Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en« armen, För ytterligare
ppik
och sex månader för 2 kro.
ÄVöre. Arbetaren O. A. Hult,
2 förut stmffttte för tredje rceaj atöld,
fflo I flollefte* frjn bagaren N. P. Nils-
!Ti LÄtigselo stulit en pennnigpunff med
10 JtiffÄi-tillhopa vftrda kr. 2.76. Härför
Q!f liu ti 5 ara straffarbetö oeh g
Äd Högsta domstolen har bestämt
SSSm ti»
Yrkiult ansvar a rådhusrätt. Jöukö-
ul\ rAdhusrfltt hade ordnat into<-kning«-
ttSt&m i en af huiepren B. G. Ha>
1,1 försåld egendom sålunda, att en af
tlSlund utgifven skuldförbindelse med in-
rttt blifvit of rådhusrÄttou efter
K och yrkondo of en senare inne-
« egendomen och mod savftl den-
tartens, dåvarande egarens, bi
?m helt enkelt öfkrsad h till i
Liren Äterstftld. I föjd hflraf har Ilag
llos iusthieoni budsmannen yrkat unsvur
d
?XJ g
• «öin motpartens, dåvarande egarens, bi-
?m helt enkelt öfverkorsad oeh till inne-
Liren Äterstftld. I följd hflraf har Ilag-
bd k
ieoni u y r
rådhusrätt för oförstAnd i em-
utöfvonde samt ersättning för den
tnltnad och skuda honom genom ofvannamdtt
SS efrAdhusrfttten tillskyndats.
VTS... i", nftr det Ur kokadt för 12.
StröddaTnderrättelser,
Ung jätte, ynglingen Gustaf Hagberg,
16 är gammal och son at landtbrukaren
Hagberg i Svansbo, Heds socken, mäter en
\*nftå ut1 — 6" fot oeh 9 verktum, eller jämt
. TSua. Han ftr tillika kraftigt bygd, och
r ng gtyrku svarar mot hans storlek. Ko-
jan vid 12 års ålder bar han ledigt och
utan att svigta en tunna råg. Mindre jnftrk-
v&rdiffheter än han bruka ofta låta visa sig
örnen»ar, anmärker Köpings T.
Ett slädparti för 72 ftr sodan. Ar
1816 förwtftältades i Xykflging af dåvaron-
de landshöfdingen baron Skjuldebrund ett
slådoarti på ej mindre än 98 (söger nittio-
uJ Biädar. Af förteckningen, som ftnuu
finnes i behåll, finner man, att den tidens
hös*’- oc’’ nögförnama icke ansågo folk i
anspråkslOiJare ställning, såsom lägre funk-
tionärer vid landsstaten, handelsbokhållare
uoli dvlika personer, ovärdiga deltaga i
nöjet, ’berättar Eskilstunaposten.
Dold Skatt! Det var för inånga dr se-
dan — skrifves till Gotl. Allehanda — som
ett skepp, lustadt med styckegods, skall
hafva strandat i närheten af Lickershamn i
Huruvida fartyget blef räddadt eller vrak,
veta vi ej, men "från detsamma bortkoiu en
niängd dyrbarheter i silfver och guld. Ef-
terspaningar efter desamma lände ej till re-
sultat; misstankar fullo emellertid på två
personer, en viss nu nfliden Lundin och en
hans slägting, Jakob Strandberg, bägge
fattiga fiskare i Lickershamn, enär dessa
efter oraskrifna strandningstillfälle oförklar-
ligt och hastigt erhöllo ett visst välstånd.
"Saken råkade i glömska, tills för nåj
tid sedan den sistnämde, Strandberg, också
rur tiden, då han i sina sista stunder
sin dotter och sonhustru yppade, att
han gömt en skatt i brygghusmuren till sin
gård — den utgjordes "ej af penningar, utan
af andra ting. Några ställen i muren ha
nu undersökts, utan önskadt resultat, h var-
för raan i dagarne skall nedrifva hela brygg-
tet i och för efterspaningar. Skatten hade
den döende uppgifvit representera 9,000
kronors värde.
Ftob skatten verkligen, eller var det blott
en sjuks fantasier? Detta skall framtiden
utvisa! Och är det en del eller allt, som
vid ofvanskrifna strandning försvann? Det
sistuämda år omöjligt säga, ty hvarifrån den
förmenta skatten ursprungligen kommit, är
en hemlighet, som den 72-årige 8. tog med
sig i grafven.
Den gamla goda tiden. Bonden och
rusthållaren Matts Mattsson i Granby och
Erntuna socken var den 19 juli 1750 sva-
randepart i ett raål inför kämuesrätten i Up-
sala, för det han under ett besök därstädes
brukat snus, utan att han därtill sig angif-
vit eller till afgift därför taxera låtit. Matts
Mattsson hade å sin sida uttagit genstäm-
ning å åklagaren, uppsyningsmannen Åker-
lind, för »olaga rättegång i detta mål.» Sva-
randen blef visserligen frikänd och åklaga-
ren till och med förpliktad att ersätta ho-
nom med 1 daler 16 öre silfvermynt, men
åtalet är emellertid ett prof på de kitslig-
heter, för hvilka den tiden de ringare kunde
utsättas i vårt land.
Olika tidningspnblik. Det är roligt
att studera folk på tidningskontor, säger
»ngaro».
