Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket klandrade Norges-tal I Kristiania,
midt under brinnande vetostrid — och flera
år innan spannmållstullar och
mellanrikslagsfrågor grumlade de politiska begreppen.
Svenska kvinnoföreningen, som
arbetar för att genom insamlandet af frivilliga
bidrag i sin mån medverka till påskyndandet
af fästningen Karlsborgs fullbordan, har
under det gångna året, det femte af
föreningens verksamhet, haft i inkomster kr.
4,679.48, medan utgifterna uppgått till kr.
388.02. Behållningen vid 1887 års början. kr. 19,672.12,
hvadan föreningens tillgångar vid samma
års slut utgjorde 24,351.60.
Listigt smuggleriförsök. Otaliga
exempel föreligga på smugglares list och
uppfinningsrikhet, när det gäller att kringgå
lag och författningar. Se här ett nytt,
meddelat från den polska fariksstaden Lodz.
Ett parti speglar, adresseradt till en
affärsfirma i nämda stad, anlände för några
dagar sedan från utlandet till gränsstationen
Granitsa. Då de ryska tulltjänstemännen
därstädes mottogo sändningen, råkade en
af dem tappa en spegel, så att glaset
sönderslogs. Till allas förvåning fann man nu,
att tomrummet mellan glaset och bakre
spegelväggen var fyldt med äkta
brüsselspetsar. Vid närmare undersökning befans det,
att även de öfriga speglarne voro försedda
med samma dyrbara fyllning.
Brist å tjänstfolk börjar nu göra sig
märkbart gällande, skrifves till Smål.-P:n
från Konga. Lönerna hafva betydligt
stegrats och många söka undvika att lita
tjänstehjon till, genom att arbeta själfva så långt
krafterna räcka, samt med biträde af hustru
och barn.
I beslag tog stadsfiskalen i Ystad i
tisdags bundtmakaren O. H. Ziemanns
varulager, värdt omkring 1,500 kr., med
anledning däraf att han ställts under åtal för
olaga handel och enär han ej är svensk
medborgare.
„Det nya systemet“. Vid Lindesnäs
bruk, som eges af St. Kopparbergs
bergslag, hafva samtliga arbetare uppsagts från
sina kontrakt, icke för att, såsom man på
grund af protektionisternas runda löften haft
anledning att vänta, få ökning i
arbetslönen, utan för att åstadkomma sänkning.
Smederna se framtiden an med beklämdt
hjärta, hvilket icke är att undra på, då man
betänker, att arbetspriset förut var
tillräckligt lågt för nätt och jämt en knapp
bergning. De trösta sig dock med, säger en
brefskrifvare till Dalarnes Allehanda, att det
i fråga om beskaffenheten och
myckenheten af deras arbete icke efter
arbetsprisnedsättningen kommer att ställas så höga
fordringar på dem, en lindring äfven det,
som icke är att förakta.
Linköping åt
Linköpings-skomakarne. Linköpings skomakerifackförening
hade i förra veckan ett allmänt möte,
hvarvid åter skadligheten af torghandel med
skodon var ämnet för diskussionen.
Afsigten var att väcka en opinion bland
skomakarne i staden mot nämda handel, hvilken
sedan skall göras till föremål för en petition
till stadsfullmäktige. Sedan flera talare
uppträdt, hvilka samtliga, utom en, uttalade
sitt ogillande af dylik handel med skodon
för andra orter såsom skadlig för yrkets
utveckling m. m., beslöts tillsättandet af
ännu en komité, bestående af 9 personer,
som skulle i skilda delar af staden samla
underskrifter å petitionslistorna, å hvilka de
vid mötet närvarande tecknade sig.
Genom köld och nöd. En kall
vinterdag i medio af januari månad detta år
begaf sig arbetskarlen Anders Bengtsson,
60 år gammal, från sitt omkring 10 mil från
Vexjö belägna hem för att söka arbete. I
den bistra kölden, som vissa dagar uppgick
ända till 38 grader, vandrade han så från
bygd till bygd utan att finna arbete.
Sådant kunde icke ens fås mot bara föda och
husrum. När han ändtligen i februari
anlände till Leksand, färdens mål, voro hans
fötter i brist på beklädnad förfrusna. Nu
intogs han på lasarettet, där tårna
amputerades. Någorlunda återstäld begaf han sig
till Upsala, men där måste han åter
intagas på lasarettet, hvarifrån han för några
dagar sedan utskrefs som obotligt sjuk. Han
erhöll en biljett till Järfva station, hvarifrån
den gamle släpade sig fram till Stockholm.
Den 9 d:s intogs ändtligen den olycklige på
Allmänna försörjningsinrättningens
sjukafdelning.
Sedlighet och religion. Ett högst
egendomligt bidrag till historien om
sambandet mellan verklig eller föregifven
religiös tro och sedlighet har nyligen, skrifver
Ner. Alleh., lemnats af en dansk prestman,
fängelsepredikanten Häfström, som utgifvit
en bok »Om sedlighetsförhållandena hos det
danska folket, isynnerhet bondeståndet och
allmogen».
