Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjärtslitande jämmerrop. Ett par vägfarande som
gjorde min af att vilja komma kvinnan till
hjälp, skrämde han bort genom sina hämska
hotelser. Det var särdeles vidrigt att se
honom komma släpande öfver åkern med
sin blodiga sönderslagna och häraf halft
medvetslösa hustru. Sedan han ändtligen åter
fått henne i vagnen, jagade han därifrån i
vildaste fart.
På ofri grund torde många tingshus
i Sverge ligga. Så är förhållandet med
Tveta häradsrätts tingshus i Ingaryd,
Småland. Så länge jordegaren fick genom
bränvinsutskänkning i tingsbygnaden draga nytta
af densamma begärde han ingen ersättning
för den mark, han upplåtit. Men sedan
denna bränvinsutskänkning indragits,
fordrade jordegaren målaren Thorell, en viss
årlig ersättning af häradets
tingshusbygnadsskyldige. Desse ville åberopa sig på
urminnes häfd, men jordegaren lyckades att
ur hofrättens arkiv framdraga bevis på att
tinget förlades i Ingaryd först 1722. I följd
häraf ålade häradsrätten de
tingshusbygnadsskyldige att senast den 14 mars 1885
ha bortflyttat tingshuset. Men ännu står
tingshuset kvar och någon åtgärd till dess
bortflyttande är ej vidtagen. Jordegaren
har därför ånyo till häradsrätten inlemnat
en skrift, hvari han framhåller, att
höstetinget ej må utsättas att hållas i Ingaryd,
såvida ej häradsborna vilja godtgöra
jordegaren för den fördel de åtnjuta hvilken
godtgörelse förslagsvis uppskattas till 250
kr. om året.
Sverges telegramväxling och
portoinkomst under sistlidne april hafva
utgjort:
Den taxerade telegramväxlingen:
Inländska telegram ........................ 43,024.
Utländska dito, terminal .......... 44,341.
transit ............ 11,916. 56,257.
Summa telegram 99,281.
Den behållna portoinkomsten:
Af inländsk korrespondens ..................... 47,595.
Af utländsk dito ..................... 50,810.
Summa kronor 98,405.
utvisande i förhållande till april 1887 en ökning
i korrespondensen med 2,509 telegram, och i
portoinkomsten med 2,196 kronor.
Från innevarande års början till slutet af
nästlidne april har Sverges taxerade
telegrafkorrespondens utgjort 376,299 telegram, (161,690 in- och
214,609 utländska), med en behållen portoinkomst,
approximativt beräknad, af 388,361 kr. (182,987 kr.
för den inländska och 205,374 kr. för den
internationela korrespondensen).
I jämförelse med motsvarande tid näst
föregående år visar det sig, att en ökning för i år egt
rum: i korrespondensen med 29,408 telegram, eller
8,5 proc., och i portoinkomsten med 38,143 kr. eller
10,9 proc.
Afböjdt attentat. Ett konsortium
obligationsinnehafvare, i spetsen för hvilket står
chefen för Stockholms
inteckningsgarantiaktiebolag direktör Palme, inropade å
exekutivauktion Nybro—Säfsjöströms järnväg,
hvarefter konsortiet vände sig till Kalmar
nya järnvägsbolag med fordran, att detta
skulle för en hög arrendesumma arrendera
järnvägen. Eljes ämnade konsortiet inom
få dagar inställa all järnvägstrafik. Utmed
den sålunda hotade banan lågo uppstaplade
stora virkeskvantiteter, hvilka väntade på
första öppna vatten för att afgå till kusten
för fullgörande af ingångna leveranser. Stora
ekonomiska intressen stodo sålunda på spel,
hvarför Kalmarbolagets styrelse måste gifva
efter för konsortiets fordran, framstäld så
att säga med revolvern för pannan, samt
gick in på att arrendera
Nybro—Säfsjöströms järnväg mot en viss årlig afgift med
vilkor dock, att Kalmarbolagets snart
sammanträdande stämma godkände
öfverenskommelsen.
Saken väckte oerhördt uppseende, och
allmänheten frågade sig med skäl, om ett
enskildt järnvägsbolag hade rätt att så leka
med allmänhetens intresse.
Emellertid tycktes segren småle åt
direktör Palme och hans anhängare, då med ens
regeringen med ett lika energiskt som
kraftigt hugg löser hela den gordiska knuten
och sätter stopp för det amerikanska
pressningsförsöket.
Vid föredragning af
Nybro—Säfsjöströmsbolagets anhållan om öfverlåtande på det
nya Nybro—Säfsjöströmsbolagets af det
gamlas rätt att trafikera bemälda järnväg samt
om tillåtelse för Kalmarbolaget att
upprätthålla denna trafik, har k. m:t nämligen
funnit för godt att till förut gällande
koncessionsvilkor lägga ej mindre än 9 nya stränga
bestämmelser, alla syftande på att
förhindra järnvägstrafikens stängande samt
tillförsäkra allmänheten, att banan nödigt
underhålles, förses med nödig rullande
materiel, att bolaget underkastas möjligen
blifvande bestämmelser för samtrafik med
statens och enskilda banor liksom för afgiften
därför, att banan skall i krigstid ställas till
k. m:ts disposition o. s. v. Skulle det nya
bolaget ej uppehålla trafiken i nödigt
omfång, så kan — heter det — k. m:t
»förordna, att trafiken tillsvidare må besörjas
af staten eller annan, med användande af
järnvägens materiel och öfriga
tillhörigheter, med rätt för bolaget att uppbära den
behållna afkomsten af banan; ankommande
dessutom på k. m:t, om rättelse icke följer
inom af k. m:t förelagd tid, att förklara den
meddelade tillståndsresolutionen förverkad
och låta för egarens räkning försälja
järnvägen i dess helhet med allt tillbehör med
rättighet för köparen att åtnjuta de förre
egaren tillförsäkrade fördelar mot
fullgörande af däremot svarande skyldigheter».
