
redan förut af föreningen blifvit behandlade.
Föreningen uttalade sig äfven nu för en
begränsning i båda afseenden, men till hvil-
ket omfång nämdes icke. Den förda diskus-
sionen skulle utgöra svar på frågorna.

Härefter företogs val af styrelse för in-
nevarande år och Wefvo därtill utsedde hrr
Burman (sekreterare), C. Kjellberg, Lager-
hjelm (ordf.), Tigerhjelm (v. ordf.) och
Versteegh (skattmästare) samt till deras
suppleanter hrr J. P. Dahlberg och Kjör-
kander. Till revisorer utsagos hrr Åker-
blom och Qvist. W.

Vittnet talade: »Ja, si, ja’ kom te går’en samnie
da’ vännen (elden) kom löser. Då kom frua sprin-
gandes och bad me in på kaffe; och då to’ ja och !
bandt’ na ve skranket, mens ja’ geck in.» På do-
narens undrande fråga, upplyste vittnet att det var
iföljan» och inte — trun, som han bundit.

Rättegångs- och Polissaker.

Med för mordet å Anna Sandlnnd häk-
tade mureriarbetaren Olof Olsson företogs
å länshäktet i Hernösand i lördags förnyad
ransakning. Olsson inlemnade då till rät-
ten en af honom uppsatt skriftlig bekän-
nelse hvaraf han erkände sig saker till icke
allenast det mord för hvilket han står till-
talad, utan äfven det 1881 å gossen We-
sterbäck begångna samt å Anna Dahlqvist
och slutligen att han är saker till de mord-
brandsanläggningar som under senaste hö-
sten förekommit kring Hernösand.

Sedan Olsson i sin bekännelseskrift om-
talat huru han genom att läsa röfvareroma-
ner kommit på tanken att i främmande land
blifva en stor röfvare och huru han under
någon tid han varit i målarelära och där af
gesällerna fått lära att supa och stjäla fort-
sätter han:

»För att erhålla visshet om jag hade mod att blif-
va en röfvare, beslöt jag mig för att taga lifvet af
någon mindre människa först, tillfälle därtill fick
jag snart i skomakaren Westerbecks son. Honom
lockade jag på vinden och hvad värre var, jag hade
äfven mod att fullborda min djäfvulska tanke, i
det jag slog honom i hufvudet med en bräda. Men
för att vara säker på att han var död togjag knif-
ven och den begagnade jag utan all besinning.
Hade jag nu blifvit tagen i förhör som alla de an-
dra blefvo, så är det troligt att jag bekant, men
olyckligtvis föll ej någon misstanke på mig och
jag gick fri. Na beslöt jag dock mig för att ej
mörda någon mera. Hade jag förut blifvit tvingad
att supa, så blef det nu mitt behof för att till nå-
gon del lugna mig och för att få mitt behof upp-
iyldt i denna väg fortsatte jag med att taga pen-
ningar hemma, men som det till slut blef upptäckt,
så blef äfven den vågen stängd. Nu beslöt jag
söka på annat håll, hvarför jag gick till murare
E. Ersson medan han var borta och tog 18 kronor
som var i en strut i en byrå, men hade dock först
supit mig full för att hafva mod. Dessa pennin-
gar räckte dock ej länge; nu började jag tänka ef-
ter huru jag skulle komma åt några penningar hos
Anna Dahlqvist. Denna tanke bar jag på länge
men blef äfven hjälpt ur denna svårighet i det jag
samma kväll som mordet skedde och då jag var
hos Holmgren, där vi firade hans namnsdag, så att
¦ag ei visste hvilken väg jag gick därifrån. Då
:om det åt mig att jag skulle mörda henne, hvar-
5r jag gick hem i vedboden och tog en liten yxa,
hvarefter jag begaf mig i väg och gjorde äfven slut
med henne under det hon kom med en halfva öl i
handen hvilken jag begärt. Hvarefter jag tog om-
kring 30 kronor. Om jag kom på den tanken att
mörda henne först denna kväll tror jag, jag mins
nu ej annat. Åfven dessa pengar gingo snart åt,
men nu var dock straffet nära men äfven nu slapp
jag undan för godt pris ej därför och som några
tro att mina föräldrar hjälpte mig utan genom min
lögn och måhända äfveu af Guds långmodighet.
Straff har jas dock ej varit utan fastän det kan synas
så. Nu ökades behofvet af starka drycker, hvar-
för alla penningar gick åt som jag förtjänte oeh
de räckte ej häller tfll.

