Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rättegångs- och Polissaker.
Gud- och bibelhataren Lennstrand
dömdes i fredags till 250 kronors böter för
förnekelse af Gud. Böterna skola
naturligtvis tiggas ihop.
Gudsförnekelser i Malmö. Juryn fälde
i lördags redaktör Danielsson för den i
tidningen »Arbetet» återgifna artikeln af
Lennstrand till 500 kr. (250 kr. dubbelt).
(I Stockholm dömdes för samma brott i
original till 150 kr. dubbelt och i Örebro
till 250 kr. enkelt.)
Dömd förfalskare. Förre
tjänstemannen vid Egyptiska banken Axel Pettersén
dömdes i lördag af rådstufvurätten i
Stockholm för stöld, bedrägeri och förfalskning
till 2 år och 9 månaders straffarbete, samt
3 års vanfräjd. Egyptiska staten tilldömdes
199 pund sterling i ersättning.
Sänd ej besvärsskrifter till k. m:t med
posten! Kronoarbetskarlen Carl Herman
Nygren gjorde den 3 november 1887
försök till mord å arbetschefen vid Tjurkö
station, löjtnant Carl Sommar. Häradsrätteu
dömde Nygren att härför hållas till
straffarbete i 8 år, hvilken dom faststäldes af
hofrätten. Af Nygren häröfver anförda
besvär har k. m:t ej kunnat till pröfning
upptaga, enär de inkommit med allmänna
posten.
En magistrats meritlista. I
Falkenbergsbladet läses: Till justitiekansleren är
i dagarne afgifven en anmälan mot
Falkenbergs magistrat, hvari framhålles att
magistratssessionerna icke börja å tid, som lag
föreskrifver kl. 10, utan långt senare,
nämligen kl. 11 à 12 f. m., att vederbörlig
uppropslista ej finnes anslagen å dörren till
sessionsrummet, att å dörren till
borgmästarens embetsrum ej finnes anslag upptagande
mottagningstiderna och att
magistratspredikan ej under senare åren hållits å rätt dag.
Då badgästen tager sitt bad, bör han kasta sin
portmonnä i badvattnet. Sjunker portmonnän
genast, så kan han lugnt fortsätta kuren. Sjunker
portmonnän däremot icke, bör badgästen anse
kuren afslutad och han kan resa sin väg i medvetande
af att ha blifvit åtskilligt lättare än han var då
han kom.
Strödda underrättelser.
„Sigurd“ om den danska högerns
grundlovsfest. Att den officiella humbug,
som heter danska högerns grundlovsfest,
skulle förefalla en för det komiska så
skarpsynt natur som Sigurds tragikomisk, kunde
man vänta, säger G. H. T. Och fastän han
här i Sverge räknas till »högerfolket», blef
det honom dock för starkt. Han skrifver:
»Danmark har firat grundlagsfest! Har firat den
midt under regeringsöfvergrepp och »provisorier»!
Jag tar för alldeles gifvet, att »Iskager» icke
förekommo å matsedlarne vid högerns festbord;
herrarne tyckas sannerligen ha mer än nog af »is i
magen» förut.
Justitieministern talade och sade bl. a., att »det
var författningens dygd att den, trots tillfälliga
rubbningar(!), hvarje ögonblick tillåter ett
återvändande till det normala tillståndet, så snart de
stridande parterna själfva vilja.»
Det är, Gud förlåte mig, ackurat som om man
hörde en smålandsstut böla ut sin fägnad öfver att
gärdesgården kring klöfverträdan är så beskaffad,
att man kan hoppa tillbaka på loflig mark igen
sedan han väl ätit sig mätt.»
Sängklädernas luftning sker för det
mesta på ett alldeles förvändt sätt.
Vanligtvis lägger man bolstren i den största
solhettan. Därigenom torkar fjädern ur och
förlorar sin elasticitet. Bäst är att lägga
ut bolstren i torr, frisk luft, men utan eller
med endast ringa solsken och därefter
dugtigt piska dem. Likaså är det orätt att på
morgnarne genast efter uppstigandet bädda
hop sängen och tillstoppa täcket omkring
bolster och kuddar. Man bör tvärtom
efter uppstigandet lemna bädden uppslagen
en stund, så att den får dunsta ut och
kläderna taga till sig syre.
En af hafvet uppslukad skog. Under
den senaste häftiga stormen i Engelska
kanalen sköljde sjön bort en hög, hård
sandbank nära ön S:t Malo.
Då denna nära 4 fot tjocka sandmassa
bortrefs, blottades en del af en forntida
skog, som redan öfvergått till kol. Denna
skog betäckte i början af vår tidräkning
en vidsträckt trakt af kusten och blef
öfvertäckt af hafvet samt höljdes med
drifsand i mån som landet sänkte sig. Mont
Saint Michel stod en gång midt i denna
skog. Vid midten af 10:e århundradet hade
skogen helt och hållet försvunnit. Vid
lågvatten efter stormar har man stundom,
liksom nu, upptäckt delar af densamma.
Tiggarne i Paris. Polisprefekten i den
franska hufvudstaden har nu börjat egna
sin uppmärksamhet åt tiggarne därstädes.
