Sundsvalls Tidning / Årgång 1888 / 182 Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Intressenterna i Nacksa kommun
sammanträda å undertecknnds kontor till ordinarie
bolagstämma Måndagen den 30 April, kl. 5
e. m. Bland ärendensaom förekomma nämnes en
af intressenterna framstäld fråga om ett mindre
jordbyte, och får påminna om reglementets 4 §
som bestämmer att de frånvarande få åtnöja sig
med de närvarandes beslut.

Ang. Hammarberg.
(1358) Ombudsman.

—
VICTOR SVENSSON

TRÄVARU-AGENT

Trädgårdsgatan 17.

Telefonnummer 242.         (1357)

—

För en 16 à 17 års yngling, som är skrif- ooh
räknekunnig samt har föräldravård i staden,
finnes plats hos H. Rönström.

—

Pantsedeln M 10422, utfärdad af E. W. Cohn,
är förkommen och varder härmed dödad.
(1352)

—

Ett låd- & hyllfack

jemto disk önskas köpa. Svar till »S. & M.»
Sundsvalls Tidnings kontor.

—

Kaffe
till nedsatta priser hos
(1353)        B O. BOSTRÖM.

—

Svart och hvit analyserad

Prima Utsädes-Hafre

(1356)         hos Aug. Sundberg.

—

Svensk prima analyserad Timotej,

Rysk " d:o

Svensk " Rödklöfver,

Tysk " d:o

Svensk " Alsike,

Tysk " d:o

inväntas å öppet vatten hos

(1354)        Aug. Sundberg.

—

Verkligt äkta Cagliari-salt

från fartyg hos

(1355)        Aug. Sundberg.

_______________________


1888 Års Riksdag.

Rösträttsfrågan i Andra kammaren.

                Forts. fr. föreg. n:r.

Hr Rydin frågade hvar detta oerhörda intresse
för denna reform finge sitt uttryck. Ingenstädes.
Talaren genomgick kritiskt de olika motionerna
och uppvisade hvad han ansåg för oegentligt i hvar
och en af dem. När nu intet gemensamt intresse
funnits, så att motionärerna sammanfattat sina
yrkanden i en motion, fans vill intet skal för
konstitutionsutskottet att komma fram med något
sådant förslag. Vill man en reform, då bör man
stryka census och yrka på allmän rosträtt, men
det har inte ens hr Gumælius gjort, och han har
inte ens, med det intresse han en längre tid hyst
för svenska folket, väckt någon egen rösträttsmotion.

800-kronors-streckct är ej nå nägot sätt afskräckande.
De som af egen drift äro allmänt intresserade
måste ha denna inkomst, annars äro de en
lekboll i andras händer. Icke kan väl intresset
vara så stort, när så många häfta for oguldna
utskylder.

Öfver allt i andra länder fins det något slags
census, och detta är icke alls att ta pänningen till
måttstock för medborgarvärdet, utan att ge ett
allmänt uttryck för en viss medborgerlig ställning.
Någon annan värdemätare än pänningen är härvid
icke möjlig. I de flesta länder är strecket lika
högt som eller högre än hos oss, t. ex. i Norge,
Holland och Belgien; i Danmark fins visserligen
icke något, men valrätten inträder först vid 30 år.
Man kan icke naket taga personlighetsprinsipen
till grund, och bör ej anse det reaktionärt att
behålla det nuvarande, ty genom pänningvärdets fall
utsträckes rösträtten allt mer och mer. (Hrr De
Laval och F. M. Lund från Stockholm, Larsson
från Upsala och Persson i Norrsund instämde).