Och nu till mitt lefverne denna höst. Att alla
mordbrandsanläggningar är anlagd af mig tror mån-
ga och däri ha de rätt, ty det är också mitt verk
eller rättare djäfvulens fast det har skett genom
mig. Hvarför jag har anlagt eldsvådorna kan jag
ej uppge någon särskild orsak. Någon nytta har
jag ej haft, ej häller något synnerligt nöje, men
full har jag dock varit vid alla anläggningar. Att
jag köpte revolvern för att skjuta någon människa
kan jag ej säga hvarken ja eller nej till, för hela
mitt lif i denna höst förefaller mig som en dröm;
men hvad som jag är nästan säker på är att jag
ej gick till Anna Sandlund för att skjuta henne
utan för att blifva där öfver natten och något pen-
ningar där har jag ej tagit för det fans ej några.
Och till min förra bekännelse har jag blott detta
att tillägga, att sedan jag hade anlagt elden i sän-
gen gick jag ut mycket tyst och stod ute på går-
den en stund, hvarefter jag gick upp ännu en gång
för att se om det brann, hvarefter jag sprang ned-
för trappan. Och nu önskade jag ej något annat
än att ni förlåter mig alla som jag har bedröfvat
och skadat och gjort olyckliga. Det torde ej vara
så lätt att förlåta, men jag önskar dock att ni måtte
försöka så långt förmågan sträcker sig.»

Domaren frågade Olsson, bland annat,
om han ej kom att tänka på flickan Helga,
som låg och sof i det rum där han anlade
elden, att hon måhända skulle komma att
bli innebränd. Den tilltalade genmälde, det
han trodde Helga skulle vakna och sprin-
ga ut.

Allmänna åklagaren öfverlemnade målet
och yrkade ansvar enligt 14 kap. straffla-
gen § 1 jämförd med 19 kap. § 1 och 2
samma lag. Målet uppsköts till den 11 fe-
bruari.

För olaga häktning har Svea hofrätt
dömt länsmannen A. G. Bjuhr i Vester-
norrland att bota 75 kronor samt att för
oförstånd i tjänstens utöfning likaledes bota
75 kronor. A. B.

Fjärde resan. Häktade arbetaren J. A.
Selin från Sundsvall dömdes i lördags i
Östersund för fjärde resan stöld till 4 år, 6
månaders straffarbete och 3 års vanfräjd öf-
ver strafftiden. Ö. P.

Från jnstitieombndsniannaexpeditio-
nen. Straffången G. Lindström har till
justitieombudsmannen ingifvit en skrift, hvari
han söker göra troligt, att han (genom af
Umeå rådhusrätt i mars månad 1886 med-
deladt utslag) blifvit oskyldigt dömd till nio
års straffarbete för mordbrand. Som han
aldrig med utslaget förklarat sig nöjd, an-
håller han nu, det justieombudsmannen måtte
»hjälpa honom till rätta i denna sak»).

Ansvarsyrkande. Vesterbottens enskilda
bank i Umeå har vid Piteå rådhusrätt åta-
lat J. A. Öqvist j:r, delegare i firman. J.
A. Öqvist & C:o, Oskar Klum i firman Öh-
man & C:o, Z. Häggbom och J. O. Björk
för uppenbar vårdslöshet mot borgenärer.

Stadsjordsfrågan i Skeninge. Jord-
prosessen var i fredags åter företagen till
behandling. Tre jordinnehafvare fråndöm-
des sina respektive jordområden och rätte-
gångskostnaderna kvittades. Tre förliknings-

mål fastetäldee och två andra mål uppskö-
tos till den 21 nästa desember.