Härigenom äro direktör Palmes planer så
grundligt tillintetgjorda, att för
Kalmarbolaget endast återstår att förkasta alla
prejningsförsök, i hvilken form de än
framställas.
Kalmarbolaget har vid stämma afslagit
alla arrendeaftal med
Nybro—Säfsjöströmsbolaget.
Aftonbladet låter dock förstå, att saken
ej kommer att därmed vara slut. Det nya
Nybro—Säfsjöströmsbolaget lär nämligen
icke ännu ha beslutit sig för att begagna
sig af den af k. m:t meddelade nya
koncessionen, i hvilken de för densamma
uppstälda vilkoren också skulle komma att
upphöra. Bolaget hotar med att stänga
järnvägen.
Friherrlig nämdeman. Till
nämdeman vid Frosta häradsrätt för Skarhults
församling, Malmöhus län, valdes den 3 d:s
riksdagsmannen frih. W. von Schwerin på
Skarhult.
Gammal beväringsman. Med
första klassens beväringsmanskap å
Kronobergshed vapenöfvas i år, skrifves till Sm.-P., en
värnpliktig, som redan den 14 mars fylde
32 år och som sedan sitt 7:e år vistats i
Amerika, hvarifrån han först för ett och ett
halft år sedan återkom till Sverge. Nämde
beväringsman, som heter Andersson, är nu
bosatt i Allmundsryds församling, där han
för 32,000 kr. köpt sig en landtegendom,
Idekulla. Andersson, som i Amerika varit
kroppsarbetare och hufvudsakligen för
hälsans vårdande rest öfver hit, tyckes ej
trifvas i Sverge, utan säger sig vid lägligt
tillfälle vilja återvända till Amerika.
Fjolårets sockerinförsel. Införseln
af oraffineradt socker, mörkare än No. 18
af den i verldshandeln gällande holländska
standard, till Sverige år 1887 uppgick till
28,852,000 kg.
De förnämsta importorterna voro
Landskrona med 8,325,000 kg., Göteborg med 7,204,000
kg., Stockholm med 6,420,000 kg., Ystad
med 3,593,000 kg., Malmö med 1,671,000
kg. samt Norrköping med 1,560,000 kg.
Från Ostindien infördes 7,963,000 kg., från
Preussen 6,302,000 kg., från Vestindien
5,944,000 kg., från England 2,913,000 kg.
samt från Hamburg 1,052,000 kg.
År 1886 infördes 26,150,000 kg. oraff.
socker till Sverge.
Införseln af raffineradt socker till Sverge
år 1887 utgjorde 11,198,000 kg.
De förnämsta importorterna voro Stockholm
med 4,066,000 kg., Göteborg med 2,135.000
kg., Gefle med 1,252,000 kg., Sundsvall med
1,193,000 kg., Norrköping med 542,000 kg.
samt Malmö med 191,000 kg. Från
Preussen infördes 6,307,000 kg., från Hamburg
1,538,000 kg., från Holland 1,239,000 kg.
och från Lübeck 1,179,000 kilogram.
1886 års import af raffineradt socker
utgjorde 13,489,000 kg.
Till Amerika väntas i år ett mycket
stort antal svenska emigranter. Kanske
öfverskattar man icke, säger en
svensk-amerikansk samtida, om man anslår årets hela
svenska utvandring till 60,000. Lägger man
därtill de antal, som kommit hit under de
två senaste åren, så ha vi en svensk armé
om minst 100,000 personer, de där kunna
kallas nykomne, eftersom det ju ändå
åtgår några år (fyra à fem) innan
invandraren blir varm i sina amerikanska kläder och
någorlunda hemmastadd i sin nya verld.
Till en enda liten stad i Illinois, Rochford,
väntas i år ej mindre än 700 svenskar, som
skola komma på fribiljetter, sända af
därstädes boende fränder.
Pass för resa till Tyskland.
Svensk-norske ministern i Berlin har i skrifvelse
till utrikesdepartementet den 24 sistlidne
maj ånyo fäst uppmärksamheten å
nödvändigheten för resande till Tyskland —
särskidt till Berlin, Hamburg, Frankfurt am
Main och Stettin, där det s. k. mindre
belägringstillståndet är proklameradt — att
till undvikande af obehag medföra pass.
Vanskötta apotek. Det synes som
om innehafvarne af apotek understundom
ej äro nog medvetne om sin oafvisliga pligt
att hålla apoteken i vederbörlig ordning, ej
häller om den stora fara, som deras slarf
i de flesta fall innebär för apotekens
kunder. För någon tid sedan meddelade vi,
att åtal skulle, anställas mot apotekaren
Reenstierna i Öfre Fryksdalen för
vanskötsel af apotek. I dag kunna vi meddela
några varningar, som tillstälts ett par andra
apoteksinnehafvare:
Till innehafvaren af apoteket Hjorten i
Vesterås, P. D. Lundblad. Vid den — — — — — har
anmärkts bland annat: att inre blecklådor i
lådfacken voro behöfliga; att redskapen i laboratoriet
voro af underhaltig beskaffenhet; att egentlig
ångapparat saknades; att torkskåpet knappast vore
brukbart samt att en binge borde utrangeras och
fristående kärl anskaffas. Med anledning häraf och då
det ålegat Eder såsom apoteksinnehafvare att,
äfven om I för längre eller kortare tid varit
förhindrad att själf förestå apoteket, dock inreda de för
läkemedlens tillredning och förvaring erforderliga
lokaler på ett fullt nöjaktigt sätt, men I sådant
uraktlåtit, har k. med. styrelsen härmed skolat
tilldela Eder en allvarlig föreställning och varning
med afseende på hvad I uti berörda afseende låtit
komma Eder till last.
