- Project Runeberg -  Sundsvalls Tidning / Årgång 1888 /
115

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dock fråmat bland arbetarneg. i
-. Ordens bOeste miatei ’

¦UMägw »« de* fdrTem^ga kända itndetVhö-

^jrfförandet ] Sverge hade orden redan un-
der SO är arbetat i skilda änder, siviliserade och
Suiserade af jorden. Relative framgångar mot-
Sande de uti Sverge vunna, hade därunder blott
Sågtand ocb en och annan stat i Nordamerika lyc-

kj5 déffcke torde sakna intresse att något o
nämna resultatet af goodtemplarordens missioi. ,
SS land, lemnas därom följande; uppgifter. Siff.
rorna &ro hämtade ur de liandlingar, som varit
Sg* att erhålla och omfattar de båda sektio-
fSnt’3JalinHer» och -Sickmaniter» med Ung-
Lmsafdelningar samt den nyare Templarorden.
Arbetet omfattar tiden intill de sista månaderna

^InuXgifna tiden hafva instiftats det höga an-
talet af 2,735 logor och tempel. Att pa siffran an-
Jifra antalet personer, som ingått och afgifvit
m odtemplarlöftct uti dessa loger, är icke möjligt
C tom d°ck 8luta 8i8 ?ä«iU d* "»an vcj att
mycket mer un balfva medlemsantalet uti landets
Sktlige loger årligen omsatts, eller med audraord,
attlika många personer utgå ur orden som ingå.
Detta sorgliga faktum har icke varit egnadt att
itiöa svenskarnes karaktärsfasthet så synnerligen
höet bos utlandets store nykterhetskoryteer, sedan
g» runnit bekräftelse på, att de utgående nä-
,«aotan undantag lättsinnigt brutit det allvarliga,
«r lifstiden bindande nykterhetalöfte, som hvar
Sia vid inträde i orclen högtidligen måste af-
rifn och med sin namnunderskrift besegla.
B Stadd på deuna beräkning, som torde få anses
äisom ganska exakt, torde man kunna säga, att
ner än 560,000 reseptioner egt rum. Erinra vi oss
därtill, att skaror upptagits, hvilka genom försum-
EK, aldrig blifvit rapporterade tfll högre niyn-
diehet, så torde kunna sägas, utan fara tor miss-
f att nära femtedelen af Scerges befolkning till-
’rt goodiemplarorden oeh sålunda i denna stund

.*___.•< .Un/ «™//»r

orden oeh
b^ldetarit absolut nykter.

y« eg»!« kvar 1,688 loger och tempel i full
verksamhet med ett medlemsantal af 64,&K),

Jordmånen for goodtemplarismen har varit myc-
ket olika inom olika delar af Sverge. Gynsam-
mast bar Norrland visat sig; i mellersta delen af
landet har rorelsee gått trögast. Af följande, som
utvisar antalet goodtemplare inom hvarje län, fram-
rir detta närmare. Sålunda komma på: Järnt-
ids län ™s». Gefleborgs län 7,665, Malmö-
hus lin tä£>, Vesternorrlands län 5,165, Stock-
holms stad och en del af Stockholms län 4,165,
Östergötlands län 3,345; Göteborgs och Bohus län
311A Vermlands lan 3,107, Kopparbergs län 2,842,
ChriWitads län 2.ÄÖ, Elfsborgs län 1,990, Sö-
dermanlands län 1,939, Kronobergs län 1,781, Kal-
mar lan 1.7Ö1, Vestmanlands län 1.942, Vesterbot-
tenä lin 1,406, Örebro län 1,422, Blekinge län
&Upsala län 14*18, Skaraborgs län 1.295, Hal-
tafe fe U«ö Jönköpings län 1.U31, Norrbottens
46

tafe fe U«ö. Jönk

L" 7b7 och Gotlands län 346.
- Ehuru framgången sålunda varit ofantligt

stor och omfattande, vitnar dock ofvanstående om

- jer att tala med ordens nuvarande chef i Sver-
ge. löjtnanten Edvard Wawrinsky — att den för-
virfrade .storheten» ännu är mycket tvifvelaktig
och att arten af det resultat, som hittills vunnits,
är långt under de anspråk,* som mau måste ställa
på detsamma. Ordens mänga och hangifne äkta
nvkterfcetskämpar hafva dock nu, fast sent, fått
blicken öppnad på de rådande missförhållan-
dena. Och de skola helt säkert vidtaga mitt och
steg för att orden värdigt må kunna komma att
motsvara sitt höga ändamål ocb ej längre vara en
fager skvlt för lånta dygder.

Oförmågan hos vårt tolk att kunna hälla det af-
gifna nykterhetslöfftf och svagheten att, tmot egen
vilja och ötvertygelse, lata sig förledas har må-
hända beröfvat orden dess flesta medlemmar. Men
ofantliga äro eckså de skaror, som. ehuru egande
kraft och förmåga, till följe af bristande karaktär
uch hederskänsla genast efter inträdet varit färdiga
att trampa sitt p<i heder och ära högtidligen af-

Om agitationen mot ölet

skrifter i Smålands Allehanda dess kröni-
kör, häradshöfding Arfvidsson bland annat:
J d dl flk d

Ja, det är ett underligt folk, detta svenska folk,
som sandigt klagar öfver egen brist nå lönande
fabriker, öfver motgång uti industriella företag och

öfier misslyckade merkantila företag samt såsom
mönster framhåller utlandets storartade produktion
«h utvecklade n»ringslif, men likväl, så snart in-
om vårt eget land någon gång en tillverkning npp-
silr, som bär si? eller leranar någon vinst, städse
iltfänas på alla upptänkliga sätt för att få den till-
intetgjord (äfven i de fall, då den, sedan man lyc-
kats kräfta den, måste ersättas med liknande vara,
införd från utlandet), samt nästan aldrig tager
exemplen från utlandet till efterföljd. Det är icke
så Idog tid sedan man här i Sverge ropade på upp-
rättandet af stora bryggerier, liknande dem i Tysk-
land, såsom ett önskningsmål och en bot emot brän-
rinsänpandet; det är ännu kortare tid sedan sta-
ten själf anslog premier till understöd åt personer,
som ville i ntlandet inhcmta undervisning i öltill-
verkningen; och nn sedan stora och dyrbara in-
hemska brvggerier blifvit anlagda, hvilka mesta-
dels lemna en god, helsosam och i alla afseenden
med utlandets bästa tillverkning fullt jämförlig
vara; sedan stora kapitaler nedlagts på dessa fa-
briker, en betydlig mängd arbetare däraf bafva sin
åtkomst icke blott vid bryggerierna utan äfven bos
deras leverantörer, glasbruken, tuunbinderierna
m. fl. och den inhemska kornodlingen i följd af
dessa anläggningar ansenligt utvidgats och letnnar
ett bättre utbyte, vill man genom förbud för bryg-
gerierna och ölförsäljarne att förhandla varan ge-
nom densaramas kringköring till afnämarne ocb den
lofliga handelns därmed inskränkning till ett mi-
nimum af hela tio liter, fördärfra denna industri,
som bar det i svenska ögon (afundsjukaus förnäm-
sta binockler) oförlåtliga felet att »bära sig.» En
industri med framtid! bevare Gud och riksdagens
Andra kammare oss för ett sådant skådespel! Nej,
inhemsk silkesodling, oljeborrning i Dalarne, sten-
toMilt i Skåne, mosskultur i Småland, se det är
»reta», som åtminstone icke förarga någon genom
sto behållning. Och hvarföre skola dessa före-
Ant hämmande lagstadganden. — alla innefat-
tande, utom annat retsamma ocb onödiga inskränk-
ningar i den eljest af våra legaliserade skrikhal-
sar beprisade friheten - egentligen vidtagas? »Jo»,
säger hr Waldenström, hvilken icke är så liberal,
som hans något mindre men ända store föregån-
gare doktor Martin Luther, »därföre att handeln
med maltdrycker behöfver en strängare kontroll».
- «Jo., säger hr O. Andersson i Lyckorna, »för
att öka nykterheten hos arbetarne och förekomma
L5!2 ctt on»åttligt bruk af denna dryck nästan
alltid iförenade oorJningar och olägenheter». — Lik-
f»m det icke redan förut genom na gällande lag-
i ™?S ™re nog reglementeradt mot det stackars
eiet, bvdket snart nog af våra nvkterhetsfantaster
ställes i jämbredd med bränvinet; och liksom det
ic6e Tore den gröfsta osanning att den svenske ar-
betaren plägar dricka sig rusig och oregerlig af
i Z?u? *lessa måliända välmenande motionä-
rer med hela deras svans och eftersägare ville öka
ana kunskaper en smula ocb se sig ?itet om i den
If f’ Ml5 IJlscr atom eSna landaråären, skulle de
tt framstående vetenskansmäns (bland svenskar ee-