Hr Nyström från Stockholm ville gerna medge
att människovärdet i grunden vore den enda fullt
dugliga måttstocken för medborgerliga rättigheter,
om nämligen det fans en duglig apparat att
bestämma detta. I brist på en sådan måste man
hålla sig tiil mindre fullkomliga, men mera
praktiska bestämningar. Talaren ville icke uppehålla
sig vid det egendomliga sambandet mellan
allmän rösträtt och yrkespolitici, icke heller kasta
någon blick på hur systemet arbetat i andra
länder, så upptagen hade han blifvit af hr Gumælii
på sak gående och värdefulla utredning. När den
talaren fick ordet, såg han något rödt som lyste
i mörkret, och bland alla hans egyptiska
fornminnen fann han också en balsamerad radikal
öfvertygelse, utmärkt väl bibehållen. Hans anförande
visade för öfrigt, att bland annat, som hr Gumælius
inte förstår, är äfven egyptiska antikviteter.
Blott en sak var klar, att han ville att hans
motståndare skulle dräpas, men till den grad höll han
färgen, att han icke unnade oss att dränkas i
något annat haf än det röda. (Mycken munterhet
under hela anförandet)

Hr Norén hade själf varit kroppsarbetare och
haft 37 öre i veckan, men sträfvat så att nu stode
han här. Hade intet yrkande.

Hr. C. A. Andersson hade många gånger förut
framhållit arbetarnes rättigheter, men icke heller
stuckit under stol med däras skyldigheter, men ju
större fordringar som komme frän de djupa leden
dess större vore motståndet från konstitutionsutskottet
och Andra kammaren. Talaren utvecklade
förhållandena i andra länder och frågade om icke
svenska folket besitter lika mycket intelligens,
sans och klokhet som t.ex. spanjorer. Den svenske
arbetarebn skulle ej missbruka en rätt, som
lades i hans hand — jag menar ej den längst gående rätten.
Yrkade bifall till Hr Ericksons förslag.

Hr Gumælius replikerade de anfalla som riktats mot honom,
och frågade om hela vårt nuvarande
representationsskick vore något annat än en
dans kring guldkalfven. Det gamla systemet bragte
dock frågan därhän, att riksdagen enades om en
skrifvelse för att få frågan statistiskt utredd och
att det gafs ett halft löfte att ett förslag i ämnet
skulle komma ofvanefter. Jag erkänner icke att
fältropet: Sverge åt svenskarne är liktydigt med:
åt svenska folket, det betyder tvärtom: Sverge åt
ett privilegieradt fåtal svenskar. Vi sitta här
allesammans på grund af förmögenhetens faktiska
privilegium skrifva sådan om det finns god vilja.
Slutade med att som lämpligaste opinionsyttring
för utsträckt rösträtt yrka återremiss.

Vise talmannen Sven Nilsson i Efveröd
tillrättavisade först kyrkoherden Redelius för hans antydan
om popularitetsjagt; det vore ett illa valdt ord
i synnerhet från "honom, och det går inte att på det
viset med stora ord kväsa en sådan fråga. Tal.
hade under hela sin riksdagsmannabana varit för
en nedsättning, ty den som betelade skatt borde
också ha rätt att deltaga i valen. Hr Rydin hade
sagt att antingen skulle man ta bort all census
eller också låta det vara som det är. Ja, så tala
de, som ingenting vilja göra. Jag för min del
vill ej vi skola öfergå till allmän rösträtt, det vore
ett för stort steg, men ett varsamt steg framåt vill
jag vi skola taga. Tal. beklagade att ej Andra
kammarens ledamöter i utskottet framstält något
gemensamt förslag, som man kunnat enas om, och
slutade med att föreslå sänkning för fastighet till
hälften, 500 kr., för arrende till 3,000 och för
inkomst till 500 kr. (Hrr Hansson i Solberga
Björkman, Göransson, Andersson i i Hasselbol
Andersson i Nöbelöf, Jansson i Krakered,
Nilsson i Skärhus, Peterson i Brystorp, Bengtsson
i Gullåkra, Broomé, Truedsson, Jonsson i Thorsberg
Larsson i Berga instämde).