Ser man en person, som ser riktigt dum
«. så begär han Aftonbladet och Söndags-
Nisse.
Ser han en gnista intelligentare ut, så
begär han Budkaflen.
Ser han ut som en lärpoike eller större
wliot, skall han ha Lyckoper.
Och ser han om möjligt värre ut d. v. s.
som ett konsultativt statsråd, som öfverlef-
vat många ministärer, så begär han Post-
tidningen. fe
Underlöjtnanter läsa bara dragnings- och
Unga intelligenta kryddbobetjenter läsa
Och hederliga skomakare Fäderneslandet.
ömå fiffiga jungfrur och mycket unga
»uar, som ha kärleksmöten per annons, läsa
^^ gamla Nyheter.
Men redan mera erfarna mångelskor läsa
hr Fredrikssons nya Nyheter.
^amla majorer och generalkonsul Udden-
beJg läsa Svenska Dagbladet.
Herrar prosentare, pantlånare, tomtjob-
Fnr6 n Lst8d8fullmäktige samt hr Hans
*oreseu och Themptander läsa hr Montans
kamia ohli Dgblad.
va Dagligt Al-
kmia o
lek?
Och Andra dito samt Stockholms stads
Konsistorium och hela landsorten Vårt Land.
8’ nelst af UDSa får> är ettämne,
m till medisinskt användande bör finnas
’ rowje hushåll, i synnerhet på landet, där
m%f* for Ungt t\\\ aVotel
»f» -«8en renas genom smältning, hvar-
"fef tillsättes något pulveriserad borsyra
af * Ä ,15 af t{"Sen)’ sarat gJutes * form
små kakor af ungefär ett 5-öres storlek,
kat y 8ätt preparerade, kunna dessa
Kor gömmas länge, men äfven utan till-
• 5 borsyrepulver äro de användbara
Nr 39
SUNDSVALLS TIDNING Tiadsg 3 April
1888
väl aftvättade ined rent vatten eller aseptin.
På ramma satt behandlas nfven fjällande
och kliande utslag, sprickor i huden A hän-
der ooh fötter, sicafsår och mindre bränn-
skador samt frostknölur, frusna kinder, nftea
ooh fötter,
Soldater oeh andra personer böra under
marscher oeh fotvandringar, da fötterna lätt
Äro utsatta för skofsår, skydda dessa med
linnesookor, indränkta i den smältande
talgen.
Ett amerikanskt jätteföretag, som lar
blifvit planeradt, omtalas pA följande satt i
»hvensktt Tribunen»!
Bit märkvärdigt företag lllr vara plano-
radt af St. Paul, Minneapolis & Chiengo-
banan. Det ftr nämligen fråga om ingen-
ting mer oeh ingenting mindre Un att Iran
de båda systerstflderna i Minnesota bygga
en bana öf<er Bismarok i Dakota genom
Britiflh Columbia och Alaska till Peking i
Kina oeh Irkutsk i Sibirien. Minneapolis &
Paeitik-, Aberdeen, Bismarek & Nortweitern-
samt Canadian Pneifie-banorna skulle an-
vändas till Victoria i British Columbia. Här-
ifrån skulle längs kusten byggas en ny bana
till kap Prince of Wales vid Bohringssund,
ötM a*%nd ttj’ "ngefflr elfva hundra engelska
mil. Ofver Behringssund, som pA smalaste
»tältat är endast trettiofem mil bredt, skulle
förbindelsen tills vidare Åvägabringas me-
delst ångftlrjor; sedermera vore meningeu
att sid en brygga öfver sundet, något, son»,
etter livud unm förmodar, icke vore förenadt
med synnerligen stora svårigheter, emedan
vattnet därstädes icke lar vara mer än 120
till 150 fot djupt. Utgångspunkten i Sibi-
rien skulle blifva Ost-kap. Härifrån skulle
urnan dragas vidare, söderut till Peking i
vina (med en förgrening till Tokio i Japan,
hvartill ytterligare två ångfärjor behöivas)
samt västerut till Irkutsk.
Ett jätteföretag i bokstaflig mening! Sträe-
can från Victoria i British Columbia till
kap Prince of Wales vid lahafvet beräknas,
som sagdt, till elfva hundra mil och erbju-
der, åtminstone på de södra 700 a 800 mi-
len, inga synnerliga svårigheter; klimatet Ur
jämförelsevis niildt, och kol och ved finnas
att tillgå i riklig mängd. Men huru man
skulle kunna underhålla en något så nar
oof bruten trafik på de sista fyra hundra mi-
len i Alaska och på den öde, ogästvänliga
sträckan i Sibirien mellan Ost-kap och A mur,
är svårt att inse. Banan blefve, om före-
taget komme till stånd, gemensam äfven å
andra kontinenten sannolikt ända till Okotsk,
vid hafvet med samma namn, och skulle
här förgrena sig åt söder och väster. Af-
ståndet härifrån till Irkutsk och Peking blef-
>e ungefär detsamma, femton hundra mil
vardera vägen.
