Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:r 80
SUNDSVALLS TIDNING Lördagen den 10 November.
1888
riga personalen utgjordes af husets kring
hvarandra yrande invånare. Solid och
säker, med stadigt lås, låg visthusboddörren
framför polismannens genomträngande,
blickar, Ett hemskt buller hördes
der inne; tallrikar slamrade och
syltburkar gåfvo en dof klang från sig.
»Det kommer att spelas tragedi der
inne», tänkte polismannen och lät från
sin pipa en utdragen, hjelpkallande ton
genomskära den disiga morgonluften,
Två kamrater kommo, ooh nu stod det
nattliga äfventyrets intresse på sin
höjdpunkt.
Dörren öppnas, tre par ben stå
muskulöst krökta till språng, sex gripsäkra
händer forma att girigt fång åt förbytarens
krage. Och nu kommer nattens
hjelte, Han — det var nämligen en
katt — strök smekande hufvudet mot
dörrstolpen, spärrade ut frambenen,
glirade gult mot skenet från lyktan, satte
»skaftet» i vädret oeh helsade sina
snopna befriare med ett tacksamt
jamande.
Allmänt fnittrande, poliserna svuro
och herrn med lyktan gick in att lugna
frun, som låg domnad af skräck bakom
alkov-gardinerna.
Att en turnyr exploderar torde
höra till sällsyntheterna. Så hände
emellertid nyligen i Berlin. En dam, som
besökte en föreläsning, var utstyrd i en
turnyr af gummi, fyld med luft. Det
bar dessvärre ej bättre till än att, när
hon satte sig turnyren »exploderade»
med en lätt knall. De kringsittande
skrattade, och damen vardt märkbart
flat, icke minst — der bak.
En hårmarknad hålles hvarje
fredag i Morlans i departementet Bas
Pyrenées i Frankrike.
Marknaden är föga känd, utom kanhända
i Paris, der den står i högsta anseende.
Hundratals hårfrisörer komma
från när och fjärran till den lilla staden
för att köpa hår af de unga bondflickorna.
Agenterna vandra upp och ned utefter
den långa, smala gatan, hvar och
en med glänsande saxar, som hänga i
deras läderbälten, medan de unga flickor,
som önska sälja sitt hår, stå väntande
utanför portarne, vanligen två och
två.
Sjelfva hårklippningen försiggår inne
i husets finaste rum. Flätan nedtages
och agenten nämner priset. Detta varierar
från 3 till 20 francs. Är en affär
öfverenskommen, lägger agenten penningarne
i flickans hand, och några sekunder
derefter ligger flätan på golfvet.
Förklarligt nog kan en flicka sällan se
sina flätor försvinna i köparens väska,
utan att hon uppgifver ett skrik. Men
hon tröstar sig snart vid tanken på att
håret en gång kommer tillbaka.
För närvarande råder det brist på
vackert menniskohår i marknaden. Det
sällsyntaste håret är hvitgult, och dess
värde växer oafbrutet. Cendréefärgadt
hår röner föga efterfrågan, såsom alltför
vanligt. Deremot är guldgult det mest
eftersökta näst hvitgult. Kejsarinnan
Eugénie lär en gång ha betalt 1,000
francs för en fläta guldgult hår, som var
förvillande likt hennes eget.
Öfvertrumfad.
(Öfversättning för Sundsvalls Tidning.)
Edgar Allan Johansson satt en vacker
majafton i sitt enskilda rum å sitt
kontor i Exchange Court i Liverpool.
Inom handelsverlden ansågs hr Johansson
vara en mäkta rik man. Med
sig sjelf visste han dock, och hans
förtrogne visste det äiven, att hans affär
stod på branten af ruin. Blott ett underverk
kunde rädda den, och Edgar
visste, att underverkens tid var svunnen.
Han gick nervöst fram till bordet och
ringde på en liten klocka.
En betjent kom in.
»Saunders, en vagn!»
»Ja, herre», och dörren stängdes åter.
Hr Johansson tog sin sommaröfverrock
på sig, drog sina handskar på händerna
på detta lugna gentlemannalika sätt, som
han vanligen brukade, tog sin hatt och
käpp samt gick ned för trappan och
satte sig makligt i vagnen, i det han
befalde kusken köra till ett hus vid
James Street.