Det är hans afsigt att skaffa de verkligen
nödlidande och krymplingarna rum på
försörjningsanstalterna, men andra, som lefva
på sina medmänniskors godhet, skola strängt
öfvervakas. Af uppgifter från
polisprefekturen framgår, att de flesta krymplingar,
som bettla ute på gatorna, bo i tre
kasernlika bygnader vid Rue Sainte-Marguerite.
Bottenvåningarna i dessa tre hus
innehafvas af värdshusvärdar, och i deras lokaler
sammanträffa blinda, lama, halta och
enarmade på aftnarne. De göra sig då glada
stunder vid mat och dryck, och de ha
äfven råd därtill, ty deras inkomster
understiga sällan 10 frcs om dagen, men ofta
uppgå de till mycket mera. Ingenting kan
komma mera olägligt för detta slödder än
myndigheternas erbjudande att skaffa dem fri
kost och bostad, hvaremot de förbjudas att
tigga. Till och med barnen vilja ej höra
talas därom och försöka alltid att rymma,
då de af polisen upptagas från gatan.
I alla kvarter i Paris finnas
soppanstalter, där mat utdelas mot aflemnande af
poletter. Många parisare skänka tiggarne
dylika poletter, men man har kommit under
fund med att tiggarne aldrig använda dessa
poletter utan sälja dem. De äro vana vid
bättre föda än den som serveras i
soppanstalterna. Vissa platser i Paris äro bekanta
såsom särdeles inkomstbringande för tiggare,
och dessa platser säljas, då deras
innehafvare draga sig från affären. Somliga
tiggare fortsätta yrket äfven sedan de blifvit
välbergade karlar. Det fins sålunda i Paris
en tiggare, som eger två hus på
Montmartre. En annan tiggare, som man dagligen
kan se utanför en kyrka i Paris, gaf sin
dotter 50,000 frcs i hemgift, då hon
nyligen inträdde i äkta ståndet. Att sådana
karlar ej skola tycka om att komma på
fattighuset är ju naturligt.
Gräshopporna i Algeriet. Från Algier
telegraferas:
Provinsen Constantineh är nu alldeles
öfversvämmad af gräshoppor, som uppträda i
en kompakt massa af nära 2 svenska mils
djup och 1 mils bredd. I Zuelma-dalen
herskar panik. Provinsen är förvandlad till
en fullständig öken.
Från Sétif telegraferas att gräshopporna
fortsätta sina härjningar. Buller och eldar
ha ingen inverkan på dem. Omkring
Sésif är allt förstördt. På något afstånd från
denna stad härjade de på en enda dag 600
tunnland, besådda med säd.
En häftig nordan, som blåser sedan flera
dagar, väcker fruktan att gräshopporna skola
kastas söder ut, hvilket skulle förlänga
invasionen. Emellan Anitanta och Barika är
hela sädesskörden fullkomligt tillintetgjord.
Fretten en landsplåga. Under det
kaninerna hemsöka Australien, synes däremot
fretten (nära slägt med vår blodtörstiga
vessla) ha blifvit en verklig landsplåga på
Nya Zeeland.
Tidningarna berätta, att det där vimlar
af fretter, som i förening öfverfalla och
döda fåren. För människan hysa de ingen
fruktan.
Italiens strid mot påfvedömet. Den
som ej skall jubla öfver festligheterna i
Bologna, skrifver en korrespondent, är
Vatikanen.
I det festtal som professor Tanzach den
9 dennes höll i Teatro Brunette, yttrade
han till slut: »Hela Italien, alla, från den
fattige arbetaren och daglönaren ända till
konung Humbert, som tronar i Qvirinalen,
alla dessa bestjälas af en enda tanke: strid
mot Vatikanen». — Detta var mycket
öppet sagdt af en offisiel festtalare på ett
jubileum, hvars beskyddare konungen af
Italien är.
Om brödets fördyrande genom de
tyska spanmålstullarne berättar en badensisk
tidning följande:
I Konstanz, hvilken stad som bekant
ligger vid Badens gräns mot Schweiz, kostar
1 kilo s. k. halfhvitt bröd 28 pfennig. På
andra sidan tullgränsen kostar samma
kvantitet blott 20 à 22 pf. Enligt tyska
tulltaxan får emellertid bröd intill 3 kilo
införas tullfritt. Detta har föranledt, att på den
schweiziska sidan upprättats talrika
brödbodar, där befolkningen i Konstanz allmänt
börjat fylla sitt brödbehof i poster af 3 kilo
åt gången. Bagarne i staden klaga bittert
öfver detta »ofosterländska» tilltag.
»Frankf. Zeitung» anmärker med
anledning häraf, att det visserligen är synd om
bagarne i Konstanz, men att det är ännu
mer synd om den fattiga befolkningen i det
inre af Tyskland, som »obestridligen för
hvarje dag få erlägga 4 à 8 pfennig i
brödskatt till de tyska jordegarne» och icke hafva
någon möjlighet att undandraga sig denna
beskattning.
