Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ångf. „NORDSTJERNAN“,
Kapten C. A. Pettersson,
afgår från Stockholm till Sundsvall den 11 juni,
kl. 6 e. m., samt den 19 och 27 Juni,
kl. 12 middagen.
„ „ Sundsvall till Hernösand och Nyland
den 12, 20 och 28 Juni efter skedd
lossning.
Återvänder till Stockholm den 14, 22 och 30 Juni.
Afgångstid från Nyland kl. 10 f. m., från
Hernösand kl. 1.30 e. m., från Sundsvall kl. 6.30 e. m.
(2015) GUST. LARSON.
Ångf. „CARL XV“,
kapten O. F. Hedborg, afgår
från Stockholm till Sundsvall den 12, 20 och 28
Juni, kl. 12 middagen.
„ Sundsvall till Hernösand och Nyland den
13, 21 och 29 Juni ej före 9 f. m.
„ Sundsvall till Stockholm den 15 och 23
Juni, kl. 6.30 e. m.
(1952) O. B. JOACHIMSON.
Ångf. „VESTERNORRLAND“,
Kapten Gustaf Lindberg,
afgår från Stockholm 15 och 23 Juni, kl. 10.15
förmiddagen.
„ „ Sundsvall till Hernösand och Nyland
den 16 och 24 Juni efter skedd
lossning, dock ej före kl. 10 f. m.
Återvänder till Stockholm den 10, 18 och 26 Juni.
Afgångstid från Nyland kl. 10 f. m., från
Hernösand kl. 1.30 e. m., från Sundsvall kl. 6.30 e. m.
(1894) GUST. LARSON.
Ångf. „J. L. RUNEBERG“,
Kapten Alfred Sundberg, afgår
från Stockholm den 16 och 24 Juni, kl. 10.15 f. m.
„ Sundsvall till Örnsköldsvik den 9, 17 och
25 Juni efter skedd lossning.
„ Örnsköldsvik till Sundsvall den 11, 19 och
27 Juni tidigt på morgonen.
„ Sundsvall till Stockholm den 11, 19 och 27
Juni, kl. 6.30 e. m.
(1990) O. B. JOACHIMSON.
Ångf. „ÅNGERMANLAND“,
Kapten P. O. Hultén, afgår
från Stockholm till Sundsvall den 14, 22 och 30
Juni, kl. 10 f. m.
„ Sundsvall till Hernösand, Köpmanholmen
och Örnsköldsvik den 15 och 23 Juni samt 1
Juli på morgonen.
„ Sundsvall till Stockholm den 9, 17 och 25
Juni, kl. 6.30 e. m.
(1870) O. B. JOACHIMSON.
Ångf. „HERNÖSAND II“,
Kapten H. Asplund, afgår
från Stockholm 10, 18 och 26 Juni, kl. 10 f. m.
« Sundsvall till Hernösand och
Örnsköldsvik 11, 19 och 27 Juni på morgonen.
« Sundsvall till Stockholm 13, 21 och 28
Juni, kl. 6.30 e. m.
Näske anlöpes på norrgående den 11 och 27 Juni
samt Docksta och Ullånger den 18 Juni.
(1980) O. B. JOACHIMSON.
Sundsvall—Stockholm
(via Wäddö Kanal)
afgår
Ångf. „ÖREGRUND“,
Kapten Aug. Söderström,
från Sundsvall hvarje Tisdag, kl. 10 e. m.
« Stockholm hvarje Lördag, kl. 11 e. m.
anlöpande Hudiksvall, Söderhamn, Ljusne, Gefle,
Öregrund och Norrtelje samt öfriga stationer
enligt turlistan.
(2032) GUST. LARSON.
Ångf. „GUSTAF II ADOLF“,
Kapten J. A. Dahlström,
afgår från Stockholm till Sundsvall den 13, 21
och 29 Juni, kl. 10.15 f. m. Återvänder fr.
Sundsvall den 16, kl. 6.30 e. m.
OBS. Biljettpriset 1:sta plats 10 kronor.
(2033) GUST. LARSON.
Från Göteborg till Sundsvall
via mellanliggande stationer afgå Ångfartygen
„SVEA“,
Kapten H. Bodman,
6 och 27 Juni, 18 Juli, 8 och 29 Aug.
„CHAPMAN“,
Kapten A. F. Paulsson,
13 Juni, 4 och 25 Juli
samt 15 Aug.
„WESTA“,
Kapten J. B. Morin,
20 Juni, 11 Juli samt 1
och 22 Aug.
OBS. Sveas turer utsträckas till Umeå.
(1984) O. B. JOACHIMSON.
Till Hernösand och Wasa afgår
Ångf. „WASA“,
Kapten W. Roos,
Tisdagen den 5 Juni, kl. 12 middagen. Från Wasa
den 8 Juni på aftonen via Hernösand.
O. B. JOACHIMSON.
Till S:t Petersburg direkt afgår
Ångf. „WASA“
Söndagen den 10 Juni e. m.
(1985) O. B. JOACHIMSON.
Ångaren „TELEGRAF“,
Kapten J. G. M. Clareus,
afgår från Gefle Torsdagen den 7.
Från Sundsvall till Hernösand Lördagen den
9 efter skedd lossning.
Återvänder från Sundsvall till Gefle med
anlöpande af Jättendal, Hudiksvall, Enånger
och Söderhamn Måndagen den 11.
Afgångstiden söderut bestämmes vid fartygets
ankomst hit på Lördag.
(1849) ERNST O’KONOR.
Ångaren „GESTRIKLAND“,
Kapten H. B. Lindborg,
afgår till Hernösand, Örnsköldsvik, Nordmaling och
Umeå Måndagar kl. 10 f. m.; till Gefle med
anlöpande af Hudiksvall Torsdagar kl. 11 f. m.
Passagerare och fraktgods till Söderhamn
emottagas mot genomgående biljetter och frakter samt
omlastas i Hudiksvall kostnadsfritt på ångfartyget
»SÖDERHAMN», som afgår derifrån Torsdagar kl.
11.45 e. m.
(1818) ERNST O’KONOR.
Till Luleå
anlöpande mellanliggande stationer afgår
Ångf. „WILHELM RÖHSS“,
Kapten N. O. Berlin,
Lördagen den 9 Juni, kl. 2 på morgonen.
(1978) O. B. JOACHIMSON.
Sundsvall—Sollefteå.
Ångaren „FÄNRIK STÅL“,
Kapten C. Wedholm,
afgår hvarje Tisdag, Torsdag och Lördag kl. 7 f.
m. till Sollefteå och mellanliggande stationer.
(1848) ERNST O’KONOR.
Ångfartyget „HERNÖ“,
Kapten Lindström,
afgår från Sundsvall till Hernösand hvarje
söknedag kl. 3.30 e. m., från Hernösand kl. 8 f. m.
(1759) ERNST O’KONOR.
Ångfartyget „INDALEN“
afgår tillsvidare hvarje söknedag
från Glimån till Lunne kl. 6 f. m. och 3 e. m.