De mest blomstrande affärer drifva
sin rörelse i de smutsigaste och mörkaste
lokaler, och firman Levi, Dorrell &
c:o, mäklare och skeppsredare, följde
äfven denna regel. Det var en mycket
solid affär, som under loppet af senaste
året gjort flera lyckliga spekulationer.
Sedan hr Johansson befalt kusken att
vänta, gick han genom en labyrint af
krogika gångar, som ledde till det allra
heligaste, der Levi & c:o dref sin
omfångsrika affär och uppstaplade sina
guldhögar. Han lemnade sitt visitkort åt
betjenten oeh fördes efter en minuts
vätntan in i det rum, der den äldre
kompanjonen hr Levi och hans kollega hr
Dorrell sutto med en min af sjelmedveten
rikedom och magt,
Efter ett kort förberedande samtal,
hvarunder hr Johansson underrättade om
sitt namn, sin samhällsställning och
belägenheten af sitt kontor, började han
draga fram med sitt ärende, angående
en affär mellan honom och Levi & c:o.
Jag har brukat importera bomull från
Alexandria med Jones & c:is fartyg, men
om ni mina herrar, kunna ge mig det
nödvändiga förskottet på lasten, tänker
jag flytta öfver mina frakter på er firma?
För ögonblicket har jag 2,000 balar
bomull liggande redo att afskeppas från
Alexandria, och på dem behöfver jag ett
förskott af 360,000 kronor — naturligtvis
icke förr än ni mottagit konnossementet
från Alexandria. Och — med
ett höfligt bugande — om ni skulle önska
företaga någon undersökning angående
min affärsställning o. s. v. tror, jag
ni skall finna allt i tillfredsställande
skick.»
»Vi kunna genom rykte eder firma,
hr Johansson», sade hr Levi, »ehuru vi
ieke haft nöjet kunna er personligen förr
än nu.»
»Efter behöriga undersökningar, hvilka
vis-å-vis er, hr Johansson, eudust äro
en formsak, skall det bli oss ett nöje
att lemna det äskade förskottet vid
mottagandet af konossementet från våra
kommissionärer i Alexandria», sade hr
Dorrell.
Hr Johansson bugade sig med älskvärd
höflighet och gick.
På aftonen hade hr Johansson vigtiga
göromål på sitt kontor, hvilka höllo
honom kvar ända ut på morgonkvisten.
Han skref icke med sin vanliga raska,
drifna stil, utan långsamt och mödosamt.
Om ni hade stått bakom hans stol, skulle
ni ha sett, att han med otrolig omsorg
kopierade ett namn, som löd »Abdul
Pinro». Han sparade inga mödor på
sitt arbete, och det var först långt efter
midnatt som han slog sig bakut i sin
stol och betraktade resultatet af sina
ansträngningar med uppmärksamhet och
tillfredsställelse.
Två dagar efteråt mottog han från
herrar Levi & c:o ett bref med anmodan
att infinna sig hos dem — en anmodan
som han icke försummade att
punktigt efterkomma. Samtalet blef kort
och gick helt och hållet efter hans
önskan. Firman var villig lemna honom
det önskade förskottet vid mottagandet
af konossementet från Alexandria, som
den nu emotsåge.
Hr Johansson drog sig tillbaka och
begaf sig till sitt kontor, der han i
brådskande, nervös ton befalde en af sina
betjenter skrifva Levi & c:is adress på
ett konvolut. I detta lade han derpå
det falska konossementet och förseglade
det. Derefter skref han ett långt bref
till en vän i Alexandria, en godtrogen
narr, som ej skulle fatta misstankar, och
bad honom i en efterskrift om att, såsom
en enskild tjenst, lägga medföljande
bref på posten i Alexandria samma dag
skeppet »Estrella» utklarerades. Då han
afsändt detta bref, gick han till Castle
Street och bestälde i en butik, der han
annars icke brukade handla, ett litet
jernbeslaget skrin, som skulle sändas
hem till honom snarast möjligt.
Tre veckor efteråt befann sig hr Jo-
hansson återigen på Levi & c:is kontor.
Konossementet var ankommet, och då
alla förberedande affärer voro
tillfredsställande ordnade och nödiga papper
rörande räntan på behörigt sätt underskrifna,
gaf hr Levi honom en anvisning
på 360,000 kronor.