Orkanerna i Förenta staterna. Det
till Queenstown från Newyork anlända
ångfartyget »Adriatic» medför ytterligare
detaljer om den fruktansvärda våldsamhet den
orkan egt, som för några veckor sedan
hemsökte staten Pennsylvanien. I närheten af
Clarion omhvälfde den under farten ett helt
järnvägståg. 30 personer blefvo sårade,
däraf 3 lifsfarligt. I Reno grusades i ruiner
en hel stor fabrik, och i Cadley Junction
förstördes två kyrkor och Odd Fellowt’
församlingslokal.
Enligt telegram från Ottawa hafva
häftiga orkaner äfven förödt provinsen Ontario.
I bygnader och åkerfält hafva stora skador
inträffat. Tre personer hafva dödats och
många sårats. Förlusten uppskattas till
300,000 dollars.
De skamliga judeförföljelserna i
Ryssland fortfara. Från Odessa meddelas
torsdagen den 7 juni: »Mellan fem och sex
hundra främmande judar hafva nyligen i
kraft af de nya stadgandena blifvit
bortdrifna från Odessa till vestgränsen.
Ytterligare andra skola sändas efter. De
tillhöra de fattigare klasserna, och strapatserna
under vägen, innan de af sin bevakning
drifvas öfver gränsen, äro vid denna årstid
till följd af sommarhettan i högsta grad
upprörande.
Afrättning medels elektricitet är nu
införd i staten Newyork, sedan dess
guvernör stadfäst den af lagstiftande
församlingen antagna bestämmelsen. Denna träder
i kraft vid nästa års ingång och kommer
att gifva afrättningarne en helt annan
karaktär än de egt tillförene.
Sedan brottslingen dömts till döden,
föres han af sheriffen till statsfängelset, där
han får mottaga besök blott af slägtingar,
läkare och prest. Domstolen skall afgöra
inom hvilken vecka dödsdomen skall träda
i verkställighet, det ligger sedan i
fängelsedirektörens fria skön att bestämma dag
och timme — genom denna anordning har
man tydligtvis velat förebygga
folksamlingar utanför fängelset. Afrättningen, som
försiggår inom dess område, får
öfvervaras blott af de tjänstgörande samt ett fåtal
vittnen.
Som kändt hafva mera »populäre»
dödsdömde i Newyork förut varit öfverlupne af
besök: nyfikna och tidningars nyhetsjägare
ha trängts i cellen; afrättningarna ha ock
varit halft offentliga.
Edisons laboratorium. Den store
amerikanske uppfinnaren ser sig nu, efter så
många glänsande segrar i stånd att
realisera sin ungdomsdröm; uppförande i
staden Orange, Newyork, af ett stort
laboratorium, som skall öfverträffa alla andra
laboratorier i verlden.
Hufvudbygnaden (250 fot lång, 50 fot
bred och tre våningar hög) kommer att på
nedre botten innehålla en fullständig
maskinverkstad, försedd med alla för
metallarbete nödvändiga maskiner. I andra
våningen anbringas apparaterna för slipning
af linser och verktyg för fotografiering, för
mät- och kraftprofningsmaskiner m. m. I
andra rum skall man experimentera med
de i etablissementet förfärdigade
apparaterna. Drifkraften i denna våning utgöres
af elektrisitet. I experimentrummen finnas
dessutom rörledningar för gas,
komprimerad luft, kallt och varmt vatten, ånga och
vätgas.
Af de tusentals apparater, som
etablissementet skall innehålla, må här endast
nämnas: en stor Ruhmkorffsk commutator, en
Foucaults fotometer och heliostat,
Thomsens absoluta elektrometer och
kvadratelektrometer, ett teleskop, försedt med ett
Youngspektroskop, en spektrometer, en
mikrometer o. s. v.
I öfversta våningen kommer bland annat
att anbringas en båglampa af 5,000
normalljus styrka. I en sidobygnad anbringas
3 ångpannor, hvardera af 75 hästkrafter, en
ångmaskin och 4 dynamos, som om dagen
skola begagnas för experiment och om
natten för att upplysa 1,300 glödlampor i
laboratoriet och Llewellynparken, Edisons
bostad. Dessutom skola 4 andra hus af 100
fots längd, 25 fots bredd och 16 fots höjd
hvartdera uppföras i närheten af
hufvudbygnaden. Ett af dem, i hvilket ej den
minsta järnbit finnes och där alla
metalldelar äro af icke magnetiskt materiel, skall
användas för galvanometriska och andra
mätningar, det andra skall innehålla
kemiskt laboratorium, rum för
spektroskopiska och analytiska undersökningar, det
tredje snickareverkstad m. m. I det fjärde
huset anbringas apparater för metallurgi,
bland annat en 6,000 hästkrafters
Ampéredynamo.
Kostnaderna för bygnaderna och deras
inredning beräknas skola uppgå till
omkring 700,000 kronor. Etablissementet blir
i stånd att leverera hvilken maskin som
hälst, från ett lokomotivs till ett fickurs
storlek.
Nyheter från Amerika. Fru Kristina
Nilsson har anmodat polisen i San
Francisko, Cal., att söka finna hennes man,
målaren Kristian Nilsson, som för någon tid
sedan sålde sin egendom i Topeka, Kans.,
och reste till San Francisko. Fru N.
anlände dit några dagar därefter, men då hade
hennes äkta hälft spårlöst försvunnit.
