Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med anlcd-
ikbrftmiiiiga-
nftmda nftlin tilfk.
en nu börjat »in verksam.
»rftnning, och dess anhäl-
j d verksamhet
Zeu: 1) bevis att den aflidne i lifs-
sin vilja vara att hans kropp efter
’ annaB, 2) af den läkare som niir-
let skött den aflidne, eller ock
ieraa läkare, som beaigHgat liket, ut-
om dödsorsaken samt därom, att in-
finnes att tillskrifva personens död
>g eget eller annan människas brotts-
7° Aiianrie men, i händelse sådan anledning
föfffrån vederbörande offentliga inyndig-
lts’,bM därpå beroende hinder för likets för-
att i .innhört. och 3) intyg af vederbörande
’"" liket blifvit i stadgad ordning jordfäst;
rkstäld förbränning askan och andra
4
^VSSLSÄlik icke må verkställas annor-
att forbranmng j . gådftn an8taIt gom efter vg_
s börffbesigtBing blifvit af eders k. m:ts befhde
g("ln^ fru Mina Lindström i Stoek-
1*1^ nyligen försvunnit’ 8krifver X*
"I ^r^n drtter lefuadssaga, hennes. Ettlifeg-
nadt åt ttppoSar’ åt ä<"a handlin«ar sku"e
^Hennes sinne var unitöcknadt, fast man ej för-
»war före försvinnandet sade hon till en
äf Jag skulle önska att jag kunde
; att ingen tinge Ina hvar
rurbadéhn skrifvit till en vän-
t min förlossning snart stundar.»
Äyr för en fix idé: helbregdagörelsen
lTm det nu kom sig af störS bjärn-
’ \ läkare ville hon ej anförtro sig.
ÄuiaB«rhur för några år sedan, gjorde
i.nn «> känd som en af dennes mest svärmande
finan^Emellertid, från den tiden tilltog hen-
nts nervsjukdom.
GeneraWefälhafvaren inom femte
militärdistriktet. Generalmajoren frih.
E 31 P von Vegesack ämnar, såsom kändt
är/begära sitt afsked i vår, tillräckligt ti-
duk före exercisraötenas början. Helt na-
turligt hafva således många gissningar för-
sports, om hvem som kommer att bli hans
efterträdare. Förut har man tämligen all-
mänt trott, att den nämda höga förtroende-
posten skulle tilldelas nuvarande chefen för
andra Hfgrenadierregementet, generalmajo-
ren grefve G. II. Spena. Nu vet emeller-
tid rvktet berätta såsom visst, att denna ut-
nämning ej kominer i fråga, enär sekund-
chefen för »Svea lifgarde, generalmajoren R.
M. E C. Björnstjerna är på förhand be-
stämd till generalbefälhafvare inom femte
militärdistriktet.
Angående denna efterträdare på sekund-
chefsplatsen vid Svea lifgarde talas hufvud-
eakiigen om två personer, skrifver Norr-
landsposten, nämligen dels generalmajor
njOntstjernas närmaste man, öfverstelöjtnant
G. 0. Funck, hvilken på grund of sina mi-
litära och personliga egenskaper anses vara
framför andra förtjänt att ihågkommas, dels
öfversten för Södra skånska infanterirege-
mentet H. A. Ancarcrona, hvilken på grund
a/intim ställning till hofvet tros vara den
som kommer att ärfva platsen. Det synes
som om den blifvandc utnämningen motses
med något mer än vanligt intresse.
Norrmännen och loUningen. I G.-
P. läses: Af lotskaptenen i Göteborg har nu
vunnits bekräftelse på, att norska bogser-
båten »Fram» begått sådan öfverträdelse af
lotsstadgarne, som är belagd med böter upp
till 500 kr. Fastän bogserbåten uppehöll
sig i Göteborg nästan en hel dag, vill det
synas, som om lotskaptenens försök att ge-
nom tullkammarens och magistratens åtgär-
der stoppa bogserbåten intill dess att be-
fälhafvaren .»tält säkerhet för lotspänniugar
och böter icke krönts med framgång, hvar
nu än orsaken därtill må finnas.
Såsom ytterligare prof på svensk med-
görlighet eller beskedlighet må nämnas, att
bogserbåten tog plats bredvid den svenska
kanonbåten »Gunhild», som då låg i Göte-
borg, och att i den rapport, som rotsstyrel-
sen infordrat, lotskaptenen förmenar, att lots-
förordninsen icke berättigade honom att till
chefen å kanonbåten göra framställning om
kanonbåtens stoppande.
Att danskarne hade en annan uppfattning
om dylika saker visade deras kanonbåtars
uppträdande under det s. k. lotskriget i Öre-
sund.
Det kan emellertid blifva af intresse att
se, huru denna sak kommer att utageras.
härskildt må nämnas ett fall med en dy-
lik båt, »Oacarsborg», från Fredriksstad. Då
vara myndigheter viinde eig för utkräfning
till amtmannen i Smaalenene, medsändande
uen svenska lotsförfattningen med angifvande
« dess paragrafer om sådan sak, remitte-
» *wimvl VIII Jv^llvLly llVJUVVsål
’gen kallade till sig ångbåtsbefälhafi
och då denne svarade, att han ej vill
fvaren,
da denne svarade, att han ej ville be-
tala, sa — lato de norska myndigheterna
det vid denna vägran bero. * .