» Lunne till Glimån kl. 10 f. m. och 6 e. m.
OBS. Lördagar inställes eftermiddagsturen från
Lunne.
Söndagar:
från Lunne till Glimån kl. 10 f. m. och 7 e. m.
samt återvänder från Glimån kl. 5 e. m.
Med anslutning till ångf. »Indalen» afgår
bogserångaren »Skönvik» hvarje söndagsmorgon kl.
8 från staden till Wifstavarf, anlöpande Gustafsberg,
Tunadal, Sund, Johannesvik och Skönvik.
Ångaren Indalens turer äro i öfrigt satta i
förening med lämpliga ångbåtar på Alnösundet näml.:
Söknedagar:
Ångf. „Skön“ kl. 7 f. m. från Sundsvall.
» „Timrå“ kl. half 6 e. m. från Wifstavarf.
Söndagar:
» „Skön“ kl. half 8 e m. från Wifstavarf.
Skulle oförmodat hinder i trafiken på
Indalselfven uppstå kungöres dylikt fortast medelst
anslag på husknuten utanför O. B. Joachimsons
kontor. (1958)
Ångaren „GÖSTA“,
Kapten A. Björklund,
afgår från Juniskär till Sundsvall hvarje Onsdag
och Lördag kl. 8 f. m. Återvänder kl. 6 e. m.
samt anlöper mellanliggande stationer och
medtager passagerare och fraktgods.
(1973) J. GUSTAFSON.
Ångfartyget „LJUNGAN“
afgår Sökendagar:
från Wärsta till Sundsvall kl. 8 f. m., 2 och 6 e. m.
„ Sundsvall till Wärsta kl. ½12 f. m., 4 och 8
e. m.
Sön- och helgdagar:
från Wärsta till Sundsvall kl. 9 f.m., ½3 o. 7 e.m.
„ Sundsvall till Wärsta kl. 12 midd., 5 o. 9 e. m.
(1733)
Reseturer för Ångarne
„Prins Gustaf“ och „Njurunda“
Sökendagar:
„Prins Gustaf“
från Sundsvall till Wärsta kl. ½11 f. m., 3 & 7 e. m.
„ Wärsta till Sundsvall kl. ½8 f. m., ½1 & 5 e. m.
„Njurunda“
från Sundsvall kl. 7 f. m., 1 och 5 e. m.
„ Wärsta kl. ½10 f. m., ½3 och 7 e. m.
Söndagar:
„Prins Gustaf“
från Sundsvall till Wärsta kl. 11 f. m., 4 & 8 e. m.
„ Wärsta till Sundsvall kl. 8 f. m., 1 & 6 e. m.
„Njurunda“
från Sundsvall kl. 8 f. m., 2 och 6 e. m.
„ Wärsta kl. 10 f. m., 4 och 9 e. m. (1743)
Från och med Söndagen den 10 dennes
inställes Ångf. NYLANDS dagliga
turer de närmast följande dagarne tillfölje
rengöring af fartygets botten.
(2034) GUST. LARSON.
Billig Midsommarresa till
Utställningen i Köpenhamn.
För personer, hvilka önska besöka
utställningen i Köpenhamn under midsommardagarne
blifver, såvida ett tillräckligt antal deltagare anmäla
sig, lägenhet med förstklassiga, nyreparerade och
för passagerare beqvämt inredda ång. „SVEA“,
Kapten H. Bodman, som afgår från Sundsvall
omkring d. 16 Juni direkt till Landskrona,
hvarifrån passagerare omedelbart befordras till
Köpenhamn, hvarest de kunna påräkna att inträffa
omkring den 20 Juni. Passagerareafgifterna äro
1:sta klass Kr. 24, 2:dra klass Kr. 18,
inberäknadt biljetten till Köpenhamn.
Utmärkt restauration finnes ombord till pris
af Kr. 3 pr person pr dag.
Vidare meddelar O. B. Joachimson.
OBS. Afgångstiden kommer framdeles att
närmare bestämmas. (1979)
I tjenst åstundas.
En jungfru, kunnig i matlagning, van att passa
upp och försedd med goda
rekommendationer, kan genast erhålla plats. Sundsvalls
Tidnings kontor anvisar.
Af en händelse uthyres genast två rum och kök
i gården No 6 Stadsmon.
OBS. Intill Fridhems herrgård. (2035)
Sommarnöje för familj, vackert
beläget i Kolsta invid
Selångerfjärden, tio minuters väg från
ångbåtsstation, uthyres nu genast af Hemmansegaren
Pettersson derstädes. (2029)
Gamla Sidendukar och Handskar
tvättas. Öfre Norrmalmsgatan No. 20.
Flaggduk och Flaggor
af alla dimensioner, prima duk, till billigt pris
på lager hos
(2030) A. O. SVEDLUND.
Kokosnötter
friska, stora hos C. Th. Rewera.
Ett nytt Pianino
med utmärkt ton och touche, kors strängadt och
med hel jernram, är utställdt å stadshuset 1 tr.
upp och försäljes till fabrikens pris genom
(1867) G. Ruthström.
PARASOLLER
stort sortiment, nu inkomna till
billiga priser hos
(2031) Gustaf Öhrling,
Medeltidens läkarekonst.
(Ur prof. Victor Rydbergs föreläsningar.)
Antiken hade en läkarekonst, som redan
genom Hippokrates omkring 400 år före
Kristus erhållit vetenskaplig karaktär. Vid
sidan af denna blomstrade gymnastiken,
som nådde en fulländning, som den
knappast har i våra dagar. Vid Alexandrinska
museet fans något motsvarande de
medisinska fakulteterna vid våra universitet. I
vår nord fans i forntiden ett slags
folkmedisin, som särskildt visade sig kunna
förbinda sår och läka reumatism.
Ingen religion är mera ämnad för de
sjuke och lidande än kristendomen. Och
dock var det denna, som gaf antikens
läkarekonst ett slag, efter hvilket den ej
kunde resa sig. Då kyrkan blef en makt,
började den nämligen efter eget godtycke
omorganisera de medisinska läroanstalterna
och denna förändring skedde ej med så
varsam hand, att vetenskapen ej därigenom
skadades. Alexandrinska museet erhöll en
presterlig præses, prester och munkar
trädde i stället för bildade läkare, hvilka
fasthöllo vid att efter vetenskaplig metod
behandla sjukdomar gent emot den nya åsigt,
som började framträda, nämligen att den
lefvande tron är ett verksamt medel äfven
mot lekamligt ondt. Snart blef denna tro
allmän: den allena gälde som ett rätt
och heligt medel, medan medisinska medel
började anses oheliga. Därmed var
dödsstöten gifven åt antikens läkarekonst.
Handpåläggning, bön, det vigda vattnet,
saltet och oljan voro medel, af hvilka den
kyrkliga läkekonsten begagnade sig. Ett
oeftergifligt vilkor, för att dessa medel
skulle verka, var att tron förefans, en åsigt
som endast var en fullt nödvändig
konsekvens af tidens tro, att alla sjukdomar hade
sin omedelbara rot i synden. Det är klart,
att denna läkekonst mången gång skulle
föra till mycket gynsamma resultat i
nervösa sjukdomar och alla sådana, där
psykologiska faktorer spelade någon mera
betydande roll.