— En läkare, boende nära Elmonton, Ky.,
afled nyligen och efterlemnade ett
testamente, hvari stadgades, att samtlige hans
slägtingar skulle efter hans död erhålla hvar
sitt stycke af hans lik, såsom ett minne:
hans två bröder skulle få hvardera en hand
och en arm, en annan slägting ett öra, en
tredje näsan o. s. v. Hela sin
förmögenhet åter, omkring 45,000 kr., skänkte han
till barmhertighetsinrättningar. Slägtingar
hade på dödsbädden plötsligt visat honom
stor uppmärksamhet och han genomskådade
deras motiv så mycket lättare, som de
aldrig förut under hans lifstid brytt sig om
honom. Då de därför anhöllo om ett sista
minne af honom, tillfredsstälde han deras
begäran på ofvannämda sätt i sitt
testamente.
— En nordisk kvinna har på sista tiden
uppträdt som religionsförkunnare i nejden
af Menominee, Mich. Åtta personer ha
under sista månaden blifvit sinnessvaga i följd
af hennes tal. En förmögen landtbrukare
P. E. Nelson och hans hustru äro bland de,
som blifvit sinnessvaga. Myndigheterna ha
erhållit uppmaning att inskrida. — En
brefskrifvare till Svenska Tribunen omtalar, att
makarne N. afförts till dårhus i Menominee
och att det är sorgligt stäldt med deras fyra
små barn, af hvilka det äldsta är åtta år
gammalt.
— Den stora tunneln å
Northern-Pacific-banan genom Cascade-bergen, öster om
Tacoma i territoriet Washington, är nu
fullbordad. Den har en längd af 9,850 fot och
är, undantagandes Hoosac-tunneln å
Vermont & Massachusetts-banan i vestra
Massachusetts, den längsta järnvägstunnel i
Förenta staterna. Hittills har banan gått öfver
bergen på en ända till 10,000 fot eller mer
stigande, mycket farlig väg, på hvilken man
kunde transportera endast jämförelsevis ringa
laster öfver Cascade-bergen, med tillhjälp
af oerhördt stora och starka lokomotiv.
Genom tunneln kunna emellertid de största
frakt- och person-tång snart utan svårighet
befordras.
— Mormonerne ha nyligen haft en fem
dagars jubelfest i Manti, San Pete county,
Utah, hvarvid de invigt sitt tredje tempel
inom territoriet. De påstå att stora tecken
och under sports under högtidligheterna, att
änglaröster omkring talarens hufvud
uppstämt sånger samt att presidenterne
Brigham Youngs, John Taylors och J. M. Grants
andar uppenbarat sig för den samlade
mängden. Naturligtvis ha inga »hedningar» fått
skåda dessa under.
Första väninnan: — Nå, du var på karnevalen i
går? Hade du roligt? — Ja, kan du tänka dig, ända
till demaskeringen var jag omringad af en hel skara
af tillbedjare.
Grannländerna.
Norge. Fråga om lönenedsättning för
statsministrar, statsråd och statsrevisorer är
nu behandlad af vederbörande utskott. I
motion hade af tjugufem representanter
föreslagits att nedsätta statsministrarnes löner
från 20,000 till 12,000 kronor,
statsrådslönerna från 12,000 till 8,000 kr., hvilka
nedsättningar skulle införas i mån af ombyten
på dessa platser, samt att till lön åt hvarje
statsrevisor för finansåret 1888—89 bevilja
2,400 kr. i stället för hittillsvarande 3,400
kronor.
Inom utskottet lär man enats om att
föreslå en nedsättning af statsrevisorernas löner
till 2,800 kr. En pluralitet af 6
medlemmar vill, att frågan om statsrådslönerna ej
tages under behandling, men öfversändes
till regeringen, som har till behandling en
skrifvelse från föregående storting om
reduktion af förvaltningskostnaderna.
Två medlemmar lära vara sinnade för
någon nedsättning af lönerna, och
ordföranden lär anse, att saken bör behandlas
genast, men ingen lönenedsättning ske.
— F. d. statsrådet Blix har anhållit att
få återgå till sin extra ordinarie professur
i hebreiska. Med anledning häraf har en
k. proposition framlagts af följande
innehåll:
Som gage för ett e. o. professorsembete
i hebreiska vid universitetet för
förutvarande statsrådet d:r E. Blix, räknadt från den
1 januari 1889, beviljas 4,500 kronor
årligen samt såsom ålderstillägg 1,000
kronor årligen.
Stortinget samtycker till, att d:r E. Blix’
anciennitet som professor må räknas från
1 jan. 1879.
Betydlig skilnad. Åbo hofrätt har,
enligt Folkv., medels utslag den 8 maj frikänt
gårdskarlen Emil Konstantin Grönqvist,
hvilken af rådstufvurätten fäldes för
mordbrandsanläggnigen i Marie-badhus att å
rätteplats i gerningsorten halshuggas samt att
utgifva särskilda ersättningar, från allt
ansvar i saken samt förordnat, att Grönqvist
skall genast å fri fot ställas.
— Där går vår nye prest, hvad tycker du om
honom, Pettersson?
— Det kan jag inte så noga säga. Jag har ännu
aldrig sett honom nykter.
— Hvad för slag? Presten?