ll£u T?i*?WcM,rt /*%««< Göteborgs
t , i , lnP slutar te i d
sak med följande ord:
g
i denna
mer ifrin\-^ing ¥§ tid> att man i Norge kom-
£«« i-Jian8l°" ,och Hdelaepolitiken in pä verk-
BÄ*’ mM »sättande så mycket som
ffi TwttÄ? den pcrsoupolitik, som nu bragt
Och BÄi18ka »lingen i Norge i baklås.
tillI FoMhSC\u.pprcPa vi v^r fråga till Aftenpostcn,
nan kan Lt™ octJ andra tidningar, med hvilka
3 T ^eU Utan att raötas ed ond
ingar, med hvilka
Utan att raötas med onda
f d äyrkade likstäl-
lugn t0JLlV\ VCta, ^etta< 8* a*t vi mft kunna med
& nr oss TJ S?k’ * stallet *»r i allmänna
åtrå liPvn«« i ! "»"»"wtone, som på det varmaste
ÅS S ateett ^odt torstä"d och inbörde
r"M.ta sent omsider Ittsådantför-
öfor (lcn »»manna meningen i båda
kamreruren i Linköpings
h. Bertel, har nu låtit höra
.nan har nämligen från Newyork
11 "ll enskild person i Linköpin*.
Nr 26
SUNDSVALLS TIDNING Tondag 1 Han
1888
för att akydda nutioneo mot »radikglism,
BOBialism och gudsförnekelso», »upprätthålla
den reliciöea känslan samt värna om fa-
miljens hfllgd och ratt», »lifva och stftrka
kflnalun för fosterlandet») eumt »Bkyddu egan-
derätten» — «o här grunddragen i det pro-
i gram och de stadgar, som »Svenska förbun-
det» uppstftller, för att ytterligare skydda
och bevara svenska nationen T dessa onda
tider, och hvilket program nu ämugea om-
kring för att locka dels mer och mindre
enfaldigt folk, dels jesuiter, framför allt få
deras namn och pengar, samt sålunda er-
hålla verksamma medarbetare eller åtmin-
stone passiva inedlemmar, hvilka genom
sina namnteckningarftro förhindrade att verka
emot saken, sedan de möjligen fått ögonen
upp för de syften, som detta nya svensk-
hetsprof innebär.
Man kommer lätt att härvid tänka på ett
unnat förbund, som i början af 1850-talet,
en likaledes reaktionär period, framkom och
sedermera blef ryktbart, nämligen »Den
ngeliska fosterlandsstiftelsen», som ock
var afsedd att rädda religion och sedlig-
het från de vådor, hvaraf de hotades, och
hjälpa den stackars svenska statskyrkan,
hvars svaghet och brister stiftelsen väl kände.
Som bekant hade stiftelsen mycket mäktigt
och förnämt folk, ja flere af rikets högste
ämbetsmän, till sitt förfogande, och den ut-
sände hundratusentals skrifter, hvari bl. a.
redogjordes för onda andars grasserande på
fiera ställen i riket in. ni.; måhända var
det ock denna »tiftehe som räddade *tats-
kyrkan, ehuru den tyckes vara skröpligare
än nånsin.
Men »Svenska förbundet» har ett vida
mer omfattande syfte, då det vill skydda
företrädesvis familjen, konstitutionen" och
eganderätten. Det låter onekligen vackert,
men — misstänkt, ty nämde tre institutio-
ner äro i vårt land till den grad skyddade
af straffbestämmelser, fängelse och böter att
vi knappast kunna tänka oss strängare skydd,
så framt man ej vill stadga dödmtraff för
förbrytelser mot dem. Då det sålunda ej
gerna kan vara »Svenska förbundets me-
ning att arbeta för skärpning af våra i all-
mänhet ytterst stränga strafflagar, måste där
ligga något annat bakom, men livad kan
detta andra vara? Här stå vi undrande
och spörjande, men då vi höra att hufvud-
personerna, som hittills rört sig bakom sce-
nen, äro bl. a. en ytterst frihetsfiendtlig och
för servila åsigter känd lärd i Lund samt
en mjukt slingrande, om den store sjöor-
men påminnande kameleont-politikus i huf-
vudstaden, hvilka båda gifvit sin välsig-
nelse åt det patriotiska sällskapet, få vi ett
någorlunda klart begrepp om syftet. Kan
man blott inbilla folk, att religion och kri-
stendom, familj och eganderätt, konstitution
och fädernesland äro i fara, bör man ock
kunna påräkna att en stark skyddsvakt bil-
das och att allt godt folk kommer i rörelse
samt ger sina namn och penningar för att
rädda nationen undan all denna gudlöshet
och osvenskhet.
Till en början bör man blott inskränka
’den fördömde tryckfriheten»
Sedan detta är gjordt, stiftar man en s.
k. sosialistlag, ökar politmaktens myndighet
samt inför slutligen det Ulla och stora beläy-
rivgntilliitåndet.
Tidfiingsöfreriiigt.
Fn ny skoltidning, »Svenska folkskole-
»ladet», "har med detta år sett dagen. Den
utgifves i Karlstad af en seminariirektor
Bergendal och en seminariiadjunkt Törn-
berg och anledningen till utgifvandet upp-
gifva de i sin anmälan vara den, att de
anse, att i vårt land bör finnas en folksko-
letidning, som är fullt själfständig och så-
lunda ej organ för någon förening (förmod-
ligen en slags pik å »Svensk läraretidning».
Den nya tidningen är högkyrklig. Den
förnekar giltigheten af den moderna under-
risningsgrundsatsen, att man icke skall lära
barnen annat, än livad de kunna uppfatta
med sitt förnuft, och påyrkar, att man skall
anförtro åt deras minne så mycket som
möjligt, som de då sedan, när förnuftet
växt till, kunna taga fram ur detta maga-
sin och använda. Dock medgifver tidnin-
gen, att man äfven bör odla barnens för-
stånd, och framställer såsom medel därtill
uti alla sina hittills utkomna nummer åt-
skilliga »berättelser egnadc för folkskolans
ippsatssk ri fning.»