Den kyrkliga läkarekonsten urartade. Vid
helgons grafvar genomvakades långa nätter
under bönor och syner. Framför allt ville
man komma i beröring med helgonens
reliker eller hvad dessa i lifstiden vidrört, ja,
själfva daggdropparna på deras grafvar
troddes ega läkande kraft. Härtill kom
användandet af kyrkliga amuletter, af hvilka
må nämnas den dyrbara amulett — Agnus
Dei, emedan den förestälde Guds lam —
som af en kejsare i Konstantinopel
skänktes till påfven och troddes kunde afvända
blixten, lugna stormen och bota
sjukdomar.
Särskilda helgon tillbådos i olika
sjukdomar. Så t. ex. vände man sig till S:t
Valentin i fråga om fallandesjukan, aposteln
Juda för hosta, till S:t Michael för kräftan,
S:t Sebastian i febrar, S:t Apollonia för
tandvärk, S:t Agata i fråga om
bröstlidanden, medan S:t Hubertus troddes bota
vattuskräck. Ännu så sent som 1784
utfärdade kurfursten Karl Teodor af Pfalz en
förordning, i hvilken förbjöds att använda
medisinska medel mot vattuskräck. I
stället hänvisades till S:t Hubertus
undergörande kraft.
Bredvid den kyrkliga läkekonsten stod
folkmagiens, hvilande på den från den gamla
germaniska mytologien härstammande
föreställningen, att sjukdomarne äro personliga
väsen, som på Nornornas bud uppstego
från Nifelhem. För att blidka desse gaf
man dem ofta vänliga namn och talade om
den eller den »goda», »vänliga» eller
»saliga» sjukdomen. Som läkemedel användes
ofta dekokt af växter, symboliska
handlingar, såsom gå genom en trädklyka, mellan
två stenblock, att bada eller mäta den sjuke
m. m. Ökad kraft fingo dessa handlingar
genom läsning af formler och ända till våra
dagar hafva sådana bevarats, i hvilka Odens
eller Friggs namn förekomma, vittnande om
dessa formlers hedniska ursprung. Till
läkemedel hörde äfven »bindningen», en tråd
eller ett band, försedt med runbokstäfver,
som troddes ega större och heligare kraft
än de latinska bokstafstecknen. — Denna
läkekonst hade äfven sin sjukdomsprognos.
Djurens beteende spelade stor roll. Att
hönsen buro halmstrån, hunden tjöt,
prestens häst, då presten medförde
dödssakramentet, sänkte hufvudet, ugglans eller
ufvens låt hördes nattetid, att göken gol
eller kraxade i ett visst väderstreck, att man
hörde trädmaskens tickande, att en bild föll
ned eller ett glas gick sönder, var
dödsförebud.
Sådan var den europeiska läkekonstens
ståndpunkt vid korstågsperiodens början,
medan den däremot hos araberna fortgått
på antikens grundval. Genom kristne,
hvilka voro lärjungar hos araberna,
fortplantades arabernas läkekonst till vesterlandet.
Emellertid led den arabiska läkekonsten
väsentligen därigenom, att arabernas religion
förbjöd dem alla anatomiska studier.
Däremot hunno de långt på det
farmakologiska området. En af araben Rhases böcker
utgjorde ännu på 1500-talet föremålet för
föreläsningar vid de europeiska
universiteten, och araben Avicennas medisinska
system herskade i 600 år vi alla högskolor i
Europa.
De arabiska läkarne voro äfven filosofer,
särdeles begifna på logiska undersökningar.
Analysen af tankeoperationerna,
undersökningarna af våra begrepp, omdömen och
slutledningar, sysselsatte mycket desse
vetenskapsmän, och läkare sådana som
Avicenna voro samtidigt beundrade som stora
filosofer. Genom araberna blefvo
Aristoteles och öfriga grekiska tänkare först
bekanta för bysantinerna och sedermera för
vesterlandet, och därigenom nådde den
skolastiska filosofien sin högsta ståndpunkt. Nu
är denna medeltida filosofi som vetenskap
betraktad ej mycket värd i vår tids ögon,
och den genom århundraden förda striden
mellan de båda skolastiska partier, som
kallades realister och nominalister, har
betraktats som en strid om skuggor och tomma
ord. De s. k. realisterna utgingo från den
åsigten, att den sanna verkligheten
återspeglar sig i den abstrakta begreppsverlden.
Kring denna tankekärna lade sig ett skal
af missförstånd, bestående däri, att man
behandlade de abstrakta begreppen som
verkliga existerande ting och trodde sig kunna
uppbygga de verkliga tingens verld medels
en syllogistisk bygnad af ord, som uttryckte
dessa abstrakta begrepp. Mot detta parti,
som till medeltidens slut blef det härskande
och togs i kyrkans hägn, uppträdde de s.
k. nominalisterna, som betraktade ej
abstraktionerna utan de konkreta
föreställningarna såsom de bygnadsstenar, medels hvilka
en verldsåskådning kan uppföras. Striden
blef ej fruktlös för det menskliga
framåtskridandet. Den öfvade skarpsinnigheten,
inskärpte aktning för grunder och skäl och
förde till begrundande af många problem,
som än i dag taga tänkarens
uppmärksamhet i anspråk. Till och med en sådan af
vår nyare tid empiriska filosofer som John
Stuart Mill och hans skola loforda mycket
desse medeltidsfilosofer för den noggranhet,
finhet och precision de gifvit åt tankarne
och Mill har i sin logik intagit åtskilliga af
skolastikens orddistinktioner. De som tro,
att skolastiken blott är en genom
århundraden forttvinnad tråd af absurditeter, kunde
i sanning hafva godt af att gå i skola hos
desse skolastiker, och den bekante
författaren till »Materialismens historia», prof. A.
Lange, ansåg till och med, att många af
vår tids tänkare skulle hafva nytta af en
sådan skolkurs.
Det ligger i sakens natur, att läkare och
filosofer skulle studera de nya, till latinet
öfverflyttade skrifterna för deras innehålls
skull och ej endast för att öfva sig i
kyrkans och lärdomens officiela språk, latinet.
Därigenom inträdde under
korstågsperioden Europa i ett nytt förhållande till den
klassiska literaturen. Förut hade man läst
de klassiska författarne endast för att öfva
sig i språket. Annat var synd. Att
utträda ur latinskolan med förvärfvad
skicklighet i latinets talande och korrekta, om
ock ej eleganta skrifvande och på samma
gång med okunnighet om den
skönhetsverld, som dessa skrifter afspeglade, och
med likgiltighet eller förakt för deras
idéinnehåll, det var att hafva med heder
genomgått en farlig, men nödvändig
bekantskap med kunskapens träd på godt och
ondt. Påfven Gregorius IX varnade för att
läsa den gamla literaturen för dess egen
skuld, själfve Alkuin ångrade på gamla
dagar att han läst latin och den lärde
Notker, priorn i S:t Gallen, var intagen af skräck
för den romerska literaturen, som han
likväl ej kunde undvara. Säkerligen skulle
äfven de kvarlefvor af denna literatur, som
funnos i Europas kloster hafva gått
förlorade för efterverlden, om vi ej genom
araberna, som på helt annat sätt betraktade
klassikens literära verk, lärt oss att värdera
dessa.