Hr Widström från Stockholm: Hvad har händt
sedan frågan sist var före? har här frågats.
Jo, vi ha fått utredningen och kunna bedöma verkan
af en ändring. Utskottet vill visst icke något
reaktionärt, blott att skola vara stilla vid hvad vi
hafva. Censussiffran förnekar alls icke de nedanför
ståendes människovärde, bara de äro tillräckligt
själfständiga. Dessa personer ha i allmänhet så inskränkt
verksamhetsområde, arr de ej från sin tränga värld se
ut till de allmänna frågorna, och när de det göra, torde
det, som är kändt är, oftast bero på bearbetnig af
andra. Hvarken tullen eller bränvinsskatten afser
att betunga arbetarklassen; den senare afser tvärt
om att minska tillfällena att supa och den förra
bör komma att sätta arbetaren i tillfälle både att
betala sina ökade lefnadskostnader och att komma
upp till 800 kr. England och Fraankrike, särskildt
England, stå som varnande exempel på ett folkvälde,
hvilket vi böra akta oss för. Den enda
ändring, som vore af verklig betydelse, skulle
700-kronsors-streck. Yrkade bifall till utskottets
hemställan.

Hr Arhusiander kunde ej dela farhågorna för
rösträttens utsträckning, utan yrkade bifall till vise
talmannens förslag. (Hr Huss instämde).

Hr Carl Ifvarson hade kommit i beröring med
många arbetare, hvilka han funnit mera själfståndiga
och hemma i allmänna frågo än mången af
den burgna klassen. Han vore icke rädd för
arbetarne, och det vore ej farligt att släppa efter
något. Själfständiga och osjälfständiga personer
finnas inom alla samhällsklasser; en embetsman
eller en skuldsatt jordbrukare vore visst icke i en
bättre belägenhet i detta fall än en arbetare. Tids
omständigheterna äro sådana att ett litet steg nu
vore på sin plats; däremot icke klokt. Då nu endast
en opinionsyttring kan ske, vore därtill en återremiss
lämpligast. (Hrr Stockenberg, Lundberg, Lillienberg, Håkansson,
Collander och Waldenström från Gefle instämde).

Hr C. A. Andersson förenade sig mod vise
talmannens yrkande.

Hr Björck från Stockholm: I första rummet
beklagar jag konstitutionsutskottets utlåtande. Jag
hadr tänkt att då man, som sitta där, skullle
ha mera öppen blick för tidens kraf, men det blef
tvärt om. Jag hoppas att en kommande riksdag
måtte invälja andra män i detta utskott. Om
utskottet hade sagt att arbetarne voro hvarken
sammhällsnyttigga eller aktningshvärda, skulle de haft rätt
i sin slutsats, men då de sagt som de sagt vet jag
för min del icko på hvllken grund de neka obs
allmän rösträtt. För mig tycks det att rösträtten
bör vara on medfödd sak, da man nått myndiga ålder.
Jag förstår inte det här, fastan Jag fått litet
upplysningar af profossor Rydin, men mig tycks
helt enkelt att de ha varit rädda i utskottet för
att arbetaren skulle få något att säga. De som
hålla på den nya ordningen göra nu presist som de andra:
de vilja ha mycket, men inte ge arbetaren något.
Jag hade tänkt helt aunorluuda om den nuvarande riksdagen
och dess sammansättning men dock visar sig vara ungefär likadant.
Jag har aldrig begärt att få veta hvilka
yrken som de nya skullo ha, utan bara att hvarje
välfrejdad man skulle ha rösträtt.
Emmellertid nedlägger jag nu min motion och förenar mig med hr Andersson.

Sedan hr Schöning instämt med vise talmannen
erhölls ordet af

hr Fosser: Hvad har händt sedan sist? Jo frågan
har genom utredningen kommit i ett helt annat
skede. Och dässutom har rikstdagen höjt
existensminimum. Och nu först ha vi en erfarenhet
af hur vår § 14 1 riksdagsordningen verkar i stor-
mina tider, och den visar att redan nu arbetare-
befolkningen har ett rätt betydligt och aktnings-
värdt inflytande på valen. Det ar således alls ej
underligt om nu kammaren kommer till ett annat
slut, och för min del anser jag af full och ärlig
öfvortygelso att det för uärvaruudo hvarkou är ud-
digt eller nyttigt för vårt land att sänka strecket.
Talaren genomgick därpå förhållandena i on dol
andra länder oeh fann ntt ilero med oss jämför-
liga lauder Icke ha utstracktare valratt un vi och
att Första kammaren dnr Ur vida mer konscrvutiu
sammansatt. Vi ha i själfva verket ett gauaka
Idogt gånget demokratiskt statsskick, Första kam-
maren utgår hos oss från hela folket och vi stå
ugalunda efter flertalet andra länder. Detta jämt o
konstitutionsutskottets utredning bostumdo talaren
att rosta för afslag na Bamtliga motioner.