Försumlig domare. Svea hofrätt har
ålagt häradshöfdingen i norra Ångerman-
lands domsaga Johan Åkerblom att vid 500
kronors vite till konungens bef hde i Vester-
norrlands län före den 18 nästkommande
februari inkomma med redogörelse öfver
Själe vads tingslags andel i sakören för nämda
domsaga för de sistförflutna fem åren. Så-
dan redogörelse skall enligt lag årligen af-
gifvas. sv. D.

Meddelanden fr. allmänheten.

Skolstriden i Indal.

Hr redaktör!

Med anledning af en i n:o 10 S. T. med ..Savage»
undertecknad artikel, hvilken tydligen härstammar
från samma person, som för några år sedan smuts*
kastade församlingens dåvarande skickligaste lära-
rekraft, får undertecknad anhålla att efterföljande
måtte intagas i eder ärade tidning.

Som »Savage» påstår att Indals sockens skolråd
består af krögare, supare och personer behäftade
med dilirium tremens får jag för att visa insända-
rens trovärdighet upplysa, att skolrådet, presten
oberäknad, består af kronolänsmannen, t. f. krono-
fogden H. Fr. Sjödin, handlanden J. Norman, hem-
mansegaren A. O. Dalsten, e. o. kammarskrifvaren
J. A. Boström, fjärdingsmannen N. A. Nyberg och
inspektören M. Backlund.

vidare beskyller S. skolrådet för den hjärtlöshe-
ten att hafva afsatt den mycket omtalade fattige
skolläraren och detta ehuru han af förre ordfö-
randen och fyra ledamöter i skolrådet den 30 maj
1887 erhållit det betyg att han »fullgjort sina ålig-
ganden med nit och mycken skicklighet samt fört
en god vandel», samt tillsatt en af de af »Savage»
så mycket omtalade och omhuldade examinerade
’ orna.

>enna beskyllning är fullkomligt orättvis. Skol-
rådets nuvarande ordf. försökte nog förmå skolrå-
det att afsätta honom, men då alla ledamöterna
voro emot honom; hittade han på att göra saken
till en ekonomisk affär. Vid en kyrkostämma upp-
lyste han gubbarne att kommunen finge 25 kr.
mindre bidrag af staten om den examinerade lä-
raren behölles. Och detta tog skruf hos stämmans
ledamöter.

Den afsatte läraren har alltid haft fiere lärjun-
gar än den af nuvarande skolrådsordförauden så
omhuldade läraren vid fasta skolan.

Förf. har namngifvit sig för redak-

Långhundriander och Anna Greta
Ardergren.

Indal den 24 jan. 1888.

Till red. af Sundsvalls Tidning.

I nrris 5 och 7 af eder tidning för detta år fin-
nas 2 uppsatser, signerade med dessa namn. Dessa
uppsatser hafva gjort åtskilligt buller af sig här i
Indal. Och man har ganska, allmänt velat anse
undertecknad såsom författare till desamma. — Ve-
tande, att jag varit eder korrespondent här på
platsen sedan flera år tillbaka, och kanske troende
att jag år den ende, som härifrån skrifver till tid-
ningen, hafva många, törhända endast af denna
anledning, tillräknat mig författareskapet. Andra
åter torde, hvad värre är, tillskrifva mig detsamma
såsom ett mitt försök att tillfredsställa en hos mig
— såsom de förutsätta — inneboende, mindre ädel
känsla. — Obehagligt berörd häraf, vågar jag an-
hålla, att red. offentligt i dess tidning låter in-
föra att jag icke är författare till någondera af de
båda ofvannämda uppsatserna.

Högaktningsfullt
C. J. S.

P. S. d. 25 jan.

Af gårdagens tidning (n:o 10) finner jag, under
rubrik

Skolstriden i Indal,
att en insändare »Savage» säger, att en småskol-
lärare här blifvit skild från sin tjänst.