atare kropps-

, som flertalet af de bemed-
jjjT fe^L»"1.S1" "agligen ocb den fattige, så ofta
i ett «*ireaa sig den njutning, hvilken ligger
Äg « gIa? ^ tillverkningen och förtäringen af
a <S>? i an.(Ira länder lltan att åstadkomma
wfc?5r rt ’ »ttsligt eller socialt hänseende
»n».dimensioner, mot hvilka de svenska bryg-
ma aro alt anse såsom barnleksaker och den
ät o’, som vanligen af en svensk per dag
ReTiCT«. t?on!. °en thesked hvarannan timme!» —
en riit; -and’ bäste hr Waldenström, några da-
finwrA» £nn.u bättre’ några veckor eller, om ni
dit t,n -fo? lån8t borta, Tjesök blott Danmark—
SL?* ?’ kanste få meningsfränden från Lyc-
/*’ ~" orfl ni ska0 fa se httru öl saties

n "•" -""••»"ingår och ölägenheterna»; *bägge
n fVä UIlfålI« att iakttaia skilnaden emel-
w ^m’.som uPPfödes under fritt och ym-
t rf *’ odl »™ ännn nägorlunda bfbe-
i U f ill fid dåd

med L?ce’ s?m ni "Ue"1 fostra »ill framtida dåd
i un™ ? oeh mJölk - tv i(*e ens »ölost» viljen
hä"°° ^f^i1*1!*211"8 .fP.Lk! — och ni skolen tör-

a turen blifva till den grad omvända,
’ sitt fosterland till fromma stan-
mamt-5.1–––/ekorna, när riksdagen härnäst sam-

^1 Si Ve öÄer»Stlen SkrifVCr *" ***** ****
hmm.1? värdas»e ksåre, sedan du genomläst of-
di»Ti? - ? näsr’ *«« da **»». att Jag är en väl-
rafnnrt ^T’ en half Gambrinus. Min så ärin-
ftda förhållandet: det är mot den vilse fam-
ri°de bimeningen, mot tillejordbeten och fromle-
net samt framför allt mot det obehöriga påkallan-
’".," statens förmvnderskap öfver den enskilde
medborgaren i likt oih olikt jag vill höja min svaga
™V fioPP a" animera dem, som äro försedda me’
>tarka« och inflytelserikare stämma.

Från tillfälliga medarbetare.

Om ämhelsmannalönernas nedsättning ytt
rades under debatten i riksdagen ett ocl
annat som ådragit sig förtjänt uppmärksam-

En iakttagare har fäst sig vid ett par ut-
talanden af några det nya systemets nyi
ministrar och därom nedskrifvft följande re-
sonnemang, för hvilket vi gerna bereda plats

h«de«flled- d°ck ^ felet att stäIla ämbetsmännen
llrLaflo»I"?sgruuden angår i paritet (?) med daga-
SSi hi°f f° ,-se de forre9 omkostnader Ir— J-
kunde bhiya skicklige att skota sina tjänst,,.. ._
och förstudier, ett arbete kräfver
’ ’ * ~ " af jnstitie (eller

Nr 30

tryck». Tal af „..„ _ _
»Omjönenia nu åter sänktes; skl

SUNDSVALLS TIDNING Urå$g 10 Mara

1888

medvetenhet
atthar-

kt b

I sanning naivt, höget naivt yttrande af
i med »ju mer intelligen», ee ofvan, för-
sedd person, som enligt samma maxim bör
besitta maximum af intelligens.

Det är dock sant att magfrdgan ar den
viktigaste «f alla dem som tränga till sin
lödning inom det s, k. politiska området.
Men börjar man att diskutera maximer, då
ligger ock frågan nära till hands: efter hvil-
ken maxim eller grundsats utgår ämbets-
eller tjänstemannens löner. Ätt påatå att
deras yrken fordrar mer intelligens fin hvad
förhållandet är inom naringarne eller det en-
skilda förvärfvet, ar ej blott ett bevis på
ganska stor brist på, om man så får saga,
praktisk intelligens men äfven till och med
af det egna intresset al deles förblindad syn.
I sanning ganska obetydlig intelligens för-
dra väl de flesta statssysslor, särdeles de
högre, att döma af nu existerande förhål-
landen åtminstone; men hvad de fordra är
att kunna gifva sig aire af att något vara
och gälla och ej vara en blott nolla, som
tyvärr dock efter fleres omdömen flertalet
k. ämbets- och tjänstemän äro stundoro,
ehuru detta dock torde vara något öfver-
drifvet. Efter hvilken grund utgå f. n. äm-
bets- eller statstjänarnes löner? Efter det
ådagalagda arbetet? Efter höjden af intel-
ligens? Nej efter godtyckets prinsip utgå
de. Gifves då ingen prinsip, hvarefter af-
löningen borde’utgå? Visserligen gifves en
sådan och denne heter den naturliga. Men
just om denna prinsip gäller striden.