Sedan hr Jansson i Carlshed yrkat bifall till ut-
skottets hemställan och Stormats M. Olsson åter-
remiss förklarades kl.4 diskussionen afBlutad.

Frågan afgjordes genom dubbla voterin-
gar. I den första segrude yrknndet på åter-
remiss med 101 röster mot 95, som nfgåf-
vos för hr Anderssons i Högkil motion. 1
hufvudvoteringon biföll kammnreu utskot-
tets hemställan om afslug på hvurje utvidg-
ning med 109 röster mot 88, som afgåfvos
för återremiss.

Mot detta beslut afgåfvos en mängd ro-
lervationer; blund reservunterna märktes
vise talmunnen, hrr Johansson i Noraskog,
Carl Ifvarson, Lyttkens, Folke Anderson
m. fl. Hr Gumælius tillade till sin reserva-
att utgången af denna votering i denna
kammare bäst visade om denna ssk stod
i något sambund med systemförändringen.

Den af regeringen föreslugna telefonskat-
ten hade uf bevillningsutskottet ufstyrkts:

I Första kammaren uppträdde mot tele-
fonskutten hr Ölander med följande anfö-
rande:

Jag har icke begärt ordet för att yrka afslag å
utskottets hemställan eller göra några anmärkningar
mot det af utskottet afgifna betänkandet, i
hvilket jag tvärtom för min del lifligt instämmer; men
då jag från åtskilliga
telefonaktiebolag erhållit skriftlig upmaning att
verka för afslag å k. m:ts i ämnet afgifna propo-
sition, anser jag det för min pligt att i korthet
antyda de skaf, på hvilka berörda begäran grundar
sig. I sådant afseende anföra abonnenterna, att en
dylik skatt, skulle vara i hög grad orättvis, Båsom
drabbande blott dem, hvilka tillhöra enskilda tele-
fonanläggningar, och ej abonnenter hos k. telegraf-
verket; »att den vidare skulle betunga icke blott
em, som måhända utau svårighet kunna bära
denna ökning i sina skatter, utan jämväl och till
största delen smärre köpmäu och handtverkare, för
hvilkas affärer telefonen blifvit ett nödvändigt be-
hof, men som icke tåla en ytterligare höjning i de
redan förut skärpta skatterna; samt slutligen, att,
idt petitionärerna kuude finna, berörde utväg

— vore lämplig att förbättra telegrafverkets
affärer».

För egen del vill jag, på samma gång jag instämmer
i dessa skäl, (lurtill lägga ett, hvilket för
mig utgör själfva hufvudskälot, hvarför den k. pro-
positionen icke bör vinna bifall, och det är att, så-
vidt jag förstår, det ingalunda kan anses vara be-
visadt, att telefonväsendet verkligen är orsaken till

isadt, att telefonväsendet verkligen är orsak
en uppgifna minskningen i den inrikes tclegram-
räxlinen oh den däraf föranledda minskningen
i telegrafverkets inkomster. Telefonanlägguiugarne
hafva hittills, d. v. s. just nnder den tid nämda
iki k hfdkli hållit i

en uppgifna minskningen i den inrikes tcleg
räxlingen och den däraf föranledda minskn
telegrafverkets inkomster. Telefonanläi
f hittill d s jt ndr d

minskning uppkommit, hufvudsakligen hållit sig
inom städerna och dessutom sammanbundit med
få undantag endast sådana orter, mellan hvilka
telegrafförbindelsen icke egt rum.