Härmed kan icke åsyftas någon annan än mig,
som skött en så kallad mindre folkskollärare-
tjänst härstädes, hvarifrån jag vid sistförflutna års
slut blef ledig. I n:o 5 säger insändaren »Lång-
hundundriander», att jag blifvit uppsagd från plat-
sen. Dessa både utsagor vill jag beriktiga. Ingen-
dera är sann. Jag ingaf i somras ansökan att un-
der sistförflutna Iwsttermin fortfarande få bestrida
tjänsten, hvilket bifölls: och har jag ock skött
tjänsten under denna tid. — Sista riksdagen be-
slöt, att mindre folkskolor, likaväl som småskolor,
skulle komma i åtnjutande af förhöjdt statsanslag
dock med vilkor att vederhörande lärare skulle
hafva aflagt folkskollärare- eller småskollärare-
examen. Kyrkostämma här beslöt, att församlin-
en skulle söka komma i åtnjutande af detta anslag,
_ivadan tjänsten anslogs ledig; men då jag icke af-
lagt någondera af dessa examina, kunde jag natur-
ligtvis icke komma i åtanka.

Det påstående, som ins. »Savage» (deunde no-
men?) gör, näml. att »skolrådet som gifvit mig be-

men?) gör, nml. att lråe m git mg be
tyget godkänd väl aldrig besökt min skola, ty då
hade nog betyget förminskats i dimensioner», skulle
vara beklagligt, om det vore sant och icke blott
b dbbldl D

vara beklagligt, om det vore sant och icke blo
innebure en dubbelsmädelse. Dsm.

— På begäran får red. bekräfta att hr
C. J. Svedberg icke är författare till de
omnämda anonyma skrifterna och kan red.
för öfrigt såsom tillfällig innehafvare af åt-
skilliga hr Svedbergs tjänstebetyg, upplysa,
att han den 30 maj] 1887 af skolrådsordfö-
randen erhöll det intyg, att han Svedberg
från höstterminens början 1884 oafbrutet
skött ifrågavarande tjänsten med nit och
mycken skicklighet, uti hvilket intyg åtskil-
liga skolrådsleaamöter instämt.

— På samma gång och likaledes på an-
modan får red. förklara att hr J. A. Boström
icke är insändare af den i n:o 5 införda
med Långhundundriander undertecknade ar-
tikeln.

Strödda underrättelser.

Obehaglig tilldragelse nnder vigsel-
färden. Då ett brudpar för en tid sedan
reste till prostgården i Al. församling, Små-
land, för att sammanvigas, tedde sig för
dem något särdeles besynnerligt under fär-
den. Genast efter afresan från brudens
bestad kullkastades slädan med sådan häf-
tighet, att de åkande lätt kunde an-

taga, att någonting hemlighetsfullt var
på färde. Både bruden och brudgummen
blefvo härvid ganska häpna och började se
sig omkring för att utröna, om någon illa-
sinnad människa låg gömd utmed vägen,
men kunde ingen varsna, hvarför de åter
började köra. Men äfven denna gång gick
det på samma sätt. Då åkdonet för tredje
gången störtade omkull, bléf mannen för-
bittrad och utfor med en häftig ed, i det
samma som han satte slädan upp igen. Hu-
strun såg då framför hästen en hund af
ovanlig storlek, hvarvid hon uppgaf ett starkt
skrik, och i det samma försvann det hem-
ska djuret.

Hvad som låg inunder denna för ett brud-
par så underliga företeelse, kan ju ingen
dödlig utröna. Men att det icke var någon-
ting godt som var på färde, kan dock med
bestämdhet antagas (!!), skrifves till Oskars-
hamns-P.n.

För tusen kronor bortrunnen sirap.
En arbetskarl stal härom natten två kran-
kikare af mässing från ett par större si-
rupsbehållare å Arlöfs sockerbruk. Stölden
upptäcktes först på morgonen, då sirupen
flöt i stora floder och banade sig väg ut
till det närbelägna hafvet. sk. Aftbl.

En röd hare vid denna tid, då dessa
djur vanligen äro hvita, hör till eällsynthe-
terna hos oss. Emellertid sköts för ett par
dagar sedan inom Maglarps område i Trel-
leborgstrakten en ovanligt stor hare med
denna färg. Tr. A.

