- Project Runeberg -  Sundsvalls Tidning / Årgång 1888 /
159

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- Adjö. Om akogatjufrwd fortfar vid
Svnrttjorn anmäl sådant hon vederbörande.

Norrlftndsba skogarnes inflytande pft
klimatet.

Vid livmjo tillfälle, då frAcan om de norr»
ländsk» ekqgarne dragits inTör offentHghc-
eo, vare sig ho» k. mst eller riksdagen,
immi urAssen eller på möten, har ekouar-
nea inflytande på klimatet varit ett etåondo
nwumunt emot alla reformert skrifver Svonsk
Trftvarutidning. Man har ordat tom huru
vert land skulle ödeläggas och blifva obe-
boeligt, huru sjukdomar ekulle öfvergd in-
bvrrgunio och allt annat ollludo, som kan tän-
kas i ett förhftrjat land, uppatA. Detta spöke,
gom man framkonstruerat, står numera så
klart framför hvar och en, som af en eller
annan anledning kommer att tanka på »koge-
vgsendet i Sverge, att man ioke skall få
B& Ifltt att skingra den förskräckelse det
ini&gar. Den ekonomiska eidau af skogens
värd för alltid träda tillbaka för frågan om
klimatets förändring, och dock borde det
vara tvärt om. VT våga nämligen påstå,
att akogsskötseln i Sverge, Norge och Fin-
land bör först och frftinst ses från ekono-
misk och sedan från åtskilliga andra syn-
punkter samt kanske sist från klimatisk, eme-
dan i dettu sista afaeende, minsta faran är

Vi hafvu oss fullvftl bekant, att skogarne
hafva stor betydelse för klimatet. De reg-
lera vftnuestralningen, markens och luftens
fuUtigliet,. luftens elektriska spänning ooh
luftens strömning och renhet. Genom sitt
bladverk gifta de marken skydd mot so-
lens hetta, hämma värmeutstrålningen och
bidraga sålunda att göra luftstrecket jäm-
nare. Skogarne förhindra markens husti-
uarc afdundtning, och de varma vindarne,
som komma från slätterna och genomstryka
skogurne, blifva af de eammu mättade med
vattenånga och afkylda. Vi hafva oss också
bekant, att vissa delar af Italien, Persien,
Mesopotamien m. fl. ställen, där skogarne
alldeles förhärjats och marken lämnats na-
ken, fordom hade ett för dou tiden blom-
strande åkerbruk med boskapsskötsel, och
att de nu befinna sig i ett nögst bedröf-
liirt skick.

Men det är en stor skilnad mellau att
jfalhugga ellur bränna en trakt eller ntora
landsdelar och att hugga bort livad som
mOjligen kan användas och förvandlus till
penningar. Med den stora areal, som den
ikogbarandc marken i vårt land har, skall
ett sådant ödeläggande helt en ket vara ulv
»olut omöjligt. För klimatets bevarande
fir det icke nödigt att låta t ex. träd, som
hålla vid bröstböjd, 7 a 3 tum, stå kvar,
ty den mindre skogen är ändock alldeles
tillräckligt tät för att bevara jordens fuk-
tighet, reglera värmeförhållandena och ut-
om det skydd, som vi här ofvan framhållit.

I stora oafverkade skogsparker, där det
finnes a. k. ståndskog, är det icke ovanligt,
att all mindre skog fått lemna plats för
dessa jätteträd, som, när de audtligen skola
fallus, befinnas vara af ålder skadade. Pa
sådana ställen beundrar man skogen oeti
kftnner ingen farhåga för klimatet, men om
man gör si" besvär med att uudersöka mar-
kens fuktighetsgrad i eu sådan skogstrakt
och jämföra den med fuktigheten i en skogs-
dunge, där träden icke duga till annat än
ved, så skall man lätt finna, att den senare
bevarar klimatet bättre än den förra. Väl
är det sant, att vi nu tagit exempel af t va
ytterligheter, men i en fråga, där ytterlighe-
ter alltid använts, bör ett sädaut tillväga-
gående ej vara olämpligt.

Man talar om att skogsskuflingcu i Sverge
eå bedrifrits, att vissa trakter blifvit allde-
les beröfvade sin skog. Detta kan väl vara
sant, men ändock har inan icke försport någon
sinkad i klimatet, och det kommer sig nog
helt enkelt däral, att det finnes stora are-
aler småskog, som icke lönar sig att hugga
ner, då man därigenom icke skulle få er-
sättning för ens det arbete, som nedladcs
|>4 virkets Biverkning och apteriug. Att
det för dessa trakter kan vara ganska olyck-
ligt att sakna skog är af ekonomisk art,
emedan jordegarne sakna den nytta de
kunna hafva af skogen till afsalu, till ar-
betsförtjänst och till husbehof, men någon
klimatisk olägenhet skola de icke behöfva
befara så länge som däras åkerfält öf v er-
alt äro bekransade af skogsdungar med lat
vara till afverkning odugliga träd.

Från de nordligaste länen hör man skogs-
tjänstemännen — men också endast dässa
— tala om att, ifall dispositionsrätten till
ekogen vore fri, ekulle afverkningen be-
drifves i sådan skala, att lappmarkens kli-
mat snart blefve sådant, att denna lands-
ända skulle blifva obeboelig. Då man vet,
att lappmarkerna innehålla omkring 850
geogr. mil mast skogsbärande mark, att
flottningen i de vattendrag, som leda ner
till kusten, oftast är tvåårig och ibland tre-
årig, att afverkningsvägame äro langa och
alståndet från skeppningsplatserna mellan
20 och 40 mil, så torde i dessa omständig-
heter ligga en säker borgen för, att sko-
garne ej skola kunna anlitas till sådan grad,

matets bevarande.

Af det ofvan sagda må man ej göra sig
den föreställningen, att vi skulle vara vän-
ner af en öfverdrifven afverkning och en
häjdlös och oinskränkt framfart i vårt lands
skogar, särekildt de nordligast belägna.
*i äro tvärtom af den afeigten, att en-
dast hvad som kan anses moget eller hin-
drar skogens växtlighet bör al verkas. Men
denna vår uppfattning stöder sig icke på
klimatiska, utan helt och hållet gä ekono-
miska skäl, hvilka senare kunna beräknas
och anses verkliga, under det att de förra,
nvad de nordiska länderna vidkommer, af
"farje fackman måste anses som slagord i
en stundom svag bevisföring.

Vi hafva oss bekant, att inom kort i riks-
dagen kommer att motioneras om förän-
•Inng af lappmarkens skogslagstiftning eller
om införande af den s. k. norrbottenslagen,
som nu år gällande för Vester- och Xorr-
oottens kustland, och vi äro förvissade om,
att då åter det klimatiska spöket skall upp-
rada för att åt skogstjänstemännen inom
lappmarken bevara en utätämplingeafgift
m 10 öre pr träd.

P«r Bköt bäst i kompaniet. Karl den femtonde
«ie ,Be hur flink han «"*• »Skjut pricken. Perl.
sade kungen. Det gjorde Per. »En gäng till!» sa’
enÄ iPef tr^e åter Pricken. »Där har du
en riksdaler!» sa’ kungen. »En gång till» sa’ Per

Stölden hos Witkowsfcy. Förre bonden
Per Larsson-Norell från Hassela undergick
i torsdagg fortsatt ransakning inför Sunds-
valls rådhusrätt rörande förenämda stöld.
Han vidhöll att neka, oaktadt numera en
raäncrd bevis finnes på hans delaktighet i
stölden. Ett vittne, handelsbitrådet Sjölan-
der från Franshammar hördes och berättade
att han, såsom hustru Norell omtalat, af
henne köpt 40 alnar af den till henne
mappen lemnade kyperten.