Sundsvall 9 Juni.
Minneslista
Lördag 9, kl. 10 f. m., auktion å diverse
lösegendom å auktionskammaren.
— före kl. 12 p. d., inställelse i handl.
Abraham Zells konkurs.
— kl. 5 e. m., sammanträde med aktieegarne
i ångbåtsaktiebolaget Sundsvall—
Indalselfven å börsföreningens lokal.
— kl. 7 e. m., syföreningsauktion å
goodtemplarlokalen å Skönsberg.
Söndag 10. Före denna dag anmälas ouppgjorda
affärer med afl. ångbåtsbefälhafvaren I. M.
Rozetskys sterbhus till C. G. Dahlström.
Tisdag 12, kl. 11 f. m., auktion å N. A. Lindboms
i Allsta konkursmassas lösa egendom.
— kl. 7 e. m., missionsauktion å
Betlehemskapellet.
Onsdag 13, kl. 10 f. m., auktion å diverse
handelsvaror å auktionskammaren.
Torsdag 14, uppbörd af årets kommunalutskylder
i drätselkammaren.
— kl. 5 e. m., Sundsvalls sparbanks hufvudmäns
sammanträde å bankens lokal.
Fredag 15, före kl. 12 p. d., inställelse i f. handl.
J. Andersson Norbergs konkurs å
tingsstället Ljusta.
— kl. 12p. d., auktion å enkan Märta
Höglanders vid Håkanstået belägna fasta egendom.
Lördag 16, kl. 12 p. d., entreprenadauktion inför
magistraten å skjutshållningen vid stadens
gästgifveri.
Löfsprickningen har under veckan,
trots kalla nätter, synnerligen förkofrats.
Natten såväl till måndagen som tisdagen
inträffade frost och följande nätter har
profvaren gått ned, om icke till noll dock nära.
Dagarne hafva däremot varit torra och
solvarma. »Kråknyt» i dag ingår med sol på
vacker himmel.
Socialism och bibel blir ämnet för
ett föredrag, som fil. stud. Gösta Englund
kommer att i morgon afton kl. 6 hålla i
härvarande Goodtemplars ordenslokal. Herr
Englund, som nyligen hållit samma
föredrag i Upsala, erhåller i en där
utkommande tidning det vackra vitsordet om sitt
föredrag att det »var af stort intresse», och
att det var »ett i allo utmärkt föredrag om
en af dagens mest brännande frågor.» Det
är att hoppas, att ingen skall låta tillfället
gå sig ur händer att mot den ringa afgiften
få höra ett af nutidens vigtigaste spörsmål
afhandlas i kristendomens ljus.
Behållningen är för välgörande ändamål,
på så sätt, att motsedda inkomsten utgör
bidrag till ernående af den unge mannens
framtidsmål.
Gårdfarihandlande. K. m:ts
befallningshafvande har den 2 dennes meddelat
tillstånd för handlanden Johannes Landin
att med biträde af sin hustru Klara
Landin född Johansdotter och handlanden Hans
Petter Hansson att med biträde af
drängen Gottfrid Johannisson från Långsele
under innevarande år inom Vesternorrlands
län kringföra och försälja hemväfda tyger
och färdiggjorda kläder.
— Äfvensom åt Nils Magnus Hansson,
Johan Fabian Hammarstedt och Karl
Gustaf Nicolausson, samt i Hernösand,
Sundsvall, Örnsköldsvik, Nyland och Husum åt
Herman Jonas Samson.
Prestexamen aflades i lördags inför
Upsala domkapitel af G. II. Nydahl, A. G.
Häggqvist och J. O. Sellin, norrl., för
tjänstgöring inom Hernösands stift.
Juana Nancy åter i hamn. Den
engelska ångaren Juana Nancy inkom i
tisdags utan främmande hjälp till Yxpila hamn
utanför Gamla Karleby.
Den 9 desember i fjol lemnade Juana
Nancy kajen i Luleå samt fastnade i
drifisen där utanför den 22 samma månad.
Först den 14 januari i år öfvergafs det allt
jemt i isbojor fängslade fartyget af sin
besättning, sedan denna gjort de mest
hjältemodiga ansträngningar att få fartyget flott
från isen. Sedermera sattes om bord å det
samma några finska sälskyttar, och det är
antagligen dessa, som nu fört ångaren i
hamn.
Begrafning. Förre kaptenen Burmans
stoft jordades sistl. lördag å Upsala
kyrkogård. I processionen märktes utom den
aflidnes närmaste anhörige herr ärkebiskopen,
landshöfdingen, universitetets rektor och
universitetslärare samt flere andra af
samhällets mera framstående medlemmar.
Jordfästningen förrättades af prof. Sundelin, som
därvid bl. a. betonade den förlust som
genom detta dödsfall drabbat ej blott den
aflidnes närmaste och vänner, utan äfven den
stora mängd hjälpbehöfvande, som han i
tysthet frikostigt understödde. Före
jordfästningen sjöng en studentkvartett 1:a
versen af salmen 452 och efter densamma
sista versen af samma salm.
Östgötabankens fortsatta bolagsstämma
i tisdags invalde till ledamot i
sentralstyrelsen konsul B. Söderbaum i Sundsvall.
Man tänker göra honom till bankens
verkställande direktör.
För odlingsflit och djupdikning så att
jorden alstrat stora och goda rotfrukter, var
det länets hushållningssällskap uppmuntrade
arbetaren O. Nyström i Heffners med den
penningebelöning vi i förra numret
omtalade och icke som då, efter
Hernösandsposten, uppgafs: för långvarig och trogen
tjänst.
Vintern och fruktträden. Från
flera orter ingå underrättelser om den skada,
som den gångna vintern orsakat i
trädplanteringar och trädskolor. Vår trakt har icke
häller undgått samma öde: körsbärs- och
plommon-träd, ehuru flera år gamla, hafva
bortfrusit. Till och med vanliga granar och
björkar hafva lidit. Skadorna kunna ännu
icke fullt bedömas. Längre norr ut är ej
samma klagan, men troligen är det ej bättre
där, ehuru det ännu ej synes.
Stor bostadsbrist, känbar i synnerhet
för arbetarne, råder i Luleå.
Bergsjö sockens sparbanks
insättningsfond växte i fjor från 181 till 225
tusen kr. och sparbankens egen fond från
dryga 13 till nära 15 tusen kr. Sparbanken,
som började sin verksamhet år 1871,
omfattar med densamma socknarne Bergsjö,
Hassela, Gnarp, Harmånger, Jättendal,
Rogsa och Ilsbo.