— Till föreståndaren (arrendatorn) för apoteket
Hjorten i Vesterås N. O. Lundbäck. Vid den —
— — — — har anmärkts bland annat, att piller
jämte några pulver förvarades i burkar med löst
påfallande lock; att flyktiga oljor borde affyllas på
mindre kärl och förvaras i källaren; att
veterinärpulver voro för grofva; att Sol. Jodi Conc.
förvarades i blå flaska; att damejeannerna i
syremagasinet borde signeras; att åtskilliga medel ej voro
profhaltiga samt att torkskåpet knappast var
brukbart.
Med anledning häraf och då dessa
anmärkningar utvisa, att I, såsom föreståndare för apoteket,
icke, i enlighet med det mellan eder och apotekaren
D. P. Lundblad uppgjorda kontrakt, förvaren
läkemedlen på föreskrifvet sätt, ej häller
tillhandahåller läkemedel af behörig beskaffenhet, har k.
medisinalstyrelsen härmed skolat varna eder för hvad
I sålunda låtit komma eder till last.
— Till apotekaren J. T. Silfverskjöld, apoteket
Bäfvern i Vesterås. Då vid den — — — —
blifvit ådagalagdt, att I icke egnat nödig tillsyn åt
apotekets skötsel, har k. medisinalstyrelsen härmed
skolat erinra Eder att för framtiden med mera
uppmärksamhet iakttaga, hvad Eder såsom
apoteksinnehafvare i berörda hänseende åligger.
För svampvänner. Nu är rätta
tiden för insamling af murklor. De hos oss
vanligast förekommande
murkelsvamparne äro:
Stenmurklan (Gyromitra esculenta), som träffas
allmänt i barrskogar. Hatten är brun, skrynklig
och spröd af 2 till 3 tums bredd. Den växer mest
på skogsstigar vid stenar på sandgrund.
Läckra murklan (Morchella esculenta), icke så
allmän som den förra, är till färgen tämligen lik
denna, men har äggformig, mera regelbunden hatt.
Spetsmurklan (Morchella conica), har mera
spetsig hatt än läckra murklan. Träffas ofta bland
förmultnadt löf äfven i trädgårdar.
Murklorna användas hälst torkade. Torkningen
tillgår så, att, sedan svamparne blifvit tudelade för
att rengöra deras inre håligheter för möjligen där
befintliga insekter, desamma uppträdas på trådar
och inläggas i en lagom varm ugn eller upphängas
på en luftig vind. De äro tillräckligt torra, då de
med lätthet kunna sönderstötas i en mortel.
Torra murklor tinga i detaljhandeln ett pris af 4
kr. för skålp.
Bohus A. P. — n.
Lille Hans står framför farbror Max, som är på
besök och just nu håller på att förse sig med
åtskilliga goda saker från det rikligt besatta bordet.
— Nå, Hans, säger farbrodern tuggande, hvad
tänker du bli, när du blir stor?
— Främmande, farbror!
Rättegångs- och Polissaker.
Rättvisans lotteri. Bonden J. E.
Näslund blef af Nordmalings häradsrätt ålagd
värjemålsed angående oloflig elgjagt. Han
gick eden, men ansågs öfverbevisad om
mened och dömdes för sådan till 3 års
straffarbete och ständig vanfräjd samt 200 kr.
böter för oloflig elgjagt.
Svea hofrätt har ansett, att Näslund icke
är öfvertygad om mened, hvadan han
frikändes från ansvar därutinnan, men
dömdes att böta 100 kr., därför att han
innehaft elgkött under tid då jagt efter sådant
djur är förbjudet.
Smugglingsförsöket å Torneå.
Eldaren Mauritz Stenberg uppgaf inför
rådstufvurätten vara egare till det å Torneå
beslagtagna godset af 15 lådor marmelad och
70 paket cikoria, som han, i afsigt att
undandraga det tull, hit i landet sökt införa.
Allmänna åklagaren, tullfiskalen E. G.
Poppius, yrkade ansvar å Stenberg för
smugglingsförsök samt dessutom å Torneås
befälhafvare, kapten J. Tornberg, för bristande
tillsyn å fartyg. Målet uppsköts.
Mycket väsen för ingenting. Ett mål
af ovanligt slag handlades i förra veckan
vid Söderhamns rådhusrätt mellan
Söderhamns tullkammare och kapten Burns på
engelska ångaren Nellie rörande — en dränkt
hund.
Ångaren hade utklarerats från
Norrköping till England via Söderhamn,
medförande enligt tullkammarens i Norrköping
förpassning en hund, hvilken i följd af att
fartyget ankom från i England för
rabiessmittad förklarad ort, icke fick ilandsättas.
Vid ångarens ankomst till Söderhamn fans
emellertid »vov-vov» icke till; han var borta
och uppgafs vara dränkt.