»Estrella» anlände i rätt tid, och Levi
& cio sftnde en betjent ned till dockan
efter skeppspapperen.
Kaptenen var på däck, då betjenten,
som hette Davis, passerade landgången.
»God morgon, kapten Marsh», sade
han gladt.
»God morgon», svarade kaptenen
barskt.
»Haft godt väder på resan»?fortsatte
Davis.
»Si ooh så».
»Temligen tung last denna gång, icke
sant?»
»Nej, lättare än vanligt.»
»Men», sa’ Davis häpen, »ni har ju
tusen balar bomull ombord från Pinero
& c:o.
»Har ieke en enda bal bomull ombord»,
svarade kaptenen,
»Hva’ för något? Ar ni säker på
det?»
»Säker? Ja visst är jag det», svarade
kaptenen retsamt. »Hvem skulle
veta det, om inte jag?»
»Nå, då kan jag gå min väg igen»,
sade Davis.
»Ja, det är nog bäst det», anmärkte
kaptenen i misslynt ton. »Ni finner
icke, hvad ni söker, här».
Davis gick tillbaka till sina principalers
kontor och underrättade dem med förfäran
om uteblifvandet af den väntade
lasten. Dorrell bleknade, och Levi blef
både gul och grön.
Ett telegram afsändes skyndsamt till
kommissionärerna i Alexandria, och efter
ett par timmars förlopp kom följande
svar:
»Intet sådant konossement afsändt till
eder. Måtte vara misstag.»
Fem minuter efteråt körde hr Levi i
rasande fart upp till Exchange Court.
Det är väl öfverflödigt nämna, att han
icke fann hr Johansson der. Icke fann
han någon, som stod i förbindelse med
dennes firma. Kontorsdörren var stängd,
och på den var spikad ett kort, på
hvilket stod:
»Rest till kontinenten på obestämd
tid.»
Sedan han fäst detta, störtade hr Levi
in på kontoret der näst intill med en
sådan fart, att kontoristerna förskräckta
sprungo upp från sina stolar. Som svar på
sina nästan obegripliga frågor erfor han, att
Johansson & c:is kontor varit stängdt i
öfver åtta dagar.
Då han kom tillbaka till James Street,
befann sig Levi i en obeskrifligt
upphetsad och förtviflad sinnesstämning.
Han var en omåttlig hetsig herre, och
han kastade sig på sin stol, i det han
slängde hatten på golfvet.
»Vi äro dragna vid näsan», vrålade
han ursinnig, »dragna vid näsan».
Hr Dorrell blef ett par minuter sittande
blek och tyst. Men i alla firmor
med två eller flera kompanjoner är det
vanligtvis en som talar och en som
handlar; och i denna firma var det all-
tid hr Dorrell som handlade.
»Vi få väl skicka efter Bolton», sade
han till slut, oeh så skickades det bud
efter Bolton, den berömde detektiven.
Affären lades helt och hållet i hans
händer, och efter några dagars undersökning
var firman Levi & c:o på det klara
med, att den blifvit lurad med glans
enär alla dokumenter voro falska. Hr
Levis anvisning hade lyftats samma dag
den var utstäld, och honorerats i sedlar,
af hvilka ingen var utlemnad eller vexlad
i Liverpool. Man slöt deraf, att hr
Johansson hade tagit dem med till London
för att der vexla dem i guld. Det
var med hänsyn dertill, sade hr Bolton,
som det jernbeslagna skrinet blifvit
betält, och det skulle blifva nog så tungt
att bara 360,000 i guld på sig. Det
konstaterades och, att hr Johansson lemnat
sin bostad för öfver åtta dagar sedan
sent på aftonen och att en herre, som
öfvensstämde med hans signalement,
samma kväll rest med nattåget till London.
»Men hur har han fått Pineros underskrift
att kopiera?» frågade hr Dorrell.
»Ganska enkelt», svarade detektiven.
»Han har förut haft några småaffärer
med Pinero & c:o och var derför i
besittning af ett par af dess konossementer.
Ni kan tro, detta streck är icke
uttänkt på en dag eller ett par.»
