Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med anledning af den enorma stegringen å Rubelkurserna se vi
oss nödsakade att från och med denna dag höja priserna å
Äkta Ryska Gummi-Galoscher
till följande:
Mans Halfboots . . . . . . . kr 5: 50.
» Galoscher, låga . . . . » 5: —
» d:o extra spetsiga » 5: 50.
Goss d:o . . . . . . . . » 4: 50.
» Halfboots . . . . . . . » 5: —
Dam d:o . . . . . . . . . » 5: —
Barnbottforer fr. N:r 0—5 » 5: —
Dam-Galoscher, vanliga . . . . . kr. 3: 25.
» » med svängda kapp. » 3: 75.
» » extra spetsiga . . » 3: 50.
» Bottforer, skinnbräm . . . » 7: —
» » ullbräm . . . . » 6: 50.
Flick » » . . . . » 5: 50.
» » skinnbräm . . . » 5: 75.
Sundsvall den 6 November 1888.
BERNHARD FRÖBERG, STENQVIST & EKHOLM,
GUST. ÖHRLING, THERESE PETTERSSON, L. P. HAMRIN,
FRANS PETTERSSON, J. A. HÄNDEL,
JOH. NORDSTRÖM, P. STADIG, P. E. WELIN,
ARON PETERSON, F. O. SKARIN, J. P. WIKLANDER,
ERNST LINDBERGER, A. P. JOHANSSON, S. HILLELSON J:r.
92
Genom offentlig auktion, som förättas
å Vifsta länsmanskontor Fredagen
den 16 innevarande månad kl. 12 på
dagen, kommer att till den
högstbjudande försäljas förre handlanden M. C.
Söderlunds konkursmassas osäkra
fordringar.
Blifvande anbud skall kontant betalas.
Vifsta den 7 November 1888.
Konkursförvaltningen.
93
Lördagen den 10 Nov. kl. 3 e. m.
hålles auktion på ett parti
begagnade bräder å Byggnadsförbundets tomt.
94
Arbetaren och tullen.
Vi ha förut omnämt ett i
Göteborg hållet arbetaremötes uttalande
med anledning af den beskattning,
senaste svenska riksdag pålade i
främsta rummet den
kroppsarbetande delen af den svenska nationen.
Vi tro, att det kan vara af intresse
för våra läsare att något närmare
lära känna de uttalanden, som vid
detta möte gjordes af de skilda
yrkenas män, och derför återgifva vi
efter Handelstidningen följande
referat från Göteborgsmötet:
I bageriyrket hade visserligen
arbetet, yttrades vid mötet, ökats, enär,
sedan mjölet fördyrats, kakorna gjordes
mindre och derför så många fler måste
bakas, men denna arbetsökning
medförde ej ökad inkomst. En
bageriarbetare uppgaf, att veckolönen inom yrket
uppgår till 6 à 10 kr. jemte fritt vivre,
då arbetstiden är omkring 16 timmar
om dygnet under 6 dagar.
Inom mek. verkstäderna hade
aflöningsförhållandena så långt ifrån
förbättrats, att nedsättningar i ackorden
tvärt om hörde till ordningen för
dagen. Veckolönen för fullgode mek.
arbetare utgjorde i allmänhet 12 kr.; för
flere derunder än deröfver.
Arbetarne vid statens mek.
verkstäder hade också gått in med begäran om
löneförhöjning, i det man ansåg, att de
ökade tullinkomsterna, som falla staten
till del, borde föranleda staten att
godtgöra sina egne arbetare för hvad de
genom tullarne förloradt.
Vidare upplystes, att för
stationsbetjeningen vid statens jernvägar hade
ingen löneförhöjning inträdt, oaktadt
familjefäderna hade mycket svårt att draga
sig fram med sina nuvarande inkomster
— svårigheter, som bragt mer än en på
villovägar.
Inom skomakeriet hade ingen
bättring skett; skomakaren fick ofta höra,
att sedan nu brödet och fläsket blifvit
dyrare, måste man hafva skodonen
billigare. Tullen på läster hade också
verkat menligt.
Vid Gamlestadens fabriker hade
ingen löneförhöjning inträdt. Sammalunda
med stufveriarbetarne.
Lika litet hade någon förhöjning
inträdt för skrädderiarbetarne. Arbetarne
inom detta yrke af en viss klass hade
tvärt om fått det sämre.
Inom tunnbinderiet hade sänkning
inträdt, men icke höjning.