Se här en utaf dem, tagen från tidnin-
gens n:r 1:
»Exemplets makt. En moder sade till sina barn:
Kära bara, nu skolen I icke ligga i smutsen och
gräfva eller damma ned eder eller fläcka edra klä-
der, utan hålla eder rena och lina!
Barnen aktade sina kläder, sågo alltid efter,
ivad deras moder gjorde och följde hennes före-
löine. — Men svin voro de. och svin förblefvo de
alla sina dagar.»
Man må väl —- oafsedt berättelsens lös-
liga logiska sammanhang — kunna kommu
tvekan huruvida det icke vore lämpligare
jtt sätta denna berättelse under ögonen på
vårdslösa och smutsaktiga mödrar, än på
deras eller andras barn; men i hvilket fall
som helst är likväl ändan på berättelsen bra
— svinaktig.
För dem renom är dock allting rent.
inAa».. • l , borgesmän afled och han
»£ i etula ett b«Dklån, till hvilket han
ml iirefurser> Enligt sm uppgift i bref-
ena,u n eJ niedfört några penningar,
S* • . V,ld frat«koin8ten till Newvork
n»ott innehaft 6 dollars.
förfel Myddtiförbund" hvorom D. N
nin™ l8n OC^ e#m 8ka^ vara under bild-
3 stTles af Oresundsposteu i samband
"pI a^dra reaktionära sträfvanden för dä-
ri ? n 8krifver tlarom:
*jet gäller nu att stifta ett skyddsförbund,
J »or att »bevara Sverge åt svenskarne»
J^Wbnik och andra näringar, ne
or vida högre liggande föremål, nämligen
En tiggare, som nyligen afled i Boston och efter-
lemnade 30.000 kr., antogs stå ensam i ver hl en utan
slägtingar och vänner. Arfvet bragte i dagen b
och 33 andra slägtingar.
Stor Htöld. Ransakning egde i tisdags
rum inför Tunn häradsrätt å Sundsvalls
kronohäkte med för stölden hos handlan-
den Lars Edlund i Kärfsta natten till den
7 sistlidne desember misstänkte och häktade
Nils Petter Bergström från Sättna, Jonas
Alfred Svensson-Norman från Selånger,
Lars Erik Wallblora (Skojarlosse) från Stöde
och Carl Fredrik Alexandersson från Sköns
socken.
Alla de tilltalade förnekade all känne-
dom om stöldens föröfvande, till och med
Bergström, som förut vid med honom hål-
let polisförhör erkände att han hade sig be-
kant hvem som begått stölden, ehuru han
ej ville uppgifva tjufvarne för han ville icke
förråda dem.
Svensson förnekade fortfarande att han
haft någon aning om de af Bergström
hos honom inlemnade varorna voro stulna.
Af Bergström hade Svensson köpt ett roek-
tyg för 16 kr., en bordduk för kr. 1.25 och
37 alnar klädningstyg a 37 öre pr alq. Hos
honom hade Bergström bott endast 7 ii 8
nätter och detta endast tillfälligtvis.
Wallblom hade ej heller varit med oui
stölden; han var hemma i sin bostad den
natt tillgreppet egde rum, hvilket han ville
med vittnen styrka.
Alexandersson hade uppehållit sig i Sä-
brå den natt stölden begicks. Han var öf-
vertygad att vederbörande blifvit vilseledda
då de häktat honom och att det var feltag
på person.
Ett vittne hördes, som skulle känna igen
Alexandersson hvilken påstods skulle ha va-
rit inne i Edlunds butik aftonen före stöl-
den men vittnet kunde icke känna igen ho-
nom, utun påstod bestämdt att det var en
annan person, ehuru koppärrig liksom denne.
Ett annat vittne berättade att han en dag
början af november sett Wallblom uppe-
hålla sig å gästgifvaren Kamels gård i Ne-
dansjö, därvid ett samtal uppstått emellan
Wallblora och en dräng Jöns Olsson, hvar-
vid Wallblom föreslagit Olsson att vara med
om en stöld där det fans både varor och
pengar. Risken var ej stor emedan stället
endast var bebott af en gubbe och ett par
ligor. Visserligen fans det äfven en arg
tund, men den trodde han nog att han
skulle få makt med. Jöns Olsson har förut
vitsordat att detta vittnesmål var riktigt.
Wallblom kunde ej minnas att något så-
dant samtal egt rum och om så var, så hade
det endast varit skämt Wallblom afhörde
dessutom ett par vittnen som intygade att
han var hemma i sin bostad, kl. 8 aftonen
före stölden och kl. 7 morgonen efter det
den blifvit begången.
Värdshusidkerskan Anna Jansson vittnade
att häktade Bergström under hösten och
vintern ofta brukat besöka hennes butik och
att hon sett Bergström tillsammans med en
dalkarl, Göran Persson, första dagarne i de-
sember följa med eftermiddagståget från
vestra järnvägsstationen och därpå åter-
komma påföljande dag med morgontåget.
Hos henne hade B. haft en mängd varor
förvarade, hvaraf han emellanåt tagit något
för att sälja. Svensson hade ofta varit med
Bergström hos vittnet och varorna hade då
fram tagits och af Svensson utbjudits till
salu. Likaledes hade vittnet sett Svensson
skrapa bort bomärken å nya skor som Berg-
ström innehaft.