Åklagaren framstälde den frågan till No-
rell huruvida han hemfört ett par säckar
kork, under vintern 1887? Norell erkände
att så varit fallet, men förnekade att hasta-
ht korken, utan att han plockat den i Sand-
gropen vid Väderkvarnsbacken. Ransak-
ningen uppsköts.

Snatteri. Förre sadelmakeriarbetarenGu
«af Adolf Kihlman från Sundsvall, tilltalad
(or det han olofligen tillgripit ett par stöf-
>ar från en dräng Orre och ett par byxoi
från en dräng Persson, hvilka båda sakei
han pantsatt, erkände hvad eom lades bo-
aom till last och dömdes härför i går ats
bota 30 kronor. *

Nr 41

StockholmsjuTeler I Gefleborga lan.

Aftonbladet för i lördags akrifver:

Som på sin tid berättades skedde natten
till den 17 november en tljttrf inbrottsstöld
• guldsmedsbutiken i »12 47 Drottningga-

-in, dar guld- ooh ailfver-pjeser snmt juvel-
arbeten tillgrepos till ett varde af omkring
0,000 kr. Inbrottet hade närmast till följd
on rattegång mot butiksföreståndaren Eras-
muB Liudeström, som emellertid frikändes,
bedermera röjdes doek den, som det af
allt att döma vill synas, verklige föröfvaren
nf det djArfva brottet, Den 21 februari
sökte nämligen för stöld etrnftWle f. kypa-
ren Karl Ernst Aspelin i ett pantlånekon-
tor belåna on eigillrlng med blodaten, hvil-
ken ring hun omollertid, då puutluntkroti
röjde sina misstankar, lemnade i sticket oeh
aprang. Eftersatt af personer på gatan och
nära utt blifva fasttagen, höjde him en re-
volver mot förföljurne. Tian blef doek se-
nare anhållen.

Vid visitation i hans hem hittades åtskil-
liga värdesaker, som af pononw igenkänts
tillhöra de vid nämda stöld tillgripna effek-
terna, sumt on mängd nyeklar oeh dyrkur,
af hvilka en befunnits kunna öppna det som
dyrkfritt ansedda låset i butikdörron.

Spnmngurnu efter återstoden uf det stulnu
ingo on ledtråd genom de bref Aspelin hade
i Bin plånbok. l)e voro från on Olof Gö-
runsson, hvare bostad nogu öfvorkorsute,
men som utt döma uf brefvens innehåll må-
ste bo i Järfoö. Hvem denne vur, blof no-
gare beatätndt genom förhör mod on flicka,
som Asnelin gifvit Åtskilliga presenter och
med hvilken hun förlofvut sig. Denna flic-
kas uppgifter ledde till häktaude uf f. landt-
brukaren Olof Göransson i Järfsö, hvilken
samtidigt mod Aspelin undergått struttur-
bete å Långholmen.

I hans gömmor och hos andra personer
påträffades, som bekant, iuke blott ston-o
lelen af det strux efter stölden såsom bort-
commet ungifnn, utun äfven åtskilligt unuat,
om äfven uf butikens ogure igenkänts.

Vid förhör inför vedurböraudo länsmun
ippguf Göransson, att hun ltittut ett paket,
imn innehållit dot stulnu jämte eu förteuk-
ling därå. Då deuna omollertid varit tra-
ig, hude G. ekrifvit om denatuninu. Den
lågot tvetydiga brofvexlingon mullun G. och
Upeliu hur den förra förklurut gälla ifräga-
atta skogsköp, vid hvilka Aspelin skulle
ara Göransson behjälplig.

Hustru Kristina Olsdutter-Viberg hude i
hemorten ufyttrnt juvelnrbeten som miss-
tänktes och sedermera visade sig tillhöra
let stulna. På vederbörandes begäran blcif
lustru Viburg häktad.

Aspelin nokur emellertid för stölden. IIu»
hur en mängd olika uppgifter om sina gä-
rnnden och låtutulun snint söker förklura
hur han, som vid sin hitkomst i höstos hude
endast omkring 300 kr., kunde uppehålla
sig i Stockholm och dessutom företaga åt-
skilliga längre, kostsumma resor samt där-
jämte gifva sin fästmö en mängd presenter.

Gurunsson har efter mycket nekande och
vetuluu medgifvit, utt han mottugit de miss-
tänkta snkernu uf Aspelin, men att huu köpt
lem för 460 kr. på god tro.

I den digra polisrupportcu betecknas ut-
:ryckligen Aspelin sfisom den där föröfvadt
rfvnunämdn storu stöld.

Som bekant begingos under förvintern
Here djärfva inbrottsstölder, uf hvilka Asp-
jlin misstankes för icke mindre än 11 —
iland nndra för inbrottet i etfdra ångkvurns-
»olagets handelsbod vid Hötorget, där 335
;r. tillgrepos.

Aspelin är född i liomfnrtunu, Vestmnn-
landa län, 1858, Göransson i Järfsö 1844 och
VViberg i Undersvik 1861.

Målet hur remitterats till Stockholms riid-
tusrätt.

Svensk häktad i utlandet. För tredje
esun stöld straffade förre handelsbokhållu-
Gustuf Oskar Hallström, hvilken ullt-
ednn hau år 1879 frigafs, hufvudsukligen
ringrest å marknader här i landet sumt å
itrikes orter för utt begå brott, hur nu blif-
it fur stöld häktad i Brussel i Belgien, där
han uppehöll sig under nunin uf Gustaf Fre-
drik Linholni. Under sagda numn är han
äfven kyrkoskrifven i Sundsvall.

Nytt tnyekfrilietsåtal mot »Sociuldemo-
kraten» för personlig ärekränkning år i lur-
dags väckt af f. d. järnarbetaren Aug. Ska-
rin, hvilken som bekant förut haft ett lik-
aande mål mot samma tidning. Målet är
lottadt på tredje afdelningen.

Egendomligt prejudikat. Till Dagens
’yheter skrifves från Vestervik:

"För ett lån i stadens sparbank hade 5
personer tecknat borgen å ett af bankens
tryckta lånerever&al åt P. i N., men bank-
styrelsen afslog P:s lånebegäran. Rever-
sen kom emellertid i andra personers hän-
der och såldes å en konkursauktion, där
den fur 125 kr. inropades af stadstiskal Pha-
lén bärstädes. Denne stämde borgesmän-
nen med yrkan att utfå hela beloppet 2,000
kr. Svarandena invände häreuiot, att bor-
;eu tecknats endast för lån i sparbanken
ch att reversen ej kunde gälla i annans
land utan sparbankens order samt att re-
rersen vore förfallen 6 månader efter det
den belånats, men ju aldrig blifvit belånad
m. m. Häradsrätten rebolverade dock, att
reversen måste anses som pantsatt, hvilket
,ore liktydigt med belånad, och följaktligen
’örfallen efter 6 månader, hvadan svaran-
dena dömdes att betala såväl reversens be-
lopp som rättegångskostnaderna. Borges-
männen vädjade till bofrätten, hvilken upp-
bäfde domen och kvittade rättegångskost-
naderna: men k. in:t, dit saken sedan gick,
upphäfde hofrättens och faststälde härads-
rättens dom, utom i fråga om rättegångs-
kostnaderna, bvilka kvittades.