För snickare hade i vissa verkstäder
arbetslönen pr timme blifvit sänkt, men
icke höjd. Likaledes för ackordsarbete.
För kopparslagarne hade vilkoren
blifvit sämre än under förra tider.
»Tullvännerna äro de värsta att pruta».
Inom åtminstone ett boktryckeri hade
ackordsarbetet blifvit sänkt med omkring
25 proc. Inom andra var ställningen
oförändrad.
Inom måleriyrket hade en firma
bibehållit en timlön för den närmaste
tiden, hvilken kan betraktas såsom en
förbättring mot förr.
Det hette för en tid sedan från
tullvännernas läger — det var då
valen till majriksdagen 1887 och
januaririksdagen 1888 pågingo —
att tullarne i proportion som de
höjde lifsförnödenheternas pris, äfven
skulle höja arbetarnes aflöning. I
Göteborg, en af våra allra största
arbetarstäder, tyckas dock arbetarne,
ännu åtminstone, ej ha kommit till
den erfarenheten. Inom alla fack
synas, enligt ofvanstående,
arbetareförhållandena ha försämrats, sedan
»tullarnes välsignelser» kommo
landet till godo, allt under det man å
aller högsta ort synes ha svårt att
finna utvägar för användandet af de
öfverflödiga medel, som i tullarnes
strömfåra skola flöda in i
statskassan.
Det kan ju vara nyttigt och
uppbyggligt att se äfven, hvad
handtverkerierna i vårt land anse böra
jemkas i tullen å de artiklar, som
för deras ändamål äro nödvändiga.
I Helsingborg hölls i dag åtta
dagar ett möte, vid hvilket de
särskilda yrkenas idkare fingo tillfälle
att uttala sin åsigt om tullarnes
välgörande inverkan på deras
handtverk och de för desamma
nödvändiga råmaterielen.
Af dessa deras uttalanden, i en
skrifvelse sammanfattade, framgick:
att koppar-, plåt- och
bleckslageriyrkenas utöfvare haft olika åsigter
angående förhöjning af tullen å deras
arbeten;
att skräddarmästarne yrkat förhöjning
af tullen å färdiga kläder, med
nedsättning i tullen å ylleväfnader, hvari silke
ingår;
att korkskärarne yrka stor förhöjning
å tullen på färdig kork;
att snickare, tapetserare, korgmakare,
snörmakare, svarfvare och glasmästare
yrka nedsättning i tullen å fanér och
krollspint;
att byggmästare och kakelugnsmakare
yrka tull å kalk och att gipsarbeten,
färgade med stuck, böra förtullas som
»gipsarbeten, ej specificerade», äfvensom
att tullar må åsättas taktegel och
cementarbeten samt höjas å rosetter och
ornamenter af papier-maché samt takpapp;
att fotograferna yrka nedsättning af
tullen å kartongpapp;
att smeder och vagnmakare yrka tull
å redskap, maskiner och verktyg;
att målare anse blyhvitt och
terpentin böra vara tullfria;
att sadelmakarne yrka tullförhöjning
å allt arbetadt läder;
att boktryckarne yrkat borttagande af
tullen å boktryckerimateriel;
att bokbindarne anse tullarne å
bokbinderiarbeten böra höjas i proportion
till tullen å råmaterielen;
att idkarne af garfveriyrket instämma
i motiveringen till hr A. E. Petterssons
i Hamra till januaririksdagen 1887
ingifna motion, hvarjemte särskilda
tullsatser föreslagits för en hel mängd
specificerade läderarbeten.
I detta yrkande hade en hel del af
skomakaremästarne instämt, medan en
annan del föreslagit andra tullsatser.
Och detta är ändå nere i det
»feda Skaune», der tullarne, efter
hvad det för menskliga ögon vill
synas, mer än annorstädes inom
våra landamären skulle vara till
lags.
När sådan frukt plockas på det
färska trädet, hvad kan man väl
då vänta från det torra, häruppe i
Norrlands vintriga bygder, i år
hemsökta af eldsvådor och missväxt,
bärande nödår vid barmen ända
upp i Lappmarkens ödebygder, der
»oår» hotar lapparne och deras
renhjordar.