Bergström medgaf att han följt med tå-
get vid ifrågavarande tid, emedan han hade
ärende till Torpshaunnar. Angående va-
rorna så erkände han riktigheten af vittnets
berättelse, men bestred nu att de hos ho-
nom anträffade någonsin varit Edlund till-
höriga.
Wallblom tillade till sin första berättelse,
att han misstänkte det några hos honom
natten till den 7 des. logerande bettlare
begått stölden i fråga.
Åklagaren begärde härpå uppskof med
ransaknmgen för vidare bevisnings förebrin-
gande.
Svensson, Wallblom ueh Alexandersson
begärde blifva på fri fot försatte.
Efter hållen öfverläggning resolverade
rätten att Alexandersson skulle komma på
fri fot och blifva från målet skild samt att
Wallblom äfven skulle på fri fot ställas,
men ålades förnyad inställelse vid hänit-
ningsäfventyr den 9 mars, hvaremot Berg-
itröin och Svensson skulle kvarsitta i häktet.
En förfalskningshistoria ined efter.
Spel. Hr C. F. Aman har nu återkommit
till orten efter att genom högf ta domstolens
utslag i ett mål angående förfalskningar i
Lindes sparbank hafva blifvit försatt på fri
fot. Hr A. har till sparbanksdirektiouen
inlemnat en räkning å 1,980 kr., hvilket ut-
gör 10 kr. om dagen för den tid han sut-
tit häktad. Han lär, enligt Lindesposten,
icke komma att åt nöj a sig med endast pe-
kuniär ersättning.
SubordinatiOllsbrott. Båtsmannen af
Norrlands andra kompani E. Engelbrekts-
son Bohjort har af flottans krigsrätt i Stock-
holm dömts dels till fängelse i 2 månader i
för föraktligt yttrande och hotelse mot öf- !
verordnad krigsman i tjänsten och i 1 må-
nad för enahanda förseelse mot annan öf-
verordnad krigsman utom tjänsten samt dels
för fylleri och oljud i kasern till 5 dagars
sträng arrest, som förvandlades till 15 da-
gars fängelse! B. är född 1869 i Heleing-
tuna.
Uoga frun: - Kftre Carl, du luktar tobak all-
deles förskräckligt.
Mannen: — Prat! Jag luktar ej ett grand mera
än i fjor, då vi ännu voro blott förlofvade, men
märkvärdigt nog luktade du den tiden inte, att jag
Meddelanden fr. allmänheten.
FrAn Fagervik.
Som åtskilligt blifvit skrifvit härifrån an-
gående ett den 5:te dennes hållet nykter-
hetsmöte och i dessa skrifvelser ett och an-
nat förekommer, som vi undertecknade icke
finna vara med fulla sanningen öfverens-
sf.Immande, så vilja vi anföra följande:
Herr »protektionist» gör sig skyldig till en osan-
ning då nan bl. a. säger: att de utsedde sex poli-
serna eller nykterhetskomitérade, hvad de nu kal-
las för, hafva varit distriktets största drinkare o.
a. v. En del af dem har nog kanske förr kunnat
vara med i den kategorien, men återigen de öfriga
af dem hafva varit och äro ypperliga arbetare, fa-
sta karaktärer och visst icke några »notisjägare».
De äro värda och vi skänka dem all vår högakt-
Ä andra sidan gifver sig herr »frihandlare» ut
till att taga »protektionist» i upptuktelse, men på
ett sätt, som helt visso gifver härvarande religiösa
och nykterhetsvänner anledning betacka sig för
den hjälp de af honom får. De kunna med skäl
utropa: Gud bevare oss för våra vänner!
Det minsta man kan fordra af sådana som gifva
sig ut för att vara »Guds barn» är väl, att sanning
skall både talas och skrifvas.
Men icke är det sant att superier har florerat
här så synnerligt under de senare åren. Tvärtom
tro vi att knappast något verk i distriktet kan
ställas framom i detta hänseende. Nämligen i nyk-
tert och ordentligt lefverne. Så äfven hvad beträffar
frihandlares utsago att protektionist varit behäftad
med »dilerium tremens». Här hur aldrig fuu nits någon
menniska, så olycklig, att hafva denna farliga sjuk-
dom. Alltså är detta kraftuttryck bl. a. kvar för
frihandlares egen räkning. För öfrigt visar pro-
tektionists opus sig vara mycket nyktrare skrifvet
än frihandlares.
Ty genom frihaudlares hela uppsats går som eu
mörk tråd af elakhet, brist på tolerans och bevis
pä uppblåst andligt högmod.
Den försouande kärlek, respekt för andras öf-
ver tygel se och åskådningssätt, som kännetecknar
eu sann kristen, tyckes vara alldeles okändt för
»frihandlare» och gelikar. De kunna icke fatta
och tåla ens det »gyldene medium» som en af vara
första och största nykterhetskämpar både tillstä-
der och förordar. Om nu svaga karaktärer icke
kunna hålla sig inom detsamma (det måttliga) ge-
nast skola de starkare ledas i band genom radi-
kalmedel, och vara de förra följaktiga — måhända
till sist på fanatiska ströftåg. Just en härrlig
ordning om den vore utförbav. Men vi hoppas att
så ej är. Det vore mycket rådligare att nykterhets-
vänner och religiösa gingo lugnt till väga, fridsam,
försonande, talte godt och verkade genom idel hand-
ling och på öfvertygelsens väg. Icke kommer mau
långt med storm och brist på tolerans.