»Den slyngeln», vrålade hr Levi och
tillfogade dertill starka, verkningsfulla
adjektiver, »jag skall anställa jagt efter
honom, jag skall göra ända på hvar eviga
skilling jag eger på det. Tag reda på
honom, Bolton, och jag ska göra er till
en rik man!»
(Forts.)
Charad.
(För Sundsvalls Tidning af E. O. Burman.)
2.
öfVor mitt första en gosse gick,
När isen dess strömfåra täckte.
Hans kläder, de voro i dåligt skick,
Ty andra i somras dem »knäckte».
Men hela, han bar på sin högra urm.
Af det skulle blifva en drägt, så varm.
Uttydning af charaden i n:o 76: Snö-fall.
Handel och Sjöfart.
Stockholma börs den 6 november.
Hvete: mälarprov. nytt, kr, 12: 35 u 17: 00
(105 å 145 »ro pr skfilp.) pr 100 kg.
Hvetmnjöl (hftrvftrando kvarnegares) kr. 26:
50 å 27: 50 (2: 27 a 2: 36 pr 20 ukftlp.) pr
100 kg.
Råg, svensk, ny, 10: 82 a 11: 41 (02 & 07
oro pr 20 Bkålp.) pr 100 kg., rysk 12: 12 a
12: 95 (10!) a 105 »ro pr 20 ukftlp.) säljare, pr
100 kg.
Rågmjöl: (härvarande kvaröegarea), 14: 25 a
.....y’ "i & 1: 24 pr 20 Hkftlp.) pr 100 kg.
areprovinBoraas: nytt, 2-radigt 10:
00 a 105 »re pr 20 skal».) (i-ru-
,-.– \ 10: 50(80 a 00 »ro pr 20 Bkfilp.)
ic pr 100 kg.
Ha fre t ny, 8: 70 a 8: 82 (75 öro pr 20
B Ärter, 15: 67 å 18: 02 (20 ä 23 kr. pr tunna)
pr 100 kg.
Hvetekli: 8: 25 a 8: 80 (70 a 75 öro pr 20
Bkålp.) pr 100 kg.
liågkh: 7: 05 i\ 7: 05 (00 å 05 »ro pr 20
Bkålp.) pr 100 kg.
Kaffe: Rio-, ordinärt 70 »re pr akAlp. i
kr. 100 kg.), medel 74 (174: - pr drfP»___
77 (181: - pr d:o), tvftttadt 82 (103: - pr
dio), Santos, ordinärt 71 (107: — pr d:o), me-
del 75 (176: — pr d:o), prima 77 (181: —)
Guatemala och Laguayra 77 il 83 (181: — ä
100: — pr d:o) CoBta Rica- 77 ä 83 ( 181: —
å 105: — pr d:o), Portorico 85 u 87 (200: —
a 204: — pr d;o), Java- 81 & 106 (100: — a
MO: - prUo).
Socker: Stockobm raffinad 33 »re pr skalp.
(77 kr. 50 öro pr 100 kg.), bitsocker (härva-
rande raffinadörern) 33 »re (77: 50 pr d:o),
kroBsocker (härvarande rafnnadörera 33 öre
(77: 50 pr d:o), Stottiner raffinad 33 »re (77:
50 pr d:o) Braunschweigcr småtopp 32 1/2 »re
(76: 50 pr d:o) Mngdeburgor dito och annat
tyskt toppsocker 32 öre (75: — pr d:o), ut-
ländskt maBkinhugget 32 öre (75: — pr d:o),
holländskt kroBsocker 30 1/2 å 31 öro 1(72: -
a 73: — pr d:o), tyskt d:o 30 a 30 1/2 öre
(70: 50 a 72: — pr d:o), Stettiuer finkross 31
öre (73: — pr d:o) med sedvanlig rabatt efter
partiens storlek, råsocker 26 a 29 öre (61: -
a 68: — pr d:o).
Sirttp, brun 15 öre (35: — pr 100 kg..) ut-
ländsk 13 a 15 Öre (31: - ö 35: - pr d:o),
allt pr skåtp.
Läder: svenskt sulläder 1 kr. 15 öre a 1 kr.
35 öre, dito smorläder 1 kr. 25 öre a 1 kr. 40
öre, norskt sulläder 1 kr. 35 öre a 1 kr. 40
öre, amerikanskt, l:a 05 öre a 1 kr., 2:da 00
ä 05 öre, 3:a 80 a 85 öre, engelskt aftall, prima,
80 öre, allt pr skalp.