— Nej — jag!
Telegram t. Sundsvalls Tidning,
Stockholm den 21 juni. Regeringen
har tillsatt en komité för att omarbeta
normalplanen för undervisning i folk-
och småskolan: bestående af rektor
Anjou i Linköping (ordförande),
kyrkoherden Lindström i Glemminge, rektor
Kastman i Stockholm, inspektor
Lyttkens i Norrköping samt folkskollärare
i Blom i Bro (Vermland).
Franzenbad samma dag. Kronprinsen
af Sverge—Norge anlände i går hit från
Berlin.
Från utlandet
Kejsar Wilhelm II:s tronbestigning
helsas af samtliga tyska tidningar med öfliga
lyckönskningar. Till och med det
tysk-frisinnade »Berliner Tageblatt», som har alla
skäl att beklaga tronskiftet, uttalar i
ganska krypande ord sin hängifvenhet.
Tidningen påminner om de af oss redan
meddelade ord, hvarmed dåvarande prins
Wilhelm besvarade lyckönskningarna vid sin
förmälning år 1881: »Hela vårt lif (hans
och hustrus) skall vara egnadt åt
uppfyllandet af vår plikt». »Det var — yttrar
»Berliner Tageblatt» — ett högt och heligt
löfte, som folkets alla kretsar förnummo
med andakt(!) och gladt hopp».
Tidningen förklarar, att folket »med fullt
förtroende, djupt skakadt, men dock med nytt
hopp», sluter sig till sin nye kejsare.
Tidningen yttrar för öfrigt: »Med
synnerlig energi egnade sig prins Wilhelm åt
militäryrket, till hvilket hela hans väsende
drog honom och för hvilket han äfven i
vetenskapligt afseende enligt kännares
omdöme visat ovanlig begåfning. Men äfven i
civilförvaltningen sökte han genom flitigt
studium så grundligt som möjligt arbeta sig
in under ledning af landshöfdingen i
Brandenburg Achenbach. Icke mindre ifrigt
arbetade han tid efter annan å
utrikesministeriet under ledning af rikskanslären, till
hvars hängifnaste beundrare han hör, och i
synnerhet med handledning af grefve
Herbert Bismarck, med hvilken han tillika
underhåller vänligt personligt umgänge. På de
senare åren besökte han ofta riksdagen, hvars
viktigare förhandlingar han med spänd
uppmärksamhet följde från hoflogen.
»Följande sina föräldrars föredöme, är han
varm vän af de sköna konsterna. Han
älskar i synnerhet musiken, är stor beundrare
af Richard Wagner och är beskyddare för
Wagnerföreningen i Berlin. Äfven målning
intresserar honom, och under ledning af
målaren Salzmann har han sysselsatt sig
mycket med marinmålning. I detta afseende
harmonierar med honom i fullt mått hans
höga gemål.»
Den nationalliberala »National-Ztg»
yttrar: »Den nye kejsaren och konungen har
sig förelagd uppgiften att försona och bringa
i harmonisk samverkan i statslifvet tre
slägtleds åskådningar: den ena Wilhelm I:s
minne som förebild för en härskare; den
andra den, som kejsar Wilhelm själf tillhör,
hvilken framför allt uppvuxit i tanken på
statens makt och auktoritet; men slutligen
också det slägtleds, som, stående i sin
mannaålders höjd, såg i Fredrik III bäraren af
sina egna liberala åsigter. Dessas rätt att
göra sig gällande i statslifvet är icke
afskuren därmed, att kejsar Fredriks
regering redan är slutad. Liksom från venster
ytterliggående element trängde sig på den
aflidne kejsaren i den förmätna afsigt att
på förhand framställa honom som bärare af
deras ensidiga idéer, afsöndra honom
därigenom och vinna honom för dessa
meningar, så har också från högra sidan skett
med den nuvarande kejsaren, då han var
kronprins. Liksom vi äro förvissade om,
att kejsar Fredrik i full besittning af sin
kraft skulle hafva sönderrifvit anslagen från
vänster, så lita vi på, att kejsar Wilhelm
II, hvilken redan i början af detta år
offentligen och tydligt nog afvisade den
motsatta ytterlighetens intriger (i det han efter
den kända tillställningen hos grefve v.
Waldersee frånsade sig all befattning med
Stöckers antisemitparti), skall gäcka deras
anspråk. Politisk och religiös frihet är en
oumbärlig beståndsdel af statens lifsluft i
vår tid.
»Äfven i utlandet har man redan på
förhand sökt pådikta det nya regementet i
Preussen och i tyska riket en bunden
marschruta. Fredens fiender i utlandet hafva
framställt den nye härskaren såsom en
krigsära åtrående soldat. Hvarje konung af
Preussen och tysk kejsare måste i denna
vapenrustade tid vara soldat; men tyske soldater
äro framför allt fredens värnare. Under
hvarje härskare skulle vi tyskar draga
svärdet för att afvärja ett angrepp på vår
säkerhet, hvartill också våra förbundsvänners
säkerhet hör, eller ett angrepp på vår ära;
under hvarje härskare skall Tyskland vara
fjärran från afsigten att draga svärdet af
annat skäl. Nuvarande kejsaren har såsom
prins i ett offentligt tal själf gjort gensaga
mot den uppfattningen, att han skattade
freden mindre högt än Wilhelm I gjort. Det
skall alltså bero endast på utlandet, om
Tyskland äfven allt framgent skall kunna
värna verldsfreden; uppsåtet härtill är
oförändradt.»