Förre handlanden Axel Stiegler a Salt-
källan, därifrån han afflyttade efter sin un-
der förra året inträffade konkurs, har af hä-
radsrätten i Qviström dömts till fyra må-
naders fängelse för grof vårdslöshet i bok-
föring samt mot borgenärer.

Den dömde hade nämligen helt kort tid
före konkursen sålt till firman Thorburns
söner i Uddevalla ett större parti hafre, för
hvilket hr Stiegler i förskott uppburit 18,000
kr. Då detta parti skulle af köparen af-
hätntae, befans det emellertid vara redan
hypotiseradt i Bohusläns enskilda bank,
eom naturligen icke kunde utlemna hafre-
partiet. Hr Stiegler hade sålunda bedragit
nämda firma på de 18,000 kronorna.

Det är firman W:m Thorburns söner samt
aktiebolaget Thorburns söner, som uppträdt
som kärandepart i målet. Bobusl

Elfva timmar i en skorsten fick en
tjufaktig sotarelårling vid namn C. A. Jo-
naescm från Hjelmseryds socken tillbringa
natten mellan den 27 och 28 inare, ekrifver
en meddelare till Eksjö-Tidningen. I afsigt
att förskaffa sig reskassa till Amerika gjorde
sotaremurren bemälde natt ett föreök att
genom skorstenen komma ned i en handels-
bod i Norra Sandsjö socken. Under pro-
menaden i skorstenepipan satte sig pojken
fast på spjellet samt råkade i en eå evår
belägenhet, att han hvarken kunde komina

upp eller ned, utan måste sitta kvar till kl.

II f. m. på onsdagen. Husets invånare,
hvilka på morgonen omöjligen förmådde öpp-
na spjället, började slutligen ana att icke
allt stod rätt till i skorstenen, och till sist
måste sotaren gifva sig tillkänna. Vid an-
stäldt polisförhör befans att Jonasson blifvit
straffad fur första resan stöld. Han förkla-
rades skyldig att träda i häkte samt inför-
passades till Jönköpings sellfångelse.

SUNDSVALLS TIDNING Lördag 7 April

1888

Strödda underrättelser

Den kallaste stad pä jorden är Wersoho-
jansk, belägen öster om Lena-floden och i
närheten af den sibiriska köldpolen, hvilken
som bekant ioke sammanfaller med nord-
polen. A därvarande meteorologiska station
har man iakttagit den högsta köldgrad, man
öfver hufvud känner i den fria luften, näm-
ligen under dagarne 8—15 januari 1883 —76
grader Celsius. Vistandet i dessa nejder
är i hög grad vanskligt för organiska vä-
86». Man kan icke springa eller röra sig
hastigt, ty »luften skär», som kapten W,
Diuesen säger i skildringen om sin vinter-
vistelse i Wisconsins urskogar, där kölden
doek knappast var mor än några ooh 40
grader Celsius. Rör man med bara hän-
derna vid sten eller metall »bränner* man
sig som på glödande järn och får lemna
hela hudeu i sticket. Ett tredubbolt lug af
rendjurshud är knappast tillräckligt att hin-
dra blodet titt stelna i ådrorna ouh hvarje
andedrag medför en pinsam känsla i stru-
pen ooh lungorna. Alla utdunstningar frysa
ögonblickligen till isnålar. När en kura-
van drager frun» öfver dessa ödemarker, är
den hult och hållet inhöljd i en blåaktig
sky, frnmkullud af människora ooh djurs
nndedrägt.

Huru byakiiHsiui unvllndoH. 1 Konga
härad egde ett byalag, skrifves till Sin.-
i\, en liten gcincnmim kussa af omkring 15
kr. På ett summuuträdu uusago byumän-
nen, utt kusstm icke vur »utt billin pa», utun
beslöt«i, på väckt förslag därom, utt »in-
köpa bräuviu för hvar styfvor». Under vin-
tcrus svåm, tråkigu yrvädorsdugur sumlu-
dus byamännen rätt ofta »för att handlägga
byns angelägenheter, hAsoiu du förklaruue
för sina nyfikna gummor; men hur det var,
sfi »luktade gubburue starkt» vid hemkom-
Hten och blefvo snart uog ufslöjudo. Nu
gå byamännens hustrur och äro förtretade,
ty do tycka, utt de borde ihågkommits med
»en ärlig doppekupp» vid kuHöuns använ-
duude.

Han roade sig, sft godt lian kunde. När
det storu yrvädret i början uf murs månad
begynte, hinn en hemmunscgare från Närby
i Norrula det rudlignat att, för att ej vurda
insnöad lemnn den fttbodstugu i Sknllsgård,
som hun under pågående tinimordrifning be-
bodde, och i tid druga sig åt hembygden.
En annan timmerkörurc, i. d. bonde, som
emellertid samtidigt vurit »till bys» för att
proviuntera — h varvid hufvuihesultatet torde
ha blifvit ett godt rus — färdades natten
till den 4 murs förbi deu för tillfället öfver.
gifnu stugan, fann henne inbjudunde, sutte
in sin häst i stallet, trakterade honom med
där befintlig hafre, slog sönder fönstret till
stugan, kröp själf däriu, gjorde upp eld,
kokude kuffu, tillredde kusk uf sitt medförda
bränviusförråd, dukade fram och förplägnde
sig med hvud huset förmådde sntnt hade i
största ensamhet en i fullo treflig söudngp-
nutt. Men den som blef föga belåten, det
var värden, då hun återvände till sin tommu
stuga och funu föustret sönder snmt sitt och
hästeus munförråd förtärdt.

En kund med kattnatur. Då den år-
liga hundskatten skulle erläggus, ämnade
en person i Ljusne afdagutag^a sin hund,
men emot detta beslut satte sig hundegu-
rens grunnar på det bestämduste. I stället
summunsköto de på eu utfärdud listu fri-
villiga bidrag till ett belopp, som vida öfver-
steg skattepenningen.’ Orsuken till denna
offervillighett vur att hundkreuturet i fråga,
ehuru ej någon s. k. råtthund utun uf helt
annan ras, lär vara en mästare att taga råt*
tor. Vid svinutfodringen följer han alltid
med för att i den uthualänga, där urbetnrne
inhysa sina svinkreatur, pussa på och bita
ihjäl den mängd råttor, som der uppehålla
sig. Härom dagen dödade hau mom en
kort stund ej mindre än 18 stycken af
nämda skadedjur, hvilka jagades ut ur äinu
gömställen.

Att ailugsna stuolk ur ögat. Lägg ett
tagelstrå dubbelt, så att det bildar en ögla.
Lyft det ögonlock, vid hvilket smolket fästat
sig, och skjut tugelöglun därunder. Släpp
nu ögonlocket, så att det åter får lägga sig
intill ögut, drag sedan saktu på öglan, sä
följer vanligen det med, som man fått in
’- ögat.

En herre, som kommer sent hem en afton, finner
en drucken karl liggande utanför porten.

— Här får ni icke ligga längre, säger han, kan
ni icke resa er upp?

— Jo, jag kan nog, meu det tjänar ingenting till!

— H\artör då V

- Jag faller genast omkull igen

Grannländerna.

Norge. Utanför Arendal stötte den 29
mars på aftonen det stora ångfartyget »Kong
Olaf» på grund. Passagerare och manskap
räddades, och i fall vädret håller sig lugnt,
finnes utsigt att berga fartyget.