Från Victoria till de olika ändpunkterna
skulle banan hafva en sammanlagd längd af
umkring sex tusen mil, nämligen elfva nun-
flra mil från Victoria till kap Prince of
Wales, femton hundra mil från Ost-kap till
Okotsk, femton hundra mil respekt, från
Okotsk till Irkutsk och Peking samt därtill
ytterligare bibanan till Tokio i Japan, hvil-
ken (vattensträckan oberäknad) under alla
omständigheter skulle bli öfver fem hundra
mil lång, om den bygdes norrifrån, och tu-
sen mil eller mera, om den — något, som
tyckes vara sannolikare — droges genom
Korea. Räknar man längden också endast
till sex tusen mil, skulle banans byggande
och utrustning, efter det i Amerika gällande
medelpriset af 100,000 dollars pr mil, kosta
den lilla småsaken af 600 millioner dollars,
eller 36 millioner dollars om året i räntor.
Men att banan under de första hundra åren
skulle kunna af kast a sistnämda stora su.u-
ina å passagerare- och frakttrafik, förefaller
i högsta grad tvifvelaktigt, och ännu mera,
att personer kunna finnas, hvilka vore villige
att riskera det för företaget nödiga kapita-
let —- åtminstone icke ännu. Om ett eller
två århundraden torde dock en sådan bana
lafva glänsande utsigter.
Ångmaskinens framsteg. Enligt Lon-
Jontidningen Times har en ny ångpanna
blifvit patenterad, som syntes utgöra en
3tor förbättring af ångmaskinen. Den ifråga-
varande maskinen skall inbespara omkring
40 prosent kol. Men omedelbart efter denna
underrättelse kommer en annan, som stäl-
ler den förra alldeles i skuggan. I Milhvall
har nämligen utstälts en ny ugn oeh ång-
panna, som uppfinnaren, hr Lishmann, på-
står skall åstadkomma ännu mera öfver-
raskande resultat. Det förnämsta vid denna
apparat synes vara den fullständiga förbrän-
ningen af röken och det fullständiga till-
godogörandet af värmet. Ett större antal
fackmän närvoro vid besigtningen af denna
maskin, och vid ett därefter hållet möte,
livarvid hr J. C. Wakefield, af firman Ing-
lis & Wakefield i Glasgow, var ordförande,
afgaf hr J. Lishmann en förklaring öfver
enskildheterna af sin uppfiuning och med-
delade, att den hade afprofvats vid sir Wil-
liam Armstrongs fabriker och andra samt
jämförts med den vanliga ångpannan. Den
kräfde långt mindre bränslematerial änden
senare, i det att den förvandlade fjorton
och ett hälft skålpund vatten i ånga för
hvarje skålpund bränsle, under det att den
vanliga ångpannan endast gaf åtta skålpund.
Resultatet af profven hade varit att denna
nya apparat skulle inbespara från 50 till I
iJk-et? medel är särdeles lämpligt för att
wbrnda friska sår. Sedan blödningen slu-
Jni- 8året blifvXt väl rengjordt genom
yimng med frigkt yatten> utgredas
yn På en ren linnelapp, som lägges på
binl {? e 8tä^et ocn omlindas med en
naa. förbandet ömsas en gång om dagen.
das k°lla och fnassel i an^gtet ^g1"-
med talgen, sedan rufvorna, där så-
70 »75 prosent bränsle, på samma
som dess fullständiga förbränning af röken
skulle göra skorstenar öfverflödiga. Det
ftr meningen att anbringa en af dessa appa-
rater i hrr Inglis & Wakefields fabriker,
hvarest dess praktiska verksamhet skall föl-
jaa med största intresse.
Telegram t, Sundsvalls Tidning.
Köpenhamn den % april. DA lunds-
och folketinget Icke Sat öfverens-
kpmmn om flnanslag har riksdagen 1
går heniförlofvatR och provisorisk a-
nanslag blifvit ntfärdad,
Paris s. a. Floauet, Preyclnet och
Soblet konfererade 1 gar samt föra haf?a
enats om personerna 1 nya kabinettet
onltgt programmets hufvudpnnkter.
Berlin s. d. Kunglig benAdnlngsakt
I lördags beuftdar genom preussiska
domstolar för majestätsbrott, störande
af allmftnna ordningen, pressförseelser
sauitbrottmotförsamllngsrAttendöinde,
Sköfde s. d. Oodsegaren, förre leda-
inoten af riksdagens Förste kammare,
ffrefve Gustaf Maurits; Posse afled I
lördags ft egendomen Vreten.
!’run: — Juså, d«n der ofOrokumdo
kyusto Murt 1 mörka farstun V
Mari: - Ja, frun.
- Men hvarför ftjtmie inte Mtu-i motstånd?
— Jag trodde det var herru.
Från utlandet.