För att vinna klarhet i frågan stämde
tullkammaren därstädes kapten Burns och
yrkade ansvar för olaga lossning.
Kaptenen, åtföljd af engelske konsuln,
hade för att konstatera »prisses» död
påkallat såsom vittnen sin förste maskinist och
en matros, hvilka, den ena på engelska
språket, den andre på svenska med finsk
brytning, intygade, att »voven» med en
centnertyngd omkring halsen blifvit, 2 timmars väg
från Norrköping, sänkt uti Bråvikens djup.
Utslag i målet afkunnas om måndag.
När kaptenen gick ut ur sessionssalen,
mumlade han med förtretad uppsyn: »much
ado about noting».
Frälsningsarméns „kapten“ E.
Leidzén i Karlstad, som genom ohörsamhet mot
magistratens i Sala förbud för nattliga
sammankomster ådömts 100 kronors böter,
ämnade »aftjäna» dessa med 13 dagars
fängelsestraff, som dock besparades honom
därigenom att arméns hyresvärd i Karlstad, hr
K. P. Löfgren, inbetalade bötesbeloppet.
Hr Svante Svenson kontra hr L. O.
Smith. Karlshamn den 8 juni. De båda
målen mellan v. häradshöfding G. Hintze,
såsom innehafvare af hr Svante Svensons
fordran, och hr L. O. Smith samt
aktiebolaget Stilleryd förevoro i måndags åter
inför Bräkne häradsrätt. I det ena målet
afkunnades utslag, och dömdes hr L. O. Smith
att, i enlighet med kompromissariernas
värdering, till hr Hintze utgifva kr. 18,687.75
jämte ränta samt 1,017 kr. i
rättegångskostnader. Hr Smiths ombud, häradshöfding
Sparre, erlade vad mot utslaget. Rörande
det andra målet skall utslag afkunnas den
11 juli. Karlshamn.
En liten, mager, oklippt tokstolle som kallar sig
Saxon, gumælian, »nystavare», Jægerian,
vegetarian och »kvinnoemancipian» och snusare, ligger
uppe i Sundsvall, går i ylle, äter gräs och ger ut
en tidning och agiterar för normal arbetsdag i ett
landskap, der dygnet om vintern bara har 3
timmar och om sommaren minst 27.
Han har i saken viglat upp arbetarne och
tillskrifvit brukspatron Axell. Helt beskedligt förstås.
Och denne har naturligtvis svarat, att Saxon är ett
nöt. Och hr Axell är inte sträng i sitt omdöme.
Ty han tycker — skrifver han — att hr
Themptander är kvick.
Skrif till Vår Herre, hr Saxon! Han är den ende,
som med framgång kan ändra om klimatet och
samhället i den normala arbetstidsfrågan i Norrland.
Den passar inte för det klimatet. Figaro.
Meddelanden fr. allmänheten.
Undertecknade få härmed till hrr Axell
& C:o frambära vår tacksamhet för det
bygnadsvirke m. m. som vi som gåfva fått
emottaga.
Strand den 11 juni 1888.
Fastighetsföreningen Folkets Väl.
Styrelsen.
Vid kyrkostämma i Mattmar gjorde sig de flesta
talarne skyldiga till samma fel, som de så bittert
klandra hos äldre kvinnor, nämligen att i sällskap
tala alla på en gång, berättar Jämtlandsposten.
Strödda underrättelser.
Centralasiatiska järnvägen är som kändt,
bygd mera snabbt än solidt. Den 6 maj
måste, enligt »Novoje Vremja», samfärdseln
afbrytas på hela den del af banan, som
ligger väster om Askabad, emedan
järnvägsbanken blifvit undergräfd genom
öfversvämningar. I närheten af Kisil Arvat är
banken bortspolad till en längd af två svenska
mil. På ett ställe af 1,500 fots längd hafva
till och med skenor och syllar följt med.
Två tåg med gäster från
invigningshögtidligheten i Samarkand måste stanna på halfva
vägen och fingo nödtorftigt tak öfver
hufvudet hos stationsinspektoren i Kasandschik.
En komedi framför rampen. Medan
hittills Chicago öfverträffat alla andra städer
i verlden med hänsyn till hastigt ingångna
eller upplösta äktenskap, berättas nu från
Filadelfiasosieteten ett giftermål, hvars
ingång helt visst torde vara allenastående.
En ung man från Newyork hade af en
Filadelfiafamilj inbjudits att i dess sällskap
besöka teatern. Här kom han att sitta
bredvid familjens sextonåriga, vackra dotter, med
hvilken han inlät sig i liflig konversation.
Innan andra akten spelats till slut, vore de
unga tu förlofvade, och då de fingo se en
bekant präst, som satt på parkett,
aflägsnade de sig oförmärkt och kallade ut
presten i foyern, där han förrättade vigseln,
under det portvakten och logeöppnerskan
fungerade som vittnen. Dokumentet
utfärdades och underskrefs, och då stycket var
slut, kom det unga paret som nygifta fram
till de förbluffade föräldrarne.