Författaren, som samlat upplysningar från
hela landet, kommer i allmänhet till det
bedröfliga resultat, att öfver 10 prosent af de
barn, som årligen födas i Danmark, äro af
s. k. oäkta börd. På sina ställen är
prosenttalet högre; i enstaka fall ända till 30
prosent.
Man skulle vilja tro, att folk, som
specielt lägga an på att uppträda som mera
troende än andra, också i sedligt afseende
läte sina gerningar bära vittne om renare
sedliga begrepp. Tyvärr synes det icke vara
förhållandet, åtminstone icke i Danmark.
»Jag har oupphörligt», säger pastorn,
»påträffat personer, som begått grofva
sedlighetsförbrytelser, men icke för ty förklara
sig för »heliga» och hos hvilka alls icke är
tal om ånger och omvändelse».
Som ett särskildt, rent af förfärande
exempel på slik slöhet i det sedliga berättar han,
huruledes en troende moder, när dottern,
som lefvat i blodskam med sin egen far, dog
i barnsäng, skref om dödsfallet i följande
uttryck: »Hon gick till det bättre, eviga,
ljusa hem, där all saknad och längtan
stillas, där allt som en människosjäl här nere
kunnat skymta och hoppas skall stå för oss
i förklarad glans, skönare och fullkomligare
än vi någonsin kunnat ana. Det är genom
tron, som vi kunna mogna för det stora
målet, evighetsmålet, som Vår Herre satt för
oss alla.»
»Märkvärdigt har det förefallit mig»,
säger vidare pastor Hafström, »att de
egentliga sedlighetsbrotten icke sällan begåtts af
personer, som förklarat sig tillhöra den inre
missionen, då jag däremot i straffanstalter
icke bland fångarne påträffat en enda
utpräglad grundvigian. Vanlig simpel otukt
är däremot vanlig nog i de trakter, där
grundvigianismen är utbredd.»
„På misstankar“. I Nya
Vexjöbladet läses: Den i dagarne här uppträdande
trollkonstnären Busch var nyligen i Eksjö
under där pågående marknad. Då han skulle
resa därifrån och just hade stigit in i
järnvägskupén, kom stadsfiskalen och stoppade
tåget samt befalde honom att stiga ur och
stanna kvar. Invändningar hjälpte till
intet, hr Busch måste bekväma sig att följa
rättvisans tjänare till järnvägsexpeditionen
och taga sitt bagage med. Där fick han nu
uppvisa alla sina saker. Och hvar för? Jo,
under marknaden hade begåtts en del
fickstölder och stadsfiskalen hade ej kunnat
spåra upp tjufvarne. Då kom han på den
ljusa idén, att hr Busch, som egde en så
ovanlig fingerfärdighet, nödvändigt måste
vara den hemlighetsfulle tjufven. Då
stadsfiskalen nu insett sitt misstag, fick hr Busch
åter fortsätta sin afbrutna färd.
Bönehus — gymnastiklokal.
Skurups gamla missionshus i Skåne, hvilket de
sista åren nästan stått öde har nu för 40
kr. om året förhyrts af en därstädes bildad
gymnastikförening.
Förbönen för tyske kejsaren, som
Boltzius härom dagen höll i Bethlehem i
Karlstad, skedde ej, såsom det uppfattats,
på grund af telegram från Tyskland, utan
på grund af ett från Dåmås i Norge till B.
ankommet ordagrant så lydande telegram,
som blifvit N. W. T. delgifvet.
Boltzius, Skåre.
Bed för vår Elskede Keisers liv. Folks synder
hemsökas på ädlaste Fürste. Gud ifrån himelen
redde honom — Daniel i psalmen 71, Jossia 38,
Jacob 5. Tyske.
Den fria yttranderättens
motståndare i Örebro, säger Nerikes Allehanda,
hade i måndags i förra veckan till
undertecknande utsändt en petition, hvari
magistratens ordförande uppmanas att, för så
vidt sådant lagligt kan ske, förhindra vidare
föredrag af hr V. E. Lennstrand. Under
dagens lopp funnos icke mindre än 1,466
personer villiga att teckna sina namn under
en sådan begäran, men då lagen lika litet
förbjuder fritänkare som kristne att hålla
offentliga föredrag, ansåg sig magistraten
hindrad att tillmötesgå framställningen.
Vid postsparbankskontoren i riket
utgjorde under april månad 1888
insättningarnes belopp 226,139 kronor samt
uttagningarnes kr. 116,788.34 mot kr. 131,017
insättningar och kr. 99,340.31 uttagningar
under motsvarande månad år 1888.
Från och med år 1884 till och med
utgången af april månad 1888 hafva af 211,676
delegare i postsparbanken insatts kronor
6,615,236 och uttagits kr. 3,435,333.43.
Den väntade nya tulltaxan. En
insändare i G. H. T. påpekar såsom ett prof
på de orimligheter, hvartill det »nya
systemets» tulltaxa kan leda, att tullen å
sticklingar till ett värde af omkring 75 kr.
springer upp till den lilla nätta summan af —
omkring 500 kr.