Den nye kejsarens första
regeringshandling har varit utfärdandet af två dagorder,
en till hären och en till flottan. I den förra
heter det: »Den förtröstan, hvarmed jag
tillträder den plats (i spetsen för hären),
Guds vilja anvisat mig, är orubbligt fast;
ty jag vet, hvilket sinne för heder och plikt
mina förfäder inympat hos hären, och jag
vet, i huru hög grad detta sinne i alla
tider gifvit sig tillkänna. I hären är den
fasta, obrottsliga troheten mot krigsherren det
arf, som går från far till son, från slägtled
till slägtled, och likaså hänvisar jag på min
farfader, hvilken står för allas edra ögon,
den ärevördige och ärorike krigsherre, hvars
bild är den skönaste och hjärtat mest
tilltalande, som låter tänka sig, och på min
käre fader, som redan såsom kronprins
förvärfvade sig en hedersplats i härens
häfder, liksom på en lång rad ärorike
förfäder, hvilkas namn läsa klart i historien
och hvilkas hjärtan slogo varmt för hären.
Så höra vi tillsammans — jag och hären —
så äro vi födda för hvarandra, och så vilja
vi hålla tillsammans oupplösligen fast, vare
sig efter Guds vilja kommer fred eller
storm.»
Lika varmt är ordern till flottan hållen:
»Flottan vet — heter det häri bland annat
— att det icke blott uppfyllt mig med stor
glädje, att jag tillhör henne med yttre band,
utan att ett lifligt och varmt inträsse allt
sedan min tidigaste ungdom i full
öfverensstämmelse med min käre broder, prins
Henrik af Preussen, förbinder mig med
henne.»
Preussiske landdagen, måhända också
riksdagen, lära genast komma att
sammankallas, för att den nye kejsaren skall till dem
aflägga ed.
Underhandlingen med grefve Zedlitz om
öfvertagande af preussiske
inrikesministeriet efter v. Putkamer lär hafva anordnats
af kejsar Fredrik med sonens samtycke.
Om Zedlitz mottager tillbudet, är ännu
okändt.
Indien. Den tredje indiska
nationalkongressen, som nyligen afslutats har utgifvit
en lång tryckt klagoskrift, af hvilken icke
mindre än 10,000 exemplar skickats till
London för att spridas bland den engelska
allmänheten. Kongressen har dessutom i
Indien låtit utarbeta sitt reformprogram i
katekesform och låtit trycka det på de olika
dialekterna. Detta allt har skett för att
upplysa Englands och Indiens folk om alla
de reformer, som det ofantliga indiska
riket behöfver.
Tonen på den indiska
nationalkongressen var fullkomligt lojal och högst
karaktäristisk var den enighet, hvarmed hinduer,
muhammedaner, eldsdyrkare och kristna
infödingar talade om »det gemensamma
fäderneslandets» bästa. Bland annat
framstäldes den fordran, att Indien skulle hafva
en armé bestående af frivillige enligt
engelskt mönster med lämpliga förändringar.
Förslagsställaren, en muhammedan, talade
med vältalig harm om Rysslands fikande
efter Indien.
»Indiska regeringen», yttrade han, »må
ega millioner och hundratals millioner i
kontanta penningar, men med penningar
strider man icke. Män behöfves det för att
strida, och hvarifrån tänker England taga
män, om det genom sin nuvarande politik
förvandlar oss alla till kvinnor? Skola vi
beständigt behandlas som ett folk, hvilket
man icke kan lita på? Äro vi af så låg
ras och så eländiga, att man icke vill
anförtro oss försvaret af hem och härd? Äro vi
sådana narrar, att vi icke se skilnaden
mellan engelskt och ryskt regemente?
Hvad kongressen först och främst fordrar,
äro följande två reformer: 1) att det infödda
elementet blir rättvist representeradt i de
olika presidentskapens legislativa råd, där
hittills de engelska eröfrarne fört ordet; och
2) att domareämbetet icke får innehafvas af
administrativa tjänstemän.
En Londontidning anmärker i anledning
häraf: »Vi uppfostra det indiska folket,
detta profiterar af våra lärdomar och ber
oss ställa praktiken i överensstämmelse med
teorien». -
Det finnes många missförhållanden inom
det indiska riket. Folket är utfattigt. Med
oblidkelig stränghet indrifver godsegaren,
zemindar, arrendena af börderna, ryot, då
ända sedan tiden för det ostindiska
kompaniets godtyckliga regemente den lagen egt
bestånd, att om godsegaren dröjer med att
betala sina skatter äfven endast några få
dagar öfver den utsatta tiden, all hans
egendom tillfaller vicekonungen.