1 förra veckan afslutades den tyska riks-
dagen, som börjat den 24 november förli-
det år. Oaktadt den sålunda icke varit af
så läng varaktighet, har det dock lyckats
densamma att bearbeta ett icko ringa lag-
material. Det snabba och säkra sätt, hvarpå
förhandlingarna blifvit förda, vittnar också
om att riksdagens sammansättning verkli-
gen blifvit icke så litet förbättrad genom
de senaste valen. Den vigtigaste, frågan
som riksdagen haft till behandling, ftr utan
iätnförelse den nya försvarslagen, som till-
fört den tyska hären en högst betydande
tillväxt i styrka, och som i det hela taget
blifvit befrämjad af riksdagen i en anda och
med en endrägt och fasthet, som i hög grad
verkat upplyftande på befolkningen. Det
har här, liksom vid andra tillfällen, visat
sig, att det i synnerhet är representationer-
nas redobogenhet att bringa offer för fäder-
neslandets försvar, som förskaffar dem be-
folkningarnas förtroende och sympati, me-
dan ett åsidosättande af dess stora och af-
görande betydelse beröfvar representatio-
nen karaktären af ett verkligt parlament
och åt alla håll försvagar dess betydelse och
inflytande. — Bland andra vigtiga frågor
har socialistlagen spelat en framstående
roll. Soin bekant har riksdagen och re-
geringen blifvit ense om att förlänga den
nu gällande undantagslagen på två år,
dock utan de från början påtänkta skärp-
ningarne. Genom en förhöjning i spanmåls-
len har man så vtdt möjligt är sökt lin-
dra landtbrukets betryckta tillstånd, och
riksdagen har i någon mån sökt att hämma
den i flera riktningar demoraliserande val-
agitationen genom att förlänga legislatur-
perioderna från 3 till 5 år. Denna reform
lar blifvit genomförd genom riksdagens eget
initiativ, men dock i god harmoni med re-
geringen. Tillsvidare har en lag antagits,
som går ut på att bättre, än som nu är för-
hållandet, tillförsäkra sig hemlighållandet af
rättsförhandlingar, som icke tillhöra offent-
ligheten, och man har beslutit att föröka
statens bidrag till cnkor och föräldralösa
barn, liksom att letnna understöd till i mi-
litärtjänst varande personers familjer. Ett
antal internationela traktater, hvaribland en
handelstraktat med Österrike, har vunnit
riksdagens godkännande och en lag har blif-
åt antagen om skydd för nyttiga fåglar, och
till lagen om sabbatens hållande i helgd blif-
vit fogadt en hel del skärpta bestämmelser.
Slutligen har en lag om ersättning åt oskyl-
digt dömda blifvit antagen. Däremot blef
ett lagförslag om politiska förbrytelsers samt
pressförseelsers behandling vid jurydomstol
efter långvariga diskussioner återtaget, och
ett lagförslag om införandet af gesällprof
inom handtverkerierna hann icke att kom-
ma till tredje behandlingen. Ett lagförslag
om införandet af brödtaxor blef behandladt
ett utskott, men kom icke till slutbehand-
ling i riksdagens plenum. Ett af regerin-
gen vid riksdagens början bebådadt lagför-
slag om ålderdomsförsörjning framlades icke.
Det är väsentligen genom en god samver-
kan mellan de konservative och de national-
liberale, som arbetet blifvit främjadt, och
blott vid förhöjningen af spanmålstullen blef
centerns tillslutning nödvändig för att få en-
majoritet till stånd. Den nu afslutade riks-
dagen får i allmänhet ett godt vitsord i pres-
sen, och det betonas, att efter det tyska ri-
kets bildande har ingen annan riksdag va-
rit besjälad af så liflig patriotism eller hand-
lat från så upphöjda synpunkter som denna
senaste. Af kejsar Fredriks budskap fram-
går äfven, huru högt den aflidne kejsar Wil-
lelm värderat riksdagens patriotiska sin-
nelag.
Tyskland. Enligt hvad Borlingake Ti-
dendes enskilde korrespondent i Berlin för-
täljer skall professor Bergmann på kejsa-
rens uttryckliga Önskan hvar söndag aflägga
besök på Charlottenburg och konferera med
öfriga läkare.
I medisineka sällskapet i Berlin höll pro-
fessorn den 21 dennes ett tal, vid hvars
elut han bland annat yttrade: »Med be-
kymmer och sorg följa vi kejsar Friedrichs
svåra sjukdom, men beundra därjämte den
pligttrohet, hvormed han följer sin aflidne
faders exempel. Liksom kejsar Wilhelm
»icke hade tid att vara trött», så har hans
värdige efterföljare icke tid att vara sjuk.
Låtom oss af hjärtat önska, att det ännu
länge måtte vara kejsar Friedrich förun-
nadt att motstå den smygande sjukdomen
för att kunna uppfylla sitt herskarekall».
Ryssland. En korrespondent från Pe-
tersburg till Politiken framhåller med an-
ledning af kejsar Friedrichs manifest, hvari
som bekant religionsfrihetens princip beto-
nades, att de leaande statskyrkokretsarne i
Hyssland anse sig ha fullständig religions-
frihet hemma i sitt eget land. Korrespon-
denten gifver därpå en intressant redogö-
relse för hvad man i Byssland menar med
»fullständig religionsfrihet».
Ja, katoliker, protestanter, buddhaister
och mohamedaner få bo öfver allt i Kyss-
land, de mosaiske trosbekännarne däremot
endast i enstaka delar af landet, men det
är medlemmar af statskyrkan på det eträn-
gaste förbjudet att utträda ur den ortodoxa
kyrkans sköte. Med särdeles god vilja kan
man måhända kalla detta religionsfrihet,
samvetsfrihet är det i hvarje fall icke, och
utan denna torde det ej vara mycket be-
vilndt med religionsfriheten. Då någon i
hvilket som helst europeiskt land utom Ryss-
lund vill utträda ur det religionssamfund,
hvartill han förut hört, blir det en sak mel-
lan honom och hans eget samvete; i Ryss-
land däremot är det en sak mellan honom
och polisen, och det skall ej lyckas honom
med mindre han går i frivillig landsflykt,
ty den heliga synoden skall vidtaga nöd-
vändiga åtgärder för att hålla honom under
säkert förvar, till dess han kommer på bättre
tankar och efter utståndet straff gör offent-
lig afbön till uppbyggelse för alla sanna
rättroende, till skräck och varnagel för dem,
som möjligen ernat vända statskyrkan ryggen.
liven» vet, eller kanske rättare: den he-
liga synoden vet, huru det skulle gå orto-
doxien inom Rysslands gränser, därest icke
presterskapet stöddes af polisen å ena samt
af gendarmeriet å andra sidan.