Somliga, och särdeles de som vörda na-
turen säga: lönen är naturligtvis afsedd för
underhållet, men den ena människan har
tyvärr samma kroppsbeskaffenhet som den
™dra; den ena har lungor, hjärta, lefver,
ijärna och nerver’ ungefär alldeles presis
iksom den andra, och båda kräfva ungefär
samma underhåll; alltså bör statstjänarens
lön utgå efter det fysiologiska behofvet men
under den inskränkningen dock att hans lef-
nadsbehof måste begränsas af hvad fie»tal«t
andra medborgare måste lefva af. Denna
maxim blifver en gång och ju förr dess
hällre den bestämmande. Men inte bör man
’komma fram med sånt barnjoller som att
»ju mer intelligens och förstudien) etc. dess
mera bör det betalas; ty hvem har beko-
stat intelligensens inhemtunde till största de-
len om ej det allmänna, ty den lärda bild-
ningen inhämtas, som man vet, nära nog
kostnadsfritt i Sverge eller rättare allmän-
leten bekostar det. Men hvad intelligen-
sen beträffar, så erfordras ej eå litet dfiraf
för att göra ett dugligt arbete, som uträttas
med händera», ty dessa (händerna) arbeta
också endast på order från hjärna och rygg-
inerg. Nej, skall det vara fråga om måt-
tet af intelligens, så får man sanningsenligt
medge att där fordringarne i allmänhet äro
minst därpå, är vid statens ämbeten; de
sakna den sporre till intelligensens öfvande
»ch sporrande, som heter konkurrens; den
som ej har fast af staten lemnad lön, den
får och måste oftast uppbjuda sin hela för-
måga i hvad hon har för händer, men detta
är ej alltid fallet med statens tjänare. Hvad
talet beträffar om, att »ämbetsmännen skulle
medverka till lindring af jordbrukarnes be-
tryck genom införandet af spanmålstullar», så
j>åminner ett sådant yttrande hvad dess för-
nuftighet beträffar om den allbekanta »för-
eningen för spritvarors utrotande genom
"ronsumtion»; den ena är ungefär lika san-
lingscnlig som den andra. För sanningen
att säga, så äro naturligtvis tullarne införda
just för att anskaffa medel åt ämbetsmän-
nens aflöning, men hvarför då ej säga detta
nt ut utan i stället komma och slå puder
ögonen på folk, med sådana påståenden
om att ämbetsmännen skulle hindra betryc-
kt, men huru? Jo, genom konsumtionen af
iäd m. m.; alltså skulle de förbättra stall-
Ingen genom konsumtion. Ehuru orimligt
t sådant påstående än kan tyckas vara,
någon sanning eger det dock så länge åt-
minstone som ej det stora flertalet kommit
till samma slutsats att förbättra ställningen
Tenom konsumtion, eller att mängden äfven
fått flere och större behof, äfven ett vilkor
tar man sagt för framåtskridande och ut-
veckling, ty komma behofven och blifva
ordrande, då blifva de ock småningom om
;j genast, som kanske blir svårare, tillfreds-
tålda. Men frågan gäller ej så mycket, har
a an sagt, att nedsätta med så och så många
jrosent eller öka med så och så många pros.
imbetsmännens löner, ty detta är ej hufvud-
saken; hufvudsaken är, efter hvilken norm
iller prinsip böra statens tjenare aflönas?
)et gifves endast en förnuftig och naturlig
sådan, och denna norm skulle kunna kallus
len fysiologiska; eller aflöningen måste mot-
vara människans fysiologiska behof såvidt
möjligt, ty det förutsattes att hvar och en
insätter hela sin förmåga i skötandet af syss-
lan, visserligen ett antagande mot verklig-
heten, men åtminstone borde det så vara,
Dch att således aflöningen är för aljt mot-
svara de naturliga behofvens tillfredsställan-
de men ej såsom någon sorts belöning för
så särdeles hög intelligens, ty intelligensen
tyckes nu för tiden mest gå ut på till och
med hvad statens högste tjenare, att döma
af det anförda yttrandet, beträffar på att ut-
Inna utvägar att befästa innehafvande eko-
lomisk position med anlitande af hvilka me-
del söm hälst, snart sagdt. Men det är just
inte vackert, det kan till och med inses af
den, som ej har så mycket af den omskrifna
varan i intelligens nämligen som de som
själfva äro nog blygsamma att säga, »ju mer
intelligens dess mer betalning»; alltså äfven
omvändt: ju mer de äro betalda dess mera
intelligens, men de här ofvan siterade ytt-
randena tyckas dock ej vittna så alldeles
afgjordt om så mycket intelligens, som en-
ligt ofvan kunde ,påräknas, då nämligen or-
den äro fällda af personer med högsta in-
telligens, emedan högst betalda.

Lektorskan, som sitter och läser i en tidning:
— Ån! det är rysligt, hvilka brott som begås na
för tiden — det är hårresande.

Lektorn, som rättar kriaböcker: — Ja, kam Re-
gina, det är hårresande.

Lektorskan: — Här är en, som begått inte min-
dre än fem mord.

Lektorn: — Oeh här är en. som stafvat »gjuta»
med bara »j».

Sedelförfalskning. Genom deu 18
sistlidne januari af Bergsjö häradsrätt afkunnat
utslag, blefvo gravölen E. O. Melander, handlan-
den 7. A. Norberg, gårdsegaren F. A. Westin och
arbetaren Nils Jonsson Forsberg hänvisade till
Sköns häradsrätt för undergående af ransakning
rörande tillverkningen ocb utprånglingen 1885 af
falska sedlar efterapade Vesterbottens enskilda
banks sedlar.

Ransakniugen med dessa fyra personer egde rum
i onsdags å Sundsvalls kronohäkte inför Sköns hä-
radsrätt, hvarvid Melander först upphämtades ur
teilen och togs i förhör, därvid hau i bufvudsak
berättade: att han på våren 1885 af en stenarbe-
tare Karl Andersson, boende å Skönsberg, blifvit
foreslagen att i kompani med honom och ett par
andra tillverka falska sedlar. Melander, som
lefde i torftiga omständigheter, hade därpå af må-
laren Sjöblom fått emottaga samma förslag samt
ombads att komma med till Sjöbloms bostad, där
äfven Karl Andersson ocb Norberg infunno sig och
affären uppgjordes. Norberg hade icke, såsom han
ville göra sig till, varit ledare, utan dä fast häldre
Andersson. Profsedeln hade Norberg lämnat Me-
lander, som sedan återlämnat den till honom
igen. Norberg var den som intresserat Westin och
Forsberg för företaget. För att vara bättre ur vä-
gen beslöts att Melander skulle begifva sig till
Åsnorrbodarne medan han graverade plåtarne hvarpå
sedlarne skulle tryckas. Melander liegaf sig också
dit sedan Fredin en dag kommit tUTM., rom då
var boende i Heffners, och omtalat att rum fanns
i ordning åt honom i Åsnorrbodarne. Under Me-

rörben sig att förse
debelöfva* Hustrun
. i Norbergs butik för ett
dessutom omkring 20 kr.
ippeböll tender
fitt pUUrne fär-
af desamma, åter-
tryckningen skulle
som en kvfnlig slSg-
till honom, si blef be-

*1**

Ä7e aYÄutr erhålUrundeVvis
om Lura den skalle tillgå. Till en början
trycket för dem mycket dåligt, emedan de satte
plåtarne så att texten blef oläs-
ngen skett lät Meld d

om Lura den skalle til
trycket för dem mycket
för mycket färg på plåta

trycket för dem
för mycket färg
lig. Sedan tryck
glätta sedlarne å
k tätti

rne så att texten blef oläs
skett lät Melander dem
slarne å baksidan, för att fa bort den
utsättning typerna åstadkommit Färdig-
dugliga sedfer hade M. aldrig sett mera
än 800 stycken och en stor del af dessa lågo
opåskrifna när saken blef bekant genom tidnin-
garne. Själf hade M icke skrifvit namne å fl
fin cirka 150 s

gne. Själf hade M. icke skrifvit namnen å flera
fin cirka 150 stycken. Af dessa hade han lämnat
50 stycken till Fredin, 46 stycken till Sjöblom och
38 tifl Karl Andersson. Helanders broder, A. Wik-
ld hade fått 100 sedlar af Norberg men af

38 tifl Karl Andersson. Helanders broder, A. Wik-
lander, hade fått 100 sedlar af Norberg, men af
dessa voro mera än hälften odugliga, emedan namn-
underskrifterna, som Norberg verkstält, voro så
illa efterapade. För sitt besvär hade Melander fått
i ersättning tillhopa 300 kr. i äkta sedlar af Sjö-
blom, Forsberg och Westin sedan hans arbete bflf.
vit yerkstäldt Huru många sedlar, som blifvit
tillverkade visste ej M., men han var öfvertygad
att det var många flera än hvad de för honom upp-
gifvit, äfvensom flera än som af banken blifvit in-
lösta eller 11,820 kronor. Sjalfva både tryckarne
•"""•ifvit att de tryckt endast i tre dagar, men M.