Tändsticksfabrikationen. Från Kalmar
skrifves: Den länge bebådade försäljnin-
gen af våra tändsticksfabriker har nu de-
finitivt egt rum, i det att under slutet af
förra veckan »The Swedish match company
limited» inköpt Fredriksdahls tändsticksfa-
brik för 5,000 pund sterl. (90,000 kr.), Gu-
stafsbergs och Lindahls d:o hvardera för
4,000 pund sterl. (72,000 kr.). Dessutom
har samma bolag förut inköpt Vexiö tänd-
sticksfabrik för 40,000 pund sterl. (720,000
kr.), Ystads d:o för 4,000 p. st. (72,000 kr.)
samt Lovers i Hagby socken belägna fabrik
för 2,500 p. st. (45,000 kr.). I köpen ingå ma-
skiner och inventarier, men lager och ru-
dimaterier betalas särskildt.

Trofast till det sista! skulle man kunna
sätta som vedermäle åt prosten Kahls tro-
tjänarinna, Anna Sjöholm, hvilken samma
dag och endast sex timmar efter sin hus-
bondes död gick hädan, såsom om hon ej
längre hade någon uppgift att fylla här i
lifvet. Och väi behöfde non hvila: hon var
vid sin död 83 år och 8 månader gammal,
hade varit i prosten Kahls tjänst öfver 50
år och under denna tid varit den, som skött
huset och haft ledningen af dess angelägen-
heter sig anförtrodd. Lund.

Kölden i södra Italien. Vi lefva, skrif-
ver Times’ korrespondent i Neapel, inidt i
en is- och snöperiod, som kan afkyla blo-
det äfven hos de mest härdade nordbor.
För några dagar sedan var Vesuvius upp-
ifrån och ner insvept i ett tjockt snötäcke.
Snön försvann emellertid och i stället har
en skarp köld inträdt med is öfverallt. Jor-
den är så hårdt frusen att allt jordbruksar-
bete är omöjligt. En kall nordostlig vind
blåser ihållande.

Vargar hafva i följd af den starka köl-
den uppträdt i stora massor på flere stäl-
len i Ungern. En engelsk landtdomare,
som den 20 januari återvände hem i en
släde från Grosswardein anfölls af en hop
vargar. Håstarne blefvo skrämda och ske-
nade, hvarvid domaren kastades ur slådan.
Kusken körde på med förtvifled fart utan
att bry si» om sin husbonde, hvilken blef
uppäten af de roflystna djuren. Endast
några benknotor och bitar af kläderna på-
träffades af de personer, som sändts ut för
att söka efter honom.

En annan upprörande tilldragelse berät-
tas äfven. En bonde, som var ute och
åkte med sin 13-årige son, förföljdes af en
hop vargar. I sin obeskrifliga förfåran ka-
stade bonden sonen till de blodtörstiga dju-
ren och fortsatte vägen hem. Vid fram-
komsten öfverlemnade han sig själf åt myn-
digheterna.

Telegram t. Sundsvalls Tidning.

Stockholm den 30 jannari. Drottnin-
gen, prins Oscar och fröken Munck
afreste i afton kl. 3.4s. Vid bangården
närvarande: Konungen, kronprinsen och
prins Carl samt flere svenska och nor-
ska statsråd äfvensom riksdagsmän och
officerare samt stor folkmängd. Vid af-
resan höjdes fyrfaldigt lefverop.

Från Kristiania meddelas Telegramb.
Sedan konungen meddelat sammansatta
statsrådet att han biföll prins Oscars äk-
tenskap med enskild svensk mans dotter,
hemställer statsrådet att konungen i
hvartdera rikets statsråd måtte besluta
om de förändringar i prinsens ställ-
ning, som skola följa af att prinsen
genom sådant äktenskap, enligt succes-
sionsordningens § 5 förlorar arfsrätten
till förenade rikenas troner, så väl för
sig som barn och efterkommande samt
därigenom upphör att vara medlem af
svensk-norska konungahuset. Konungen
har gifvit sitt samtycke härtill.