Som exempel på, hur sträng kyrkotukt
upprätthålles under det nuvarande regemen-
tet, omtalar korrespondenten, huru som alla
statens embets- och tjänstemän samt advo-
kater och börsmäklare, hvilka äro uppförde
som »ortodoxe», äro förpligtade att begå
nattvarden under den stora fastan före påsk
och skaffa sig betyg från presten, att de or-
dentligt infunnit sig till skrift och altar-
gång. Detta bevis skall aflemnas på ve-
derbörlig ort och ve den, som försummar
sig. Då man nu vet, hur föga ortodox
religiositet, som finnes hos den intelligen-
tare delen af befolkningen, förstår man lätt,
att falskhet och hyckleri trifvas under dessa
förhållanden. Inom hären och flottan sår
gionstvånget ännu ett steg längre, det
inskränker sig nämligen icke till de orto-
doxe, utan fordrar äfven, att katoliker och
protestanter noggrant efterkomma sina kyrk-
liga föreskrifter.
Handel och sjöfart.
Trämarknaden i England. Från Lon-
don skrifves till Göteborgs Handelstidning
den 20 mars 1888:
Stillheten i träaffärerna råder fortfarande
både här och på kontinenten. Med en smula
tillmötesgående å säljares sida skulle nog
ännu betydande affärer kunna göras, ty
:öplust saknas icke, och det är väl bekant,
att flere af våra större importörer varit yt-
terst sparsamma med sina inköp i år, i full
öfvertygelse att priserna måste komma ned
längre fram. En och annan försäljning af-
höres visserligen ännu till fulla priser, men
detta endast för prima tillverkning. För
mindre bekant skeppning hafva säljare på
sista tiden antagit något lägre priser än
hvad noterades i början af Februari. Ef-
terfrågan å furubattens- är god, isynner-
het för 7 t. och 6 t. Granbattens hål-
ytterst fasta i pris, och kon trakter
hafva slutats i dagarne till pd 4 17 s. 6 d.
från Sundsvalls distrikt pd 4 15 s. från
Hernösand, för 6 % och 7 t. battens och
t. bräder. För 6 tums granbattens är
priset pd 4 10 s. 3x9 t. granplank har
arit svårsåld tillfölje af den starka kon-
kurrensen från Ryssland, som hufvudsak-
ligen understödts uf rubelns fallande värde.
Kursen har nu sjunkit till 10 prosent lägre än
i fjol, hvilket utgör en ansenlig skilnad å
exportartiklar, som betalas i utländska va-
lutor, och naturligtvis uppmuntrar till ut-
försel i förstorad skala.
På platsen har en betydande omsättning
. 2V2X7 furubattens och 3x? t. kvarta
och kvinta furuplank egt rum till stigande
priser. Från Göteborg hitkomma hvarje
vecka både plank och battens, isynnerhet
de senare, i stora kvantiteter, och med an-
ledning af den starka vintern, som sedan
månadens början råder i Östersjön och
därigenom aflastningarne på f ö.v. äfven från
de sydligare Bottvnhamnarne torde i år
komma att försenas flera veckor, äro inne-
hofvares fordringar betydligt stegrade.
I Splittved hafva åtskilliga transaktioner
egt rum under de senaste veckorna, huf-
vudsakligen i tillverkningar från öfra Norr-
land. Säljare hafva dock fått nöja sig med
något lägre priser, än hvad som fordrades
för en månad sedan, och högsta priset som
för närvarande kan erhållas är 55 s. och
45 s., och på sekunda tillverkningar 2 s.
6 d. därunder.
I fraktmarknaden har ej något vidare lif
varit rådande denna månad, och fartyg
hafva i allmänhet kunnat erhållas på bättre
vjlkor än fallet var för några veckor sedan.
Ängar» från Sundsvall till London Iftr hafva
slutats till 25 s. 6 d. och från Hernösand
till ostkusten k 26 s. 6 d. Bland öfriga
befraktningar nämnas, pr ångare: Skönvik
till Bristol 31 s. och pr seglare: Gefle till
Newhaven 27 a, 6 d., d:o till Hull 23 s.,
d:o till Tyne 22 s., d:o till Firth of Forth
22 s. 6 d., Söderhamn till Hull 24 s. <;d.,
Hudiksvall till Firth of Forth 23 s. 6 d.;
Sundsvall till Yarmouth 28 s., d:o till Hull
25 s., d:o till Leith 23 s., Hernösand till
Dundee 25 s., d:o till Tyne 24 s., Skellef-
teå till Tyne 30 s. På sista dagarne har
tendensen åter varit något fastare, och till-
gången å fraktsökande, såväl ångare som
seglare, är mindre för ögonblicket.