____skäl att misstänka det de trvckt i tio dagar.

Norberg hade för M. uppgifvit (fels 800, dels ett
tusen och dels två tusen stycken. Enligt öfver-
enskommelse, så skulle M. ha 25 pros. af hvad som
•¦?—8–’"’1is och detta var orsaken till att han al-
_.D_____tillförlitliga uppgifter rörande den sa-
ken. Huruvida några sedlar blifvit utprånglade
pä annat håll än i Sundsvall hade han ej reda på.
Största delen hade utprånglats till finnar, af hvilka
inköpts kött och smör. Bagaren Kvar Karlsson,
som den tiden var bosatt i Heffners, hade deltagit
{ «?«-*—lingen, men ej i tillverkningen, dessutom

________att Karlsson hade reda nå den tilläm-

nade affären, innan den sattes i verket. En gång
hade Karlsson utprånglat en sedel i Tivoli i Me-

landers närvaro.’ Sedan utprånglingen blifVit käud,
" " Norberg och Karlsson angjifvit Melander sä:

hade :

, som ofta brukade besöka N.,
order på namnstämplar och
en dag kommit till honom och
, som han sagt vara värd minst
ldi häf k k

som tillverkare af de falska scdlarne till polisen i
Sundsvall, dels för att komma åt den utlofvade be-
löningen och dels för att bli utaf med Melander,
som nu mera var dem till besvär. Angifvelsen togs
sedan tillbaka af Norberg.

J. A. Norberg, som därpå hördes, berättade där-
emot att Melander varit den, som föreslagit honom
»afiaren». Melander, som ofta brukade besöka N.,
emedan han upptog * * - .

sigiller åt M., Sade e.

visat en metallskifva,_______________________

10,000 kronor. Med anledning häraf kom saken
först på tal. N. medgaf att hau varit tillsammans
med Sjöblom, Melander och Andersson då öfver-
enskommelse om förfalskningen skedde, men för-
nekade att ha lämnat M. någon sedel att efterapa,
utan hade Sjöblom framtagit en Hernösands tio-
krona, men M. hade tyckt att Westerbottens tiorna
voro lättare att efterapa. (Senare erkände emel-
lertid Xorberg att Molanders berättelse var i huf-
radsak sann i hvad som rörde honom). Kopie-
pressen hade M. fått låna i ändamål som Norberg
trodde, för att tillverka kautschuksstämplar. Att
Westin och Forsberg rest omkring och utprånglat
sedlar hade N. reda på, men visste ej var de varit,
dock trodde han att de varit i Helsingland. Af de
falska sedlarne hade han endast erhållit 40 styc-
ken. En dag hade Melander kommit till N. och
medhaft en del makulerade sedlar med begäran
att N. skulle öfva sig att skrifva namnunderskrif-
ter på dem, bvilket N. också gjorde, men nå-
— af desse påstod han ej kommit ut i markna-
. Oe 40 sedlarne, som han fått af Melander,
hade ban utprånglat i Sundsvall dels i banker och
dels i handelsbodar. Sedermera hade han visser-
ligen vid ett tillfälle fått 105 och ett annat 60 sed-
lar af Forsberg, men dessa hade han sedan åter-
betalt med äkta penningar. För N. hade Forsberg
omtalat att han utprånglat en falsk sedel å en bil.
jard i Sundsvall. Enligt hvad som för honom blif-
vit berättat kunde de utprånglade sedlarne ej utgöra
större summa än 1,500 kronor. Han både icke va-
rit med när sedlarne trycktes, men visste väl att
de trycktes hos Westin. En annan gång hade han
varit på besök hos M, men då var allting un-
dandoldt.

F. A. Westin fick därpå afgifva sin berättelse
som löd så att det varit Norberg, som föreslagit
honom att deltaga i förfalskningen, hvilken då re-
framskridit så långt att Norberg haft en se-
del att förevisa honom under uppgift att Melan-
der tryckt den som prof. När plåtarne tillverkats
hade han ej reda på, men medgaf att han och
Forsberg gjordt försök att trycka sedlar, men allt
hvad de tryckt hade M makulerat under förkla-
ring att det var odugligt Sedermera hade Melan-
der tryckt alla sedlarne i Åsnorrbodarne, hvilken
Eritt W. vidhöll, oaktadt han uppmärksam-
les därpå, att den var stridande mot alla au-
; berättelser. Han medgaf emellertid att han
utprånglat 40 sedlar, däraf största antalet vid fin-
kajen i Sundsvall.

N. J. Forsberg, som hördes samtidigt med We-
stin instämde i hvad denne berättat. Själf hade
han utprånglat en del sedlar, men visste ej huru

____förnekade att ha utprånglat några sedlar i

Ångermanland.

Selander, hvilken därpå upphämtades och hör-
des tillsammans med de öfriga tre, vidhöll sin förra
berättelse och tillade nu att Norberg köpt färgerna
till trycket hos Hallström i Köping efter en pris-
kurant, som M. lämnat honom och papperet hade
Norberg köpt i Hollnerska bokhandeln i Sundsvall.
Dessutom förklarade han Norbergs uppgift om att
han lämnat N. några sedlar för osanning. Alla
sedlarne hade tryckts bos Westin. Slutligen på-
minde sig Melander nu att Kari Andersson vant i
Sollefteå och utprånglat sedlar.

Norberg, medgaf till sist att han vid ofvannämda
sammanträde hos Sjöblom skickat bud på Me-

Åklagaren begärde härpå uppskof samt yrkade
att bagaren Karlsson (numera bosatt i Hudiksvall)
och Karl Andersson skulle förklaras skyldige träda
* häkte

Efter hållen öfverläggning biföll häradsrätten
åklagarens yrkanden.

Ransakningen fortgick under både för- och ef-
termiddagen.

Sedelutprångliug. Torparen Erik Fre-
din från Åsnorrbodarne i Gnarps socken af Gefle-
borgs län har genom utslag af den 18 januari in-
nevarande år bliivit af Bergsjö häradsrätt hänvi-
sad till Njurunda häradsrätt för undergående af
ransakning rörande utprångling inom Njurunda
socken af falska 10-kronosedlar efterapade Wester-
bottens enskilda banks sedlar. Rörande detta brott
stod Fredin i onsdags tilltalad inför nämda hä-
radsrätt å härvarande kronohäkte. Utprånglingen
skulle ha egt rum hos handlandena Olof Wedin och
A. Strömbom. Fredin nekade att ha utprånglat nå-
gra falska sedlar till nämda personer eller några an-
dra personer inom sagda socken. De sedlar han
vexlat hos Wedin och Strömbom voro äkta sådane,
som han å Galtström uppburit för kolning. We-
din och Strömbom, vid rätten närvarande, förkla-
rade äfven, att de icke med vetskap emottagit nå-
gon falsk sedel.

Fredin medgaf att han sommaren 1885 fått 50
stycken 10-kronosedlar af Melander. Däraf hade
han lämnat målaren Sjöblom, som för Fredin upp-

..... heta Isaksson, 10 stycken och 5ä6styc-

ken hade hans hustru vexlat bort i Sundsvall.

Åklasaren beträrde uDDskof för att blifva i till-



Falstapass. Skrädderiarbetaren Karl
August KamenB och väfveriarbeUren Johan Mar-
tins från Tyskland undergingo i torsdags ransak-
ning inför Sundsvalls rådhusrätt å härvarande krö-

förklarade de ti______—_™o.

12 kap. 5 och 6 §§ strafflagen <
garne insändas till konungens t...

i länet, emedan de erkänt sig ha —o__________

brott å flera andra stallen, och komina de att dö-
mas af den domstol där de sist lagforas.

Stölder. Finnen Johan Viktor Ekeraan
från Sunds församling å Åland bar af Säbrå hä-
radsrätt, där han blifvit förklarad saker till snat-
teri blifvit hänvisad till Selångers häradsrätt för
undergående af ransakning angående inom Sättna
’ ’—’ olofligt tillgrepp af kläder från
rlander, och var med anledning
________________r Selångers häradsrätt aistl. går-
dag för att häröfver horas. Ekeman nekade till
stölden, hvarföre saken uppsköts för bevisnings
inkallande.