Zoologiskt. Kapten Fahlander å
Hudiksvallsskeppet Emilie har hemfört en i
sprit förvarad, högst rar samling fiskar,
kräftdjur och lägre arter sjödjur från Vestindien
och andra delar af verldshafven. Samlingen
tros blifva öfverlemnad till Hudiksvalls
museum.
Hög ålder. 100 år fylde den 18 maj
enkan Karin Persson i Tomsjö by i
Bjursåker, omtalar Hudiksvalls-Posten.
Behöfliga afskrifter af
ransakningsprotokoll skall häktad person på begäran
få. Så bjuder lagen. Emellertid vägrade
häradshöfding A. Unæus i Boteå tingslags
domsaga utlemna sådana afskrifter till
häktade handl. E. W. Carlsson, enär denne ej
sagt hvartill de skulle användas. Hofrätten
godkände denna åtgärd, men k. m:t har
ålagt U. att, om det ej redan skett, utlemna
afskrifterna.
Ett gif akt för rättssökande.
Helsinglands enskilda bank inlemnade till Arbrå
och Jerfsö häradsrätt vid dess sammanträde
d. 16 des. 1886 några inteckningsansökningar,
men fick dem tillbaka med den förklaring,
att sammanträdet hölls endast för att
afkunna utslag i mål, som ej kunnat afgöras
vid sista allmänna sammanträdet af årets
hösteting, hvadan rätten ej vore skyldig
mottaga andra handlingar.
På häröfver anförda besvär gillade
hofrätten denna åtgärd, men k. m:t har
förklarat att då årets hösteting ej var
afslutadt, saknade rätten laglig anledning
undandraga sig att behandla ärendet, hvadan detta
åter förvisats.
Åskeld och eldsvådor. Ett svårt
oväder drog i måndags öfver större delen af
mellersta Sverge, allt från Dalagränsen till
Småland. Regndigra moln hängde i luften
och urladde sig allt emellanåt med
omvexlande regn- och hagelskurar af
anmärkningsvärd styrka och ihålligbet. Mellan
Pålsboda och Laxå stationer i Nerike var
marken utefter järnvägen hvitklädd,
skogen snöhöljd, och man fick bevittna ett
vinterlandskap i juni månad! I Örebro sjönk
temperaturen på en kvarts timme från 5
till 1 grad blidt. Strida hagelskurar
kommo äfven öfver Södermanland och
Östergötland. I Norrköping voro haglen af små
hasselnötters storlek, och temperaturen
nedgick till + 2 gr.
Ovädret åtföljdes af häftig åska och
skarpa blixtar utgjorde dess kulmination.
Sorgligt nog gick åskan ej fram utan att
anställa mycken skada och från flere håll
skrifves om åskeldar. Så nedslog åskan
vid middagstiden i en arbetares bostad nära
Alms mejeri i Stora Mellösa, Nerike. Nio
personer, sex män och tre kvinnor, erhöllo
större och mindre skador. Likaledes
nedslog hon i en torplägenhet vid Ljunga i
Weta socken, Östergötland, hvarvid stugan
nedbrann.
Sorgligaste minnet af sin framfart
lemnade åskvädret i Östergötland, där
ladugårdsbygnaden till den vid Roxen belägna
kronoegendomen Kungsbro i Wreta
klosters socken af åskan antändes, hvarvid ej
mindre än 62 kreatur innebrändes. Härom
meddelar Östg. Corr.:
Vid 12-tiden slog åskan ned, och inom
kort stod hela bygnaden i brand.
Gårdsfolket hemkallades genast, och alla möjliga
anstalter vidtogos för att rädda de
innevarande kreaturen. Dessa voro: 70 kor af
synnerligen utmärkt beskaffenhet, 10
kvigor och 12 oxar. Blott oxarne samt 14
kor och 4 kvigor kunde räddas, hvadan 62
kreatur innebrändes. Genom
tillstädeskommande personers ansträngningar och det
häftiga regnet samt god vattentillgång
lyckades man hindra eldens spridning till
närliggande ladugårdsbygnader. Det antända
huset nedbrann emellertid till grunden.
Efter branden lemnade stället en
uppskakande syn. De arma djuren, som efter hvad
man kan finna, gjort oerhörda
ansträngningar för att slita sig lösa, lågo där i långa
rader, brända och förkolnade.
Då elden utbröt, var husbonden,
arrendatoren Ludvig Schultze ej hemma utan
befann sig här i staden. Han hade ej en aning
om den olycka, som drabbat honom, då han
begaf sig på hemvägen. Kommen strax
utanför stadstullen, såg han öfver Roxen
den stora branden, hvilken han emellertid
tyckte förlagd till en granngård. Först i
Berg fick han veta, att det var i hans eget
hem, som den hemska gästen så våldsamt
härjade.
Hr Schultze gör stora förluster på
branden. Alla gårdens kreatur voro nämligen
försäkrade till blott 26,930 kr. Af dessa
äro räddade 10 hästar (i annan bygnad
förvarade), 12 oxar, 14 kor och 4 kvigor,
hvadan försäkringssumman för de
innebrända 62 kreaturen ej blir synnerligen stor,
helst kobesättningen omtalas såsom högst
dyrbar och af utmärktaste beskaffenhet. Vid
gården fans eget mejeri, och leveranser
voro på förhand öfverenskomna, hvadan
äfven till följd däraf förluster torde uppstå.
Företagsamheten synes vakna inom
vårt land, skrifver Nya Värmlands
Tidning. Det är det skydd, som snart skall
beredas den svenska industrien, hvilket
framkallat ljusningen och väckt
förhoppningarna.
Den industri, som man mest synes
komma att kasta sig på, är
pappersmassefabrikationen, och sannolikt är, att utlandet
fortfarande kommer att vara en god marknad
för denna vara, enär den ringa
skogstillgången och det i följd däraf därstädes höga
träpriset gifva de nordiska länderna med
sin stora rikedom på skog ett stort
företräde.
Äfven grufindustrien synes vara i
uppgående. Så har å Grängesberget arbetet
upptagits i grufvor, där det förut varit
nedlagdt, och pågår det natt och dag. Vid
Domnarfvet skall i dagarne försök göras att
åstadkomma ett slags gjutjärn med samma
egenskaper som det engelska, och om detta
lyckas, skola ytterligare två nya grufvor
upptagas för bergslagets behof.
Ett konsortium af engelsmän och
göteborgare lärer äfven komma att taga ett af
våra större, hittills obegagnade vattenfall,
Karaforsen i Lagan, i användning, samt
där anlägga spinneri och mekanisk verkstad.
Ett kanongjuteri skall ock vara påtänkt
till anläggning å samma plats, och skulle
där tillverkas kanoner af svenskt stål för
engelska marinens räkning. Det påstås, att
trettiosex millioner kr. skola vara
tillgängliga för företagets realisering, och blifver
anläggningen, om detta är sant, således ett
verkligt jätteverk.