Till sist bedja vi få nämna att vi icke äro några
fiender till »absolut nykterhet och religiösa», nej
tvärtom, vi äro så pass ärlige frihandlare att vi
enska de ofvannämda all möjlig framgång i deras
verksamhet. Måtte rika skördar ernås, vi önska
det af uppriktigaste hjärta, dess häll re som vi veta,
att bland såväl »hoppets härs medlemmar» som
härvarande »goodteraplare» finnes många sant tro-
ende och ärlige nykterhetsvänner som arbeta med
kraft och öfvertygelse, och därför äro värda all
möjlig framgång. Mänga sansade arbetare.
— Hvarför var du ej i skolan i går. Jöns? frågar
skolläraren.
— Vi hade familjefest hemma.
— Familjefest? Födelsedag, bröllop?
— Ne—ej, svinslagt!
Strödda underrättelser.
a> När det är skottår. Damerna i ett af
Östersunds muntraste ordenssällskap hade i
söndags afton inbjudit sällskapets herrar på
slädparti. Samlingen egde rum å Nya tor-
get, och vid 3-tiden styrde ett femtiotal
ekipager med damerna som »körsvenner»
under det präktigaste strålande vinterväder
i ståtligt tåg genom staden ut till Frösö
kyrka.
Efter ett kort uppehåll vid kyrkan, vän-
de tåget åter till staden, där damerna höf-
viskt skjutsade sina kavaljerer hem, mot-
tagande af en hvar den komplimangen att
de verkligen skött sina partes — »som hela
karlar.» — Senare på aftonen råkades man
åter till en enkel danstillställning å hushålls-
skolan. J. T.
Burgna tiggare. För några dagar se-
dan lät pastorn i eu af vestra Helsinglands
församlingar föra till länsmannen två van-
drande gesäller, som uppträdt mer än van-
ligt pockande. Vid den visitution af dä-
ras kläder, som hölls med dem å länsmans-
kontoret, befans den ene innehafva öfver
1,200 kronor insatta på sparbanks böcker
och den andre mer än 800 kronor i pen-
ningar och värdepapper. Ingendera hade
på Mera år haft någon anställning. An hade
de föregifvit sig vara gelbgjutare, än klä-
desväfvare, äu garfvare, ån färgare, men
alltid ett yrke som icke idkades i den trakt,
ilar de för tillfället uppehöllo sig. Pen-
ningarne vore till större delen behållningen
af försåld ull, eller försåldt lin eller för
gamla kläder, som de sammantiggt.
Stadsfullmäktige anskaffare af pri.
vatlogis. För anvisande af privatlogis för
privatlogis för till Visby ankommande re-
sande hafva stadsfullmäktige därstädes be-
slutat att upprätta en byrå. Drätselkam-
maren hade ansett detta mycket behöfligt,
då ju resandena i Visby äro af stor bety-
delse för samhället och hotellväsendet ej
ftr sådant, att det kan tillfredsställa allas
anspråk och behof. (Gotl. A.)
Den lundtliga enfalden och stadsrå-
ttorna. Till Jönköping anlände härom mor-
gonen tidiga dags en hederlig danneman i
sällskap med en vårfrisk, förhoppningsfull
son och en den allra präktigaste gödkalf,
den senare afsedd att mot kontant erkänsla
här kvarlemnas till mattande af hungriga
magar. Natten var kall och ingenting hade
man att värma sig med, hvilket särskildt
bekom den förhoppningsfulla ungdomen illa.
Men denne, som aldrig förut varit i en stad
och därför sväfvade i oskuldsfullaste okun-
nighet om sedvänjorna där, började fundera
öfver om man inte kunde komma in någon-
städes, trots att klockan icke var stort mera
än 3 på morgonkvisten. Ynglingen såg sig
omkring och upptäckte slutligen, att det
lyste i ett fönster i grannskapet. Omedel-
bart därefter styrde han kurs på den vän-
ligt skimrande ljuspunkten, slank utan vi-
dare in genom en port och krånglade sig
upp för en mörk trappa. Uppkommen i
förstugan trefvade han på väggarne, tills
han påträffade en dörr och fick fatt i en
nyckel. Utan att genera sig, vred han om
densamma och steg in i ett rum; här var
det visserligen mörkt som i en säck, men
den landtlige ynglingen, hvilken måtte vara
i besittning af ögon snarlika kattens, letade
sig lätt nog fram genom en hel del rum,
tills han slutligen hamnade i en upplyst
sängkammare och helt obesväradt sjönk
ned på en beqväm stol. Herrn och frun i
huset, hvilka vid ynglingens oförmodade en-
tré lågo försänkta i sin sötaste slummer,
foro med ens* förskräckta upp från sitt lä-
ger i tanke att tjufvar inträngt i huset.
Men oskulden från landet log ett bredt
»rin åt däras i hans tycke omotiverade för-
färan och ursäktade sin närvaro med föl-
jande något naiva förklaring: »Se saka ä’
den, att far å ja’ ha kummet te sta n roä’en
kalf, och sum ja va’ litet frösen å mek geck
ja in här för å värma mek.» Det i sin
nattro störda herrskapet kunde icke annat
än hjärtligt skratta åt denna lösning af det
förmodade tjufdraraat, och meddelade där-
på den med stadsvanorna obekante yng-
lingen tillåtelse att tillbringa återstoden af
natten i köket.
Snögubbar och snöguminor i välgö-
renhetens tjänst. Vid Nicolai palats hafva
Köpenhamns slagtare uppsatt ett par väl-
diga snöfigurer, föreställande »sergeant
Thim med Pulsen» och »hans Kone». På
figurernas bröst hänga cigarrlådor, i hvilka
penningbidrag till fattiga barns beklädning
nedlägges, och sergeanten har redan fått in
öfver 1,600 kronor samt snögemålen öf-
ver 400.