— Af den berättelse, som styrelsen för
Norges bank nu framlagt för stortinget,
framgår att bankens förluster för 1886 an-
slås till 614,800 kronor. De största förlu-
sterna falla på Fredrikshald med 239,000
och på Kristianssand med 187,000 kronor.
De antagliga förlusterna för i fjol kunna
ännu icke med full bestämdhet uppgifvas.
Det väsentligaste, omkring 400,000 kronor,
kommer pä Fredrikshalde bankkontor, i, det
de flesta värdelösa papper rörande Ohrs
"lasbruk och medansvariga konkursbon falla
pä 1887. Förlusterna vid Fredrikshalds
och Hamars avdelningskontor hafva förau-
ledt rättsliga åtgärder mot ett par medlem-
mar af bankstyrelsen. I båda fallen hafva
anstälda förhör ledt till åtal inför domstol.

Danmark. Konstakademien firade sin
ärshögtid den 31 mars å Charlottenburg i
närvaro af konungen. Konstakademiens nu-
varande direktör är etatsrådet Meldahl och
vice direktör etatsrådet C. Bloch.

— Geheimerådinnan Julie Rabén Le-
\etzau, f. Bornemann har aflidit, 80 år gam-

mal. Hon hade i flera Ar varit öfverhof-
mäatarinna hos drottningen, ifrån hvilken
befattning hon afgick i början af detta år.
Hon egde godset Beldinge och var enka
sedan 1870. *

— I torsdags afled dr C. Tychsen, di-
rektör i livförsäkringsanstalten af 1871. Hon
hade i en följd af år varit redaktör för Ma-
tematisk Tidskrift samt offentliggjort flera
arbeten i matematiska ämnen.

Finland. Björneborgsbaoan har nu järn-
vägeutekottet beslutit framställa förslag om.
Utgående från Tammerfors, skulle den nf
utskottet förslagna banan löpa uorr om
Kumo elf till Riikka kyrka, därifrån öfver
elfvon till Kumo kyrka och från Kumo långs
elf vens södra Btrand till ändpunkten Björ-

- Sångkören M. M. skull fira sin tio-
åriga tillvaro den 11 maj med en rad fest-
ligheter, blund hvilka man tänkt sig en större
gratisfolkkonsert, en bal o. e. v.

Telegram t. Sundsvalls Tidning.

Utnitmningar och afsked.

Stockholm den 7 april. Chefen för
nndra llfgrenadler-rogenientot erofve
Harald Spöns har erhållit ufrkod tian
regomentet och arman sumt blifvit ut-
nttind till landshöfdtiig 1 WoxlO.

UoncralbofMhafvaren I femte ml I i tit r-
distriktet friherre von Yegesack »anit
fwkiindchefen vid andra llfgardet grefvo
Lagerberg hnfva erhållit afsked.

Till uononilbefulhnfvjiro 1 femte di-
Ntriktet har utiiilmts Hekiindchefon vid
Svea llfgardet generalmajor lljörn-

JfverHtur och sekundchefer: vid Svea
Ilfgardet chofen för Nödra Hkanlngariio
H. A. Aukarcrona och vid andra llfgardet
överstelöjtnanten friherre lludebeck.

Ofvorstar och chefer: vid nndra Ost*
götarno öfverutelöjtnuiiten I generuhtn-
ben Henning Oadd och vid Oöta artil.
loriet öfveratelöjttiauton vid Vendct) ar-
tilleri grefve John Hamilton sumt vid
södra skanlngarne överstelöjtnanten
vid Skaraborgs regemente O. Jochnltk.

mmmmmMmmammMmmmmma

Från utlandet.

Frankrike. Floquet har med un hastig-
het, som endast kan förklaras ur situtitio-
neus trångmål, redan fått sitt kabinett fär-
digt. Enligt Stockholms Dagblads Paris-
korrespondents meddelande hur det nya ka-
binettet följande uteeonde:

Floquet ministerpresident och inrikesmi-
nister, Freycinet krigs-, Goblet utrikes-,
Krantz marin-, Peytrul finans-, Lockroy
undervisnings-, Loubet arbets-, liicard ju-
stitie-, Legrund handels- och Viottu åker-
brukäininister.

Floquet gjälf, född 1828, som under eu
lång följd uf år vorkut som advokat, jour-
nalist och politiker, har under de senaste
(treu närmast tillhört yttersta veustern uf
Union renublicuine och har faktiskt ulltid
stått i förbindelse med radikalu och ytter-
sta venstern. Som talare väckte han Btor
uppmärksumhet, då det gälde utt störta mi-
nistärerna Broglie och Dufaure. Under stri-
den mot den sistnämde, i januari 1879, for-
drade han ett kabinett bildadt af de fyra
vänstergrupperna i noggrann proportion till
deras numeriska styrka. Denna kamma ön-
skan framställe8 nu i radikala tidningar.
Union des gauches, Floquets parti, antog
den 28 mars en resolution, hvari man för-
ordade den republikanska koncentrationen,
men för öfrigt afrådde från att framkalla en
ministerkris.

Svårigheten för Floquet skull hufvudsak-
ligen bestå i att tillfredsställa sosialisternu
i den yttersta venstern. Denna grupp, som
räknar omkring 40 medlemmar, nar antagit
en resolution, nvari det heter: »Frankrikes
författning af 1875 skapades af monarkister,
som ville hindra genomförandet af demo-
kratiska reformer. Dep har isynnerhet be-
klädt republikens president med en makt,
som gör honom till statens personliga chef,
då republiken i stället borde vara utan per-
sonligt öfverhufvud. Den har vidare ska-
pat en senat, som har till syfte att sätta
en bom för alla reformer. 1 följd häraf
måste författningen revideras, ty landets
längtan efter reformer bör tillfredsställas».

förutom afskaffandet af presidentvärdig-
heten och senaten fordra andra medlemmar
af yttersta venstern införandet af en rent
sosialietisk lagstiftning, bland annat upp-
häfvande af all arfsrätt, som icke går di-
rekt från fadern och modern till barnen.
All annan kvarlåtenekap, både lös och fast
egendom, skulle tillfalla staten till amorte-
ring af stastskulden, nedsättning i alla skat-
ter och penningutdelning bland behöfvande
medborgare. Alla stora jordegendomar, som
tillfalla staten, skulle utdelas i små lotter,
alla stora industriella etablissement förvand-
las till små själfständiga verkstäder o. s. v.
Det råder redan nu stark rörelse bland
kommunarder, possibilister, kollektivister
m. fl., som hoppas på att kunna realisera
sina projekt under Hoquets ministär.

— Dan e. k. Solferino-affären, som gif-
vit anledning till så mycken uppståndelse,
isynnerhet i franska och italienska tidnin-
gar, härleder sig fråii händelsen med den
italienska handelsängaren »Solferino», efter
hvilken man skulle skjutit med skarpa skott
från de franska urlogsfartygen i Villafranca-
viken. Under det att från några sidor på-
stås utt man skjutit efter det italienska han-
delsfartyget för att förmå detta att visa sin
flagg, hvilken den icke hade hissat, samt
att, äfven sedan detta skett, ett skarpt skott
riktats mot skeppet, har chefen för franska
eskadern afgifvit följande förklaring. Eska-
dern var sysselsatt med målskjutningar, och
under det dessa pågingo passerade en ån-

fare förbi, men eskaderchefen påstår, hvil-
et för öfrigt måste betraktas som alldeles

klart, att något skott icke aflosaats i rikt-
ning mot fartyget. Det troliga ar att en
kula ricoehetterat och kommit att flyga
förbi den italienska ångaren, och denna i
och för sig obetydliga tilldragelse har, un-
der det för närvarande spända förhållandet
mellan Frankrike och Italien, gifvit den
italienska pressen anledning till en mängd
uttalanden, som dock säkert komma att
tystna, då sakens rätta sammanhang blifver
fullkomligt klart.