På »Baltic» bibehålla sig priserna i all-
mänhet. Battens voro isynnerhet begärli-
ga, och de utbjudna partierna upprymdes
snart till verkligen goda priser. För Kors-
näs 2X.4t. osorterade furubattens erhölls pd
7 10 s. och Sköuviks kvarta 2’/2X6V2 t.
realiserade< pd 7 5 s. Endast medelmåttiga
priser betingades för plankorna, men vid
nera af dessa partier var det någonting att
anmärka mot kvaliteten.
Norrlands Skeppslista.
Febr. 10. Mouarch, Lindcrdahl, segclkl. t. Kana-
len f. o. fr. Port Pirie.
— 17. Maria, Carlsson, anl. t. Aspimvall fråu
Glollcester.
— 24. Sophia, Öhtnau, anl. t. Havaiia f. Genua.
— 25. Oneut, Ahlgren, segelkl. t. Londou tr.
Cochiu.
— 2tt. Maria, P&lssou, segelkl. t. S:t Thomas
fr. fasa Blauca.
— — Siri, Malmberg, segclkl. t. Pencdo från
Rio de Janeiro.
Mars 2. Hilma, Skogström, afsegl. t. Pcusacola fr.
New Orleans.
— (i. Solid, Hallqvist, segelkl. t. Stettin, fråu
Savaunak.
— 9. Laura, Lindgren, segelkl. t. Östersjön fr.
Cagliari.
— 12. Weidenhielm, Fråulund, aul. t. Trapani
fr. Malaga.
— 17. Australia, Sandin, segelkl. t. Helsingör
fr. Torrevieja.
— 21. Harmonie, Lindström, segelkl. t. Bremen
fr. S:a Cruz.
— 23. Chili, Sågström, anl. t. Cuxhaven från
Hayti.
— 24. Lima, Elfstadius, från Pensacola till
Kanalen anlöpt Kev West.
— 26. Atle, Åkermark, anl.*t. Blyth.
— — Armida, Andersson, anl. t. Dublin från
« Laguna de Terminos via Falmouth,
Afgångna och ankomna fartyg.
Dungeness d. 15 mars. Passerade-s Ceres (hem-
ma i Hernösand), destin. ostvart och Karin (hem-
ma i Timrå s:n), gt. Rotterdam.
Korporalen: — Hvarför skall man helsa pä sina
öfverordnade?
Rekryten: — För att slippa komma i arrest.
Några anekdoter från Dabbisordens
och dess stormästares dagar.
(Efter Östgöten.)
För en del år sedan lefde i staden Lin-
en titulärprofessor vid namn Fredrik
im. Om denne, otvifvelaktigt ett ganska
stort original, förtäljas i hans hembygd åt-
skilliga historier, af hvilka här nedan med-
delade möjligen torde förtjäna upplifvas. De-
ras fulla sanningsenlighet lemnas osagd, men
för dem, som kände gubben Behm och hans
skaplynne, förefalla de långt ifrån otroliga.
Behm var stiftare af en orden, som var
vida bekant under namn af »Drabbisorden».
Denna orden existerade dock icke i verk-
ligheten, utan fans den endast i stiftarens
fantasi. Detta hindrade likväl icke denne
att i orden intaga både herrar och damer,
hvilka tilldelades grader, hvars ordningstal
stundom stego till flera tusen.
Under en resa söderut besöktes en gång
Linköping af konung Oscar I, åtföljd af sin
son, hertigen. af Östergötland, prins Oscar,
hvilka höga resenärer togo in på länsresi-
denset, där de ämnade kvarstanna öfver en
dag såsom gäster hos länets höfding.
Till supé på ankomstdagens afton hade
landshöfdingen låtit inbjuda en stor del af
stadens och ortens honoratiores, och bland
dessa äfven Behm, hvilken på sedvanligt
sätt blef presenterad. Efter supéns slut gick
konungen omkring bland gästerna, vänligt
samtalande med en och annan. Fick han
så syn på Behm. Trädande fram till denne,
frågade konungen honom:
— Det är ju du, som är stiftare af Drab-
isorden? Skulle icke jag och min son kunna
få inträde i denna högst lysande orden?
— Eders majestät — svarade Behm —,
låsom ordens stormästare får jag framlägga
min mest underdåniga tacksägelse för den
ära, som därigenom skulle orden tillskyn-
das. Vill eders majestät i morgon på tid,
som eders majestät själf behagade bestäm-
ma, åtföljd af hans kungliga höghet herti-
gen af Östergötland, infinna sig å stadens
stora hotell, skall eders majestäts önskan
[onungen log oeh yttrade:
— Klockan elfva i morgon förmiddag
skola vi inställa oss.
Därmed vtfr samtalet slut.
Sedan konungen lemnat Behm, gick denne
omkring bland de närvarande och, omta-
lande sitt samtal med konungen, inbjöd han
samtlige att på hotellet öfvervara morgonda-
gens högtidliga akt.
Följande dag på den utsatta tiden an-
lände konungen och hertigen, åtföljda af sin
svit jämte landshöfdingen, till hotellet, där
de högtidligen motto^os af Behm, som led-
sagade dem upp till festivitetsvåningen,
hvarest förut funnos samlade ett stort antal
herrar och damer.
Efter vederbörliga helsningar framträdde
Behm och meddelade i ett grant tal brö-
derna och systrarna den stora ära, som or-
den den dagen beskärdes, genom att den
finge bland sina medlemmar räkna en ko-
nung och en arfturste.