Arbetarens aflöning i Amerika och
Sverge. För att anställa en fullt
motsvarande jämförelse härutinnan är det ej nog
att uppgifva huru högt en arbetare aflönas
om dagen i hvartdera landet utan också,
huru mycket han erhåller för sina
pänningar af förnödenhetsvaror. Allmänt säges,
att om aflöningarne i Amerika äro högre,
så äro också lefnadskostnaderna derstädes
dyrare. Huru förhåller sig därmed i
verkligheten? Den amerikanska tidningen
»Skandinavia» har till besvarande af denna fråga
uppstält en jämförelse, som är synnerligen
intressant och ur hvilken vi tillåta oss att
återgifva det vigtigaste. »Skandinavia»
skrifver:
För jämförelse taga vi en man, som i Amerika
förtjänar 1 dollar 50 cents, en vanlig aflöning för
arbete, då yrkesskicklighet ej fordras, och en man
i Sverge, där han för samma arbete betalas med 1
krona 50 öre, hvilken summa enligt de senaste
statistiska uppgifterna kan tagas såsom ett medeltal.
I hvilket land erhåller nu arbetaren den högsta
valutan för sin aflöning? — eller hvilket är
liktydigt med frågan — hvar lefver han billigast?
För ett dagsverke erhåller han:
i Amerika. i Sverge.
Hvetemjöl ......... 50 skålp. 17 skålp.
Ordinärt kött ... 10 » 5 »
Fläsk ............... 15 » 4 »
Smör ............... 8 » 2½ »
Socker ............ 17 » 4½ »
Kaffe, ordinärt .. 6 » 2 »
Ägg .................. 6 tjog 2 à 2½ tjog.
Fotogén ............ 25 kannor 4 kannor.
Dessa få stapelartiklar kunna tjäna som exempel,
och priserna, som lagts till grund, betinga samma
kvalitet af vara.
De äro i runda tal och kunna variera något litet
med orter och förhållanden, men skilnaden är dock
så stor, att detta betyder föga.
Om vi nu vända oss till beklädnadsartiklar
framställa vi frågan sålunda: huru länge behöfver en
man med förut nämda aflöningsarbete för att
erhålla följande artiklar:
i Amerika. i Sverge.
1 kostym kläder 10 dagar 20 dagar
1 vinteröfverrock 10—15 » 20—40 »
1 par skor ......... 2 » 8 »
12 stärkskjortor ... 4—9 » 20—30 »
Detta må tjäna såsom exempel: listan kunde
fortsättas i oändlighet. Artiklarne, som jämförts, äro
af samma kvalitet och medelgod vara. Amerika
kunde visa bättre resultat, om de billigaste varorna
användes, hvilka knapt kunna erhållas i Sverge,
men då är kvaliteten också dålig.
Möbler kunna knappast jämföras, emedan
fordringarne på dessa äro så olika i de olika
länderna; men öfver hufvud taget köper en
dagsarbetare här 3 gånger så mycket som i Sverge.
Hyror kunna svårligen jämföras, enär den
amerikanske arbetaren fordrar större utrymme och
mera bekvämlighet än den svenske.
Öfverflödsartiklar erhållas i mycket större
kvantitet här, än uti det gamla hemlandet, för samma
arbete.
Världens rikaste män äro, enligt en
uppsats i »Revue des deux Mondes»,
följande:
Kapital i Årlig inkomst
Namn. Nationalitet. francs. i francs.
Jay Gould ......... amerikan 1,375 mill. 70 mill.
J. W. Mackay ... » 1,250 » 62½ »
Rotchild ........... engelsm. 1,000 » 50 »
C. Vanderbilt ... amerikan 625 » 31¼ »
J. P. Jones ...... » 500 » 25 »
Hertigen af
Westminster .......... engelsm. 400 » 20 »
John J. Astor .... amerikan 250 » 12½ »
W. Stewart ...... » 200 » 10 »
J. G. Bennet...... » 150 » 7½ »
Hertigen af
Sutherland ......... engelsm. 150 » 7½ »
Hertigen af
Northumberland ... » 125 » 7½ »
Markisen af Bute » 100 » 5 »
Omkring 700 personer i hela världen
anses hafva en förmögenhet af mer än en
million pd sterl. Af dessa millionärer komma
på England i rundt tal 200, på Förenta
Staterna 100, Tyskland och Österrike 100,
Frankrike 75, Ryssland 50, Indien 50, på
öfriga land till sammans 125.
Äro nu dessa rikedomens förstar
lyckliga? Ett bref, som Vanderbilt för några år
sedan skref till en vän, gifver en intressant
inblick i hans själstillstånd:
»En förmögenhet af 200 mill. dollars är —
skrifver han — en börda, för tung för en människa.
Denna tyngd trycker och dödar mig. Jag vill icke
bringa någon af mina söner i ett dylikt läge. Jag
har hvarken nöje eller lycka däraf. I hvilket
afseende skulle jag vara lyckligare än min granne,
som har blott en half million? Han njuter bättre
än jag lifvets sanna fröjder. Hans hem är lika godt
som mitt, hans hälsa är bättre, han skall lefva
längre och han kan åtminstone tro sina vänner.
När döden befriar mig från det ansvar, jag bär, så
önskar jag, att mina söner skola dela min
förmögenhet och bekymren, som följa därmed».
Från utlandet.
Passtvånget på den fransk-tyska gränsen
såväl som Tiszas tal i Ungarns riksdag mot
Frankrike betraktas i många tidningar
såsom början till ett nytt pressfälttåg, som
både i Tyskland och Österrike-Ungarn skall
afslutas med begäran om nya extra anslag
för militära ändamål. »Lösningen på
gåtan», — skrifver »Times» väl underrättade
Pariserkorrespondent — »är
Tramond-Lebel-geväret, hvarmed franska hären är
försedd. För få månader sedan begärde
Tyskland 285 mill. mark, och det skall nu blifva
nödsakadt att begära ytterligare några
millioner mark för att anskaffa 5 millioner nya
gevär. En liknande begäran kommer att
framläggas i Österrike-Ungarn.