Tyskland. Inrikesministern Puttkumer,
som reser omkring t de af översvämnin-
garna hemsökta trakterna, anlände i fredags
kväll till Elbing ooh medförde eu hand-
ökrifvelse fråu kejsaren, hvilken slutar med
följande ord: »Uttrvck för hvar och en af
de genom Nogats öfversvämningar lidande
mitt deltagande ooh min sorg. Jag önskar
att jug själf kunde vura där.» Kejsuren har
unslugit en större summa af sin privatkassa
till offren för öfversvämningurnu.

Insamliugarnu i Berlin till förmån för be-
folkningen i de öfversvämmado trukterna
hafva antagit ett storartadt omfång. På
börsen antecknades endast under påskafto-
nen 40,000 mark. Till Vossische Zeitung
hade på lördags förmiddag insändts 11,000
mark.

— Långfredagen gjorde kejsur Fredrik en
promenad i öppen vagn in till Berlin. Nära
ett år hade förflutit sedan han sistu gången
var i rikets hufvudstud. Kl. strax efter 12
på middagen körde vagnen med kejsaren
och kejsarinnan Victoria samt tre andra
vu^mtr, i hvilku du tre uuga prinsessorna,
uri|)riuscn och urfprinHcesun uf Suclisen-
Meiniugcn och deras lilla dotter sumt dok-
tor Muckcnxie åkte, in genom Brundenbur-
ger Thor till Untor dun Linden. Kejsu-
ruus besök vur en fullkomlig öfverruskning
för Berlins befolkning, och de promenerande
kunde först knappast tro sina ögon, då du
Bågo dun kejserliga kortcguu köra förbi.
Sudan dun första öfvorrntikiiiiigeii nugot
lugt sig, blef dut emellertid utt ändlöst ju-
bol, och underrättelsen »Icejsurun är i Bur-
lin!» spred sig som un löpuld genom staden.
KoJBurpuret gjorde utt besök Iioh unkokuj-
sununun Augustu i pulutsut. Under tiden
huniio oö(Vei’»kådligu inänniskomuHäoi1 mtmlu
nig utanför dot kejserliga palatset oi-h kui •
suruns Återfärd till Charluttuubiirg ur t nu e
sig till utt verkligt triumftåg. Vugnurnu
kunde endust mud 8tor«tti cvurighut kom-
mu frutn gummi du tätt ptickudo folkhins-
Horiiu. Frun allu håll ljödo ändlösu lefvc-
rop, ullu fönster, allu balkonger voro tvldu
af hälsande och viftande mllnniMkor. Kej-
saren vur tydliguti djupt rörd och hälmido
åt ullu håll. Hun vur nugot blek, mun Iiuiih
hållning vur ståtlig hoiii fordom, berättar
Vossischu Zcitung.

liyktun om föriofning inellun urinsiiN-
suu Victoria nf Tysklund, kejsur Fredriks
undru dotter, och prins Alexander uf But-
tenborg, förre fursten uf Bulgarien, återgif-
vus i flere utländska tidningar. Vossiache
Zeitung i Berlin yttrur härom: »Dut är
ännu icke möjligt utt ufgöru, huruvidu dettu
rykte hur någon grund eller ieke. Märk-
ligt är emellertid, utt ryktet håller i sig och
utt vissu politiska gissningar b ti. i samband
med den omtalade förlofningen. Såsom våra
lilsiur torde erinra, sig, talade» det redan
för några år sedan om en böjelse mellan
furst Alexander och prinsessan Victoriu,
ehuru statsskäl hindrade en förbindelse dem
emellan».

Nationalsceitung dementerar däremot ryk-
tet på det bestämdaste.

Rumänien. Du revolutionära uppträ-
dena i Bukarest, hvurom telegrafen redan
meddelat underrättelse, ha väckt stor Ben-
satiou. Utförligare berättelser föreligga nu
om händelserna.

Redan tidigt på morgonen den 27 mara
blef ett revolutionärt uppror underskrifvet
af samtliga oppositionella medlemmar i se-
naten och deputeradekammaren, hvilku voro
samlade i tidningen Epocas reduktiotiHlokul.
Detta upprop utdelades sedan öfver ullt.

Kl. I e. m. drogo oppositionens ledare
med blottade hufvuden och åtföljda af en
300 man stark »kam genom gatorna till de-
puteradekammaren. Den militärvakt på
tjugu inan, som höll ingången till kamma-
ren busutt, \ar fur svag utt hålla stånd mot
mängden, som bröt in i salen. Flere uf
ledarne sköto med Bina revolvrar. Ett af
nkotten aflossades af deputeraden Filippespu,
kulan snuddade förbi deputeraden Jepu-
reseu och träffade en betjent, som ögon-
blickligen dödades. I själfva kammaren
voro för öfrigt endast några få deputerade
närvarande, nvaremot åhörareplatsernu voro
till trängsel fylda.

Kammarens president, general Lecca upp
manade genast regeringen att ställa behul-

liga trupper till hans disposition för folk-
representationens skyddande. Under tiden
försökte oppositionsledarne utt ined uppro-
riska tul till de utanför stående folkmas-
sorna förmå dessa att slutu sig till revolu-
tionen; men Bukarests befolkning förblef
lugn utom några mindre, lejda folkhopar,
som uppeggades uf en medarbetare i Epocu.

Den tillstädeskommande militären fiek
anurt bugt på orostifturne. Vid den förbe-
redande undersökningen \ isade det sig, att
alla de oppositionella deputeradena voro
beväpnade. Man är öfvertygad om, att an-
fallet på deputeradekammaren egentligen
gälde konseljpresidenten Bratiano, hvilken
emellertid i det kritiska ögonblicket hade
audiens hos konungen.

Märkligt är, att medan det tyska ucli
österrikisktt sändebudet i måndags hade
audiens hos konungen för att hälsa på ho-
nom efter huns hemkomst från en resa, be-
iunno sig det ry»ka sändebudet Ilitrovo oeh
han»’ Hfikreterure midt ibland de larmande
folkmassorna på gatorna. De ryska legu-
tionsHekrcterarue hafva åburopatn såsom vit-
nen af den urrenterade redaktören för den
oppositionella tidningen Inddpendance Itou-
tnaine.

1 deputeradekammaren anförde en af med-

lemm&rne Jonesco ett telegram i Times så-
som stöd för ain påstående att Bismarek
skulle förmått Bratiano att åter träda i spet-
sen för regeringen.

Ministern Sturdza förklarade genast, utt
det var osanning och att Bismarck icke
sändt Bratiano någon slags uppmaning att
öfvertaga regeringen.

Norrlands Skeppslista.

Febr. 13. Mon»ch, JjJn^erdBlll. afsegl. t. Krnmlcu

- 17. Sävcnä? Thuuell, afscgl. t Kanalen fr.

Mar» 1 Martha, Nordling, anl. t. Paac&goula fr.
Barbadoes.

- 10. K. V. Almqvist, Myra, utkl. t. 1’ooteloff

Harbour fr. Savanuab.

- 13. Uatlmrina, Myr», utkl. t. 1’ootcloff Har-

bour fr. Savannali

- 14. Ida, Carlsson, segclkl. t Hall fr. Filn-

- 19. Fanny Aurora, Pukllierg, utkl t. Kal-

mar fr. S:t Vbes.

- 2&. Drottning Sophia, Berglund, scgclkl t

Grimsby fr. Havre.