— Arbetaren Lars Persson-Norell från
Sörbodarne i Hassela socken af Gefieborgs län,
häktad och tilltalad såsom misstänkt att nat-
ten emellan den 17 och 18 september bortstulet
från en vagn stående i Robergska gården vester i
staden dels dofflar, dels andra tyger och dels far-
diggjorda kläder tillhöriga bandianden Elias Wit-
kowsky och till ett värde af kr. 421.40, undergick
i torsdags ransakning inför Sundsvalls rådshusrätt.
Den tilltalade nekade till stölden, oaktadt han vid
häktandet här i staden i förra veckan var iklädd
dels en kavaj och dels en röd ylleskjorta, som till-
hörde de stulna effekterna, hvilka persedlar han.
påstod sig hafva köpt af två för honom obekanta
personer den 21 eller 22 sept. sistl. år. Själf för-
klarade han sig aldrig hafva varit »tjufsam». Måls-
egaren förklarade att de stulna varorna blifvit bort-
förda i en i Selångersån samma natt stulen båt.
Vid polisförhöret hade Norell uppgifvit att han be-
talt kavajen med 16 kronor och ylleskjortan med
4 kr. men denna uppgift återtog han inför rätten
samt uppgaf att han betalt kavajen med 10 kr. och
skjortan med kr. 2.50. Tillfrågad af rättens ord-
förande hvarför han hade så olika uppgifter sva-
rade N., att han trodde att de å poliskontoret ville
köpa sagde persedlar utaf honom, hvarför han höll
dem uppe i pris. För anskaffande af prestbetyg,
m. m blef ransakningen uppskjuten.

Hemfridsbrott. Förre skeppstimmer-
mannen Sven Svensson, kvrkoskrifven i Sundsvall,
men bosatt i Sättna och ’Östanå, född den 22 dec.
1826 i Sättna och Westansjö, häktad och tilltalad
för det han den 21 sistl. februari inträngt i tor-
paren Per Eriksson i Östanå bostad och med en
spak tilldelat hans hustru, Johanna Fersdotter, ett
slag öfver venstra armen, så att hon fortfarande
är oförmögen att arbeta samt beskylt henne
för att ha stulit ett par elgskinnsbyxor från ho-
nom, undergick i går ransakning inför Selångers
rådhusrätt. Svensson nekade till att ha begått ifråga-
varande brott. Ett vittne vitsordade emellertid
hustru Erikssons påståenden. Få åklagarens be-
gäran blef ransakningen uppskjuten.

Stölden i Kärfsta. Ny ransakning hölls
i går inför Tuna häradsrätt rörande den stöld, som
föröfvades hos handlanden Edlund i Kärfsta nat-
ten till den 7 sistlidne desember. De tilltalade, N.
Bergström, J. A. Svensson-Norman ochL.E. Wall-
blom fortforo att neka. Målsegaren hade emeller-
tid anledning, att påstå det Wallblom är den som
planlagt stölden och att den begåtts af Bergström
ocb Göras Persson, samt hemstälde till Bergström
att han måtte aflägga en fullständig bekännelse,
då han ändå ioke kunde komma ifrån saken, då
han vid häktandet innehade en del af det stulna.
Detta oaktadt nekade Bergström under förmenande
att ban ej hade något att bekänna då han ej visste
hvem som begått stölden. Åtskilliga vittnen hör-
des däribland poliskonstapeln G. A. Öberg frftn
Sundsvall, som berättade att vid visitationen hos
Norman hade en mängd af de stulna varorna på-
träffats i hans bostad undangömda i och nnder
sängar, bakom en spisel samt ute i en vedbod och
dessutom åtskilligt undandolt i komoder och an-
dra lådor. Vittnet berättade vidare att då han häk-
tade Wallblom i Östersund så hade denne genast
infallit: »Ja så, det är häktningar från Edlund, ja,
jag vet hvad det är fråga om. Hade Edlund varit
hygglig emot mig, så skulle jag uppgifvit hvilka
tjutvarne äro, men nu skall jag i det stället skicka
på honom en legion tattare, som skola förstöra allt
bad han eger och har». Målsegaren hade inkal-
at ett par vittnen, som togo på sin ed att de hos
Norman påträffade varorna, som- Bergström upp-
gifvit sig vara egare till, voro Edlunds egendom.

Bergström förklarade med anledning biiraf att
alla de varor han tagit voro af honom försålda.

För vidare bevisning och utredning blef målet
uppskjutet.

Sköns häradsrätt dömde i onsdags ogifta
Emma Kristina Melin att för stöld och be-
drägeri undergå ett år och 31/, månaders
straffarbete.

Handelsrörelse utan tillstånd är dyrt.
Stadsfiskalen Gust. Eksandh hade vid Hel-
singborgs rådhusrätt efter stämning åtalat
grosshandlaren H. Hartvigeen från Köpen-
hamn för det han, som blifvit den 16 nov.
1886 af rådhusrätten bötfäld för idkande af
handelsrörelse i Helsingborg, utan veder-
börligt tillstånd, skulle efter nämde dag så-
dan rörelse fortsatt. Genom utslag den 18
januari 1887 dömde rådhnsrätten Hartvig-
sen för åtalade förseelsen att bota 300 kr.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, där
Hartvigsen klagade öfver rådhusrättens ut-
slag, nedsatte emellertid bötesbeloppet till
100 kr. Högsta domstolen har nu på be-
svär af stadsfiskalen Eksandh, med ändring
af hofrättens utslag, faststält rådhusrättens
beslut.

Meddelanden fr. allmänheten.

, Mjöltullarnas verkan!

(Allmänhetens erfarenhetsrön).
Förr bar jag köpt bröd för 2 kr. Iisp. I dag, den
6 Mars i detta nådenes år 1888, har jag fått be-
tala kr. 2.80 för samma vigt och vara, hvilket
jag fick fördraga framför att vara utan, som år
liktydigt med svälta; det värsta är dock att jag
icke får mera för mitt arbete och lika rasande är
det att ingen norrländsk åkermän fått sälja rågen
eller mjölet, hvilket kunnat vara någon tillfreds-
ställelse, då man ju bör uppoffra för det allmänna
bästa? L. F.

Strödda underrättelser.

Ny tillämpning af massagen. Till Ham-
burger Fremdenblatt skrifyes från Stock-
holm : Massagen tilldrager sig allt mer upp-
märksamhet. I Stockholm använder den
bekante massören Cederschöld sedan några
år med stor framgång sin nva massage-
metod för behandling af ordningar i mat-
smältningen och eärskildt för följderna af
blindtarmsinflammation. Denna metod skil-

vadsak — stegrar ocb tryggar massas
lokala inverkan och på samma gång 1
ständigt utesluter möjligheten af fara, så
sålunda massagens verkan kan säkrare

jer sig därigenom från det eljest brukliga,
kraftiga masseringssättet, att den, trots den
ytterst milda behandlingen — vid massage
är naturligtvis det riktiga utförandet huf-
vudeak — stegrar och tryggar massagens
11 " * ’ * samma gång full-

__________så att

w kan säkrare be-

räknas. Då roatsmältningsorganerna vid de
mest olika sjukdomar, frunt.-sjukd., nerv-
svaghet va. ro., spela en så utomordentligt
vigtig rol, kan C:s metod betecknas såsom
ett högst värdefullt framsteg. Hans nya
tillämpning af sjukgymnastik och masage
äro utan tvifvel egnade att föra denna mo-
derna kurmetod framåt. Så är C. den för-
ste, som begagnar ett instrument för att
massera det inre af halsen. Åt realise-
randet af hans idé att, i större ut-
sträckning än det är möjligt genom upp-
rättande af sjukhus, kunna hehandla skro-
fulösa barn måste man önska all framgång.
Äfven för Tyskland, där frågan om skrofu-
lösa barns profylaktiska behandling mot
tuberkulos under sista årtiondet kraftigt
väckts till lif. torde C:e behandlingssätt sä-
kert vara af intresse.

För första gången på 40 år. Snö föll
den 26 februari i Oporto, Portugal, något
som ej inträffat på 40 år.