Man må nämligen ihågkomma, att
Frankrike i detta ögonblick är i besittning af det
bästa existerande geväret, ett vapen, som
är nästan fullkomligt. Det är uppfunnet af
general Tramond, guvernör för Frankrikes
militärskola. Krutet därtill, som hvarken
exploderar eller utsänder rök, är
uppfunnet af Lebel. Geväret som är lätt och
enkelt, utsänder en kula på flere tusen meters
afstånd och kulan har en ovanlig
genomträngningsförmåga. Den går igenom
stålplåt af betydlig tjocklek, och kan till och
med på ett afstånd af 2 till 3 kilometer
nedskjuta försvarsverk, när fortfarande
salfvor aflossas. Intet vapen kan därmed
jämföras. Hvarken tyskar eller österrikare ha
något, som kan ställas däremot. Frankrike
har ett stort antal af dessa gevär och
fabriker, som kunna förfärdiga dem. De
öfriga makterna kunna först få sina fabriker
i gång inom ett par tre år, vid hvilken tid
hela franska hären bör vara försedd med
det nya geväret. Tyskarne och österrikarne
veta detta; de känna nödvändigheten af att
komma på höjd med Frankrike i
beväpning, men de ha intet nytt gevär i utsigt,
eftersom deras experiment ej ledt till något
resultat. Detta — fortsätter
korrespondenten — är hela hemligheten af det öppnade
fälttåget. Den ungarske ministern började
det, tyska tidningar följde efter och man
skall fortsätta därmed, tills folk blifvit så
förvillade och upprörde, att alla möjliga
anslag beviljas».
England. Officiella tidningen
offentliggör ett dekret, som tillåter att under tiden
från den 10 juni till den 31 desember å
landningsplatsen för slagtdjur från
främmande länder få landsättas hornboskap, får
och getter, härstammande från Danmark,
Sverge och Schleswig-Holstein, inskeppade i
Schleswig-Holsteinska hamnar.
Irlands biskopar söka hålla god min med
påfven och irländska nationalpartiet.
Omedelbart efter mötet i Dublin den 30 maj ha
de sändt Vatikanen en kollektivskrifvelse,
däri de erkänna den påfliga stolens rätt att
fördöma den irländska »fälttågsplanen» och
boycottingsystemet i alla punkter, som angå
religion och moral. Samtidigt framhåller
skrifvelsen emellertid, att den helige fadern
icke varit tillräckligt väl underrättad om
de verkliga förhållandena. Den klass
handlingar, som den påfliga skrifvelsen
fördömer, är måhända nog i och för sig
stridande mot rättvisans grundsatser, men man
torde erinra sig att irländarne endast
begagnat dem som medel att försvara sina
rättigheter och göra ett lofligt motstånd.
Frankrike. Vederbörande afdelning af
kammaren har beslutit att stryka Wilson ur
de deputerades lista, då han icke bevistat
sammanträdena efter sitt domfällande.
— Godsbangården i Nimes har brunnit,
hvarvid en mängd varor förstörts eller
skadats. Totalförlusten anslås till 3 millioner
francs.
Tyskland. De bebådade
Luther-festspelen, som med stor spänning motsetts icke
minst till följd af ett polisförbud, som gjorde
att den första föreställningen för några
dagar sedan måste inställas, togo den 6 juni
på aftonen sin början på Victoriateatern,
Stycket »Luther und seine Zeit», författadt
af konsistorialrådet Trümpelmann, utfördes
af Berlinstudenter till förmån för
upprättandet af en Lutherstod i Berlin.
Bifallet, som efter hvarje afdelning var
stormande, nådde sin höjdpunkt dels vid
den scen som återgaf den bekanta
disputationsakten i Worms, dels vid slutscenen,
där »das Preussenthum» och namnet
Hohenzollern sammanväfvas med »das
Lutherhum».
Föreställningen var högst intressant och
bevistades af en mängd
universitetsprofessorer, flertalet af den literära och
konstnärliga Berlinverlden samt en fulltalig
publik.
Omedelbart efter slutscenen och sedan
förhänget fallit, uppstämde kören Luthers
salm »Vår Gud är oss en väldig borg»,
hvarvid publiken reste sig och instämde.
Slutligen inropades de spelande och
författaren, hvilken tackade från sin loge.
Ryssland och Turkiet. Agence Havas
erfar från Konstantinopel, att ryske
ambassadören Nelidov den 31 maj tillstält
Porten en not om regleringen af skadeståndet
från turkisk-ryska kriget.
Enligt öfverenskommelsen af år 1882
mellan ryska ambassadören och Porten
underskref Turkiet en förbindelse att afstå vissa
statsinkomster till inbetalande af en viss
summa årligen af krigsomkostnaderna till
Ryssland, och om dessa statsinkomster icke
försloge, förband sig Turkiet att tillfullo
inbetala den öfverenskomna summan.
Vare sig nu dessa statsinkomster icke
lemnat så mycket som man väntade eller en
del däraf blifvit godtyckligt undanhållen af
de turkiska myndigheterna, faktum är, att
annuiteterna aldrig inbetalts till fulla
beloppet, och restantierna uppgå nu till omkring
650,000 turkiska pund.