Varning för emigranter. Till
Boston anlände för en tid sedan en svensk
skomakare Lars Carlsson jämte hustru.
Paret råkade snart i den yttersta nöd och rätt
som det var låg kvinnan sjuk med ett fyra
dagars gammalt barn vid sin sida. En
tidningsreferent, som föranledts att besöka de
olyckliges värdinna, skildrar deras
belägenhet som ytterligt beklagansvärd. De
anlände till den främmande verldsdelen utan
att kunna tala eller förstå ett ord engelska.
Enligt värdinnans uppgift äro de från
Jönköping och egde icke det minsta, då de
framkommo till Boston, hvadan genast
började en förtviflad kamp för brödbiten.
Mannen, som är 44 år, beskrifves som en
nykter karl och duktig arbetare, men har trots
ifrigaste ansträngningar icke lyckats erhålla
sysselsättning och sålunda ej heller någon
inkomst, hvarför han gripits af fullständig
modlöshet.
Professor Wikners frånfälle har,
skrifves det till Dagens Nyheter, i Upsala
framkallat det djupaste deltagande. Med all
sannolikhet blir vårfesten af denna
anledning instäld, att döma af de många namn,
som tecknats å de förut omtalade listor,
hvilka framlagts för att utröna
studentkårens mening i detta afseende.
Professor Wikners jordfästning eger rum
i morgon middag. Från Upsala har redan
afsändts en stor mängd kransar till hans
bår, bland annat från de yngre
universitetslärarnes förening, allmänna läroverkets
lärare, Göteborgs och Vermlands nationer m.fl.
En utmanad „gudsförnekare“.
Efter hr Lennstrands föredrag i Örebro hade
några »för saken intresserade personer
beslutit att till den 6 dennes anordna ett möte
i ett af stadens kapell, och lektor Lyth fick
i uppdrag att underrätta hr Lennstrand
därom. Diskussionsämnet skulle blifva: »Det
fins en Gud, och det fins ett lif efter detta».
Om lektor Lyths sammanträffande med
hr Lennstrand berättar Örebro Tidning:
Lektor Lyth infann sig i tisdags f. m. hos
hr Lennstrand och frågade, om han ville
deltaga i en sådan diskussion.
— Hvar? blef hans svar.
— I Bethelkapellet.
— Jag uppträder aldrig i något kapell;
där är man icke opartisk emot mig.
— Ni kan vara säker på full opartiskhet.
I kapellen hålla vi föreläsningar och
politiska möten.
— Hvad gäller diskussionen?
— Vi uppställa såsom vårt påstående, att
det fins en Gud och att det fins ett lif
efter detta.
— Det har jag aldrig förnekat.
— Men hvar och en som hört edra
föredrag måste ha fått en sådan föreställning,
att ni icke tror på någon Gud alls.
— Jag vill nedgöra de kristnes Gud, och
för den stora allmänheten fins det ingen
annan Gud. Tar man bort kristendomens
Gud från folket, så tar man bort hvarje
Gud.
— Ja, ni rycker bort hvarje
gudsmedvetande från folket.
— Sätter ni upp er sats till diskussion,
så skall jag bevisa, att det fins en Gud.
Nej, tag ett annat ämne, t. ex. att det fins
en allsmäktig, kärleksrik och allestädes
närvarande Gud, och jag skall bevisa, att
det är osanning. Men nog tror jag på en
Gud, men icke på en allsmäktig Gud. För
resten fins det hundratals gudar.
— Ni kan bevisa hvad som helst, då ni
anför falska fakta.
— Det har jag läst i en amerikansk bok.
Ljuger den, så har jag talat osanning —
alldeles som presterna.
— Hvad presterna beträffar, har ni
begått ett brott emot både opartiskhetens och
en god framställnings lagar. Ni har
framstält dem såsom uteslutande behäftade med
fel.
— Det har jag icke. Jag har också
talat godt om dem — i början af tisdagens
föredrag.
— Men det var som en droppe i
verldshafvet.
— Det var dumt, att jag icke sade
något godt om dem äfven på slutet. Det
borde jag ha gjort, men jag glömde det.
— Men ni inser väl, att ni är ansvarig
för edra ord. Ni säger er tala sanning, men
är temligen obekymrad, om ni säger en
lögn.
— Ja, visst är jag ansvarig.
— Men ni tror ju ej på ett lif efter
detta?
Härpå lemnades ett sväfvande svar, och
samtalet afbröts.
Om detta referat om sammanträffandet
mellan de båda apostlarne är fullt riktigt,
förefaller det — säger D. N. — mer än
besynnerligt, att en ordinarie och en
tillförordnad justitieminister — att icke räkna
Upsalapolisen —, Örebro borgmästare och
1,416 Örebrozeloter som undertecknat en
protestskrift mot de Lennstrandska
föredragen — gjort sig så hiskligt besvär för
något så obegripligt och oredigt i
»Gudsförnekare»-branschen. Bäst vore att
öfverlemna religionsförsvaret mot hr Lennstrand
helt och hållet åt lektor Lyth, som ju nu
är absolut ledig från sin tullapostoliska
verksamhet.