Kursläsningen och
skolbetygen
få i en af Englands större
tidskrifter ett vitsord, länge väntadt och
väl förtjent. Den gensaga, som här
framlagts mot detta sätt att befordra
och befrämja studier icke blott vid
våra läroverk, utan ock vid
folkskolan, är undertecknadt af en massa
namn, herrars och damers,
upptagande till sammans 13 sidor af
tidskriften. Der förekomma allmänt
bekanta, framstående namn å
Englands mest ryktbare män inom
vetenskapen, politiken, skolan,
litteraturen, kyrkan och de praktiska
yrkena, namn å lorder, häfdatecknare,
professorer, läkare, biskopar, prester,
doktorer, skriftställare och
parlamentsledamöter, deribland den
allmänt ryktbar vordne Bradlaugh.
I tidskriftens uppsats klandras
skolexamina med deras pris, till hvilka
ungdomen »tränas med lika liten hänsyn
för framtiden som två års hästar för
kapplöpningen». Derigenom framkallas
öfveransträngning. Dessa
»undervisningsmarknadens stora pris» anses som
skolundervisningens hela innehåll och
ändamål. Examensläsningen »uppodlar en
snabbtänkt ytlighet, förmåga att
skickligt skumma af ytan, beroende af
skicklig ledning och oförmåga at sjelfständigt
arbete; med en tunn guldslagarehinna
täcker man stora luckor, och man
mister lusten att gifva sig in i ett arbete,
der lönen icke vinkar helt nära». Det
bästa slaget af kunskapssökande
förstöres, nämligen det, som hvilar på intresse
för sjelfva saken.
Tre akademiske lärare, professorerna
Max Müller, Harrison och Freeman,
hafva tillagt upplysningar från sin egen
erfarenhet. Den förstnämnde har varit
med om att i Oxford införa detta slags
examina, men beklagar det nu.
Freeman förtäljer, huru den »kombinerade
föreläsare», som fortast skaffar
lärjungarne upp till första klassens
betygstal, drager till sig massan af studenter.
Harrison intygar, att kursläsarens minne
är ett »tio-dagarsminne». Det gäller
att slå i sig så fort som möjligt det
faststälda måttet af kunskap, bevara det
i minnet öfver examen och sedan
glömma det. Han får en egendomlig
instinkt för, hvad som kan bli föremål
för frågor och hvad som han kan gå
förbi. Kunskapen ligger i ett system
af »betyg». Hvad som icke har
»betyg» är icke värdt att uppehålla sig
vid.
Undertecknarne vilja sätta i stället
ett antal kungliga kommissioner och
under dem stående examensnämnder, hvilka
skola förrätta embets- och öfriga
examina. Kursläsningen med
betygsberäkning och pris skulle alldeles aflysas.
Hvem som läser detta, minnes ej
sjelf från sin skoltid, huru ända
från det man gick i lägsta klassen
till högsta, det var ett evigt
jägtande efter dessa utmärkelser, som
hette »vackra betyg». Det var
oftast icke frågan att kunna förvärfva
de kunskaper, som för ens egen
framtid voro af största gagn, utan
blott att vid terminens slut kunna
glänsa med den högsta betygssiffran.
Den som skrifver dessa rader, har
sjelf varit lärjunge vid läroverk, der
det varit sed och praxis, att den
med högsta betygen vid
uppflyttningen i högre klass erhållit
främsta platsen i klassen. Detta var en
sporre, som eggade. Hedersplatserna
inbragte i vanliga fall icke blott
ära utan oftast äfven »medhåll» —
man har t. o. m. måhända haft att
göra med lärare, som ej mäktat lära
känna sina elever under årslång
sammanvaro och undervisning, utan
uteslutande delat sina sympatier och
betygens håfvor ut efter platsen i
klassen.
Den som genomgått ett läroverk
märker ofta den företeelsen, att i
de lägre klasserna det vanligen är
de äldre lärjungarne, som
öfverflygla sina kamrater, men de komma
i »gymnasiet», de äldsta börja fatta
sitt lifsmål och lägga specielt an på
de ämnen, som derför äro de
lämpligaste. De yngre ha nu hunnit
till den åldern, att de börja trakta
efter ärans fåfänga, och så slå de
sig på ett vildt läsande, blindvis, blott
för att vid terminsafslutningen
kunna visa pappa och mamma ett
betyg, hvilket, i siffror räknadt, stiger
till några enheter öfver tjugo. Och
pappa och mamma de smeka och
berömma älsklingen, föga tänkande
på om han genom ett
öfveransträngande, föga nyttigt arbete gör sig
oförmögen för ett framtida praktiskt
gagnande, sjelfständigt arbete.