Frän utlandet

Storbrittanien. Den engelska toryre-
geringens egna meningsfränder börja känna
sig besvärade af hennes sätt att gå till väga
på Irland. Senast har en medlem af det
konservativa partiet, mr Alexander Perry,
formligen uppsagt sitt ledamotskap i en
konservativ klubb, emedan han »ej längre
kan gilla den inhumana och nesliga poli-
tik, som hennes majestäts regering för på
Irland». När han gaf sitt understöd åt re-
geringen vid genomförandet af hennes bill
»för bättre styrelse åt Irland», hade han
ej för ett ögonblick kunnat tro, att hon äm-
nade använda den sålunda erhållna makten
»till ett så lurapet, skamligt och blodtörstigt
bruk.»

Frankrike. Ett antal järngjutare och
grufegare i Terre Noir, Laventle och Bes-
séges ha instält sina betalningar.

De franska fullmäktige, som underhand-
lat med Italien om en handelstraktat, hafva
återkallats från Koma. Underhandlingarna
om 372 artiklar, af hvilka traktaten af 1881
består, äro definitivt afbrutna. Italienarne
vilja gå in på blott 89 artiklar, och detta
blott delvis.

Tyskland. Berlin den 25 januari. I de-
puteradekammaren besvarade kultusrninistern
i dag en af deputeraden Jazdzewski (po-
lack) framstäld interpellation om den pol-
ska språkundervisningens upphäfvande i
Posen och Vest-Preussen och tillbakavisade
därvid först uttrycket »storhertigdömet Po-
sen såsom oriktigt samt anmäkte därnäst,
att förändringen med den polska språkun-
dervisningens upphäfvande åsyftade att göra
preussiska undersåtar med polskt modersmål
förtrogna med tyskt språk, »befria» dem
från deras sosiala och industriella isolering
och sätta dem i stånd att deltaga i Preus-
sens och Tysklands offentliga och industri-
ella lif, mer än förut varit fallet.

Ryssland. Pobedonoszeff, den heliga ry-
ska synodens president, och det högre stats-
kyrkliga presterskapet i Ryssland ha ej nöjt
sig med den officiela tillrättavisning, som
gafs generalen furst Barclay de Tolly-Wey-
marn för det han låtit sina barnbarn döpas
af luthersk prest. Den bedröfliga historien
har fått ett efterspel. Här om dagen, be-
rättar en Petersburgkorrespondent, infann
sig en af den heliga synodens tjänstemän,
åtföljd af ett ombud för inrikesministeriet
äfvensom af en högre gendarmerioffiser, i
den unga furstinnans bostad för att i nöd-
fall med våld låta grekisk prest omdöpa
hennes senast födde son. Den unge furst
Barclay de Tolly var för tillfället frånva-
rande, och furstinnan hade ännu ej hunnit
helt och hållet tillfriskna. Men i stället
mottogos de tre herrarne af hennes svå-
gerska, grefvinnan Krusenstern, ett ungt
fruntimmer med beslutsamhet och själsnär-
varo. På hennes fråga hvadderas ärende vore,
svarade de, att de hade i uppdrag att till den
råttrogna furstinnan öfverbnngaen befallning
från den heliga synoden att ofördröjligen låta
en af statskyrkans prester omdöpa sitt olag-
ligt till lutheran döpta barn; i annat fall
skulle det med våld fråntagas henne för
alltid, omdöpas och öfverlemnas åt ett stats-
kyrkligt kloster till att uppfostras. Den
unga svägerskan Ivckades endast med möda
förmå de tre utskickade att i anseende till
furstinnans lidande tillstånd på några da-
gar uppskjuta verkställandet af sin order.
Korrespondenten tillägger, att den orto-
doxa furstinnan helt och hållet delar sin
mans önskan att deras söner skola tillhöra
fadrens kyrka. Saken har väckt ett ofant-
ligt uppseende inom de högsta kretsarne,
där man likgiltigt åsett det statskyrkliga
tyranniet mot bönderna och småborgarne,
men ej ansett möjligt, att det skulle våga
sig på »den högra sosieteten».

På »Brännkyrka», det stora smithska sprittemplet
i Karlshamn, stå bokstäfverna K. S. A. B., hvilket
de goda Karlshamnsborna öfversätta med »Karls-
hamns Sprit-Aktie-bolag», men alla intelligenta han-
delsresande tolka Kadaver! sa Axel Bergström.