På Nörrebo ha en stenhuggare vid namn
Scheller och hans gesäller’ modellerat eu
elegant baldam på en fyra alnar hög sockel.
Äfven till henne hafva åtskilliga bidrag in-
flutit.
Ett attentat mot medisinaltaxan och
apotekarne har Hamburger Fremdenblatt
gjort. I ett af dess senare nummer har en
läkare tagit apotekarnes priser i skarp upp-
tuktelse och anför ett par exempel på 1,100
och 1,338 procents förtjänst. Äfven på an-
dra håll bar man börjat att taga itu med
detta ämne och en dansk tidning har räk-
nat ut att om staten upprättade några större
laboratorier för all sådan medisin soin tåler
försändelse och kan ligga en längre tid,
skulle det arbete, som apotekaren nu be-
räknar till 20 kronor, kunna utföras för 20
öre. Sainnia tidning har räknat ut att dan-
ska apotekare kunntt hafva i förtjänst på
sina varor ända till 48,355 procent. Vi an-
föra dessa siffror för kuriositetens skull, na-
turligtvis utan att ikläda oss någon som
helst garanti för deras riktighet.
Nordhor i Amerika. Skandinavernas
antal i Nordamerika utgör för närvarande
1,830,000, af hvilka 900,000 äro svenskar,
650,000 norrmän och 280,000 danskar. Om
kring hälften af den skandinaviska befolk-
ningen i Nordamerika är bosatt i den nord-
vestra delen; endast i S:t Paul uppgifves
skandinavernas antal vara 35,000.
Arbetsrörelsen i Förenta Staterna.
Inom det af Henry George och förre ka-
tolske presten Mac Glynn bildade arbeta-
repartiet har söndring uppstått, i det att
George är ifrig frihandelsvän, medan åter
Mac Glynn är för skyddstull, och arbetarne
tagit parti förr än den ene än den andre.
Grannländerna.
Norge. Om rektor Steen skrifver Sver-
drups organ »Folkets Av is»:
Rektor Steeu har i dessa dagar stält sig i spet-
sen för en ny förening inom stortinget. Det är den
»rena» venstern. som samlat sig under hans led-
ning till ett antal af omkring 30 personer.
Stortingets vensterförening hade i sig upptagi
hela venstern. Den bestod af några och åtti
d
Den
g pptag
några och åttio
venstern är endast om-
medlemmar.
kring 30.
Då den Sverdrupska ministären var bildad år
1884, stod rektor Steen som nationalförsamlingens
främste man, som president i stortinget och som
ledare i odelstinget. Han hade den tiden den bä-
sta ställning, som kan falla på en politikers lott.
Ense med ministärens chef i alla vigtiga frågor,
kunde han. om han bibehållit sina åsigter, hafva
samlat hela venstern. så att den både understödt
regeringen och utöfvat ett åtgörande inflytande på
hennes hållning.
Och nu står hr Steen som ledare för den ytter-
sta venstern, som ledare för tingets längst gående
fraktion, som ordförande i en förening af omkring
30 personer.
Som ledare sade vi. Men detta uttryck beteck-
nar icke det verkliga förhällandet, ty det är blott
tiU namnet, som han intager denna ställning. Själf
ledes han af andra. Det är från den tiden, då folk-
högskoleföreståndaren Ullman kom in i tinget och
i det utskott, där hr Steen sitter, som den sist-
uiimde i den ena frågan efter den andra veslat
ståndpunkt Ullmans och Wexelsens inflytande
har varit honom öfverraäktigt.
År 1885 talade och röstade hr Steen mot diktar-
gage åt Kielland. Året efter det han senast fick
sitt mandat förnyadt, hade han kommit under Ull-
mans inflytande, och höll ett glödande föredrag för
Kiellands diktargage.
Samma år underskref han ett förslag, som anbe-
falde införande af obligatoriskt siviläktenskap. För-
ut hade hr Steen i denna fråga intagit en jämfö-
relsevis konservativ ståndpunkt. Hrr Ullman och
Wexelsen ville i strid med folkets mening häfta
civiläktenskapet icke frivilligt utan tvunget. Hr
Steen gick med dem, och det framkom ett af ho-
nom undertecknadt utskottsförslag, som man dock
icke synes vilja ha behandladt i tinget.
Tillsammans med Johan Sverdrup har hr Steen
förr i verlden röstat för menighetsråd med »an-
ständiga» kyrkliga rösträttsbestämmelser. Ännu på
våren 1885 uttalade han i denna fråga åsigter, hvilka
gåfvo stöd för antagandet, att han fortfarande stod
på samma ståndpunkt. Ar 1887 var han med Ull-
man och Wexelsen om ett lagförslag, som afvisat
tanken på menighetsråd, och innehåller rösträtts-
bestämmelser, sådana som man näppeligen skulle
ha trott någon vilja bjuda vår kyrka.
År 1883 framstälde hr Steen förslag om utsträck-
ning af den politiska rösträtten, men ville icke un-
derteckna något förslag om allmän rösträtt. År
1884 röstade han ej häller för något radikalt för-
slag, men två år senare afgaf han sitt votum för
allmän rösträtt, och framstälde, omedelbart efter
detta förslags fall, nytt förslag i samma riktning.