Logiska tviflare på religionen äro de
i öknen boende arabstammar som icke er-
känna Muhameds koran. De påstå att
profetens religion ej blifvit gjord för dem
och anföra följande skäl:

»Hvarföre skola vi företaga ö_
då vi lida brist på vatten? Hvarföre
vi gifva allmosor, då vi själfva ej ha nå-
got? Hvarföre gå till Mecka, då Gud fin-
nes öfver allt? Och hvarföre fasta under
Rahamazan, då vi på hela året ej ha nå-
gonting att äta»?

Gala flodens öf?ersvämningar i Kina.
En ny fruktansvärd olycka har tilldragit
sig vid denna flod, nu vid reparationen af
den genombrutna flodbanken. Man hade
lastat 2,000 flottar af bamburör med steu
och fört dem ut i floden. De sjönko och
3 mandariner och 4,000 arbetare rycktes
med i djupet.

Vid Gula flodens strand pågå ifriga ar-
beten för att förebygga nya öfversväranin-
gar. Man fyller igen hålen, bygger strand-
bankar, fördjupar de kanaler, som finnas,
och gräfver nya, hvarjämte muddringsar-
beten ske vid flodmynningen, hvars tillstop-
pande med gyttja är egentliga anledningen
till öfversvämningarna.

Ett dödsvad. Från Warschau skrifves:
Löjtnant Schukowski vid här garnisonerade
40:e infanteriregementet slog vad om 1,000
rubel att han under artilleriets skjutöfnin-
gar på skjutbanan utanför Warschau skulle
oskadd rida öfver den beskjutna terrängen.
Han förlorade vadet, ty både han och hästen
skötos. Löjtnanten var endast 20 år gam-
mal.

Ett jordbäfningsår kommer innevarande
år att bli, enligt hvad professor Heim i
Zarich förutspår, Han påminner om att
åren 1882 till och med 1884 voro fattiga
på jordbäfningar, men sedan dess började
den underjordiska verksamheten å nyo och
är i tilltagande med ensamt i Schweiz 34
stötar år 1886 och mer än 60 år 1887.

Grannländerna

Norge. Ministären är nu i all hufvud-
sak rekonstruerad, i det att till statsråd i
hrr Arctanders, Kildals och Astrups ställe
utnämts sorenakrifvaren Valter Scott Dahl
(riksrättens bekante aktör), länsman Lars
Knudsen Liestöl (en af stortingets mest
framstående bonderepresentanter, stortingets
förste sekreterare) och premierlöjtnanten,
amtsingeniören Oskar Jacobsen (en ny man
i politiken).

Den fjärde lediga statsrådsplatsen lär
ännu på en tid icke komma att tillsättas*

Den »rena venetern» hälsar de nye stats-
råden mycket ogunstligt.

— Enligt Dagbladet har konungen öfver-
lemnat till statsministern Sverdrup en kedja
af guld med briljanter.

Telegram t. Sundsvalls Tidning.

Berlin den 10 mars. Fnrst Bismarck
meddelade i går nnder djup rörelse de-
puterade kammaren, riksdagen och mi-
nistären underrättelsen om kejsarens
död

Båda husen ajournerades

Den nye konungen antager namnet
Fredrik den tredje.

Från utlandet.

Italien och Frankrike. De båda län-
derna hafva nu, från och med den 1 mars,
återvändt till de förhållanden, som rådde,
innan någon traktat afslutits. Om frihan-
delssystemet vore rådande, skulle detta na-
turligtvis vara det bästa, men som nu Frank-
rike i dess ställe har en tariff, som före-
skrifver höga tullar, kommer handeln mel-
lan de båda nationerna att lida mycket
häraf.

Värst kommer emellertid en af Frankri-
kes egna förnämsta fabriksindustrier, nden-
fabrikationen, att lida af det nu började
tullkriget. Franska senaten och deputera-
dekammaren ha nämligen i måndags, efter
några dagars lifliga öfverläggningar, beslu-
tit att uppmuntra den inhemska silkespro-
duktionen genom en betydlig införseltull å
silke.

Förslaget om tull å silke diskuterades lif-
ligt i deputeradekammaren då striden stod
mellan två stora intressen, å ena sidan sil-
kesodlarnes i Ardéche och andra sydliga
departement och å andra sidan sidenfabri-
körernas i Lyon. De förra, hvilkas indu-
stri är på förfall, ansträngde hvarje nerf

för att fi tull på sina italienska konkurren-
ters silke, ty erfarenheten har visat dem,
att silkesmaskarne i Ardéche icke kunna
tafla med silkesmaskarne i Lombardiet. Lyon
måste, såsom de senaste tjugu årens histo-
ria visat, taga mycket af det silke, det an-
vänder till sina finaste tyger, från Italien
och importerar i själfva verket det mesta
af råmaterialet till alla sina sidenväfhader
från Italien eller Spanien, Indien eller Eina.
Enligt de uppgifter, den förnftmste talaren
meddelade, konsumerar sidenfabrikationen
i Lyon årligen elfva millioner kilogram silke,
medan södra Frankrike icke producerar mer
än tillsammans 750,000 kilogram.

Silkestullens motståndare framhölle vidare,
att sidenfabrikerna i Lyon och närgräneande
distrikt gåfve dagligt bröd åt 400,000 män-
niskor och producerade varor till ett värde
af i medeltal omkring en half milliard francs
årligen samt att exporten af sidentyger år
1886 representerade ett värde af 242 mil-
lioner francs. Dessa skal gjorde verkligen
ett så starkt intryck på deputeradekamma-
ren, att förslaget om silkestull då förkasta-
des med 284 röster mot 230.
i Denna utgång väckte mycken belåtenhet
bland frihandlarne, ocb underrättelsen om
silkestullens förkastande framkallade stor-
| mande glädje i Lyon, hvars talrika arbe-
tarebefolkning trodde sig befriad från en ho-
tande fara.

Men denna glädje hade tyvärr varit för-
hastad. Deputeradekammaren hade visser-
ligen sagt sin mening, men senaten hade
ännu icke talat.

Följande dag höll senaten ett extra sam-
manträde för att skyndsamt behandla frå-
gan, och här, där de stora godsegarne äro
start t r’-pre*enterade, antogs förslaget om
silkestull ocb det med mycket höga tull-
satser.

De båda kamrarne hade såledeB stannat
i motsatta beslut i en budgetfråga, och en-
ligt franska konstitutionen måste därför frå-
gan företagas till ny behandling, tills enig-
het uppnåtts.

Dagen därpå kom frågan åter före t de-
puteradekammaren, som då var nog svag
att ändra sitt förut fattade beslut och an-
taga silkestullen, men likväl endast till hälf-
ten af det höga belopp, som senaten dagen
förut beslutit. Förgäfves kämpade Lyons
deputerade för silkets fria införsel och för-
säkrade, att silkestullen skulle blifva Lyons
undergång. Förgäfves uppträdde konselj-
presidenten Tirard för frinandelsgrundsat-
serna. Protektionisterna i deputeradekam-
maren brydde sig lika litet om fabriksar-
betarne i Lyon som om nationalekonomi-
ens sanningar.

Samma afton remitterades deputerade-
kammarens beslut till senaten. JDen rike
rojalistiske godsegaren baron de Lareinty
talade mot hvarje eftergift och framhöll landt-
brukarnes i södra Frankrike bebof af tull-
skydd mot det italienska silket. Men se-
natens majoritet beslöt, efter ett tal af Bar-
doux, att gå in på de af deputeradekam-
maren nyes beslutade lägre tullsatserna.

På detta sätt fick Frankrike införseltull
å ett råämne, silke, utan tvifvel till skada
för de italienska silkesproducenterna, men
lika säkert äfven till ännu större skada för
400,000 arbetare vid de franska sidenfabri-
kerna.