Häraf kommer det sig, att ryska
regeringen, enär konventionen af 1882
annullerats genom Portens underlåtenhet,
hemställer till sin representant i Konstantinopel,
hvilka åtgärder böra vidtagas för att lyckas
utfå betalning.
Innan Nelidov griper till några
ytterlighetsåtgärder för att utöfva verksam kontroll
öfver de på Ryssland öfverlåtna
statsinkomsterna, anhåller han hos Porten att meddela
honom, hvilka mått och steg den ärnar taga,
för att fullgöra sina förbindelser till
Ryssland. Och som Nelidov har sig bekant, att
turkiska regeringen står i begrepp att
upptaga ett lån och såsom hypotek därför
erbjuda de ännu fria statsinkomsterna, anser
han sig böra underrätta, att regeringen icke
har rättighet därtill, innan
krigsskadeståndet till Ryssland är inbetaldt, emedan
enligt Berlintraktaten endast turkiska
statspapper gå före utbetalningen af
krigskostnaden till Ryssland.
Nelidov uppfordrar därför Porten att
snarast gifva honom ett tillfredsställande svar,
på det att Ryssland icke må nödgas att
offentliggöra detta steg, något som kunde
orsaka Porten allvarsamma finansiella
svårigheter.
Såsom bekant tillstälde Nelidov i mars
1887 Porten en not i liknande syfte, som
icke besvarades. I diplomatiska kretsar tros
det, att Nelidovs nya not skall komma att
hindra upptagandet af det turkiska
statslånet.
I oskyldighetstillståndet lefver man på den lilla
kanariska ön Johauno — i alla händelser gör man
sig ej skyldig till någon öfverdrifven pratsjuka och
högmod.
När ett främmande fartyg anläder, ror den
regerande sultanen ögonblickligen ombord och
betingar tvätten af matrosernas kläder åt sina hustrur.
H. exc. statsministern är med och säljer
kokosnötter och bananer.
Handel och sjöfart.
Summarisk öfversigt af Sundsvalls
Folkbanks ställning den 31 maj 1888.
Tillgångar:
Kassabehållning ............................. 3,484.01
Diskonträkning ............................. 1,322,370.38
Kassakreditivräkning ........................ 92,473.99
Diverse inventarier .......................... 2,726.05
Aktier .......................................... 1,327.00
Fastigheter ................................. 110,242.01
Diverse afräkningar ....................... 20,696.50
Kr. 1,553,319.94
Skulder:
Grundfonden ................................... 36,541.11
Reservfonden .................................... 42,000.00
Reserverade medel .......................... 10,621.53
Sparinsatsers räkning ..................... 203,506.44
Upp- & Afskrifningsräkning .............. 62,311.49
Postremissvexelräkning ..................... 15,449.99
Depositioners räkning .................... 1,174,926.00
Andra bankers räkning .................... 7,963.38
Kr. 1,553,319.94
Afgångna och ankomna fartyg.
Rouen den 2 juni. Agathe, Oestenstad, utkl. t.
Sundsvall.
London den 1 juni. Alf, Arvesen, utkl. t.
Hernösand.
Portsmouth den 2 juni. Aegir, Torgensen, gt.
Hernösand; Syttende Maj, Tellefsen, gt.
Sundsvall.
Hull den 31 maj. Brödrene, Oisen, gt.
Sundsvall.
Norrlands Skeppslista.
April 28. Vulcan, Lenander, anl. t. Penedo fr. Rio
de Janeiro.
Maj 2. Wilhelm Gynther, Fröberg, segelkl. till
S:t Petersburg fr. Milk River.
— 5. Atle, Åkermark, anländ till Le Monle fr.
Blyth.
— 17. Lima, Elfstadius, segelkl. till Brake fr.
Key West.
— 19. Gevalia, Sjöström, anl. till Savannah fr.
Boston.
— 20. Alpha, Olsson, segelkl. till Sundsvall fr.
S:t Ybes.
— 21. Alette, Skedin, utklarerad L’Orient från
Pensacola.
— 22. J. Bergman O:son, Nyman, segelkl. till
Liverpool fr. Savanna.
— — Olof Glas, Andersson, utkl. t. London fr.
Savannah.
— — Maria Margreta, Fogman, anl. t
Gloucester (Mass) fr. Trapani.
— 30. Norden, Näsström, segelkl. t. Dieppe fr.
Riga.
— — Engelbreckt, Eckman, segelkl. t. Viborg
fr. Reval.
— — Mary Ann, Valerius, segelkl. t. Cardiff
fr. London.
— 31. Elisabeth, Sjölander, segelkl. till Porto
Rico fr. Cardiff.
Juni 3. Mathilda Christina, Matsson, fr.
Virkebäck t. England pass. Helsingör.
— 7. Sally, Forsberg, segelkl. till Cardiff fr.
Liverpool.
— Nu är ni drucken femte dagen å rad, och
ändå sa’ ni, när ni blef antagen, att ni i regeln icke
förtärde starka drycker.
— Nej, inte i regeln, go’a patron, men jag gör
undantag för hvar dag.
— 66 —
med nöd och elände, och jag ryggar tillbaka
för den råa skepnad, hvari olyckan ofta
framträder. Allt detta skulle jag vilja öfvervinna.
Det är så lätt att älska dem, för hvilka man
förut hyst medkänsla, och så svårt att visa
medlidande med de osympatiska och vara rättvis
mot frånstötande menniskor. Men ändå!
— Vill ni då kanske göra godt mot en för
att vinna bifall af en annan? frågade herr von
Geyer litet dröjande.
Teodora for med handen öfver pannan.