Härefter utnämde Behm konungen till or-
dens vice stormästare med rang, heder och
värdighet af närmast stormästaren, hvar-
jätnte konungen förklarades för storkommen-
dör af den osynliga stjärnans orden.
Därefter vände sig Behm till prins Oscar,
hvilken utnämdes till ordens högst lysande
guvernör med titel af storamiral öfver alla
kända och okända verldshaf, hvarjämtc han
förklarades för extra storkommendör af den
osynliga stjärnan.
Härmed var receptionen slut och de kung-
liga personerna tackade Behm för de stor-
artade utnämningar, hvarmed de hugnats.
Prins Oscar framstälde dock till Behm för-
frågan om, hvad prerogativ hans utnämning
till storamiral medförde, och fick han da af
Behm detta svar:
— Jo, min broder, eders kungliga hög-
,het, denna utnämning medför samma prero-
gativ, som min broder, eders kungliga hög-
het, åtnjuter såsom hertig af Östergötland.
Sedan därefter några glas tömts m. in. af-*
lägsnade sig de kungliga drabbisbröderna,
och ordensmedlemmarna åtskildes.
— I den tiden, då P. Wieselgren reste
land och rike omkring, predikande nykter-
het, kom han äfven till Linköping^ där han
for väldiga fram mot allt hvad spiritus vini
heter. Sedan han lemnat staden voro flera
som togo upp hans mantel, och en bland
de ifrigaste af dessa var stadskomministern
Rosengren.
Denne utfärdade ett upprop till stadens
samtliga familjer, att de skulle, om de också
icke genast ville upphöra med allt bruk af
spritdrycker, dock bortlägga bränvinsbor-
det, och gick Rosengren kring med en lista,
hvarpå alla de, som gingo in härpå, egde
att teckna sig.
Så kom han äfven till Behm med sin lista.
Behm tog emot den och ditskref:
»Som man alltid bör gå sakta i backarne,
så förbinder jag mig till en början att bort-
lägga bränvinsbrödet».
Kosengren, som icke läste, livad Behm
skrifvit, tackade honom och begaf sig af.
Det var först hos nästa man, som skämtet
uppdagades.
— Under en resa i norra delen af Små-
land anlände Behm en dag till Säthälla
gästgifvaregård. På hans begäran om hä-
star svarade hållkarlen, att han måste vänta
tills hållet kom in — det var nämligen un-
der den gamla håll- och reservskjutstiden.
Xär Behm hade väntat ett par timmar,
tog hans tålamod slut och, utträdande på
förstugubron, ropade han på hållkarlen. Då
denne infunnit sig, frågade Behm hur länge
han skulle vänta: och fick han då den trö-
sten att ännu få vänta ett par timmar.
Behm ..utropade då patetiskt:
— Ar ni rent af galen, menniska? Vet,
att jag är konungens högste champignon
och reser i stradaj. Xi är olycklig om jag
icke genast far hästar.
HåUkarlen, förbluffad öfver den storar-
tade titeln, aflägsnade sig, och inom en kort
stund kom Behms åkdon, förspändt med
gästgifvarens egna hästar, fram till trappan,
hvarpå den höge ehampignonen afreste.
— En dag träffade Behm på gatan lands-
sekreteraren Holmqvisf. Under däras sam-
tal frågade Holmqvist om Behm viste huru
det stod till med en däras gemensainmc
bekante.
— Med honom är det mycket skralt •–
svarade Behm. — Han lider af ett svårt
utslag, och han påstår att du är orsaken
till hans svåra lidande.
— Jag? — utropade Holmqvist.
— Ja, just du, ty utslaget har emanerat
från landskansliet, och der är ju du högsta
hönset i korgen.
[*ndcr ruhrikcu: »Frågor och svar» läses i en en-
gelsk tidning:
Fråga: Hur skall jag bära mig åt för att ändra
färgen på mitt hår? Jag har hört, hur hcrrarne göra
sig lustiga öfver miua röda stripor.
En fattig fli
Svar: Laga, att ni blir rik — då börja hc
genast tala om cdra »gyllne lockar».
icka.
rraruc
- 226 —
tes honom föga lofvande. För att förströ sig
öppnade han slutligen eitt resscbatull och tog
fram tre bref, bo ra han fått från kapten Benny
deck under sin vistelse i Amerika.
Kaptenen hade begått samma fel, Bom de
flesta af osa gjort sig skyldiga till. Han eg-
nade sig för ifrigt St sitt arbete, utan att tänka
p& helsan. Läkarens varningar lemnades utan
afseeude, de öfveransträngda nerverna dukade
under, och denne man, hvars starka kropp mot*
stått köld och svält vid nordpolen, förstörde sig
genom att låta sin bjerna arbeta för mycket här
hemma i London.
Detta kände man sluta sig till af första
brefvet.
Det andra, uppsatt efter diktamen, gaf en
kort antydan om läkarens föreskrifter. Frisk
hafsluft vore oundgänglig, och kaptenen hade
blifvit förbjuden att under sin frånvaro från
hufvudstaden mottaga vare sig telegram eller
bref. För Bennydeck betydde inandningen af
hafsluft detsamma som en segeltur för hans
nöje, ocb han ämnade derför hyra en jakt.
Det tredje och sista brefvet meddelade, att
jakten var funnen, och redogjorde i sammanhang
dermed för det uppgjorda programmet.