Oljor: Bom.- n;r 1 1 kr. 75 öre, n:r 2 1 kr.
60 öre, Lin-, okokt 1 kr. 30 öre a 1 kr. 35
öre, kokt 1 kr. 40 öre a 1 kr. 45 öre.
Petroleum. Standard white 22: 50, prima
white 25: —, gasolja 20: —, rysk fotogen 18:
"¦ allt pr 100 kg.
’läsk, amerikanskt, kort, kr. 100: — (8: 50
pr 20 skalp.) pr 100 kg.
Solrosfrökakor 4: 05 ä 5: 15 pr centner.
Solrosfrömjöl 5: 45 ä 5: 67 pr centner.
Ldnfrbkakor af Stockholm* tillverkning 5:
25 för poster om minst 5,000 kg. och 5: 45
för mindre partier med 10 öres förhöjning för
krossade kakor.
Rapskakor af Stockholms tillverkning —.
Stettiner rapskakor 6: 45 a 6: 70 pr cent-
Sill: norsk slofet- 20 ä 22 kr., fet- 13 a 25
kr., drifgarns-. ny svensk, 14 å 17 kr., efter
marken, allt pr tunna.
Sey: bonde- 13 kr. 50 öre. stor- 13 kr., me-
del 12: 50 pr centner.
Talg: 23 kr. pr centner.
Tjära, fin, säljare 14: 50 pr tunna vid Tjär-
hofvet.
Salt: Lissabon 45 pr kbft.
Stenkol: Engelska ång- 40 å 42 öre, smides-
38 ä 40 öre pr kubikfot.
Ankomna och afgångna fartyg.
DELFZYL d. 31 okt. Susanna, Martinson,
fr. Hernösand.
BOULOGNE d. 28 okt. Skjödt, Olsen, gt.
Hernösand.
LISSABON d. 20 okt. Adolf, Sjöholm, Ca-
tharina Suzanna, Manneken och Sophie, Lar-
sen, alla fr. Hernösand.
SEVILLA den 25 okt. Hernösand, Sund-
ström, utkl. t. Huelva.
HULL d. 31 okt. Tivo, Jacobson, fr. Hernö-
sand.
CADIX d. 26 okt. Hernösand, Sandström,
fr. Sevilla.
Till salu.
Lösnummer
af
SUNDSVALLS TIDNING
finnes att tillgå å
Tryckeriets kontor
vid Trädgårdsgatan.
Till salu.
2 st nya, obegagnade Lådfack för
Jemhandel säljas på A, Rothmans
landtställe vid Kubikenborg.
70 A. Rothman.
JÄMTLANDS VADMAL
till billigaste pris hos
K. Axel Carlsson,
Östersund.
5,000
Tomsäckar
mer och mindre slitna, uppköpas på
Matfors kontor samt hos
G. Strömberg,
Sundsvall.
Pass på!
Gotlands Gäss
samt dess blod nu inkommet hos
A. Peterzén,
7 Sjögatan 7.
Färsk Sikrom,
Salt Sik, Surströmming, Ulföns
Klabbströmming, l:ma K K K-sill i
fjerdingar och tunnor.
Gotlands socker, saltadt Fårkött,
nu inkommet hos
A. Peterzén,
7 Sjögatan 7.
Två fina Slädfällar
hos A. Peterzén,
_____________7 Sjögatan 7.
En jordega i Loo,
6 tunnland god åkerjord jemte 4 tunnland
oafverkad skog, säljes för 3,000 kr.
Närmare hos Inspektor Hay,
Wattjom.
I dag hemkommet:
KAMINER,
sorteradt lager till billiga priser hos
A. ROTHMAN. 20
Utmärkta
PIANINON
af Bröderne Hals i Christiania,
på de flesta Verldsutställningar med Guld-
medalj belönade tillverkningar, säljas till
650 kr. af undertecknad, som
af antagits til] ensam försäljare
på platsen.
67 ERIK TAFLIN.
RULLGARDINER
ett Realisationsparti inkommet, som
säljes med 25 till 50 proc. rabatt hos
69 Erik Taflin.
Jemtskrindor
hos
Erik Taflin.