Dessutom vållar den ene eller andre
vasallfurstens uppstudsighet oro. I en officiell
rapport öfver tillståndet i Central-Asien
anklagas maharajahn Holkar, hvilken
uppehöll sig i London under drottning Victorias
50 års-jubileum i fjol, men hvilken, då han
icke ansåg sig blifvit nog firad,
förgrymmad återvände hem, för att oaktadt alla
varningar pålägga transitotullar och andra
för samfärdseln hinderliga pålagor. I
vasallstaten Bhopal förekomma, enligt samma
rapport, ständiga oroligheter och den ena
smädeskriften mot ministern följer på den
andra. Det är alldeles nödvändigt att göra
ett slut på dylika missförhållanden, ty
eljes kommer fullständig anarki att blifva
rådande, tillägger den officiella rapporten.
Nordamerika. Prohibitionisterna i
Förenta staterna, d. v. s. det parti, som
arbetar för ett totalt förbud för tillverkandet af
rusdrycker, hafva i Indianapolis hållit ett
nationalkonvent i och för presidentvalet,
hvarvid samtliga stater utom tre och alla
territorier utom ett voro representerade.
Guvernören S:t John från Kansas blef vald
till ordförande. Hvad probibitionisterna
eftersträfva och huru de ämna gå till väga
för att vinna sitt mål framgick af de
motton, som voro anbragta i mötessalen.
Några af dem lydde sålunda:
»En half million röster för
prohibitionspartiet år 1888 betyder, att 1892 endast
två partier skola finnas, hvilka skola
kämpa om den enda frågan: Krogen eller
hemmet.»
»Prohibitionsarmén, de blå och de grå,
rycker an 500,000 man stark för att
besegra bränvinet.»
»Hög utskänkningsafgift gör
bränvinshandlaren till en uppbördsman, medan
fattiga hustrur och barn hungra och frysa
för att den rike må undslippa beskattning.»
»Hög utskänkningsafgift är djäfvulens
bålverk för bränvinshandeln.»
— Träffas baron? frågar en fordringsegare.
— Nej, baron är bortrest, svarar betjänten.
— Helsa honom då från mig och säg honom att
när han nästa gång reser bort, ska han ta’
hufvudet med sig och inte sticka ut det genom fönstret.
Norrlands Skeppslista.
April 14. Mary Elisabet, Lockner, segelkl. t. Port
Pirie fr. Hobart Town.
Maj 26. Framnäs, Nilsson, afsegl. t. Trinidad fr.
Barbados.
Juni 12. Malin, Påhlsson, anl. t. Fahlmouth från
Fray Bentos.
— — Monarch, Linderdahl, från Port Pirie t.
Kanalen f. o. pass. Weaverpoint.
— 16. Robert, Sjöberg, anl. t. Havre fr.
Empedrodo.
— — Polstjernan, Andersson, anl. t. S:t Nazaire
fr. Martinique.
— 17. Norden, Näsström, anl. till Dieppe från
Riga.
Afgångna och ankomna fartyg.
Boulogne den 9 juni. Flora, Dictaighe(?), g. t.
Sundsvall; d. 11: Treport, Christensen, gt. d:o.
Rouen den 12 juni. Nora, Larsen, g. t.
Sundsvall.
Graveline den 10 juni. Ida Sofia, Röman, från
Sundsvall.
Marseille den 13 juni. Saranak, Mortensen, g. t.
Sundsvall.
Gravesend den 12 juni. Skandia, g. t.
Sundsvall.
Poole den 12 juni. Alfhild, Bengtsson, g. t.
Gustafsberg.
Velmouth d. 12 juni. Preference, Berntsson, gt.
Hernösand.
Grimsby den 12 juni. Marie, Simonsen, gt.
Sundsvall.
Lorient den 12 juni. Anna, Dahl, g. t.
Sundsvall.
London den 13 juni. Gerda. Johansson, utkl. t.
Sundsvall.
Om romerska näsor tala två damer.
— Mamma, hvad är en romersk näsa? frågar lilla
Lotten.
— Det är en krokig näsa, mitt barn.
— Jaså, då har tant här en romersk rygg.
— 98 —
som öfvervinner allt, har vuxit starkare och
starkare, och derför ber jag er nu: Låt mig
bli hennes beskyddare, hennes stöd, hennes
råddifvare och vän! Låt mig söka ersätta, hvad
döden beröfvat henne! Gif mig Teodora!
Grefvinnan lade ena handen öfver ögonen.
Till sist sade hon:
— Det var oväntadt, Henning, ehuru jag
visserligen för en tid sedan tyckte mig märka,
att ett innerligare förhållande började slå rot
mellan henne och er. Men allt förändrades med
ens, då herr von Geyer kom hit. Hvad jag då
en afton yttrade om det nyas dragningskraft,
sades icke utan afsigt. Ni förstod mig, och
kort derpå reste Teodora till Berlin, som jag
trodde för officerns skull. Har ni noga
öfvervägt allt, Henning?
Han satt tyst några ögonblick och såg ut
öfver vårlandskapet. Våren lyste ock i hans djupa,
klara blick, våren blomstrade i hans hjerta, all
vårens skönhet låg i de två ord, som till sist
undsluppo honom:
— Jag hoppas!
— Min käre, dyre vän! utbrast grefvinnan
rörd och räckte honom handen: Gifve Gud,
att Teodora insåge, hvilken skatt här erbjudes
henne, och att hon måtte vara er värdig!