Till och med ner i folkskolan har
mångenstädes denna tränering med
des dåliga moraliska — högfärd
och öfversitteri hos de »styfvaste»,
vankelmod och osjelftillit hos de
skralaste — alstrande metod
nedträngt.
Ja, till och med vid sjelfva
altarrunden, då ynglingen eller
jungfrun på gränsen mellan barndomen
och ynglingaåldern skall aflägga
sin trosbekännelse, har ofta
systemet tillämpats att placera de med
de bästa betygen i kyrkboken
»framme vid klockan» och sedan hela
raden utefter, allt efter goda
kunskaper och mer eller mindre
»berömlig», »godkänd» eller
»försvarlig» kristendomskunskap. Hurudan
då andakten och stundens vördnad
skall bli hos den genom
ögonblickets upphöjelse uppöste pojken eller
stoltserande flickan kan man nog
tänka sig.
Man bör derför hålla dessa
damer och herrar från Albions ö all
räkning, för att de sökt bryta med
ett gammalt inrotadt missförhållande
och rödja väg för ett nytt system,
som, utan att sporra den unge
mannen eller den unga kvinnan efter ett
falskt irrsken, söker ordna
undervisningen så, att den kan blifva mest
nyttiggjord efter hvars och ens egna
anlag och efter den lefnadsbana,
han vid slutade studier tänker
beträda.
SUNDSVALL
den 8 November.
Det nya
brandförsäkringsbolaget med norrländska
intressen. På grund af de olika
premiesatser, som i landet arbetande
brandförsäkringsaktiebolag stipulerat för
försäkringsbar egendom i norra och södra
delen af riket, har den försäkringssökande
allmänheten i Norrland nu mera
märkbart än förr gifvit tillkänna sin önskan,
att få sina behof af brandförsäkringar
tillfredsstälda på ett billigare sätt utan
att säkerheten äfventyrades.
Att brandpremierna måste höjas har
erfarenheten lärt, men till hvilken höjd?
Det är frågan.
För att reglera denna för oss alla,
synnerligen bofasta i Norrland, så
vigtiga angeläghnhet, har fråga uppstått
om bildandet af ett solidt
brandförsäkringsaktiebolag, med praktiskt system,
hvars operationsfält skulle omfatta hela
landet.
Hudiksvallsposten har om detsamma
inhemtat följande upplysningar som
säkerligen för många af våra läsare skola
vara af intresse att taga kännedom om.
Bolaget är ämnadt att grundas på
aktiekapitalminimum stort 2,500,000 kr.
fördelade på 5,000 st. aktier, hvarje
lydande å 500 kr., hvaraf kontant
inbetalas hälften 250 kr. och för andra
hälften lemnas garantifondsförbindelser och
maximum 5,000,000 kr. på samma sätt.
Premiesatserna blifva fasta och
sättas likt Svenska Tarifföreningens eller
de äldre bolagens, då derigenom
erforderliga reassuranser kunna anskaffas.
Aktionärerna tillförsäkras i mån af
tillgång till en början 6 proc., och i
förhållande till fondernas växande en
stigande, men intill högst 10 proc.
begränsad räntevinst å det inbetalda
aktiekapitalet.
Försäkringstagarnes fördel tillgodoses
derigenom att, sedan alla omkostnader
för affären reglerats, samt afskrifning
till fonderna verkstälts, som åt bolagets
verksamhet gifvit ökad stadga och
förtroende, all nettobehållning, hopsamlad
i 5 års vinstperioder, återbetalas pro
rate parte till de försäkringsegare i
bolaget, som hållit sina försäkringar i
kraft under samma tid.
Som försäkringspremien är en
tvingande nödvändighetsafgift för den mer
eller mindre bemedlade, bör också, om
behållning i affären uppstår, denna på
lämpligaste sätt återbetalas till dem, som
draga bördan och risken, nämligen
försäkringstagaren, det rättvisaste och i
längden billigaste assuranssätt.
Bolag och föreningar med
uttaxeringssystem äro ej praktiska, hvilket synes
deraf att städernas allmänna
brandstodsbolag genom katastroferna i Umeå och
Sundsvall nu nödgas utbetala på ett
år ungefär lika mycket som under 15
föregående år, alldenstund bolaget icke
kan få någon återförsäkring.