— Det är jag icke på det klara med mig
sjelf om. Men jag skulle vilja ha någon att
älska och akta, och som kunde leda mig...
— Att döma af allt, är ni icke så lycklig,
grefvinna, yttrade han sakta. Ni tycks vilja
komma ifrån ert eget jag.
— Ja, så innerligt gerna, löd det sorgsna
svaret.
Officern steg nu upp och närmade sig henne.
— Jag måste ge mig af, sade han. I fall
Aglæ skulle skrifva till er...
— Jag hoppas snart få träffa henne, afbröt
hon honom med ett gladt leende.
— Reser ni till Berlin?
— Jag hoppas få farmors tillåtelse att bo
någon tid hos Aglæ. Jag har äfven annat att
uträtta i hufvudstaden... och då ju också ni
kommer att uppehålla er der, hoppas jag, ni
tar mig under ert beskydd.
Han tryckte rörd hennes hand. Braun kom
in och tillkännagaf, att hästen var sadlad, och
efter några ögonblick red herr von Geyer ut
genom porten.
— 71 —
De båda damernas samvaro, som börjat så
gladt, slöt med en tyst, krampaktig
handtryckning.
— Kära Teodora, sade Aglæ följande dag
efter frukosten på sitt vanliga lugn och öfverlägsna
sätt, ehuru det strider mot mina principer och
min vana att inlåta mig på vissa granlaga
förhållanden, äro dock omständigheterna nu sådana,
att jag anser mig böra återkomma till det ämne,
hvarmed vi slutade samtalet i går afton.
— Det är också, hvad jag väntat, svarade
Teodora, som nu fullkomligt återvunnit väldet
öfver sig sjelf och insåg, att det ej kunde bli
något af med hennes diplomatiska mission. Jag
är helt och hållet af din åsigt, att ett
obetingadt förtroende icke alltid är nödvändigt, ja till
och med kan vara farligt både i vänskap och
kärlek. Men det ges undantagsfall. Apropos!
Genom en underlig nyck af ödet har jag råkat
bli bekant med en man, hvilken genast förstod
ingifva mig så mycken sympati och aktning för
sin ädla, äkta menskliga personlighet, att jag
möjligen under andra omständigheter skulle
blifvit förälskad i honom. Han, som nu är min
vän och i så hög grad förtjenar att bli älskad,
kan för öfrigt ej glömma en äldre kärlek och
den lycka, han förlorat...
Teodora tystnade ett ögonblick och kastade
en blick på Aglæ. Då denna såg temligen
likgiltig ut, fortfor hon:
— Det var icke för min egen skull, jag blef
häpen, då du i går omnämde ditt förestående
— 70 —
— Hvad fattas dig? frågade Aglæ med
något förändrad röst. Har du aningar?
— Icke det jag vet.
Under det Aglæ gick för att tända
Teodoras ljus, nämde den unga frun, att hon på
senaste tiden föredragit att gå tidigt till sängs,
hellre än att ha ledsamt ute i sällskapslifvet,
hvaremot hon ibland brukade se några goda
vänner hemma hos sig. Utan att tänka vidare derpå,
frågade Teodora:
— Beckebach har du väl icke sett till?
Aglæs hand darrade så, att tändstickan
slocknade. Hon såg forskande på Teodora och
svarade:
— Jo, han har varit här flera gånger.
— Såå! Du har väl i honom funnit en
angenäm sällskapsman?
— Mera än det.
— Mera?
— Har han någon del i hvad du för en
stund sedan antydde om dig sjelf, Teodora? Du
sade, att du förlorat mycket.
— Nej, jag tänkte då visst icke på Beckebach.
— Nå, då torde det ej heller göra något
vidare intryck på dig, när jag säger, att han skall
gifta sig.
— Med hvem?
— Med mig.
— Barmhertige Gud! utbrast Teodora,
knäppande ihop händerna.
Aglæ såg åter forskande på henne.
— Gå till hvila, barn. Du är uttröttad. I
morgon få vi tala närmare om saken.
— 67 —
Teodora vardt litet förvånad öfver, att
farmodern ej egentligen hade något emot hennes resa
till Berlin. Blott en betänklighet framstälde den
gamla damen.
— Det tycks mig ej vara riktigt taktfullt,
att du på detta sätt far strax efter herr von
Geyer.
— Hvem kunde fästa sig vid sådant?
utbrast Teodora med en så naiv förvåning, att
farmodern skakade på hufvudet.
— Det kunde konsistorialrådet. Du bör inse,
att en så fin menniskokännare som han genast
uppfattar anledningen till herr von Geyers
andra besök här på Hallermark. Ja, se icke så
förnärmad ut, kära barn. Jag gör dig inga
frågor, och han är ju för öfrigt en charmant
menniska, din herr von Geyer.
Nu fann Teodora sin ställning skef och
obehaglig. Det vore hennes pligt att upplysa
gumman om det missförstånd, hvari hon sväfvade.
Men den unga damen ville helst göra det
skriftligen, och hon beslöt derför att uppskjuta saken,
tills hon kommit till Berlin. Missförståndet vardt
sålunda ej häfdt.
— Välkommen, min engel. Hur innerligt
har jag ej längtat efter dig! Jag trodde
knappast, att din farmor skulle vilja lemna dig i
min vård.
Aglæ von Heydenberg räckte Teodora bägge
händerna.
Med mera intresse än någonsin förut
betraktade den sistnämda sin väninna, som i så många
år bibehållit sin förre mans kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