- HO. Svea, Krook, anl. t. San Diejjo (Calo-

fornia) fr. Nowcastlo (N. 8. V).

- - Natal, Berggren, aul. t Newyork från

Suutos.

April ’2 Carin, Wmtorlnnd, Begrlkl. t Norrköping
fr. Savaunah.

Röstritttsinötet i Kormikra
fattighus.

(Ku drriui uf Sigurd)

Jug »omnudc midt på eftermiddugon ucli
drömde ut t vi akrefvo 1920 och att jug v ur
på ett stort röstrllttaiuute i Kornåkra fut-
tighus.

Enögdu eiiKun Muju Lien, suni i I ti år
åtnjutit full futtigförsörjning, öppnade mötet
mod en »hiHtorik öfvor rösträttsfrAguntt ut-
vcpkling i Sverge».

Ännu på 18B0.tulet vur burburiet håstiirt
i vårt fädeniuHlund, utt endust karlar, ucli
uf dessa hlott de, hoiu hude ui\ smidnnö-
gunhet eller ilrsinkumst, iingu röstu till nks-
dngsmun, och i kommunens ungolilgcnhctcr
röstade mun i pruportion suni mun getton
sina skatter bidrog till koituiiuiiciis utgiltci
Muju Lis» erinrudc under djup rörelHe, hti-
riiaotn de, hvilku fgde något, pil don tiden
herskade alldeles enväldigt: inuterii-lt ge-
nuin utt botuiu nkultiiinu ueh andligen ge-
nom utt förfoga öfver hkuttemedleiiH ainiind-
nitig. Genom den i slutet uf nittonde sek-
let efter inånga iu-.li liarda strider grnotn-
förda »ullmäniiu rönh*ättcti» hrugtus litet
mera rlUtvinu i lui-hallumlet, så utt de, »um
tidgot egdo, Iingu furtfuruiule ingritiu i de
koiiiinunulu och stutslintiiisiellu förhiUlundcnn
genom utt betala ’• „ al’ skatterna, inedan
rilcKHtyrelsctt och skutturnus un\Andning bil-
ligtvis orduudes uf dem som tngunting cgdr
hvilku naturligt vin alltid studo i innjoriti
vid vul och undru uiiirö»tningur pr cupiti

1897 fingo äfvcu kvinnorna politisk röst-
rätt, hvarefter det l»lef otnujligt utt fii en
väatknapp \*y\*\ eller ett |utr .1^ förlorade
under valdagen ueh tv:i \efkoi lörut, hvur-
jilnite ingu statsråd, mjiii ieke \oro ungkur-
lur ucli sugii iiiigurhindu hru ut, kunde gå
klara för {j |U" regeringhfuriiH-n.

Pil förstu rikbdugun eftur untugundet
den uUniännu röstrlltten fur iniln, voterudc
»tjanstedrfltigspartieti), som kom i ufgjurd
mujortitct, inrättandet af 50 nya hclgdugur
och uppförande uf lekstugor inom hvarje
by j>å statens bekostnad, hvarjänitc förslag
väcktes, men föll med 102 röster mot 99,
om 25 kronors böter fur den husbonde, som
väckte ain dräng eller pigu före klucknn
10 f. m.

På förstu riksdagen efter untugundet af
den allmänna rösträtten för kvinnor, be-
stämdes undcrlöjtnunternus löner till 4,000
kronor och beviljudes pensioner åt de »tu-
derunde, som kvurlegut vid universitetet
meru än 5 år. Det var det s. k. »nyuHti;
kärlekspurtiet» inom andra kummuren, som
genemdref deesu riksgugneligu reformer.

Hjonet Maja Lisa ville för »in del så-
lunda visst icke förneka, att den allmänna
rösträtten, så vidt hon ined sitt enda ögu
kunnat iukttugu, gjort mycket godt. Den
hude åt do burgna äuinhällsklussernu var-
nnt derus dyrbura rättighet utt sörja fur
stuts\erkets bestånd och kommunernas ut-
gifter, men eumtidigt rätt\isligen lättat dessa
sumhällBklugsers bördor genom utt friu dem
från det tungu uns var, som medföljde stats-
och kommunalförvaltningen, hvilket Maja
Lisa fann ridderligt gjordt, hälst det här-
skande tjänstcdrängspartict titun hy nbnr mö-
da har riksstyrelsen på siiiii breda axlar
Buint till- och ufsutte ministrar med sainini
ledighet suni mun okur ett pur oxur.

Aferi här kliude Muju Lisu sig på
skenbenet och göt en sinartfull tår på löre-
drugningsli»tun - mun hude stannat på
hallva vägen, man hade inte tugit steget
fullt ut. Furst hude mun inskränkt \ulr.1t-
ten och valbarheten till riksdagsmän till
dem som erlude muntulspengur eller, såsom
det gentilure hette: »skutt till stat och kom-
mun», hvilken frun lät som ont den dolt n.i-
gut unnat än sjuttifemöriiigur. Men den li-
herala, reformiilskande pressen och den fri-
sintiiidc delen uf nationen hade snart insett
det orimliga i utt för iiteblifvcn likvid nf
ungefär en lumpen krona beröfvu en fri
svensk medborgure rätten utt »leltugu i be-
stämmandet ölvcr budgeten» 100 millioner
kronor, och så hade det eni’.u vilkoret fur
åtnjutand» uf politioka rilftighotcr blifvit utt
medborgaren Hkulle »sig sjillf försörju".
Detta vur den sistu rest«» nf förru m-Uft»
pltitokrutisku tyranni, den sistu inskrAnknin-
gen i den verkligt allmilnna rösträtten, och
ett skri nf burin och sorg gick gi-noin alla
Sverges ädla futtiglms så länge den skam-
fläcken stode kvar i svensk grundlag.

Till ahvAcmle uf di-n fl.1rk«-H Iwilf uktu-
dc undcrHtudstugun; från ett flertal af rikets
fattighus samlats till ullmänt rusträttxtnötf i
Kornåkra luttigHtugu i dug. M«ja Lisu hud<*
ufgiivit den historiska redogörelse», livurom
hun uf bcHtyrclaan blifvit ombedd, oeh upp-
munade nu de församlade att skrida till val
uf ordförande.

Enhälligt ropade* pa Muju Lisa.

Msjft Lim undanbad sig; hon skulle jmt
nu brinn» kaffe till möteåbestyreUcn, men
föreslog i stallet det högt afettide hjonet,
träbente Petter Larsson, eom med ackla-
mation antogs.

Hjonet Larsson fattade med värdighet
den grytkrok, hvjlken var ämnad att tjänst-
göra såsom ordförundektubba, samt uttryckte
en blygsam förhoppning om att respektive
underatödstagare skulle erinra sig att de
hade landets ögon rigtade på sig samt där-
för vid förhandlingarne iakttaga den värdig»
hållning, man hade rätt att vänta nf en dv-
lik kår. *

Hjonet, fnllandesot^ptttienten Karlsson
framhöll det uppenbart förnuftsvidri»» »t«T
utt då politiska rättigheter voro medgifnit
idkare nf alla olika näringar, futtij/hjonen,
hvilku fingo sitt Hfsuppehällc uf alla andra
näringar tillsamman?, ensamma skulle vara
därifrån uteslutna. Bort med »strecket», det
streck, hvnwti den sanna friheten ho-
tade att strypas, det streck plutokratien
obarmhertigt spBnnt framför fattigstugorna*
trösklar!