Då det tillämnade nya
brandförsäkringsföretaget är bygdt på solid och
praktisk grund och särskild omsorg
vidtages för undvikande af äfventyrliga
risker, samt ändamålet med dess upphof,
det allmänna missnöjets undanrödjande,
derigenom blir uppfyldt, hoppas man
att kapitalister och försäkringstagare
skola skynda genom aktieteckning visa
sitt intresse för frågans lösning,
synnerligen som de derigenom icke allenast
bereda sin egen fördel utan äfven blifva
i tillfälle bidraga till grundläggandet af
ett tidsenligt och allmännyttigt företag.
Några af vårt lands förnämsta
affärsmän hafva lofvat sin medverkan
om utsigt till frågans snara realiserande
förefinnes.
De som vilja ingå såsom aktieegare
och få förmånsrätt vid en blifvande
offentlig teckning, böra genast pr posto
anmäla sig och aktieantal under adress:
bankkamrer Uno Söderström,
Hudiksvall, som lofvat emottaga ingående
svar. H. P.
Jernvägstaxekomitén, som
tillsattes i september 1887 har den 1
oktober i år afgifvit sitt betänkande.
Komitén har stält sig på den af
riksdagen uttalade grunden att genom
taxornas sänkande i vissa fall och
höjande i andra en större nettobehållning
skulle kunna vinnas utan skada för
samfärdseln och landets industri.
Beträffande persontrafikeu göres det
vigtiga förslaget att första-klass-vagnarne,
som ofta gå tomma, skulle borttagas
utom på genomgående nattåg och
dermed förbundna tåg.
Persontågsbiljetterna skulle höjas till snälltågspris och
godstågsbiljetterna blifva lika med
blandade tågs biljetter.
För godstaxorna har komitén yrkat
höjning i afgifter för dyrbarare varor
och på kortare väglängder, men
sänkning af fraktsatser, som visat sig vara
för samfärdseln hämmande. I förra
fallet har komitén fäst sig vid styckegods
och vagnslaster på mindre än 300
kilometer, i senare fallet åter vid
masstrafiken och alla sändningar på längre
afstånd, hvilka skulle underlättas. Det
på dessa grunder uppgjorda
taxeförslaget har i hufvudsak nästan enhälligt
gillats af de enskilda jernvägsbolagen.
Rätt till fraktnedsättningen har
bibehållits äfven utöfver den nuvarande
begränsningen af 20 procent.
Ett jernvägsråd föreslås, som skall
handlägga ändringar i taxor,
reglementen och vigtigare tåganordningar. Detta
råd består af 26 ledamöter, hvaraf 6
(deribland ordförande och vice
ordförande) utsedde af regeringen, 5 för
jordbruket utsedde af landtbruksakademien
på hushållningssällskapens förslag, 5 för
skogs- och bergsbruk utsedde af
jernkontoret, 5 för industri, handel, sjöfart
och näringar utsedde af stadsfullmäktige
i Stockholm, Göteborg, Malmö,
Norrköping och Sundsvall, samt 5 ledamöter
utsedde af samtrafiksbanorna. Rådet
utses för tre år i sender och
sammanträder en gång om året.
För det nya Sundsvall att
beakta är en i dessa dagar här
etablerad affär. När nu staden
hufvudsakligen kommer att uppföras af stenhus
vilja vi fästa vederbörandes
uppmärksamhet på det förhållandet att en firma,
Cementgjuteriaktiebolaget Thor från
Stockholm öppnat filial för Cement- och
mosaikgjuteriarbeten härstädes. Det gäller
nemligen att tillhandahålla herrar
byggmästare och husegare prydliga och
solida listverk af cement för att icke tala
om hela façader af cementstenar, hvilka
i utseende och styrka vida öfverträffa
vanlig kalkbruksrappning. Vidare ha
oss förevisats särdeles vackra prof på
s. k. mosaikgolf, hvilka, utom att de ega
företrädet att vara prydligare och
starkare än både tiles och kalksten, äro
billigare, hvilket fabrikat således bör
blifva särdeles begärligt för dess goda
egenskaper. Vi ha emellertid af hvad
vi sett, alla skäl rekommendera firman
till vederbörandes benägna åtanke.