Efter en stund steg konsistorialrådet upp för
att bege sig hem. Då han kom ut i tamburen,
stod Braun vid ena fönstret.
— Hvad är det, ni har på hjertat, gamle vän?
frågade Bach, då han märkte, att gubben ville
säga något.
— Louise, mitt barnbarn, har dött i Berlin.
Grefvinnan Teodora vakade som en engel öfver
— 2 —
m. ofta förekommande; död inträffar ej sällan
under och till följd af sjelfva ruset; af
sjelfmördare tillhöriga flertalet drinkareklassen;
hvarförutom tillfälliga sjukdomar och skador, hvilka
för den afhållsamme merändels aflöpa lyckligt,
för den på rusgifvande drycker begifne ofta taga
dödlig utgång.
3. Förr eller senare försvagas drinkarens
kroppsliga helsa och hans arbetsförmåga
minskas; ju oftare ruset förnyas, desto tidigare
uppträda sådana tecken, som tillhöra
förgiftningstillstånd, såsom allmän svaghet, darrning,
lamhet, fallandesot m. fl.; alla ledande till en för
tidig död.
4. Under fortsatt dryckenskapslif blifva
själens förmögenheter allt slöare; lust för arbete
och sysselsättning aftager, tankekraften blir slapp,
likaså viljan; till sist är drinkaren äfven utom
rustillståndet oförmögen att bestämma öfver sig
sjelf, han blir ofta ett viljelöst redskap för sin
omgifning.
5. Förståndet rubbas, sinnessjukdom
uppträder, dels som fyllerigalenskap — en
fasaväckande yrsel, hvarunder drinkaren tycker sig
vara omgifven af och sällskapa med afgrundens
väsen — dels under andra former af
förståndsrubbning, hvilka merändels tvinga till
inspärrning på dårhus.
6. Ganska tidigt blir drinkaren under sin
bana som sådan likgiltig för religion och
gudsfruktan; sedermera ej sällan föraktare och
hädare samt till sist mången gång förnekare af
Gud och odödligheten: den fasaväckande
följden häraf är uttryckt i ofvan angifna dom ur
den heliga skrift.
Varningsord
mot bränvinsbruk och dryckenskap.
Generaldirektör Magnus Huss, den gamle
varmhjertade läkaren och nykterhetskämpen, har till
den k. kommissionen för nykterhetsskrifters
utgifning och spridning ingifvit följande
behjertansvärda varningsord:
Det står skrifvet — 1 Kor. 6: 9, 10
— att drinkare icke skola ärfva Guds
rike. Af denna hemska dom i Guds
ord följer, att det måste vara hvarje
kristens oafvisliga pligt att motarbeta
dryckenskapslasten att varna för roten
till denna last, bruk af berusande drycker.
Bränvin och andra berusande drycker
äro menniskoslägtets farligaste
fiender.
1. Rus förnedrar menniskan till oskäligt djur;
den rusige är mer eller mindre beröfvad
förstånd och besinning; begår under ruset
brottsliga och afskyvärda handlingar, såsom mord,
dråp, rån, mordbrand, stöld, m. m. Af större
eller mindre lagöverträdelser, som vid
domstolar afdömas, hafva de flesta blifvit begångna
under rusigt tillstånd eller under inflytelse af
rusdrycken; ruset mildrar ej straffet.
2. Inom samtliga samhällsklasser drabbas
ingen så ofta af ett våldsamt dödssätt, som
drinkaren. Under rusets tillstånd är död genom
slagsmål, drunkning, kullkörning, förfrysning m.
— 99 —
henne under sjukdomen. Otto skrifver derom
till mig...
Han räckte pastorn ett bref.
— Om herr konsistorialrådet vill vara så god...
Bach mottog brefvet och läste:
»Käre farfar!
Hon är död. I går afton afsomnade hon.
Gud vare hennes själ nådig! Hon var en god
flicka, men jag tror icke, att det skulle gått
henne väl här i lifvet. Hon har nu undsluppit
mor Möllers helvete, der icke ens den renaste
var säker. Med dessa ord syftar jag på
grefvinnan Teodora. Hon uppehöll sig hos den
stackars Louise i hennes sista stunder. Hon
har också hela tiden gjort allt för att hjelpa
och trösta henne. Min syster nämde henne
flera gånger för mig, men visste icke hvem hon
var, och det kände ej heller de andra till. Jag
trodde, att det var en af de så kallade
barmhertighetssystrarne. Då jag i går afton, sedan
arbetet på fabriken var slut, kom in till mor
Möller, fann jag emellertid den unga damen
sittande bredvid värdinnan i soffan, alldeles
likblek och förskrämd. Jag sade den gamla hexan
ett par välmenta ord och förde derefter
grefvinnan i säkerhet. Det var hög tid. Polisen
trängde in i huset. Jag undrar på, att ingen
varnat den unga fröken. Visserligen är det
vänligt och vackert af henne att på detta sätt
besöka sjuka och fattiga människor, men det
har dock sina sidor att ensam bege sig in i
dylika hål. Nu sitter emellertid hexan inom
lås och bom.
Längre läste ej Henning. Han förde handen
öfver ögonen, och läpparne rörde sig sakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