Då de nya mynten med kejsar Fredriks bild
första dagen utsläpptes i rörelsen i Berlin, ville en
köpman därstädes genast skicka några till en vän,
en godsegare i landsorten. Han lemnade därför
mynten till en bokhållare och anmodade denne att
gå till postkontoret och där ombesörja att de blefve
afsända till den ifrågavarande godsegaren. Då
bokhållaren kom tillbaka, anmälde han, att ärendet
blifvit punktligt uträttadt; han hade skickat
pänningarna pr postanvisning.
Strödda underrättelser.
Lumpförädling. Brandtsfors
raffelstoppsfabrik är det ståtliga namnet på en affär i
Nyköping, som i dagarne på grund af
helsovårdsnämdens ingripande måst upphöra.
Fabriken har föreståtts af en sergeant Brandt,
som vållat nämda myndighet stora
bekymmer under den tid han drifvit sin
»lumpförädlingsrörelse» i Nyköping. Lumpen, som
samlats från alla delar af landet, har i
allmänhet varit i hög grad oren och
illaluktande samt rent af förgiftad.
Helsovårdsnämden bestämde då, att ingen lump skulle
få utsläppas från fabriken förr än den
blifvit descinficierad och ångkokad. Detta
förbud öfverträddes emellertid af hr Brandt,
hvarefter nämden förbjöd all tillverkning af
raffelstopp. Men hr Brandt viste ändå att
fortsätta rörelsen. Om dagen stod fabriken
stilla, men om nätterna var den i gång. Nu
förelades »disponenten vid 50 kr. vite att
endast rifva preparerad lump. Men snart
komme vederbörande underfund med, att
han fortfarande drog dem vid näsan. Han
hade låtit uppsätta en ringledning från
ingången till fabriken till det tre trappor ned
belägna rummet, där rifningsarbetet pågick.
När så, berättar Södermanlands läns tidning,
någon »obehörig» kom till fabriken, passade
någon af arbetarne, som alltid var plaserad
vid ingången till fabriken, på att medelst
ringledningen gifva signal till kamraterna där
nere, att fara var på färde. I hast kastades
då den orena lumpen ned genom en lucka
i matarbordet, och i stället slängdes fram
en säck renad lump, med hvilken maskinen
matades då den »obehörige» hunnit komma
dit ned. Men slutligen blef äfven detta knep
upptäckt, och nu är fabriken tills vidare
stängd, troligen för alltid.
„Fem personer och en hane“. Då
pastor A. var prebendekomminister i K—p,
brukades det att, då anmälning till
nattvardsgång skulle göras, detta alltid skulle
ske i prestgården, och någonting i ägg-,
smör- eller hönsväg plägade alltid medfölja
såsom »varning». Detta bruk gick snart
derhän, att komminister A. ansåg
undfåendet af dessa gåfvor såsom sin oförgripliga
rättighet, och som han i likhet med många
af sina kolleger var särdeles »godhjärtad att
vilja ha», hände det ofta, att han på något
sätt för gifvaren tillkännagaf, det denne var
för snål med »varningen». Då en gång en
åbodotter från församlingen kom och till
nattvardsgång anmälde sig själf, sina båda
föräldrar samt drängen och pigan och på
samma gång lemnade en »hane» i »varning»,
utbrast A. i missbelåten ton: »Fem
personer och en hane!»
„Sweating“-systemet i sin glans.
Inför den komité, som blifvit tillsatt för att
undersöka sweatings-systemet, har en
engelsk pastor beskrifvit, huru systemet
praktiskt gestaltade sig i hans församling. Det
fins där ingen medelklass, ofta bo far, mor
och barn i endast ett rum. Systemet
inskränker sig icke endast till skomakare-
och skräddareyrket, äfven inom
snickarfacket förekommer det. Tändsticksaskar hafva
förut fabriserats för 2¾ pence pr gross,
nu har priset sjunkit till 1¾ pence och då
få arbetarne äfven släppa till klister. En
hustru kan om hennes tre barn hjälpa henne
på alla lediga stunder, förtjäna 4 shilling 5
pence i veckan på sin höjd 5 sh. Det har
förekommit fall, då man för förfärdigandet
af sidenmantiljer, som kosta 25 pund
sterling, betala 7½ pence i arbetslön. Äfven
den engelska pastorn påyrkar höjning af
personliga skatter för utländingar.
Dessutom skulle inga äktenskap få ingås, af
männen före 21 år och af kvinnorna före 18.
Pragfredens 5:te artikel. Den bekante
engelske historieskrifvaren Edvard Freeman
höll för en tid sedan i Oxford en rad
föreläsningar öfver den nyare tidens historia,
hvilka han nu utgifvit i bokform. Vi
anföra här nedan hans uttalande om Danmarks
förluster 1864 och Pragfredens femte
artikel, som ännu väntar på uppfyllelse.