Hjonet Pihl<ivbt ville endast erinra, hu-

som erfarenheten städse visat, huru klass-
intressena, yrkemfunden och privategoism
verkat hätiimunde på svenska riksdagens
rådslug samt huruledes t. ex. protektibni-
stenochfoäterlandsväuneuJönköpin^s-Tliam-
mon vid 1888 ån riksdag ville utt hela
svenska tackjflrnsindustrien skulle gå un-
iler, bura för utt glädja intressenterna i
Ilusi[vuruu. Dessa khissintressen, denna
krassa egoism måste mot ur betan, måste un-
danträngas från de salnr dar Svorpea ve
och väl ufgjordos nf »MJAnrvfOrbundetM och
»tjAnstcdrftngspnrtiet» i broderlig förening.
Hvilku voro väl mera fria från yrkesufund,
hos Imlka kunde mun vAl förutsattn en mera
lidelsefri uppfuttning nf lundets olika nä-
ringsgrenar, än just hus fattighjonen? Hjo-
n«t Pihlqyist skulle icke glöimna hr ordfö-
rnndciis förmaning att iakttaga en värdig
ton, men kunde inte undertrycka sin en-
skilda öfvertygulsi: ntt statsmakterna i dut
här landet egentligen hude ftnligt lite hut
i sej! (Hruvo!)

Ogifta Ännu Stinn ville föra mötet till
minnes, hurusom byråkratien och plutokra-
tien alltid på den naiva tid, da ännu det
unna, förtrvckta folket ville nöja sig barn
med »streckets sänkning», skrcko om utt
mun hus personer mud små ueh ovissu in-
komster snmt tvngnndf onnorgsr för ilfvi-n
det knnppuhte lifsuppehilllc, icke kunde för-
ntsflttn det intresse för, den sjillfstnndighft
i behandlingen uf alimiiiina ungel.1geiiheter.
som fordrades för politiska ifttti-rhctur. Ogifta
Anna Stinn ville nu bara vAndu detta öf-
vcrklussens kftrlckslusu argument mot den
Hjälf. 11 vilka voro meru oberoende nf kun-
juukttirför.tiidringur ueh skiftningar i n.1-
ringfllifvvt än futtighjonen? 11 vilkus inkom-
ster vuru Hftkrarv än understödstiijrarncs?
Hvilku kunde med mindre oro un dcsne se
morgondnguii un? Hvilku hude bättre tid
än fattighjonen att sfltta sig in i statens
kruf? Lufvuiidu nf inkomster frän nllu nft-
riitgur voro fattighjonet också på en Klump
lika intresserad! i alla iiSritigurM förkofrau.
Mun borde duck vara rimlig i sina anspråk
samt visu hofsamhet och moderation. Anna
Stina fordrade därför icke några politiska
företrädesrättigheter åt lundets iindemtödn-
tugurckir, ehuru sådunu visst icke kunde
unses c»befugude, utun ville nuju sig med
absolut likställighet mellim dem som gåfvo
och dem som mottugo fattighjälp.

Hjonet Lukas Jönsson fruktad», att om
mun ännu längre vägrnde futtighjnncn pci-
litiska rättigheter, skulle lundets öde Hiiurl
komma utt ufgörua af ett försvinnande fåtal
blund des-s innebyggare. Allu andra tift-
ringitr gingo tillbaka, antalet Hkouiakarc,
advokater, smeder och enarmade pianister
vure i ständigt uftugunde, under det futtig-
hjonskåren vure i ett anm.1rkningsv.1rdt sta-
digt stigande. Hude mun haft dun gnmlit
representutionsformesn kvar, kunde rikets
aktade hjon Bnart med fog gjort anspråk iiå
utt bilda ett femte ötånd. Och dem ville
mun nu utestänga från ullt inflytande på
lundets öden: (Ifrigu hämderop.)

K. il. spinnhiiHurbctcrsknn Xilln l’ftr«sun
erbjud sig utt efter önsknde reformen» ge-
nuiufurundc blifva df-t nvhildudc futtighjuiiH-
tmiiiets förstu rikKdugskviima, alldeiiHtiind
hun alltifrån sitt M-xtundc ar i-guut sig .u
»det allmrinmt lifvct.» Hon ville da i m.tn
af sinu krafter verka för federalion«fruur-
nus landsförvisning och mot polisens o«.’ii
lunta ofredande af värnlösa flickor, i-om j;.i
ut lite viil iiiidnuttstiil för att fa *ijf en smuhi
frisk luft.

Maja Lisa huitt; fatt kullet (.inligt oeh
ropade pa »prc»pusitiim».

Pihl<|vist ville frigöra ratliKtanl»in<<lilii-
tionen från det befurdrin^mi^bnik, som
p:i IMKIMalft s.i skarpt lifverklugwh"’ i
pressen. Lika uriltt som det vore att görti
gamlu nfduukudf riksdaysniiin rill jiontinfl
stare, gurdesmajurer till flfverstar i Jaiids
orten och infantcrikupteiier till sivilmini
Htrur, lika galet vure ilet v.il lift lugn en
hemmutisegure till fattigvanlsfiiresttiiMlure!
Ingu kraiiknnde orättvisor mot »IneLiiiftn
nen»: Kuminiinens st.irsfc HtiiliwtoilHliigiire
jjiilfskrifven ordförande i fattigvård-^
Htvrelnen! (Frenetinkt bilull.)

.Medboigariiinaii Anna Stina ville lut jfiii
tlerud röstskulu vid komniiitinlii Mft*» !lf
;rörumle. milutida, »tt hjon med fullt Ull
derhall skulle lut röst ratt för dubbelt o»

ngn fyrkur som hjon ined endast tilllfll
li<M iinilerstöil.

Just da Majn Lis» moliveindc hitli^itr
ilens oeh (elegrufverkets siinuiiuiiHla^ninjf
därmed ntt bada hehöfva relornier. bada
trfuiga till understöd af ulliniinninn.-dcl oeh
• * krflfva hvarje ömsint kristen* liiArtllttM
trurjAnili* fattigvården Iimpli

p
de te

j

inedlidiuide, hvurjflmt fg
gen kunde upptnga och pensione
IgniftjAniitfiiifln, som icke aKtats tmtlitfe
iiHlliiiifHkiiii neli Iwffinlinii, ju»t tia vakuuil’-
ig mr.| en liflig kilnsla af niWlvftiidiglwIi-n
ir f;l »Imrt strecket., i tl<t liftr lumlet
I lite sku vi, som /I en li\ l««»l och liuinun
iition, ilrn oms ful konsekveijMeriin, inte
Sy ur ti.

En liten gosse hade blifvit strängt uppläxad af
sin mor. som, slutligen skickade ut honom i träd-
garden att hämta ett ris, bvanned han skalle ägas.
Efter en stund återkom han och sade:

— Jag kunde icke hitta på något ris, mamma,
men bär är en sten son do kan kasta på mig.

— H«ad menar du’’

- Jag menar skilsmässan
Hau gick bort till fönstret och såg ut. Det
var bästa sättet att undvika bennce blick. Hon
följde honom.

— Jag bryr mig icke om att läsa det, Her-
bert. Jag ber dig blott Bäga mig. om du är fri.

Han måste evara, om hau ej ville såra henne.

— Ja! sade han med blicken ntåt gatan.

— Fri, *å att du kan gifta dig, om du vill?
fortfor hon.

Han svarade Ster ja, afren na med bortviindt
ansigte. Hon väntade litet, men han yttrade
iogenting vidare och vande «ig ej heller om.