Ytterligare en industri, som äfven kan få
stor betydelse, men hvilken det oaktadt
här i oförlåtlig grad vårdslösats, är
tillverkningen af s. k. kex. Nu har i Göteborg
ett bolag bildats för bedrifvande af nämda
tillverkning, och hoppas man den bästa
framgång. Förut hafva försök i denna väg
omöjliggjorts genom de engelska
kapitalstarka bolagen, som, så snart ett företag af
denna art satts i gång, genast nedsatt sina
pris under tillverkningsvärdet, tills den
besvärliga konkurrensen tillintetgjorts.
Templarordens högste chef och
stiftare A. Petersson från Newyork
anländer till Göteborg om några dagar för att
företaga en rundresa i Skandinavien.
Mot färgerna kejsargrönt och
Schwienfurtergrönt, som börjat användas till
utrotande af väggohyra, bör varnas, emedan
bemälda färger äro starkt arsenikhaltiga.
Sosialisterna — berättar Svenska
Dagbladet — hade på söndags middagen kl. 3
i Stadshagen ett möte, till hvilket ett halft
tusental personer hade infunnit sig. Däraf
voro dock på långt när ej alla sosialister;
många andra hade infunnit sig af
nyfikenhet och utlockade af det vackra vädret.
Mötet öppnades af hr F. Sterky,
hvarefter en dansk vid namn Janhekt intog
talarestolen.
Hans föredrag var ett kåseri öfver litet
af hvarje. Han berättade att han varit ute
och promenerat och mött Liss Olof
Larsson, som gick på rätt trottoar under det
talaren begagnade orätt. Liss hade sett
mycket belåten ut, och det var väl för att han
fått det nya riksdagshuset i Norrström.
Sedan hade han mött ett par
frälsningssoldater hvilka under förbigåendet talat om att
yttersta dagen var nära, men det hade han
inte förstått meningen i, förr än han fick
läsa i tidningarna att priset på småsuparne
ökats från 5 till 6 öre. Då kunde han
också fatta att yttersta dagen var nära.
Den där orättvisan hade man att tacka
nykterhetsfantasterna i riksdagen för.
Riksdagen ökar skatterna på allt för arbetaren
för att få pengar att köpa kanoner och
annan humbug för. Vidare gick talaren illa
åt »Dagens Nyheter», »Vårt Land» och
»Aftonbladet» därför att de referera
sosialisternas möten illa och skrifva
strejknotiser till arbetsgifvarens fördel.
Sosialdemokraten var, enligt talarens mening,
Stockholms värdigaste tidning. Men hur skulle
man få den vidare spridd? (Paus, här ref
sig talaren en längre stund i hufvudet.) Jo,
man skulle säga åt alla man träffade att
de skulle prenumerera. Alla hökare och
kryddkrämare skulle prenumerera, ty hos
dem lägga arbetarne ned pengarne, och
annonsera skulle de också. Slutet af talet
var en dunderpuff för tidningen.
Hr Sterky talade om »frihetens stamort
på jorden», men han ville inte gå in på att
det var Sverge. Han var i synnerhet
förbittrad öfver att man ej fick hålla möten
hvar som helst och utan att begära
tillstånd. Nu hade man kört sosialisterna upp
i skogen, där ingen kunde se dem, men
om vederbörande trodde att folket ej skulle
hitta dit, så blefve de kuggade. Att man
icke finge skrifva att det icke funnes en
Gud och ett lif efter detta fann han också
bevisa brist på frihet. Men han ville nu
säga rent ut att ingen Gud fins och intet
ställe heller efter döden, där arbetaren kan
få nögon ersättning för orättvisorna under
lifvet. Därför ska arbetarne endast tänka
på att få det bra här. Bort med fåtalet!
Arbetarne böra själfva ha allt hvad de
frambringa Men de ska säga »jag vill»
och inte längre kuscha. Lefve sosialismen!
Nu klättrade en åkare vid namn
Ribbing upp i tribunen och var litet otidig
mot »salig kung Bergström» — ja, han var
lyckligtvis inte salig ännu, men nog önskade
sosialisterna honom salig, ty han lade
beslag på det ena arbetareorganet efter det
andra. Dessutom var talaren rasande på
polisen som kört sosialisterna upp i skogen.
Ville hellre ut till Friesens park. Här
vore man ju allt för nära Konradsberg.
Sedan ett par talare yttrat sig i den
kända andan, besteg en piga tribunen och
föreslog bildande af en fackförening för
»tjänstinnehafvarinnor i hus».
Arbetet i familjerna vore mycket svårt,
och de fina fruarna vore mycket svåra att
handskas med. »Tjänsteinnehafvarinnan»
hade själf innehaft plats i en familj där man
ej ens tillät henne att ha åsigter. Hon
berättade som exempel att herrn i huset en
gång yttrat till henne på skämt, att det nog
skulle smaka henne att få plats hos
drottningen; men då hade hon svarat att det
inte »ingick i hennes åsigter». Herrn hade
då frågat hvad hon menade med det, och
då hafe hon sagt »att hon inte ville tjäna
hos en sådan dam». Hon trodde dock, att
hon hos den familjen, där detta samtal egt
rum, efterlemnat ett djupt intryck som inte
så lätt skulle förgå.
Odlingslånefonden. K. m:t har den
27 sistlidne april utfärdat kunggörelse
angående vilkoren för lån från
odlingslånefonden. Genom densamma äro vidtagna
följande förändringar i eller tillägg till förut
gällande destämmelser:
a) Den säkerhet, som skall ställas för
lånekontraktets fullgörande äfvensom för de
lyftade statsmedlens återbärande, i fall mot
kontraktet brytes, upphör att gälla, så snart
vattenaflednings- och afdiknings- samt
odlingsarbetet blifvit afsynadt och godkändt.
b) Det ankommer på k. m:t att låta
inställa all vidare utbetalning af statslånet
samt återfordra hvad däraf uppburits, utom
i förut stadgade fall, äfven om, innan
vattenaflednings-, afdiknings- och
odlingsarbetet blifvit fullbordadt, afsynadt och
godkändt, väg- och vattenbygnadsstyrelsen
skulle finna den säkerhet, som blifvit för
kontraktets fullgörande stäld, icke vidare
vara nöjaktig, eller om, innan lånet blifvit
genom laga kraft egande beslut fördeladt
på de hemman, hvilka för återbetalningen
skola ansvara, statskontoret skulle finna den
säkerhet, som blifvit för lånet stäld, icke
vidare vara nöjaktig, och ny säkerhet, som
af vederbörande myndighet godkännes, icke
varder inom bestämd tid aflemnad; eller om
den bestämda annuiteten icke varder i
behörig tid erlagd.
Från Städernas allmänna
brandstodsbolags stämma anteckna vi:
Ansvarsfrihet beviljades för 1886 och 1887
års förvaltning.