De omtvistade hertigdömena
öfverlemnades till eröfrarna såsom en gemensam
egendom, men deras öde blef ett annat 1866.
Hvad den slutliga annekteringen 1886 af
hertigdömena från Preussens sida beträffar,
torde det måhända vara tillåtet att fråga,
om det icke lindrigast sagdt var ett
tämligen egendomligt sätt att tillmötesgå dessa
landsdelars lifliga önskan efter
själfständighet, ett tämligen egendomligt sätt att
uppfylla de furstars fordringar, som uppgåfve
sig vara hertigdömenas rätta regenter.
Men hvad som är långt vigtigare är, att
på denna nya gräns mellan Tyskland och
Danmark — så långt norr om Karl den
stores gränsflod — sker stor orättvisa till
och med ännu i denna dag. Det kan icke
vara ringaste tvifvel underkastadt, att norra
delen af Sönderjylland lika visst är dansk
som själfva Sjælland är det. Om
skiljelinien drages vid språkgränsen — och det
var i sin helhet om språkgränsen, som hela
denna strid uppstod — skulle linien
hvarken dragits vid Ejder eller vid gränsen
mellan Jylland och Slesvig, utan på en punkt
däremellan. Denna differens erkände man.
Fastän Danmark afstod hela Slesvig, gaf
man löfte om, att de norra delarne icke
skulle öfvergifvas för evig tid, men att
åtminstone några af dess danska innebyggare
en gång skulle erhålla tillåtelse att åtnjuta
sådana nationella rättigheter, som man så
högljudt fordrade för deras tyska grannar.
Detta löfte har aldrig blifvit uppfyldt;
man har helt öppet tillkännagifvit, att det
aldrig kommer att uppfyllas. Här
föreligger en orättvisa, och den makt, som
därtill gjort sig skyldig, är så stor, och det folk
som lidit den, så litet, att man måste
förvåna sig öfver, att det någonsin funnits ett
ögonblicks tvifvel om, att man borde
uppfylla en bön, som vore så lätt att bevilja.
Det preussiska konungariket och det tyska
kejsarriket torde helt visst icke bli svagare,
och det danska konungariket torde väl
aldrig blifva så mäktigt att det kunde komma
att hota de förstnämdas tillvaro eller välfärd,
om några få tusen människor i Nordslesvig
erhölle sina hjärtans innerligaste önskan
uppfyld.
Kinesinvandringen till Nya Zeeland.
Regeringen i Nya Zeeland har förklarat
Kinas hamnar smittade af farsot. Man har
tagit till detta medel för att hämma den
förhatliga kinesinvandringen.
En stod öfver Giordano Bruno, den
lysande renässansfilosofen, hvilken brändes
för kätteri genom romerska inkvisitionens
försorg, har man länge sökt uppresa, men
stadsfullmäktige i Rom, hvilka äro klerikale,
medan befolkningens flertal är liberalt,
hafva envist nekat upplåta någon offentlig
plats härför. En ansökan härom afslogs
också i fredags, trots lysande anföranden af
riksdagsmännen Baccarini och Bacelli. På
grund häraf förekommo följande natt
stormiga gatudemonstrationer. Man anser
upplösning af den envisa
stadsfullmäktigförsamlingen förestå.
En förfärlig hagelstorm har, enligt
telegram från Calcutta den 6 dennes,
hemsökt Delhi och Moradabad i nordvestra
Indien. Många af de fallande haglen hade
en vigt af 2 skålp. Omkring 150 personer
dödades.
Ryssen såsom djurvän. I en bok om
Ryssland berättar Friedrich Meyer följande:
Det gör ett angenämt intryck att höra den
ryske körsvennen tala i de vänligaste
uttryck till sin häst, så att man slipper höra
de vedervärdiga svordomar och bevitna de
afskyvärda piskslagen, med hvilka hästarne
trakteras hos oss. »Vänta min unge», säger
t. ex. en ryss till sin häst, »så skall du snart
få hvila ut och få äta blank hafre och grön
klöfver, så mycket du vill». Ha dylika
vänliga och uppmuntrande ord ej någon verkan
på hästens fortkomst, så heter det väl: »Fy,
Brunte, skäms du inte? Ser du Gregoris
häst, han är mycket mindre än du, och
springer likväl fortare än du. Du kommer att
reta mig, och då slår jag dig; det gör ondt;
lyd nu!» Sedan slår han med piskan i sidan
af åkdonet, så att det klatschar. Om
hästen genom denna hotelse förmås till att
åter påskynda farten, så får han beröm.