Det var kaptenens mening att gång efter an-
nan segla omkring i kanalen, hvart än vinden
förde honom, och att vid hvarje tillfälle taga
ett par vänner med sig. Jakten var för liten
att rymma flera gäster. Då och då skulle han
ankra i en vik vid Sandyssal för att släppa
vännerna i land och taga nya ombord, på sam-
ma gång han, trots läkarens förbud, läte hemta
ankomna bref.
— Efter att ha dömt till skilsmässa! utbrast
mrs Presty. Hur skall jag förstå det?
Mr Sarrazin upprepade, hvad domaren yttrat
om hennes dotter.
— Efter min uppfattning är det rent af en
förolämpning mot mrs Linley tillade han.
— Hur som helst, har han tillåtit skilsmäsa,
vidhöll den gamla damen.
Emellertid närmade hon sig åter skänken och
tog sjelf ett glas af sin ofelbara medicin mot
förargelse.
— Hvad är öfverdomaren egentligen för en
person? frågade hon derefter.
— Han lär vara en förträfflig menniska, det
är det oförklarligaste af alltsammans. Efter
hvad jag hört, bar han särskildt gjord sig känd
såsom ovanligt betänksam ochgrannlaga... Hm,
det var dock icke det intrycket, jag ville ge er!
— Hvilket intryck, mr Sarrazin?
— Det ser ut som om ni funne domarens
uppträdande ursäktligt.
— Sft gör jag också verkligen.
— På hvad grund?
— Alltsammans torde bero på kroppslig
svaghet.
— Hvad skulle den vara af för slag, om jag
får fråga?
— Gikt.
— Ni känner honom således?
— Nej, mr Sarrazin, jag drar helt enkelt
slutsatser af min erfarenhet rörande en annan
hög embetsman. Ni vet ju, att min förste make
var minister.
— Det har ni sagt mig mer än en gång,
mrs Presty.
- 230 -
flicka, men som äro hvarken naturliga eller ur-
säktliga hos en kvinna vid hennes år.
Hans herrlighet afsade derpå, efter vanligt
formulär, domen om skilsmässa ocb öfvcrlera-
nade barnet åt moderns vård.
Mr Sarrazin kastade sig upp i en hyrvagn
och åkte helt hastigt till den unga fruns bostad
för att meddela henne, att rättigheten till bar-
net blifvit henne tillerkänd.
Mrs Presty kom emot honom i dörren, åt-
följd af den tillkallade läkaren. Denne, som
redan för egen del var angelägen att få höra
utgången erbjöd sig att lemna sin patient den
glädjande underrättelsen. Han både gifvit mrs
Linley ett lugnande medel och hoppades, att
det skulle bidraga till att häfva den nervösa
spänning, hvari hon var försatt. Med denna
förklaring gick han åter in till henne.
Under det doktorn talade, hade mrs Presty
noga betraktat juristens ansigte.
— Jag kan ej tillbakahålla en närgången an-
märkning, sade hon nu. Ni ser tio år äldre
ut, sir, än då ni i morgse lemnade oss för att
gå upp i rätten. Vill ni vara god och följa
mig till skänken?
Här slog bon i ett glas vin åt honom.
— Det är ett förträffligt medel, om ni haft
förargelse.
— Förargelse är icke rätta ordet, svarade
mr Sarrazin. Ja^ är rasande. Det må vara
opassande af en man i min ställning att tadla
öfverdomaren, men han borde skämmas, det sä-
ger jag rent ut.
- 227 -
— Ni har förmodligen hört talas om San-
dyseal, skref Bennydeck. Läkarne ha på sena-
ste tiden sökt göra platsen bekant. Luften der
säges vara bra mot nervlidanden. Det enda
hotellet och de få villor, som hyras ut, lära
vara öfverfylda, och spekulanter börja redan
bygga, så att stället snart blir oigenkänligt.
Innan det förvandlas till en modern badort har
jag lust att upplifva gamla minnen derifrån.
Förklaringen ligger nära. Ett litet stycke från
Sandyseal ligger en gammal bygnad med löp-
grafvar omkring, der är jag född. Skrif till mig
pöste restante, så snart ni kommer tillbaka från
Amerika, och laga att vi få träffas så fort som
möjligt. Jag skulle önska, att jag kunde be er
besöka mig i mitt fädernehem, men enligt min
fars testamentariska föreskrifter såldes det för
flera år sedan och anordnades till nunnekloster.
Emellertid kunna vi se det utvändigt. Uppgif
icke hoppet om mitt tillfrisknande, käre Randa).
Sjön är min gamle vän, och jag tryggar mig
till Guds barmhertighet.
Det fans äfven en efterskrift, så lydande:
— Har ni hört något vidare om den stac-
kars flickan, min gamle kamrat Roderick We-
sterfields dotter, hvars sorgliga historia jag om-
sider erfor genom er. Jag är öfvertygad om,
att ni har vigtiga skäl för att icke säga mig
namnet på hennes förförare eller uppgifva hen-
nes adress. Men en gång blir ni, hoppas jag,
i stånd att bryta er tystnad. I så fall må ni
icke tveka att* göra det, hvad som än dermed
må komma i dagen. Inga svårigheter skola ned-
slå mitt mod, när det gäller att frälsa en själ,
som är i fara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