Med anledning af 1886 års revisorers
erinran därom, att i synnerhet inom en och
annan af de norrländska städerna
bygnadsstadgans och de särskilda
bygnadsordningarnas föreskrifter om taktäckning och
brandmurar alldeles icke tillämpas, dels
kringgås, hade utskottet hemstält, att
bolagsstämman ville till protokollet uttala den
åsigt, att styrelsen bör vända sig till
vederbörande myndigheter i orterna för att vinna
deras medverkan, att bygnadsstadgans och
de särskilda bygnadsordningarnas
föreskrifter noggrant efterföljas. Stämman godkände
denna utskottets hemställan.
Till jourhafvande direktör valdes
auditören A. Grenander. Till styrelseledamöter
återvaldes grosshandlaren J. Wedberg och
kanslirådet G. Sandahl samt nyvaldes
kamrer C. E. Ekgren.
Tiodubbelt som går bort.
Karlshamns spritförädlingsbolag har hos
regeringen anhållit tullafgifterna för 768,342 liter
bränvin, hvarför tull skulle erläggas med
utgången af sistlidne maj månad, måtte få
afskrifvas, emedan denna kvantitet gått
förlorad vid förädlingen af ett större parti
utländskt råbränvin.
Regeringen har vid föredragande af
ansökningen beviljat
spritförädlingsaktiebolaget anstånd med ofvanskrifna tullafgifters
erläggande intill dess beslut meddelats i
ärendet.
1815 års män. »Mandom, mod och
morske män fins i gamla Sverge än!» kände
man sig frestad utropa, när man i onsdags
å Hasselbacken såg femton 72 års män,
kraftiga, högresta och glada, som om de
ännu ej lefvat igenom sitt halfva
århundrade.
Hvarje år den 30 maj träffas de samman
till gemensam middag å Hasselbacken.
Lederna glesna visserligen, men ännu synes
mången, som »står stark».
Sällskapets ordförande, baron Rudolf
Cederström, känd ända sedan gamla
riddarhusets debatter, och lycklig poet dessutom,
befinner sig ännu i sin obrutna kraft. Tiden
har visserligen strött snö i hans hår och
skägg, men inte öfver hans sinne. Vid
hvarje ny fest helsar han 1816 års män med
en sång.
Ej en gång silfverhårig är brukspatronen
Mathias Steuch: lika mörk som han var för
ett 40-tal år sedan. Den forne egaren af
Lassåna m. fl. stora bruk hvilar nu ut från
sina mödor.
Ungdomliga synas de, hvart man blickar
sig omkring: grosshandlaren P. A.
Wæhrenqvist, handlanden A. F. Isaksson och
andra fler.
Protokoll föres öfver hvarje fest; detta
läses upp den följande.
Men denna gång hade sekreteraren fått
förfall; bokhandlaren P. A. Huldberg,
sällskapets stiftare.
Den gamle förläggaren hade kallats till
den, om hvilken C. Fr. Dahlgren säger:
»han är den störste komiske författare jag
känner»; han hade kallats till vår Herre!
72-åringarne visste att hålla ut. Middag,
kaffe och supé intogs på Hasselbacken. Först
vid 1-tiden troppade de sista af i hyrvagn.
Salmbokskomitén skall i sommar
eller höst för sista gången sammanträda, för
att, sedan granskningskomitén i vintras
lemnat sitt utlåtande, med anledning däraf lägga
sista hand vid sitt förslag. Det torde
svårligen kunna utkomma i tryck före början af
nästa år. Man anser vigtigare, att ett
genomtänkt förslag under några år får
cirkulera i tryck bland församlingarnas
prester, än att frågan redan i år skulle göras
till föremål för kyrkomötets behandling.
Domprosten Torén, som är
salmbokskomiténs ordförande, var af göromål som
universitetslärare under förliden vårtermin
hindrad att egna sig åt den slutliga revision,
som ännu återstår, men ämnar, enligt hvad
V. L. erfarit, tillsammans med de af
Wirsén och lektor Ullman göra det under
sommaren.
Processlysten kyrkoherde. Årsunda
socknemän hafva ej mindre än 3 särskilda
gånger ingått till domkapitlet med anmälan
om tjänstefel, begångna af kyrkoherden J.
B. Colldén, synnerligast med afseende på
processlystnad, hvilket alla gånger för
honom aflupit med en varning.
Colldén, som för 4 år sedan fråntogs
pastoralvården och ålades till vise pastor
därför årligen utbetala 670 kr., har däröfver
anfört besvär, men ej ens å högsta ort
erhållit någon ändring.
Emellertid hade Colldén till nu pågående
ting med Gestriklands östra tingslag uttagit
stämning å 115 personer inom Årsunda,
däraf 101 anträffats, dels om ansvar för de
gjorda anmälningarna dels om deras
åläggande att återbetala vice pastors aflöning.
Svarandeombudets invändning att
häradsrätten ej vore laga forum blef, efter enskild
öfverläggning, af häradsrätten godkänd,
hvadan målet ej upptogs till pröfning.
Däremot ålades Colldén att godtgöra
svarandena med belopp från 5 tiil 15 kr.,
utgörande tillsammans 540 kr. G. P.
Engelska turister i Sverge. Det är
ett kändt förhållande, att engelska
sportsmän i jagt och fiske under senare tider till
stort antal årligen under den vackra
årstiden uppehållit sig i vårt grannland Norge,
hvarest de mångenstädes arrenderat
fiskevatten samt vidsträckta jagtmarker.
Från trovärdigt håll har Falu L. T. sport,
att chefen för domänstyrelsen, genom
generaldirektör O. Evers, sedan någon tid fört
underhandlingar med engelsmän om
upplåtande till dem af jagt- och fiskerätten på
kronoparkerna i öfre Dalarne samt att
uppgörelse härom antagligen kommer till stånd.
Huruvida upplåtelsen äfven skulle omfatta
socknarnes allmänningsskogar, kan icke med
säkerhet uppgifvas. Måhända blir det
kommunernas ensak att härom träffa aftal med
de blifvande kronoparks arrendatorerna, för
den händelse dessa äfven vilja förvärfva
sig jagt- och fiskerätten å sistnämda skogar.
Det är naturligtvis de nordligaste
socknarna, Lima, Transtrand, Särna och
Elfdalen samt möjligen Orsa, hvilka frågan
gäller.
Hur kapitalet fördubblas. Den
fond å 50,000 kr., som lagman T. L.
Sylvan å Öja för 15 år sedan skänkte till en
pensionsinrättning för enkor och barn efter
ämbets- och tjänstemän i Ystad, har nu
vuxit så, att den vid fjolårets slut uppgick
till 98,842 kr., oaktadt pensioner därifrån
årligen utgått, hvilka under senare åren
belupit sig till nära 2,000 kr. I anledning
häraf har styrelsen väckt förslag om att
höja pensionsbeloppen, äfven för nuvarande
pensionärer, hvilka äro tio till antalet.
Jordskalf på Östersjöbottnen.