Ett enda hopp både öfrerlefvat alla andra
illusioner Åfren det tillintetgjorde! nu.

— Jag skall söka faitts på något lämpligt
ställe vid kusten, dit vi kunna fara.

Med dessa ord gick bon långsamt till dörren,
men erinrade sig brefven och vände om igen.
Hon tog dem, stannade några ögonblick och
¦Sg mot fönstret. Folkbvimlet pä gatan tyck-
tes ännu fängsla hans uppmärksamhet. Hon
lemnade rummet.

T.

Sid liste igen dörren till sin sängkammare
oeb tog af sig promenaddräkten. Hur lått den
än nr, hö» hon på att kvåfva* deri. Hon
kände icke ens tak halsbandet. Het hindrade
henne att andas fritt, tjekte bon. HjerUt fiw»
ingen lättnad i tlr«r, förkänslan af, bråd tom

Ktt bref. bifogadt testamentet, besvarar denna
fråga. Det är en myr ket sorglig historia, som, nå
grund af hennes onnkan. hittills hållit» hemli?
%r mig.

Min mor hade haft en vnare »ititer, hvilken var
familjen* akönhet, beundrad och älskad af alla,
»om kände henne. Jag vill icke göra detta långs
bref ännu längre genom att berätta hela henne»
sorgliga saga. Den är ett upprepande af, hvad som
så ofta händt andra unga flickor, hon älskade orh
var allt för tillitsfull, hon blef bedragen orh of-
vergifven. Ensam och värnlöx i ett främmande
land, med förspildt rykte och allt hopp om lycka
Hlocknadt, sökte hon dränka sig. Detta hände i
Frankrike. En god kvinna — en barmhertigheto-
syster — var händelsevis i närheten och räddade
henne. Hon tog vård om den olyckliga och sökte
förmå henne att återvända till sin familj. Men
flickstackarn kunde ej glömma, att hon vanäratden
och ville på inga vilkor höra talas derom Barm-
hertighetssystern vann hennes förtroende. En till-
flyktsort, der hon kunde dölja sig för verlden orh
inviga återstoden af sitt lif åt religiösa fwtofnin-
gar, var hennes enda åtrå. Detta mål nåddes dcr-
igenom, att hon upptogs i ett franskt nunneklo-
ster af ofvannämda orden. Der fann hon frid,
der tillbragte hon sitt lif bland fromma systrar,
och der fann hon en Ingn, ja till och med lyrk-
lig död

Da förstår nu, hnr min mor kom i förbindel**»
med nunnorna, och jag behöfver väl knappt upp-
lysa dig om hennes bevekelsegrunder, då hon un-
der sin sista sjukdom förmådde min far att ge det
omtalade löftet.

Han föreslog genast, att egendomen skulle testa’
menteras såsom gåfva till beSedictinrrna. Minrnor
tackade honom, men ville det icke för min skull,
hon tyckte, att jag åtminstone borde ha valuta för
huset, da jag e/finge behålla det.

Således har jag, som redan förut var rik, fått
denna penninpsnrarna på köpet Den står kvar hon
wio baakir

Det naita, hon to^ fram ur punken, mr l»«/r<-
orh ekrifvet med »tmlig InirirUtil. Hon «ä« pA
underakriften och la«t« immunt Hcrmydrrk

Dot föreföll bciinr aorn om liun nlKou *(>t<t(
hört detta namn, mt-n lion kunde ej ••rinra «)(;,
när eller hvar.

Hrufvct lydde-

.Käre Itodnuh’

\>k ditt Mkrpn Mitvit f«.nlro,t tår ja« tillfall»-
att anrm <;n Kftiijf »krlfta i»l Ak I f«rra »iwf*ji
underrdtta.lc ja» <ll« om rnin farit dfi.l Ha *ar dft
alMrlea ofArbpmlfl pft «»• handeliie, boiii Hfidaii d<-«N
inträffat V&nu iMgMHifnvnMkniiw’ Vårtmral»
Iiuh i SandvBcal, dir vi iind«r Hkoltiilrn tllHiraK^
ni inAiijf» lyrklW Urlv<Uii<tii tillHamrr.anx år nu-

tl’il( ouilt att lioni <l«ttu

ånga fy
a såldt.

Det Hkall helt v!»h1 «6r» di« nuilt att liora di-tu
och du blir no« Irkc litft hfwnwtkvl, ri«r jaif nu-
ucr div, att det ar förvandlade Ull ett hbmUr K-t
fnat-hka. nunnor af hcricdlrtincrordcn

Ja» tyrker ml« w dia lyfta dina «tora. »nr»
Osiou frän liMW^Tttf fänli^ fttt wviira pAf Hit ftlli-

iia.rnnta.nu rriÅtif* vara Til fflVHtHiklitlon OlyvUlifft-

2!Z7,t allt for »nt KorrthDlnaro by «krt«
m«d BBledning af vn hvntitmuuhv t min far» tc-
»tarnrntf. »irh dfniift ImUmmplM var tn f)lj<l *f
ett WU; mm han for måns» ar M«dan »fifvii

rn|"ådé"du orh j«« »oro niwki-t nni». ils hon’loff.
men ftrmodltaMi k»"""fr du ando. b Ihåg. »It him
tlllh/irdc hi UnUA»U familj «rh »J«’lf v»r kaU,llb

Handywal War* var hmnn tllllifirlfftifti Un ut-
Kiorilft «»n del af hrnnp» hmtffUlwh nldillrillllfnl »
rain far, for dr-n hAodriv ln«Pti dotter Af«rrl«fi r
hcfiftft Jag ar Aen» enda Imrn, oih »åli-dc»kuttde

in förfoaa r,fv«-r ronidnmmi <lt*r hfhflg lim»

t \m%t\ han.

skiiilr kviiiina. f»W« »"¦«»« mnl t***. Ktt al
fonstrc» stod öppet, bon ryckte upp »fveii drt
andra for nit få luft. Svalkan gjorde henne
godt, och sft snart hon berntat sig litet. riim<!«
hon på »ppHMemkmi orh Ul wn en af (|«k«ns
tidningar, lika mycket hvilkci», blott him finKe
den så furt tom möjligt.

Hon »ar otllig itt få !*•¦, »<v«d han last.

Når hon grnomgått fnltegÄriK»förliinidlui««riH’
Uhn början till ¦lut. »ful «•» en.hi eniklhllirt
lifligt for heiiri.- Det v»r il«Hi»ren. nU«l«nilr
om Hl ra l.inlry.

Hvilkri» grym Mr« htl-lv j«. •"<’ «» «’,*«••
enar den kommit fr«m offentligt m»t .!"••
ådelinoiHga vftninnan, dm tr«f»»l« m««*n, <l0ii
uppofTrBfide mod-rn’ Orl, hvnrff.r l»«.l^ bon
drabbat* »f ilrnP Jo. il«ff»r »« I""’ ••’’* *m
{Ar villig »tt förlåt» ilni usla vBfrlir, >..w U
git mannens fcirlib ifrÄn b«i«.- «»’’• «r»U»l«l«»
så många vÄnsk«p»».ev,, m-«l *’» •••’»••i» "*«*
•amlict .

Hid föll pft ku* oH. .f.kfp I««"<J* "’» "i" ’
mörkret till vÄglfidnlna tat sill bi*jlli»|«»

l,,n,,« den lyek»,
Ho.. l,«,l. så

t***?

wstam»nröfverlmn
d«t «ålda bu»pt, m*n j

h*äl*n4hur kom det nl«
löfte o» f*r**IJnloBe»i’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:48:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sundtidn/1888/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free