Klippskred i Frankrike. Förliden
vecka inträffade nära Grenoble ett märkligt
klippskred, i det en stor klippmassa från den
omkring 4,000 fot höga bergtoppen Casque
de Néron störtade ned, i fallet raserande
skogar, vingårdar och enstaka i vägen
liggande bygnader. En bonde, som vid dånet
af den nedrullande klippmassan sprang ut
ur sitt hus, dödades; af bygnaden, som skars
midt itu, blef ett rum stående, hvari hans
hustru och dotter befunno sig, och båda
förblefvo oskadda. Från de öfriga förstörda
husen hade invånarne i tid räddat sig
undan. Några af de väldiga klippblocken,
intill 30 fot höga, föllo i den lilla floden Vence,
som flyter vid bergets fot. Af fruktan för
nya klippskred hafva alla hus å den sidan
af berget, där raset skedde, utrymts.
Engelska kapital i Amerika. De
engelska och skotska kapital, som i
egendomar, aktier o. d. äro insatta i Amerika äro
oerhördt stora. Engelsmän och skottar
tillsammans ega järnvägsobligationer till ett
belopp af 150,000,000 pund sterl., gifvande
efter en ränteafkastning i medeltal af 4½
pros., en årlig inkomst af 6,750,000 p. st.
Vanliga järnvägsaktier ega de till ett belopp
af omkring 100,000,000 p. st. Dessutom
äro ofantliga engelska kapital
representerade i landtegendomar och stadsfastigheter,
så att man utan öfverdrift torde kunna
påstå, att årligen icke mindre än 20,000,000
p. st. gå öfver till kapitalister i det
förenade konungariket från olika delar af Amerika.
Hur det står till i Ryssland. En
resande, som haft mer än vanligt godt
tillfälle att studera ryska förhållanden, har till
den konservativa engelska tidningen Daily
Telegraph lemnat en skildring af dessa, som
är i hög grad upprörande. Han skrifver
bland annat:
Det gränslösa eländet och den
fullständiga viljelöshet, hvarmed bönderna
öfverlemna sig åt sina förtryckare, borde väcka
en känsla af medlidande hos den mest
hårdhjärtade skatteindrifvare. Det skulle ej
vara en stor öfverdrift om man sade, att
det leder till oundviklig ruin att drifva
landtbruk i Ryssland och att de som gå bakom
plogen äro alldeles ur stånd att betala de
oerhörda skatter, som finansministern
Wischnegradski med sina taskspelarekonster
räknar på.
Eländet är oerhördt och lika vidsträckt
som djupt. I norr och söder, i öster och
vester hör man samma tal.
Landskommunerna sitta i skuld upp öfver öronen.
Tusentals menniskor underhållas af den
enskilda välgörenheten, tusenden lifnära sig
genom att tigga och stjäla, många ha dött
af hunger, eller dö dagligen, och
skatteindrifningen dömer dem, som ännu ha tak
öfver hufvudet till prygelstraff, i fåfängt
hopp att pressa några penningar af dem.
Strid med en galen hund. Från
Newyork skrifves: I en skola i Cypress Creek,
nära Nashville i Tennessee, Förenta
staterna, kom den 30 sistl. april en galen hund
plötsligen inrusande i skolrummet, där 150
barn och deras 18-åriga lärarinna, miss
Green, befunno sig. Hunden började bita
omkring sig, men miss Green beväpnade
sig med en stor linial och dref hunden från
barnen. Det ursinniga djuret rusade då på
lärarinnan och hoppade upp på henne för
att bita henne i strupen, men hon lyckades
hindra honom och gaf henom flere slag med
linealen. Hunden slet emellertid hennes
kläder i trasor. Under det striden pågick,
hade barnen hunnit komma ut och
skyndade efter hjälp. Den modiga unga
lärarinnan lyckades efter en förfärlig strid nå
dörren, komma ut och stänga in hunden,
men sedan voro hennes krafter uttömda och
hon nedföll afsvimmad. Hjälp anlände kort
därpå och två karlar sköto hunden.
Barnens föräldrar visade följande dag sin
tacksamhet för miss Green genom att förära
henne en vacker ridhäst.
Telegram t. Sundsvalls Tidning.
Vesterås den 21 maj. I natt vid
tolftiden utbröt eld i valsverksbygnaden
och tubdrageriet tillhörande Skultuna
bruk. Elden var begränsad kl. 4 på
morgonen och lyckades man rädda
vattenhjulen. Bruksbygnaderna äro för
220,000 kr. försäkrade i länets gamla
bolag. Elden tros hafva uppkommit
genom torrhetta.
Från utlandet.
Frankrike. De kommunala omvalen ha
gifvit öfvervägande republikanska resultat.