Norrlands Skeppslista.

Nov. 26. Framåt, Mannberg, anl. t. Hayti från
Havre.

— 29. Aurora, Sätterlund, segelkl. till Glasgow

fr. Kaipara N. Z.

Dec. 22. Inda, Lindström, gt. Gualcguay fr. Mon-
tevideo.

— 23. Sylphide, Törneli, segelkl. t. Pernambuco

fr. East London.

— 26. Hildur, Nilsson, segelkl. t. Hayti från

Rable Bay.

Jan. 18. Hedvig Sophia, Norman, segelkl. t. New-
castle fr. Havre.

— 20. Adolf, Sjöholm, segelkl. till Goole från

Jamaica,

— 23. Polstjärnan, Andersson, anl. t. Bremer-

hafen från Manzanilla de Cuba via
Portland.

— 24. Drottning Sophia, Berglund, anl. t. Havre

fr. Punta Arenas, via Bio de Janeiro

Afgångna och ankomna fartyg.

Malaga d. 21 Jan. Skeppet Wejdenbjelm, Fran-
lund, som anländt hit från Sundsvall med plankor,
har i Biscayaviken under en orkan erhållit skador
och kastat en del af däckslasten öfver bord.

— Min son! Akta dig för advokater, de klå dig
in på bara banen», varnade en far sin son.

— Ja men, pappa, jag tänker själf bli advokat.

— Ja, det var en annan sak! Då har du alla för-
delarne på din sida».

— 18 —

stör jag brefvet. Förklaras jag deremot skyl-
dig, måste jag Öfverlemna åt dig att göra, hvad
jag eljes sjelf skulle ha gjort.

Den oförtjenta olycka, som drabbat mi^r, bör-
jade med mitt skepps ankomst till Rios hamn.
Vår andre styrman bad en dag efter slutadt ar-
l-ete att få gå i land — och kom icke tillbaka:
Hvad anledning han hade att rymma, kan jag
ej säga. Det var min mening att besätta plat-
Ben med en af de dugligaste matroserna om-
bord. Men mina redares agenter öfverröstade
mig och hade en annan till hands.

Till hvilken nation han hörde, känner jag ej.
Det nancn, han uppgaf, var Beljames, och ryk-
tet ville veta, att han var en gentleman, som
kommit på fallrepet. Hur sam helst, voro hans
tal och Bätt mycket förledande. Alla tyckte om
honom.

Efter skeppets förlisning och diamanternas
försvinnande — de sist nämda voro värderade
till 90 tusen kronor — vände jag med första
lägenhet tillbaka till England, åtföljd af Bel-
james.

Kort efter min återkomst till London, fick
jag af en god vän veta, att mina redare beslu-
tit ställa mig till ansvar för det jag skulle med
afsigt satt skeppet på grund — och stulit dia-
manterna. Andre styrman, som hade vakten,
då fartyget stötte på, komme likaledes att åta-
las. Då jag visste mig vara oskyldig, beslöt
jag naturligtvis att underkasta mig ransaknin-
gen. Mest undrade jag, hvad Beljames ämnade
taga sig till. Skulle han följa mitt exempel
eller söka taga tiU flykten?

Med en liten fil, som låg på toalettbordet, put-
sade hon naglaroe.

— Skicka upp litet varmt vatten, sade hon,
jag skall klä’ mig.

Tjenstflickan, som bar upp vattnet, var ännu
obekant med förhållandena i huset. Den god-
bjertade värdinnan hade ålagt henne att bege
sig till vindsrummet, när hon passat upp mra
Westerfield.

— Den lilla, söta flickan är ensam der uppe.
Säg henne, att du skall ta henne hit ned till
mig, så snart modern gått ut.

Pigaa hade aldrig förr varit uppe på vinden,
och nlr hon öppnat dörren till kammaren, stan-
nade hon på tröskeln och kastade en blick
kring sig.