Frankrike. En förskräcklig »verglas»,
d. v. s. halka, uppkommen af frost ofvan
på töväder, hemsökte Paris i lördags. Det
var den värsta, som Paris utstått sedan bör-
jan af år 1873, telegraferas till »Daily News».
All trafik hade upphört i många delar af
staden. På grund af omöjligheten för last-
vagnar och kärror att komma fram stego i
haflarne prisen å lifsmedel nästan till hnu-
gerpris. Gatorna voro eå hala, att det drog
tjugo minuter att komma öfver Place de la
Bouree. Sjukhusen belägrades af patien-
ter, som hade skadat sig genom fall o. s.
v. och behöfde läkarehjafp.

För öfrigt är vädret allt framgent bittert
kallt, och snöstormar pågå i norr, söder,
öster och väster med en våldsamhet, hvar-
till man icke haft motstycke sedan 1879. I
Bordeaux och Montpellier råder skarpare
vinter än i Paris

— I staden Saint-Mihiel (departementet
Meuse) har en half skvadron gjort ett miss-
lyckadt myteriförsök.

Storbrittanien. Gladstone har i mars-
numret af »Contemporary Review» skrifvit
en ny uppsats om irländska frågan, däri
han upptager som exempel förhållandet i
andra riken i den siviliserade världen, inom
hvilka själfstyrelse för de nlika delarne blif-
vit tillämpad. Sålunda Österrike-Ungern,
Nordamerikas Förenta stater, Sverge-Norge,
ocb han har lätt att visa, att denna ord-
ning varit till fördel för de resp. staterna
och, där deras befolkningar varit särskilda
nationaliteter, en ren nödvändighet. Om
föreningen mellan Sverge och Norge ytt-
rar han: »Af så stort gagn» är själfstyrel-
sen, att, ehuru stora svårigketer mellankom-
mit, Sverge och Norge icke allenast aldrig
gjort Europa en timmes besvär eller oro,
rörande deras förhållande, utan en känsla
af vänskap, till och med af ömsesidig till-
gifvenhet, har uppvuxit mellan de båda fol-
ken och har i vidsträckt grad aflöst den
fiendtliga känsla, som rådde år 1814.»

— Kanada har kommit att spela en vig-
tig roll i Englands världspolitik sedan den
kanadensiska pacific-banan blifvit anlagd.
Denna bana, som har en längd af 4,600
kilometer, har sin utgångspunkt i Quebec
och går öfver Ottawa långs Nipiesing-sjön,
öfver Port William vid Öfre sjön, genom
staden Winnipeg och det 1,500 fot höga
Yellowhead-passet öfver Klippbergen till
Port Moody vid Stilla hafvet. Denna bana
är af största betydelse i kommersielt afse-
ende, ty den har gjort vägen från Liver-
pool till britiska Nordamerikas vestkust öf-
ver tusen kilometer kortare. På fjorton da-

kunna trupper och krigsmateriel sän-
från England till Vancouvers ö, hvar-
igenom England i Stilla hafvet mot Ryss-

land, Km. och Japan tttt en helt »nnw
strategisk stätoingtodet förut hade. Ka-
nada och, i det stora hela, britiska Nord-
amerika spelar nu en helt annan roll i Eng-
land fin förut.

Tyskland. Berlin den 6 mars. En häf-
tig snöstorm har rasat i Nordtyskland och
t de ryska gransdistrikten. Stormen har
förorsakat, att all järnvägsförbindelse af bru-
tits. De ryska truppernas gränsläger hotas
med känbar brist, då tillförseln afbrutits.

— I går förelades riksdagen regeringens
förslag om ett anslag af 18 millioner mark
till den nyprojekterade militärbanan till ry-
ska gränsen. I motiveringen betonas, att
ensamt militära inträaxen, icke allmänna tra-
fikens kraf varit bestammande för förslagets

- TJnderrattelsen, att kejsar WUhelm
befalt, att ingen af kronprinsens läkare får
bvarken sjalf skrifva, ej häller meddela nå-
got om sjukdomens gång till tidningskor-
respondenter, har nu officielt bekräftats från
Berlin. Naturligt *r, att man under sådana
omständigheter ej kan sätta allt förstor tillit
till meddelandena från San Reino.

Berliner Tageblatt meddelar att i den ty-
ska hufvudetaden sirkulerar det ryktet, att
professor von Bergmann i bref till generat-
läkaren von Lauer uppmanat denne att för-
bereda kejsaren på kronprinsens snart före-
stående frånfBlle.

Bulgarien. Agence Hava» meddelar från
Konstantinopel, att ministerrådet i måndags
antagit Rysslands förslag om alt mikånui-
gifva, att prinsens af Koburg val till furste
i Bulgarien är olagligt samt att sultanen
sanktionerat beslutet och skickat Stambulov
notifikationen därom.

Italien. Expeditionskårens förposter haf-
va den 21 februari framträngt till Ghinda.
De hafva där icke sett till abyssinierna, och
ryktena om de abyssinska truppernas an-
komst dit hafva således visat sig vara ogrun-
dade. Ghinda, hvilket liksomTAUet ligger
på det abyssinska höglandets sluttningar,
omkring 900 m. öfver hafvet, har en yppig
vegetation och en utmärkt jord, som skulle
kunna föda åtminstone 100,000 människor.
Förut funnos här protestantiska missionä-
rer, sedan skänkte Johannes hela dalen åt
engelsmannen Kirkham, hvilken kvarlem-
nats af lord Napier för att utbilda de abys-
sinska soldaterna. Mr Kirkham anlade där
en koloni, men efter hans död förföllo hu-
sen och de uppodlade sträckorna återeröf-
rades snart af naturen. Denna härliga dal,
hvars flodlopp äro orogifna af präktiga ta-
murinder, måste en gång hafva haft en tal-
rik befolkning, hvilket synes af de många
och stora begrafningsplatserna. För ögon-
blicket ar den alldeles folktom och först i
Asmora stöter man på den första äkta abys-
siniska platsen._________________________

Fadern: — Du äter väl inte fläskkorf i inackor-
deringen? Det kan lätt vara trikiner i den.

Sonen: — Har tngeu fara pappa; frun skär skif-
vorna så tunna att alla trikiuerna klyftas.

Handel och sjöfart

Öfrersigt af Sparbankens i Snndsrall

ställning den 29 fb1888

____ fond .............................. l,761,034i«

[fonden .............................. 128,284.3*

l ifd 6,41O.oo

16,000 oo

_____[fonden ..............................

Tjänstepersonalens pensionsfond
Vexelkonto .........„..................

Tillgångar:

Utlånta medel ..............................

Obligationer .........................

Innestfiende pä. Upp- och Afskrifning

med Sundsvalls Enskilda bank........ 16,000.o<.

Deposition & d:o ......... aO,000.oo

Fastighetekonto.............................. 17.124.si

Saldo af andra räkningar.................. 6,460.ot

Inventarier..................................... l,35O.oo

Kassabehållning......................... 1,072.97

Insättningar under febr. niånud

Uttagningar > » » ........... 35,lS0.i3

Summarisk öfrersigt af Sundsvalls
Folkbanks ställning den 29 febr. 1888.
TilVjångar:

KaBsabehållning .............................. 7,197.u»

Diskonträkning.............................. 1,195,738.12

Kassakreditivr&kning....................... 100.210.S8

Diverse inventarier.......................... 2,726.os

Aktier ........................................ 1,334.60

Fastigheter .................................. 155.259.U

Diverse afräkningar .................^1. 10.460.ss

Kr. 1,472,926.11

Grandfonden...

Reservfonden___........

Reserverade medel ........

Depositionen läkning0 "..
Andra bankers rakning..

. 36,169.63
. 41,863.7,;

713.79

. 185,501.90

31,781.5*

6433.0»

1,153,752.00

17,010-si

Torgpriser i Snndsvall.