I själfva Le Nord lyckades reaktionärer
och boulangister i förening endast segra i
Douai, jesuiternas gamla fäste, samt i
Roubaix. I Lille däremot, nyss scen för
Boulangers arrangerade triumfer, liksom i
Avesnes och Turcoing valdes uteslutande
republikaner. I Landrecies utbyttes det förra
reaktionära municipalrådet mot ett
republikanskt. I Clermont i Auvergne,
Boulangers senaste högkvarter, segrade äfven nu
republikanerna. I Nantes däremot ha de
legat under, och detsamma har äfven, som
man kunde vänta, varit fallet i flere af
Bretagnes departement. I Seine-inférieur, där
orleanisterna ha starka försänkningar,
segrade dock de republikanska listorna, i Rouen
likväl endast med några hundra rösters
majoritet. I Isére, där samma dag en het
valkamp utfäktades om departementets
representation i kammaren och den radikale
kandidaten med liten majoritet besegrade sin
moderate motståndare, segrade nu vid
kommunalvalen opportunisterna. I Amiens
segrade likaledes republikanerna. Bland de
här valde är äfven Jules Verne. I spetsen
för den reaktionära listan stod Boulangers
namn. Öfverflödigt att säga, att Gironde
valt republikanskt. Märkvärdigare är att
detsamma varit förhållandet äfven med det
förr så rojalistiska Vendée. I Lyon
lyckades sosialisterna i Guillotière insätta 7 och
i La Croix-rousse 1 ledamot. För öfrigt
valdes idel republikaner. I Dordogne och
på Corsica ha bonapartisterna på flera
ställen haft öfverhanden. En öfversigt af hela
valresultatet saknas ännu.
Ryssland. De nya ryska trupprörelserna
på afghanska gränsen erhålla nu från
Petersburg ett slags indirekt bekräftelse. Till
Reuters byrå telegraferades nämligen
därifrån, att Ryssland alls icke umgås med
några tankar på en kupp i Centralasien eller
Persien. De härom utspridda ryktena
saknade all grund. De af ryska regeringen
träffade åtgärderna hade endast till syfte
att skydda ryska gränsen mot möjliga
upproriska rörelser i provinsen Herat.
Ryssland, säger med anledning häraf en tysk
tidning, har ännu aldrig lidit brist på
oskyldiga förevändningar för sina rustningar i
Centralasien, och det har ännu aldrig händt, att
när dessa rustningar voro färdiga, det
afsedda anfallet uteblifvit.
Afrika. Från Stanley och hans
expedition har ännu ingenting afhörts. Någon
post från nedre Congo har ej heller anländt
till Europa, sedan de senaste
underrättelserna från lägret vid Aruvimi ingingo. Dessa
underrättelser, telegraferar Daily News’
korrespondent i Brüssel, anses härstädes
lugnande. Det förhållandet, att Jamesson, en
af major Brattelots medhjälpare, kunnat
från Yambunga begifva sig till Casongo i
närheten af Nyangue (vid öfre Congo), där
Tippo Tip för närvarande uppehåller sig,
för att påskynda afsändandet af de
förstärkningar Tippo lofvat Barttelot, anses som
ett bevis på att lugnet nu är återstäldt i
trakten af Stanley Falls och att araberna i
detta område underkastat sig Tippos
myndighet. I annat fall skulle den senare,
hvilken af Congo-regeringen utnämts till
guvernör öfver provinsen kring nämde station,
näppeligen lemnat sin post för att begifva
sig till Casongo. Ward, en annan af
Barttelots offiserare, densamme som till kusten
öfverbragte majorens depescher till
Eminkomitén i London, befinner sig för
närvarande i Boma (vid nedre Congo), där han
värfvat en skara bärare, med hvilka han
inom kort skall anträda återfärden upp för
Congo på en ångare, som
Congo-regeringen stält till hans förfogande. Vid
ankomsten till Aruvimi-lägret skall han
upptaga de förråd Barttellot lemnat kvar och
skyndsamt följa efter sin chef, som i
Stanleys spår brutit upp mot Vadelai.
Norrlands Skeppslista.
April 17. Polstjernan, Andersson, anl. till
Martinique fr. Barbados.
— 19. Maria, Pålsson, segelklar till Kanalen f.
o. fr. Fray Bentos.
— 24. Hernösand, Sandström, anl. till
Barbados fr. Liverpool.
— 27. D:o d:o, anländ till Trinidad från
Barbados.
Maj 1. Gevalia, Sjöström, segelkl. till Savannah
fr. Boston.
— 5. Andrea, Wilhelmina, Bergstedt, anl. till
Malmö fr. Cagliari.
— 9. August, Nordlinder, segelkl. till
Hernösand fr. London.
— 12. Framåt, Holmqvist, anländ till Falmouth
fr. Laguna de Terminos och beordr.
till London.
— — Sophia, Öhman, segelkl. till Gefle från
Göteborg.
— — Hildur, Nilsson, fr. Manzanilla fortsatt
resan fr. Malmö redd t. Riga.
— 13. Mathilda Christina, Mattsson, anländ t.
Werkebäck fr. Helsingborg.
— 14. Hebe, Lundh, anl. till Oscarshamn från
Helsingborg.
— — Carl XV, Westerlund, anländ t.
Westervik från Trapani.
— — Alpha, Olsson, anländ till S:t Ybes från
Havre.
— 17. Armida. Cornét, afsegl. till Tabasco fr.
Barbados.
— — Ceres, Öhman, anländ t. Hernösand fr.
Cagliari.
Sergeanten till rekryten:
— Skäms du inte att springa omkring med ett
skägg, som är så uselt, att man kunde ställa en
trumslagare mellan hvart annat skäggstrå och låta
dem slå generalmarsch utan att de skulle höra
hvarandra.