Här syntes två gamla, maskstungna koffertar,
en sönderbruten stol och ett smutsigt band
predikningar i gammaldags kvartformat. Det
damhöljda taket, som sluttade ned mot ett kros-
sadt fönster, bar spår efter regn, som trängt
ned. De urblekta tapeterna, som lossnat i följd
af fukt, voro på sina ställen alldeles bortrifna,
på andra fläktade de fram och tillbaka. Det
var hål här och der i panelen nere vid golfvet,
och i ett af dem tindrade ett par rädda ögon,
hvilka tillhörde barnets enda lefvande lekkamrat
i vindskammaren — en liten råtta, som just
matats med smulor af ett bröd, sparadt från
frukosten.

När dörren gick upp, kilade råttan in i sitt
hål, och Sid såg upp.

— Lizzie, Lizzie, sade hon förmanande, du
borde ha kommit in utan buller. Nu har du
skrämt bort mitt yngsta barn.

togs icke af henne. Hon lade sin bästa pro-
menadklädning jemte den nya hatten på sängen
och beundrade dem bägge. Sorgdrägten hade
hon föraktligt slängt på golfvet.

— Gudskelof, att jag nu slipper dig! utbrast
hon och sparkade till den svarta klädningen i
detsamma bon närmade sig kaminen för att
ringa på klockan.

— Hvar är gossen ? frågade damen, då värdin-
nan inträdde i rummet.

— Han håller sig nere i köket hos mig, och
jsg är just i farten med att lära honom laga
till plommonkaka. Det roar honom ofantligt. Kan
han inte få stanna en stund till?

— Jo, gerna. Jag tänkte ändå be er se ef-
ter honom, medan jag går ut. Det var sant,
hvar är Sid?

Det äldsta barnet, flickan hade man döpt till
Sidonia för att visa en af hennes fars kvinliga
släktingar uppmärksamhet. Modern kunde ej
tåla namnet och förkortade det till Sid för att
behålla så litet som möjligt deraf. Med en
blick, som uttryckte en illa dold ovilja, svarade
värdinnan:

— Hon är uppe i vindskammaren, stackars
barn. Efter hvad hon säger, har ni skickat
henne dit för att hon ej skulle gå i vägen.

— Ja, det slår allt in.

— Det fins ingen kakelugn der uppe, min
fru. Jag är rädd, att den lilla flickan både fry-
ser och känner sig ensam.

Ätt lägga ett godt ord för Sid, tjenade till
ingenting. Mrs Westerfield hörde ej på det
örat. De vackra, knubbiga händerna togo helt
och hållet hennes uppmärksamhet i anapråk.

Jag skulle ansett det för min skyldighet att
ge honom en vink, blott jag vetat, hvar han
fans. Vi skildes åt vid landstigningen i Fal-
mouth, och sedan hade vi ej träffats. Jag gaf
honom min adress, utan att han visade mig
samma artighet tillbaka.

På hemresan hade Beljames omtalat, att han
ärft ett litet hus med trädgård i S:t Johns
Road, London. Advokaten, som skrifvit till ho-
nom de rom, både nämt, att byggnaden vore
mycket förfallen, och rådt honom att se sig om
efter någon som ville öfvertaga skräpet på rim-
liga vilkor. Det vore ju möjligt, att han ännu
uppehölle sig i London för att få huset sildt.
Under det jag tom bäst umgicks med dessa
tankar, sade man mig, att en äldre, torftigt
klädd kvinna begärde att få träffa mig. Det
visade sig vara värdinnan, bos hvilken Belja-
mes bodde, och hon kom med oroande un-
derrättelser. Mannen var döende och ville
tala med mig. Jag begaf mig ögonblickligen
till honom.

Det är bäst att uttrycka sig kort, när man
skrifver om eina egna bedröfliga erfarenheter.

Beljames hade fått kännedom om det till-
ämnade åtalet. Huru det gått till, gaf döden
honom ej tid att meddela mig. Den ellndige
hade tagit in gift, om det skett af fruktan
för straff eller af samvetsagg, Ir ej min sak att
afgöra. Till mia olycka bad han llkaren och
värdinnan afligsna sig vid min ankomat, och
då vi blifvit enaamms, erklnde han sig ha
afsigtligt ändrat fart?geta kuw och stulit dia-
manterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:48:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sundtidn/1888/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free