Under denna rubrik ha tidningarna efter tyska
källor innehållit en notis, att några fiskare
från Ahrenhoop i vestra Pommern en natt
i medlet af maj månad ute på hafvet
iakttagit en plötslig vågrörelse. Då vädret var
lugnt, antogo de att den härrörde från
skakningar i hafsbottnen, hvilket antagande
styrktes af från hafvet kommande buller. Nu
skrifves till Morgonbladet i Malmö från
mellersta delen af Vemmenhögs härad, att ett
sådant underjordiskt buller iakttagits natten
mellan den 28 och 29 maj af flera personer
i meddelarens hemort. Bullret upprepades
flere gånger, utan att dock åtföljas af
skakningar, hvilket annars stundom är fallet på
den nämda orten, där dylika fenomen icke
skola vara så sällsynta. Orsaken till dessa
små jordskalf antages vara vattnets
verksamhet i de lösa lager från krittiden på
hvilka den sydskånska slätten hvilar.
Förmodligen sträcka sig dessa lager söderut
under Östersjön, hvadan det i tyska
tidningar refererade jordskalfvet väl har samma
orsak som de skånska. Att såsom tyska
tidningar gjort söka ursprunget till det förra
i »vulkaniska» rörelser på hafsbottnen, torde
således vara obehöfligt.
På de psysiska forskningarnas
område ämnar d:r C. von Bergen under
sommarmånaderna idka studier i London.
Han har för afsigt att taga kännedom om
det londonska »Psykiska samfundets»
organisation och arbetsmetod i syfte att till
hösten grundlägga ett dylikt samfund i
Stockholm.
Norrländsk flodfart. För trafik på
Helgumsjön och Edseleälfven, tillhopa 3½
mil i längd, är vid Kristinehamns mek.
verkstad nu bygd en ångare för 120 resande.
Båten, som är konstruerad af ingeniör Axel
Ström, beskrifves af Kristinehamnstidningen
sålunda: Den af järnplåt bygda nya
ångaren, som är 64 fot lång, 14 fot bred och
2,9 fot djupgående (med last), har en
dubbel maskin om 16 effektiva hästkrafter och
två turbinpropellrar, de sistnämda en ny
uppfinning, som hittills endast begagnats på
Kongo-floden. Och tack vare dessa
propellrar gör ångaren 10 i stället för eljes
beräknade 9 knop.
Båtens namn är »Edsele».
Torfströ och kalk från Gotland.
Gotlands Allehanda för den 4 juni skrifver:
Två nya exportartiklar ser det ut som
Gotland skulle ha utsigt att få. Vid den
undersökning, som här om dagen verkstäldes
af professor Alex. Müller jämte
landtbruksingeniör Roos och agronomen Kihlberg å
Stånga mur för att utröna, huruvida i den
samma fans tjänligt ämne till torfströ och
torfströmull i och för pudrettberedning, gaf
undersökningen vid handen, att under ett
lager af förträfflig bränntorf det yppersta
råmateriel är till finnandes till en sådan
mäktighet, att myrarne kunna förse icke
allenast Visby samhälle med dess behof, utan
äfven Gotlands läns jordbrukare samt
dessutom Stockholms stad. En fabrik för
ändamålet vore en önskvärd sak så snart som
möjligt och är det att antaga, med den
kännedom man eger om lifaktigheten om
Gotländska cementbolaget, som eger
ifrågavarande myr, att en sådan icke länge kommer
att låta vänta på sig.
Under storfjorden finnas djupa lager af
fin sönderdelad kalk (bleke), hvilken
upptagen och torkad kan för fastlandets
kalkfattiga mossar blifva till mycket gagn.
Omkommen svensk. Till Falkenbergs
tidning skrifver en i Vrisbane, Australien,
bosatt Falkenbergsbo: Under den orkanlika
storm, som rasade här i slutet af mars
månad detta år, förliste flere fartyg, bland dessa
äfven engelska skonaren »Kate», som
förgicks med man och allt. Ombord å »Kate»
befann sig en ung svensk, C. P. Carlsson,
bördig från Karlshamn. C. som var endast
omkring 21 år gammal, hade stått
inmönstrad å »Kate» i nära två års tid under
fingeradt namn, hvarför det torde vara tvifvel
underkastadt, att hans anhöriga i Sverge få
reda på hans bortgång, om ej genom denna
notis i tidningarna i Sverge.
Rikets barnmorskor.
Barnmorskornas antal utgjorde vid 1886 års slut enligt
till medicinalstyrelsen inkomna uppgifter
2,420, hvilket antyder en förökning under
året af 43 barnmorskor.
Tillgången på barnmorskor var i
Stockholm 173; förhållandet mellan antalet
barnmorskor och den kvinliga befolkningen har
1886 i Stockholm varit en barnmorska för
695 kvinnor.
För hela riket, hufvudstaden inberäknad,
var tillgången år 1886 en barnmorska för
1,002 kvinnor. Bäst försedt var Gotlands
län med en barnmorska för 581 kvinnor,
vidare Kristianstads med 1 för 640 och
Malmöhus med 1 för 644; hvaremot
förhållandet stälde sig sämst i Blekinge län med
endast 1 barnmorska för i medeltal 1,696
personer af den kvinliga befolkningen.
Hvad det betyder i ekonomiskt
afseende för ett samhälle, att inom sig hafva
ett populärt läroverk, torde icke alla hafva
reflekterat öfver. Det kan då såsom ett
exempel anföras, att Kristinehamns praktiska
skolas hittillsvarande 1,840 elever där i staden
under sammanlagdt, tio år utgifvit mer än
en million kr.
Riksgäldskontorets nya tre-
procents lån annonseras i tyska tidningar i
en vidlyftig »prospectus», hvaraf framgår,
att lånets »nominalbelopp» är 30,000,000
mark = 1,470,000 pd sterl. = 37,020,000
francs och 26,666,666 2/3 kronor. —
Subskriptionspriset är satt till 86 mark för
obligationernas nominela belopp af 100 m.
Inbetalningen sker med en femtedel af
nominalbeloppet den 29 juni 1888, två
femtedelar den 31 juni och två femtedelar den 31
augusti 1888.
Teckningen skulle ega rum onsdagen den
6 juni i Berlin hos direktionen för
discontogesellschaft och hos S. Bleichröder, i
Frankfurt am Main hos M. A. Rotschild & Söhne,
i Hamburg hos L. Behrens & Söhne och i
Köpenhamn i danska Landmansbanken,
Hypotek- och Wechselbanken.
Om de mäktige låntagarne öfvertagit
lånet till 83 procent, såsom det uppgifvits, så
böra de göra en ganska affär, då de
väl ställa så till, att lånet blir ej blott
fulltecknadt utan detta kanske flerdubbelt.
Antagligen kommer det nog också att stiga
öfver de 86 prosenten, ty att bringa det
därhän är en lätt sak för så mäktiga firmor.
De skulle nog kunna, om de ville, stoppa
hela lånet i sina egna portföljer.
Hamburger Börsenhalle innehåller också,
i förening med den annonserade
prospekten, en god reklam för lånet, då det säges,
att de svenska statsobligationerna höra till
de mest omtyckta »Anlagen» i
kapitalistiska kretsar. »Det lider intet tvifvel, menar
tidningen, att det nya lånet skall varda väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