— 386 —
ledning, men oriktigt af den skotska att bereda
möjlighet dertill. Religionen fördömer synden,
men förlåter dock den, som uppriktigt ångrar
sig. Hvarför kan icke en hustru göra
detsamma? Hvarför skall en hel familj dömas till
undergång, då den kan räddas derigenom, att hon
lyssnar till den kristliga kärlekens första och
sista bud — förlåtelse? I ett fall som detta
beklagar jag, att skilsmässa medgifves, och kan
icke annat än glädja mig, när man, hustru och
barn återförenas enligt naturens lag, som också
är Guds.
Jag kunde ha disputerat med honom, men i
det hela tyckte jag, att han hade rätt, och
dessutom var jag angelägen att komma till sjelfva
saken.
— Är det då verkligen meningen, att mr
Herbert Linley skall gifta sig för andra gången
med denna ärade dam? frågade jag.
— Om det ej fins något lagligt hinder, så
röstar jag bestämdt derför, sade Randal.
Min kära hustru, aldrig har du sett din man
så förvånad, som han var i detta ögonblick.
För min del hade jag ju blott en utväg. Då
jag aldrig förut varit med om något dylikt, lät
jag min rol som juridisk rådgifvare fara, men
såsom vän sade jag till mrs Norman:
— Lagen har förklarat er och mr Linley för
ogifta. Gör då som andra ogifta: låt viga er
— och glöm för all del icke att skicka
bröllopskort till domaren, som skilde er åt.
Sagdt och gjordt. I morgse vigdes de.
Endast Randal och jag voro närvarande vid
ceremonien.
— 391 —
Flickan lät icke afskräcka sig, utan vände
sig till mig.
— Hvad menar du, Samuel?
Jag följde Randals exempel och retierade
med ett:
— Hur kan jag veta det?
Barnet flyttade blicken från den ene till den
andre och utbrast:
— Vet ni hvad? Jag tror, att ni båda två
göra narr af mig!
SLUT.
— 390 —
Kitty följer naturligtvis sina föräldrar till
utlandet. Emellertid ville hon ändtligen taga
afsked af sin förra lärarinna, och Randal och jag
fingo förtroendet att göra henne sällskap. Bli
nu för all del icke ond och slit mig icke i
stycken!
Vi träffade kapten Bennydeck och hans vackra
sekreterare vid en stärkande frukost efter flera
timmars morgonarbete för anstaltens bästa. Han
höll på att skära för en kyckling, och Sid satt
bredvid honom och lagade till salad. Deras
katt, som upptog en tredje stol, hade ögonen
oafvändt fästa på knifven och gaffeln. Det var
den trefligaste familjtafla, man kunde se. Kitty
gjorde den fullständig.
Vårt besök blef helt kort, emedan afresan
skulle ske med ett af förmiddagstågen. Det
sista, Kitty sade sin väninna, var att de snart
fingo träffas igen, och att hon ej skulle vara
ledsen, för det de nu måste skiljas.
Liksom alla barn, kommer hon med
besynnerliga frågor. Så snart vi hunnit ut på gatan
sporde hon sin onkel:
— Tror du, att den snälle kaptenen gifter
sig med Sid?
Randal hade i Bennydecks ansigte lagt märke
till något, som tydde på den bittraste sorgen i
hans lif långt ifrån var glömd. Hade någon
annan än Kitty kommit med den förvända
frågan, skulle han också gifvit ett skarpt svar. Nu
sade han undvikande:
— Kära barn, det är något, som angår
hvarken dig eller mig.
— 387 —
II.
— Jag skulle allt gerna vilja veta, om de
sidor, jag redan skrifvit, blifvit sönderrifna och
kastats i papperskorgen. Att du icke strött ut
bitarne på golfmattan, dertill känner jag dig
för väl.
Hvilka invändningar kunna göras emot, att
en man och hustru, som blifvit skilda, gifta sig
på nytt? Mrs Presty har framställt dem i
följande ordning. (Tager jag väl miste, när jag
förmodar, att du åtminstone denna gång skall
instämma med henne?)
Första invändningen: Inga menniskor på hela
jordens rund ha förut gjort något sådant.
Andra invändningen: Mr Herbert må ångra
sig eller ej, så har han icke förtjent det.
Tredje invändningen: Ingen respektabel
person skall besöka dem.
Första svaret: Frågan är icke, om något
dylikt händt förut, utan om det är rätt. Det fins
ingen bestämmelse i ritualen, som förbjuder en
hustru att förlåta sin man, men deri
förekommer deremot ett bestämdt förbud mot
skilsmässa. Det var derför ingalunda orätt af den
unga frun att förlåta mr Herbert Linley, och
det var absolut rätt af henne att gifta sig med
honom igen.
Andra svaret: När Kitty drog honom med
sig hem och tog för afgjordt, att de skulle lefva
tillsammans, derför att de voro hennes
föräldrar, så vädjade det oskyldiga barnet från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