Fredagen den 9 Mars 1888.

Nötkött ..................... kr.4a5 prSOikålp.

Fårkött......................... 7 d:o

Kalfkött........................... 20 å 25 öre pr akålp.

Fläsk — kort färskt ...... kr. 7 pr 20 d:o

Potatis — gammal ........... kr. 4.60 a 5 pr tunna.

Smör - Mejeri-............... 90 öre pr skalp.

» — Lands-.............. 75 d:o

- Get- ................... 40 d.-o

— Mes-.................... 60 d:o

ooåooÅ°prao«kåip.

15 ä 20 öre pr skalp.;

00 k 00 öre pr ikfilp.

™ d:O

r......................

k — Lax, blank

— Torsk..................

— Laxöring ...........

-Koljao.finga.flrsk

— Flundra’.".

— Gädda......

- Lake ...............

— Strömming, färsk
Mjölk — Söt ..............

— Skummad .....

25 d:o
. 30 å 35 d:o

75 d:o

90 d:c

25 do

15 öre pr skalp.

37 öre pr kanna.

20 d:o
. kr. 0 pr 20 skalp.
. 90 öre dito
. kr. 3.50 pr lass.
kr. 3.60 pr dito.
kr. 3.ss pr dito.

Snobben (till stadsbudet, som varit honom bc-
ff utgör hela min skuld?

^DeWrinte godt att »ota, men jag f«r min del
skall ha 75 öre. _________________

snart feberns svaga flamma fiter blossade upp,
komroo samma ord öfver barnets läppar.
Läkaren förde rars Linley ur sjukrummet.

— År det guvernanten, hon ropar på? frå-
gade han.

— Ja.

— Vistas hon på sa nära håll, att man kan
sända bod till henne?

— Hon har plats hos en af våra väninnor,
som bor knappt en half fjerdingsväg härifrån.

— Skicka då genast efter henne.
Mrs Linley efig bäpen på honom.

— Jag vill icke var» nop närgången friga,
hvarför ni tycks tveka att följa mitt råd, fort-
for han, men det är min pligt att säga er san-
ningen. Min lilla patient är i verklig fara.
Hemta guvernanteu s.i fort ett par hästar kunna
springs, och låt oss se resultatet. Känner Kitty
igen henne, då, men också endast då — det sä-
ger jag rent ut — fins det atsigt att rädda bar-
nets lif.

Han läste modems beslut i hennes ögon, de«sa
trötts ögon, som så länge vakat både dag ocb
natt. Hon ringde på en tjenstflicka.

— Säg herrn, att jag önskar tala med honom,
befalde hon.

— Han har gått ut.

Likaren iakttog mrs Linleya ansigte. Ingen
rådvillighet spårades deri. Barnet upptog nu
helt och hållet hennes tankar.

— Låt spänna för vagnen, återtog hon.

— Hur snart skall den köra fram?

— Genast!

- 159 —

— Hur skulle jag kunna det, i fall det stac-
kars barnets lif beror på miss Westerneld? Jag
ber blott om ett — låt mig lemna huset, in-
nan hon kommer.

Hans hustru såg bestört på honom.

Mrs Presty vidrörde hennes arm. och äfven
Randal gjorde ett tecken åt henne att vara för»
eigtig. Lugnare än hon, insågo båda ögonblic-
kets fara. Guvernantens återkomst skulle sätta
Herberts sjelfbeherskning på ett prof, som han
fruktade. Han hade ärligt kämpat mot sin
brottsliga lidelse — med hvilken uppoffring af
sina egna känslor, visste ingen annan än han
»jelf —, och bär inleddes ban åter i frestelse
af sin egen hustru! Hennes bevekelsegrund ur-
säktade och förklarade, b vad hon gjort, men ban
såg sig i första rummet inkattad i den gamla
striden med sitt eget jag, och ban kände mar-
ken viks nndan fötterna.

Trots modernt och Randals välmenta försök
att varna mrs Linley, begick hon det felet att
söka rättfärdiga sig.

— Miss Westerfield kommer bit af en sådan
anledning, att ingen beböfver förebrå sig något.
Hvarför lemnar du då huset?

— Jag gör det af undseende för dig.

— Lemna det der ämnet, Kate! hviskade
mrs Presty till henne.

Herberts något kärfvs svar hade emellertid
retat hans hustru.

— Kan jag då lite på dig? frågade hon.

— Du glömmer mitt löfte stt ej vidare återse
misa Westerfield.

— 8ig hellre, stt da icke vlgsr lite på dig
•jelfl otbr.it hon håftigt.

Hustruns trofaste hjerta krympte ihop. Hon
glömde» hvad hon beredt «g på stt säga. och
utbrast:

— Randa! har ritt. Hoppas, min vån, ty
det fins hopp!

En lätt rodnad visade tig på hans ansigte,
och de matte Ögonen lifvades.

— Har doktorn sagt det? frågade han.
¦— Ja.

— Hvarför får jag ej veta det förr än nu?

— Jag skickade genast bud på dig, men du
var icke hemma.

Förklaringen gick honom obemärkt förbi.

— LU mig böra. livad doktorn sade. Upp-
reps det ord för ord.

Hon uppfylde bans önskan.

Alls märkte det dystra uttryck, som nu åter
lade sig öfver bans snsigte. Mrs Linley vän-
tade på ett vänligt, uppmuntrande ord. Han
frågade kyligt:

— Hvad har do gjort?

— Jag skickade vagnen för att hemte miss
Westerfield, svarade hon liks kallt.

Några ögonblicks tystnad inträdde.

— Jag antde, stt hon skulle komma tillbaka,
hviiksde mrs Presty till Randal. Familjen,
onde ande är det namn, jag gifvit miss We-
sterfield, oeh namnet passar henne, skulle jsg tro.

Rsndsl tyckte, stt det pssssde bittre på den
gsmla damen sjelf, mes han sade ingenting.
Hans ögon hfiltde deltagande på svigenkso.
Hon låg hsnt vänligs bliek. ocb den nr henne
dubbelt dyrbsridenas itänd. Henne»röitdsr-
rtde litet, då bon till råt återtog:

— Ogillar du, hvad jsg gjort. Herbert?

III.

När mra Linley befttde fram vagnen, täokte
hon fars tjelf. Men en blick på barnet på-
minde den ungs frun om, att hennes handlings-
frihet började ocb slutade vid sjokaingen. Minst
en timme skulle förflyta, innan hon kom till -
baks med miu Westerfield och blotts tanken
på, hvad iom kunde ske under tiden, oppfylde
henne med ångest. Hon skref några ord till
mrs Mac Edvin och skickade kammarjungfrun.

Det kunde ej fiooss något tvifvel om, bvad
som blefve följden.

Med sin kårlek till Kitty skulle Sid ej tveka
ett ögonblick, och hvsd mr» Mae Edvia an*
gioge, svsrsde hennes handlingssätt hittills för
henne. Hon hade med störste vänlighet mot-
tsgit guvernanten oeh tecktfullt »fhsllit sig från
.Ha frågor. Det fsns emellertid ea perton på
Mount Morveo, som Unge sedsn kommit på det
klsrs med de egentligs motiven dertill. Mrs
Prettyt fonkande snde trodde sig ha gjort en
upptäckt, och pligtkänslsn dref henne att med-
dela den till dottern.

— Det faller sf tig tjelft, Kate, stt den gods
fraa genom tjenttfolket fått hörs hvsd nm hindt,
hsde hon tsgt. Då bon har en man att v.ka
öfrer oeh minnen iro »«J?«. måtto hon tåledet
drsg* nu ilaU.Uer. Om hon na emellertid
litar på den förtrollsade gaverasotea. Ir det
derför stt deons lemnat titt bjerte kvar här i
huset Pioner do min förklaring tillffediital-
Unde»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:48:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sundtidn/1888/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free