Korteligen sagdt, hr Steens politiska uppfattning
har på några år undergått en så stor förändring,
att medan han år 1884 stod som den samlade ven-
sterns ledare och som själfskrifven ordförande i
den af tingets samtlige venstermän bestående för-
eningen, så är han nu endast ordförande i den nya
vensterföreningen och till namnet den »rena» ven-
sterns ledare.
Från utlandet
Bulgarien. Enligt ett från Sofia kl. 12,15
i lördags natt till Berlingske Tidende af-
sändt privattelegram lär prinsen af Coburg
ha beslutit sig för att gifva efter för ett
kollektivt steg från makternas sida. Detta
beslut föringas dock till sin betydelse af
furstens föresats att visserligen nedlägga re-
geringen, men i Bulgarien afvakta ett nytt
fursteval, hvilket — menar telegrafkorres-
pondenten — otvifvelaktigt kom me att ut-
falla till hans förmån.
Polen. Daily News’ korrespondent i
Odessa skrifver:
Jag har under de senaste dagarne från väl un-
derrättadt håll erhållit en mängd bevis för att eu
stark jäsning råder under det skenbara lugnet bland
befolkningen i ryska Polen. Erfarenheten har gjort
det polska nationalpartiet till det mest försigtiga.
varsamma och tystlåtna politiska parti i Europa.
Polska adeln och folket äro närmare förenade nu
än de voro 1862, och det är ett stort misstag att
tro, att deras förhoppningar och sträfvanden min-
skats. De närvarande förhållandena hafva gifvit
upphof till ett kroniskt, hemligt febertillstånd i
det gamla konungariket. Polackarne äro öfverty-
gade, att vid ett krig mellan Ryssland och Cen-
tralmakterna det förra otvifvelaktigt skall blifva
»Vi vilja se», yttrade, »en österrikisk-ungersk ar-
mékår i Kieff "och eu tysk armékår i Warschau.
Xär vi kommit så långt, skulle vi förmå våra vän-
ner furst Bismarck och kejsar Frans Josef, att åter-
upprätta det polska riket såsom en barriére mot
Rysslands ständigt hotande anfall. De, som anse.
att furst Bismarck är emot återställandet af vår
själfstyrelse, hafva icke reda på kanslerens kän-
slor mot oss och kunna icke genomskåda hela vid-
den af hans statsmannasniile. I kommersielt afsc-
ende skulle återupprättandet af vårt rike öppna ett
rikt fält för tysk företagsamhet. Under nuvarande
förhållanden tillåter icke Ryssland tysk handel och
industri att uppblomstra i ryska Polen. De even-
tualiteter, vi i tysthet längta efter, äro vårt enda
hopp. Österrike och Tyskland skulle då hafva mo-
ralisk rätt att fullfölja den politik vi angifvit. Man
torde invända, att dessa makter varit med och de-
lat vårt gamla konungarike. Det är sant, men se
på de österrikiska polackarne. Frans Josef har
inga lojalare undersåtar i sitt rike. Hvad har där-
emot Ryssland gjort för oss? Vi äro parias i vårt
eget land.»
Dylika åsigter behöfva icke kommenteras. Sä-
kert är emellertid, att den kris, Ryssland förr eller
senare skall blifva utsatt för vid sin vestra gräns,
skall öfvertyga tsarriket om de misstag, det genom
sitt politiska och ekonomiska system gjort sig skyl-
digt till i Polen under det senaste fjärdedels år-
hundradet.
Italien. Till minne af Giordano Bruno,
som den 17 februari 1600 af inkvisitionen
brändes i Rom, firades i fredags högtidlig-
heter i Italiens större städer. Samtliga tid-
ningar innehöllo biografier öfver detta ädla
offer för fanatismen. I Rom hade festen
uppskjutits till i söndags.
Norrlands Skeppslista.
Jan 13 Minnet, Lindstedt, anl. t. Fort de Francc
(Mart.) fr. Para.
Febr. 4. Lima, Flfstadius, aul. t. Pensacola tråu
Antwerpeu.
— -21. Clara Maria, Granberg, anl. t. Kio de
Janeiro fr. Cardifl".
— — Knvator, Börjesson, segelkl. till Connto
(Nicaragua) från Wilmington (Calc-
fornia). , „ „
— -£i. Catharina, Mvra. anl. t. Savannah från
Marseille
— -£t. Ida, Carlsson, anl. till Filadelfia från
Havre.
–——3g
Hr A. har gift om sig med ett 40-årigt fruntim-
mer och säger till sina barn:
— Här ser ni er nya mamma. Kom hit och kyss
1 — Men pappa, hviskar lille Emil. du har ju blif-
vit lurad, vet jag! Hon ä’ inte alls ny.
dock aldrig höra talas om en sådan förklurinjr.
Hans ideala tankar orn kvinnan skyggadc till-
baka för alla hänsyftningar på magen. Cite-
rande en eller annan diktare, talade ban aå
vackert om solen, som strålade från mitt bröst.
Litet oklart måhända, tillade turs Presty, i det
bon kastade en blick på den omfångsrika kropps-
del, som började nedanför halsen, men alltid
smickramle för en kvinna... Nej, nu hör jag
återigen klockan. Jag tror, jmj springer i för-
väg ocb underrättar dem, att ni äro i antå-
gande. Det fin» nienniskor, Bom skulle före-
bara, att de ville vara punktliga. Men jag Är
sanningen sjelf, och jag tillstår öppet, att jag
ej vill nöja mig med understa sidan af fisken.
Au revoire! Kommer ni ihåg, miss Wester-
field, när jag bad er upprepa au revoire för att
få böra, hur ni talade franska? Jag fick icke
då stora taukar om er accent. Nej, jag fick
verkligen icke stora tankar om er accent.