De Stora eldsvådor, som under
innevarande gommar timat inom vårt
land, hafva i utlandet väckt en mer un
vanlig uppmärksamhet. Med anledning
derof hafva också de engelska bolagen,
af hvilka flera dels i egenskap af rea*»
suradörer åt de svenska och dels såsom
direkta försäkringsgivare fått betala
betydande summor i brandskadeersatt-
ningar, den 18 sistlidne oktober haft
ett möte i London och dervid —säger
St. D. — enhälligt förenat sig om föl-
jande uttalande:
Med gillande af de premieförhöjningar, som
redan verkstälts af de svenska bolagen för
Norrland, förklarar mötet sin bestämda önskan
vara, att på tariff-föreningens sammanträde i
Göteborg den 12 instundande november en
betydligare premieförhöjning måtte bestämmns
för träbygda städer och träbygda delar i stä-
der af annat bygnadssätt än i öfriga delar af
riket, samt att en måttlig förhöjning, omkring
20 procent, af de nuvarande premierna måtte
fastställas för trävarulager, sågar och trämas-
sefabriker öfver hela Sverige, utöfver 20 pro-
cent, som under vissa förhallanden, bcst&mdes
vid mötet i Göteborg den 20 juli innevarande
år. Skulle icke dessa önskningar uppfyllas,
förklara sig de engelska bolagen ej vilja fort-
sätta sina assuransförbindelser med de svenska
bolagen.
Artisten Sven Linnborgs för-
ut nämda konstlotteri kommer
att omfatta följande konstprodukter:
Sundsvalls Enskilda banks
ställning den 31 oktober 1888.
Kassaabehållning . . . .
Grundfondshypotek. . . . .
Obligationer . . . .
Vexlar, inrikes 10,212,8911: 9?
» utrikes
Reverser
Kassakrediträkningen
Inventarier
Saldo af diverse räkningar
Oljefärgstaflor:
Uppt. pris.
Fårahjord på bete (Thomery, Frankr.) . 400
Sundsvalls redd . . . . . . 200
Skridskobana . . . . . . . 150
»Då suckar det så tungt uti skogen . . 150
Lakfiske i Ljungaelf . . . . . 150
1 studier . .
Akvareller.
100
100
100
Oväder i Norrbotten.......200
Tranor pA flykt (från Koskiwara) ,
På villande lod ( » » *
FlyttfogelpoBt (frfin Fmnkrike)
Aspö fiaklöge..........150
Fiakare i Htorm.........""
Fogelhandlare från Norrbotten ....
Gränsvakt (från Skalstugan i Jemtland .
Vid Lidens färjestad
Timmerdrift (från Indal)...... 75
Renar på Bunnerfjäll....... 75
Svartviksfjärden......... 75
Skörd............. 40
Ruin i Sundsvall......... 30
5 st. skisser och studier...... 50
Sundsvalls sanitära statistik
för oktober månad. Antalet döds-
fall utgjorde 18, deraf 8 man- och 10
kvinkön. De aflidnes ålder vars undei
6\ mån. 6; G—12 mån. 1; 1—5 år 2
10—20 år 1, 20—40 år 4; 40—60 åi
3; 60—80 år 1. Bland dödsorsakerna
märkas: difteri 2, kräfta 1, tarmkatarr
3, lungsot 2, lunginflammation 5, hjern
inflammation 1. Dödligheten på 1,000
invånare, pr år räknadt, utgjorde 18,00.
Beträffande sjuklighetsförhållandena haf-
va till helsovårdsnämden anmälts följande
sjukdomsfall: skarlakansfeber 2} difteri
3, nervfeber 2, akut magkatarr och en-
kel gästrike feber 9, akut diarré 43, ros
1, reumatisk feber 8, bröst- och luft-
strupskatarr 28, lung- och lungsäcksin-
flammation 13, halsfluss 9. S. P.
För lösdrifveri ha under oktober
månad följande personer här häktats och
insändts till länsstyrelsen i Hernosand:
arbetaren C. Th. Selahn från Sundsvall;
snickaren Olof Hansson-Andersson från
Helsingborg; arbetaren J. Andersson-
Björk från Karlskoga socken i Örebro
län; förre artilleristen C. A. Jonsson
från Virserums socken i Kalmar län;
arbetarne E. J. Näslund från Hudiks-
vall och M. P. Carlström från Asarums
socken i Blekinge län.