Det kanske mest utbredda telefonnät i Sverge.
nämligen det i Sundsvall, hvilket utom sina för-
greningar till stadens alla delar äfven förbinder
med hvarandra ortens nästan alla sågverk, berör
därunder blott en enda ort med telegraf, nämligen

Efter hvad en föregående talare här uppgifvit,
skulle telegramväxlingen där också hafva aftagit.
Detta må vara sant, men jag undrar, om icke
denna förlust mångdubbelt uppväges af den ök-
ning i telegramväxlingen, som just till följd af
dessa telefonanläggmngar synes mig böra hafva
uppstått vid telegrafstationen i själfva Sundsvall.

Jag antager, — ehuru jag därom icke eger nå-
gon säker kännedom - att förhållandena väl i
allmänhet äro lika på andra orter, så att telefon-
trådarne i regeln, utom förgreningarae inom stä-
derna, förbinda en telegrafort med sådana platser,
där telegraf saknas och därigenom betydligt öka
telegramväxlingen på telegraforten, hvarigenom åter
den förlust, telegrafverket möjligen kan lida genom
att en eller annan telefontråd blifvit dragen
mellan tvenne telegraforter, bör blifva fullkomligt
ersatt. Telegrafstyrelsen har ju själf i skrifvelse till k.
M:t af, jag vill minnas, den 27 maj 1881 erkänt
telefponväsendets välgörande inflytande på telegrafverksamheten,
i det styrelsen i berörda skrifvelse
anhållit om bemyndigande att för den telegrafiska
samfärdselns underlättande få upprätta telefonled-
ningar. Telegrafstyrelsen sjnes mig sålunda böra
vara den sista att se orsaken till telegramväxlingens
aftagande i telefonnätets utvidgning, åtmin-
stone så länge detsamma såsom hittills inskänker
sig till att hufvudsakligen förmedla samfärdseln
med orter, dit telegrafisk förbindelse icke eger rum.
Det finnes ju så många andra omständigheter, som
man med mera skäl skulle kunna tillägga ett skad-
ligt inflytande på telegramväxlingen. Vi lefva ju
under så kallade dåliga tider. Industrien för ett
tynande lif. Handtverkerier och fabriker kämpa
med rådande dåliga konjunkturer. Handeln är
ringa, affärsverksamheten likaså. Skall icke allt
detta hämmande inverka på den telegrafiska sam-
färdseln, som väl mest tages i anspråk, då handel
och näringar blomstra och ett friskt lif pulserar i
industriens alla grenar? Jag tror att, om man ta-
ger alla dessa omständigheter i skärskådande! man
3är skall finna den rätta orsaken till minskningen
te egrafverkets inkomster. Åtminstone kan jag
i hvilket fall som hälst, med afseende på hvad jag
nu anfört, icke anse det vara bevisadt eller ens
gjordt sannolikt att utskottets dåliga
ställning är en följd af telefonväsendet.

Med anledning häraf, och på grund i öfritrt af
de skäl utskottet anfort, yrkar jag bifall till utskottets hesmtällan.

Med hr Ölander instämde hr Örwall
Utskottets hemställan bifölls i denna kam-
are utan votering.

— Statsutskottet, som i afgifvet utlåtande
med anledning af de vid innevarande riks-
dag framstälda förslag om nedsättning i
grundskatterna och lindring i rustnings- och
rotenngsbesvären hemstält, att riksdagen
för närvarande icke må vidtaga någon åt-
gärd i berörda syfte, har i detta ämne
hufvudsakligen anfört följande:

»Då nu dessa frågor genom förenämda
motioner ånyo gjorts till föremål för ut-
skottets behandling, får utskottet till en
början erinra, att, ehuruväl med anledning
af beslut, som vid innevarande riksdan fat-
tats, det torde kunna antagas, att statsin-
komsterna skola komma att ej oväsentligt
stiga, denna ökning i inkomster dock ännu
icke lärer kunna med någon säkerhet be-
räknas, hvadan det synes vara för tidigt
att med anledning af de väntade högre stats-
inkomsterna redan nu besluta ginomgri-
pande nedsättningar i andra för Statsutgif-
ternas bestridande hittills med visshet på-
räknade inkomster. Redan häri serutskot
tet en betänklighet mot att nu föreslå yt-
terligare afskrifning af grundskatterna och
aaremot svarande lindring i rustnings- och
roteringsbesyären. Men då riksdagen år
1885 beslutit en nedsättning med 30 pro-
cent i de på viss jord hvilande grundskat-

terna och jamvftl beredde rust- ooh rote-
hållore en motsvarande lindring i däras be-
svär, har riksdagen utan tvifvol ej ftfeett
en tillfällig åtgärd utan velat taga första
steget å den skattereformernas vftg, som
slutligen leder till ifrågavarande skattebör-
dors fullständiga upphörande. Om nu, så-
som n&mts, antagas kan, att statsinkom-
sterna komma att ej obetydligt Btiga, sy-
nes tiden snart vara inne för uttagande af
Ännu ett steg på skattelindringarnas vag.
K. m:t lärer ej heller längre an hvad oro-
sorgen om statens finansiella ställning ound-
gängligen krftfver, dröja att framlägga för-
slug i sådant syfto. . På grund häraf, och
då Afven andra frågor torde böra samti-
digt med dessa skatteufskrifningar tagas i
öfvervägnndo, anser sig utskottet för när-
varande ioke böra föreslå riksdagen, att
med anledning af de nu föreliggande för-
slagen futta beslut om ytterligare afskrif-
ning af grundakattorna ooh motsvarande
lindring i rustnings- ooh rotoringsbesväron».
I särskilda utfåtnndon har utskottet vi-
dare homstnlt om afslag å J. Anderssons i
Tonhult motion om efterskänkande af vissa
å s. k. utjordar hvilande skatter samt A.
P. Linds motion om tillskott från statsver-
ket till rust- ooh rotehållatos löga vid an-
skaffande af ny soldat m. m.

— Andra kammarens tillfälliga utskott
hur tillstyrkt bifall till Danielssons motion
om upphörande af Post- och Inrikes Tid-
ningar samt upprättande af en stutstidning;
nettovinsten af denna skulle tillfalla Sven-
ska Akademien så länge Akademien arbe-
tar på nya ordboken.

— Regeringspropositionen om de kung-
liga teatrarna föreslår ombygnad af ope-
rnn enligt professor Jacobsons förslug ooh
begltres därför 800,000 kronors lån från
statskontoret, att förräntas med hyror af
nya lokaler. En summa nf 129,000 kr. be-
gäres för att betacka bristen under åren
1883—1888.

— Lagutskottet hur nfstyrkt hr P. Lars-
sons motion angående ändring i grunderna
för den kommunala rösträtten på landet,
ufseendo begränsning uf dousumma. Re-
servation nf hrr Lillienberg, Smedberg, A.
P. Lind, A. Nilsson, C. Persson, P. Pohrs-
son, Wendt och Stockman.

Däremot har utskottet föreslagit särskilda
framställningar till k. m:t om sådana än-
dringar i förordningen om kommunulsty-
rclse på landet, att dels den, som inom en
kommun eger eller brukar fust egendom,
må, sedan han egendomen tilltrildt och ef-
ter skedd anmälan, införus i kommunens
röstlängd och utöfva rösträtt för dot egen-
domen påförda fyrktul, och dels att, där
landtbo eller urreudator saknar tillgång till
behöriga kommunalutskylders gäldande,
jordeguren eller boställsinnehafvaren skall
vara pligtig betala samma utskylder.

Vidare har utskottet tillstyrkt hr J. A.
Johanssons motion att vid beslut öfver så-
dana ärenden, som röra vissa besvär, så-
som bygnudsskyldighet o. d., röstvärdet
skall beräknas efter samma grund, som för
deltagaude i besvären är studgud, samt
framlägga förslag till författningsändring i
öfverensstämtnelse därmed.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>