Kitty såg med gapande beundran efter den
vältaliga frun. Slutligen drog hon sin far i
rockskörtet och b viskade:
— Å, pappa, hvad mormor ändå talar vackert!
XI.
Måndags afton veckan derpå lemuade den si-
ste gästen Mount Morven. Mrs Linley sjönk
ned i en länstol (midt i den öfvergifoa salon-
gens himmelska frid, såsom Randat yttrade) och
tillstod, att bon var alldeles utmattad efter de
senaste dagarnes austrängningar.
•- 127 -
mig bakom ljuset. Be hö fver jag pärninua er
om, att jag hållit skarpt utkik på er?
Linley kände igen sina egna ord till Sid nere
i parken.
— Ni stod således och lyssnade mellan
träden ?
— Ja, jag lyssnade, och jag beklagar blott,
att jag ej hörde mera. Men låt oss återkom-
ma till det egentliga ämnet för vårt samtal.
Jag vågar ej lemua min dotters — min djupt
kränkta dotters — intressen i edra händer.
Edra bänder äro ej rena, nir Linley. Jag har
en plifjt att uppfylln, och det skall jag göra i
morgon.
— Nej, mrs Presty, det skall ni icke.
— Hvem kan hindra mig?
— Det kan jag.
— På hvad sätt då, om jag får fråga?
— Jag finner det ej nödvändigt att svara på
det. Mitt tjeustfolk skall få sina befallningar,
ocb jag skall dra försorg om, att dessa befall-
ningar, bli åtlydda.
— Tack skall ni ha, nu börjar jag begripa!
Jag skall kastas på dörren. Mycket bra. Vi
få dock böra, hvad min dotter säger om det.
— Ni vet lika väl som jag, mrs Presty, att
om bon måste välja mellan oss bägge, så före-
drager hon icke er. Ni får natten på er att
öf verväga saken. Något vidare har jag ej att aäga.
Bland inre Prestys förtjenster är det blott en
enkel rättvisa att nämna den förmåga, hon egde
att under tvingande omständigheter genast fatta
sitt beslut. Innan Linley hunnit öppna dörren,
ropade hon honom tillbaka.
— 126 -
damen riktat sin blick åt det hållet, skulle hon
emellertid sett det trogna djuret stanna och
draga sig åt sidan, samt deraf kunnat sluta till
sin mågs lynne för ögonblicket. Men hon var,
eller låtsade vara, helt och hållet upptagen af
tidningen och tycktes ej ens lägga märke till
honom, när ban närmade sig. Slutligen tog
han lungt tidningen ur handen på henne.
— Hvad skall det betyda? utbrast hon.
— Det betyder, att jag bar något att taia
med er om.
— Synbarligen är det då något, som ej kan
sägas med vänlig höflighet. Men var så oartig,
ni vill; jag är van dervid.
Klokt nog brydde Linley sig icke om att in-
låta sig på det ämnet.
— Allt sedan ni flyttade till Mount Morven,
sade han, har ni, som jag tror, pjort den er-
farenheten, att jag ej är svår att komma öfver-
ens med. Men föresätter jag mig någon gång
att vara herre i mitt bus, så är jag det också.
Mrs Presty knäppte fromt ihop händerna.
— Nå, bvad är det ni nu vill vara herre öf-
ver? inföll hon.
— Öfver edra misstankar mot miss Wester-
field. Naturligtvis står det er fritt att tro hvad
ni behagar om henne och mig. Men jag för-
bjuder er att säga något, vare sig till Randal eller
min hustru. Föreställ er icke, att jag är rädd
för att yppa verkliga förhållandet. Mrs Linley
skall i morgon få veta mer än ni nu anar, men
icke af er, utan af mig.
Mrs Presty skakade medlidsamt på bufvudet.
— Min bäste sir, ni bör känna mig tillräck-
ligt för att vete, att jag ej så lätt låter föra
- 1*3 -
— Det kan förefalla löjligt vid mina år, sade
hon med ett svagt leende, men jag är verkligen
så trött, jag måste gå i säng, innan det blir
mörkt, som om jag vore barn igen.
Mrs Presty hade med ironisk min iakttagit
guvernanten, som satt ensam och tyBt i en vrå.
Nu närmade sig den gamla damen hastigt sin
dotter. Linley gissade genast, hvad hennes me-
ning var.
— Vill du låta mig tala ett par ord med dig
i ditt eget rum, Kate? frågade gumman.
— Å, mamma, ha medlidande med mig och
uppskjut det till i morgon.
Mrs Presty gaf motvilligt med sig.
— Låt oss då åtminstone komma öfvereua
om, att jag blir den första, som får träffa dig
i morgon bittida, sade hon emellertid.
Mrs Linley Bkulle gått in på hvad vilkor som
helst, blott hon uu så fort som möjligt finge
komma i ro. Hon gick bort till sin man och
fattade hans arm.
— Så trött som jag är, Herbert, kommer
jag aldrig uppför trappan, om ej du vill
bjelpa mig.
Det visade sig emellertid snart, att hon afren
af en annan anledning ville ha honom med.
— Jag behöfver verkligen komma i säng snart,
sade hon, när de hunnit ett stycke uppför trap-
pan, men jag ville dock gerna tala med dig
först. Det gäller miss Westerfield... Nej, nej,
låt oss ej stanna här!... Vet du, jag tror mig
nu ha upptäckt, hvad det är, som på ett så
besynnerligt sätt förändrat vår lilla guvernant...
Hvad kommer åt dig min vän?
— Ingenting!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