Under samma tid ha för lösdrifveri,
och för det de fört ett supigt, sysslo-
löst och i öfrigt oordentligt lefnadssätt
följande blifvit af stadsfiskalen härstä-
des varnade: plåtslageriarbetaren Johan
Andersson från Askersund; arbetarne
H. P. Andersson från Järbo i Gefle-
borgs län; A. J. Johansson-Ahlgren från
Ore i Dalarne; A. Andersson från Östra
Tollstad i Östergötland och Ax. F. Ro-
sén från Göteborg; tegelbäraren C. V.
Carlsröm från Stockholm; arbetaren J.
P. Nordström från Sundsvall och förre
artilleristen J. P. Pettersson från Mä-
sterby i Gotland.
Återtagen tillåtelse. o Hustru
Johanna Rudin, som haft tillåtelse att
å Sundsvalls torg idka handel med mat
varor i ett för ändamålet uppf ordt stånd,
har gjort sig skyldig till bränvinsutmi-
nutering i nämde stånd. På grund der-
af har hennes handelsrättighet af magi-
straten indragits från och med i dag,
och hon förständigats att bortföra stån-
det och rengöra platsen.
Till Sundsvalls kronohäkte
ha under augusti—oktober månader ge-
nom härvarande polismyndighets för-
sorg införpassate 213 personer för af-
tjenande af böter.
En brist afhjelpt. I onsdags af-
gick från Stockholm på extratur till
Sundsvall ångaren »Carl v. Linne» med
last af bland annat 300 kistor fönster-
glas. D. N.
utrikes
Rcvernor.....
KiwsakroditivräknincoH
Inventarier......
Saldo af divcrno rftkniugnr
Grundfonden......
Reserverade medel ....
Upp- & AfökrifiiingHrukningou
PoatremiBsvcxelräkningon .
Suldo af diverse rukningar .
1,011,324: 71
3,005,315: -
702,025: -
17,013,241: 3G
5,271,081): 71
3,50o;83ö: 39
3,0471707: »7
Kr. 84,318Ä!5
Skulder:
4,400,000: -
303,405: 68
18,258,170i 71
4,340,027: lj
4,004,080: .-
:80
Obegagnad »edelutgifuiugHrutt .
Westernorrlands läns lands-
bygd lur, tillsammant* mod Jenitlands
vara den enda bygd i Sverige, der in’
Hyttningeu öfverstiger utflyttningen och
som sålunda mottager inflyttningsöfver-
skott, påstår J. T.
Vesternorrlands läns hushåll-
ningssällskapB handlingar ha ut-
kommit med fjcrde och femte häftena.
Bland innehållet märkes en oriimial-
ortikol: Något om mjölkboskapens fo.
dcrmedel, utfodring, skötsel, uppfödande,
förädling m. m. af F. A. Setterbom, ve-
terinurlukaro i Sollefteå.
Denna uppsats fir förtjent af den stör-
sta uppmärksamhet blund våra jordbru-
kare. V. A.
- -V–Z3— för fiäderfäsköt-
selns befrämjande i Sverige hur i
år utdelat 4,670 ägg af rashöus, hvilka
ugg tillfört vår fjädcrfösköteel 2,6*7
höns af ren ras. Af dessa ägg ha kom-
mit på Vesternorrlands liin 120.
Björnar fil oj förevisas inom VcNtor-
uorrlands liin. fin person vid uamn
Guglielmo Punelli, medförande en vtil-
dig nalle, har hos länsstyrelsen aniuliiit
om tillstånd att få inom lfinet föniviwi
sin brummande fyrfoting, men lttnstyrel-
sou har ej funnit skäl att dertill lemna
sitt bifall.
Länets innevånare äro helt «äkert
tacksamma for ett dylikt förhud. När
sådana «konstnärer«, som den nu 0111-
nämdc Punelli, å allmänna vägar och
gator kommit ledande björnar, har ofta
inträffat att hästar blifvit skrämda och
råkat i sken, dervid stundom svåra olyc-
kor inträffat. H. P.
Ett s. k. tattarband har en tid
strukit omkring inom Häggdångers och
stigsjö med flera socknar. Bandet be-
stod af 25-årige borstbinderiarbetaren
P. M. Forsberg, enkan Greta Kristina
Nilsson, en 26-årig dotter till henne vid
namn Kristina, och den sistnämndas tre
oäkta barn. Ingen af dem hade betyg,
men de uppgåfvo sig vara från Norge.
Föregående vecka anstälde länsman Sä-
renholm förhör med dem. Enkan Nils-
son uppgaf sig innehafva öfver 100 kr.
och skulle köpa sig en stuga, Kristina
sade sig vara fästekvinna till Forsberg,
af hvilken hon underhölls och denne i
sin ordning hade sin utkomst genom
borstbinderi. Andra personer upplyste
derimot, att bandet farit fram på ett
ytterst oförsynt sätt och i gårdarne poc-
kande fordrat att utan betalning erhålla
mat, kläder, hästfoder — de medförde
nämligen en selbruten, eländig häst-
krake — m. m. Landstrykarne blefvo
emellertid införpassade till länsfängelset
i Hernösand.
H. P.
En spekulativ Nordingråbo
skulle för en tid sedan resa till Gelli-
vara med 400 strönimingskaggar och
15 tunnor potatis, men han kom ej längre
än till Luleå, enär hrr Riström & Nord-
mark derstädes inköpte hela partiet.
Strömmingen, som är fet och god höst-
fångad vara, har blifvit insaltad efter
en alldeles ny metod och lär vara en
verklig raritet, i synnerhet till potatis
om morgnarne. Den kostar 1 kr. pr
kagge.
N. K.
glas. D. N.
Vinterkörslorna hafva, skrifves
till Sundsvalls Tidning, för god tid se-
dan kommit i gång äfven här u]
uppe 1
Norr Naggen, som är en bland Torps
större skogsbyar. Timmerdrifningen far
dock ingen fart härstädes denna vinter,
men i omkringliggande byar är denna
drifning redan i gång. Hvad som här
uppe bland skog och berg ännu fattas,
ir en ordentlig körväg fram till Torps
kyrka. Afståndet dit är visserligen långt,
omkring 3 nymil, men med någon enig-
het och energi kunde dock en någor-
lunda farbar väg åstadkommas. Vinter-
tiden finnes deremot här uppe präktiga
vintervägar, så att snön är mycket väl-
kommen för kommunikationernas skull.
Lifsfomödenheterna ställa sig härstädes
ganska dyra, tillfölje af de svårigheter,
som ligga i vägen för deras transporte-
rande. Nu torde dock klöfjandet för
en tid afstanna, och den dyra spanmå-
n med släddon kunna hemforslas.
Kontrollafgifterna från och med
nästa års början utgå för guldarbeten
med 5 öre för hvarje gram, för silver-
arbeten med 15 öre för hvarje 15 gram
och för tennarbeten med 7 öre för hvarje
kilogram, och afgifterna för kontroll-
stämpling af så kallade knapphaltiga
arbeten i förhållande dereftcr. Härvid
iakttages, att vid införandet i guldbineds
arbetsbok och kontrollstämplingsförrät-
tares stämplingsprotokoll af guldarbetens
vigt gäller följande tariff: 2 decigram 1
öre, 4 dec. 2 öre, 6 dec. 3 öre, 8 dec.
4 öre, 10 dec. 5 öre, 12 dec. 6 öre, 1 i
dec. 7 öre, 16 dec. 8 öre, 18 dec. 9
öre. Silfverarbeten upptagas enligt den-
na tariff: 3 gram 1 öre, 6 gram 2 öre,
9 gram 3 öre, 12 gram 4 öre, 15 gram
5 öre, 18 gram 6 öre, 21 gram 7 öre,
24 gram 8 öre och 27 gram 9 öre.
»Ad usus practicos> lyder ru-
briken på ett slags häftet i fickformat
som utsändts från Munksjö pappersbruk.
Det är det bekanta Munksjö fidèlepap-
per, som i denna form börjat spridas i
marknaden till ett pris af 10 öre pr
häfte. Hvarje häfte innehåller en mängd
i ryggen perforerade, å ena .sidan glät-
tade, å andra deremot sträfva blad.
Pressen. Af chefen för justitie-
departementet äro tillståndsbevis med-
delade för redaktören Axel Johan Erik
Krook att i Göteborg utgifva en perio-
disk skrift benämd Murre , för bok-
tryckaren Rudolf Thorvald Dagobert
Asp att i Malmö utgifva »Skånska Dag-
bladet» och för kassören Johan Christian
Vogel att i Stockholm öfvertaga utgif-
vandet af »Reskamraten, vald läsning
for resande till lands och vatten».
P. T.
Breflåda.
Arvid Å—g. Tack för eder vänlighet. Vi
mottaga fortfarande med nöje bidrag frän er.
TURKISKA DIVANER, billigast på platsen hos ERIK TAFLIN.
(Grossh. Westins gård vid Vängåfvan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