71
Carl H. Schwartz’
Speceriaffär,
27 A Gamla Kyrkogatan 27 A
(Mellan Stadshuset och Enskilda Banken)
försäljer till billigaste priser Kaffe
Socker, Specerier, Mjöler,
Gryner, m, m. m. m.
Invid segel- och flottled,
Jernväg, landsväg och vattenfall
i Stöde socken, säljes ett hemman eller
del deraf ä 500 och 300 kr. pr tunnland,
bästa växtkraftigaste åkerjord.
Närmare meddelar Fr. Hay, Wattjom. 98
Turkiska Divansoffor
med beqväma liggplatser i vanlic storlek,
i domestik 65 kr., klädda med godt
tyg samt tofsar 80 kr. Små Divaner
i domestik 63 kr., klädda 75 kr. Dubbla
Divaner med 2 bäddar, i domeatik 85
kr, klädda 100 kr. Stolar från 6 kr
Illustrerad prisuppgift jemte tygprof
sändes. Obs. Prima materialier, ett bra
arbete samt reel behandling utlofvas
Emballage fritt, då detsamma återsändes
WILH. NORDSTRÖMS
Möbleringsaffär,
Regeringsgatan 41, Stockholm
_J2____________________(G. 00t>:tx2).
Att hyra.
OBS.!
En bodlägenhet finnes att hvra nu
genast i närheten af stora Torget.
Utmärkt läge. Anvisning å Sundsvalls
Tidnings kontor. 8[)
Af en händelse finnes ett rum och kök
att hyra. Vidare meddelar
C. A. Ångman
Adr.: Gambrini kontor.
TILLVARATAGET.
En portmonnä, innehållande en
mindre penningsumma, är upphittad och kan mot
beskrifning återfås hos E. P. Jonsson,
Vestra Stenhammaren, Nymans gård. 95
Diverse.
En ärlig och trogen
JUNGFRU,
kunnig i enkel matlagning,
erhåller förmånlig plats nu
genast. Adress å Sunds-
valls Tidnings Kontor. 101
Pantlånekontor.
alla dagar på samma plats som förr
emot Poliskontoret).
91 E. W. COHN.
Möbel- & Åkdonsmålning
samt i öfrigt alla till yrkot hörande ar-
beten utföras fort, väl och billigast af
Bröderna Lindqvist,
Målare,
18 7 Trädgårdsgatan 7.
Snickare
som genast och under vinterns lopp
vilja leverera väl gjorda Furu-Möbler
af prima torrt virke kunna få god
afsättning om snar uppgörelse träffas
med
ERIK TAFLIN
70 ________________vid Vängåfvan.
En ung man,
som kan åtaga sig att sköta
en mindre ångmaskin, erhåller
sysselsättning efter
anmälan å Sundsvalls Tid-
nings kontor.
_______
4" ’
hans goda egenskaper. Dertill {liknade han för
mycket sin mor. De få, han verkligen fäste sig
vid, omfattade han dock med en innerlighet och
värma, som man knapt kunnat vänta af en så
beräknande natur.
Så hade han allt ifrån barndomen älskat
Claude högt. Väl gjorde han honom oupphör-
ligt föreställningar, när han såg broderns lätt-
sinne; men denne var honom dock mycket kär,
och då han kom till den lilla badorten Spa för
att begrafva honom, hade han vid det stelnade
liket svurit en helig ed att, så vidt möjligt häm-
nas på hans mördare.
Ty om än lady Delamere och hennes ende
kvarlefvande son aldrig talade om hans döds-
sätt, och om det än öfver allt hette att han ha-
stigt blifvit bortryckt af en svår feber, visste
dock begge allt för väl, att den stackars Claude
fått ett långt förskräckligare slut. Han hade
blifvit nedstucken vid spelbordet.
Två andra engelsmän voro i hans sällskap.
De lyckades fly, innan polisen hann tillkallas;
eljes hade man troligen häktat den ene af dem,
om icke båda.
""" Händelsen väckte stort uppseende på plat-
sen, så mycket mer som de tre unge männen
varit reskamrater och umgåtts helt vänskapligt
med hvarandra.
Glada och sorglösa, hade de beslutit att fara
öfver till fastlandet under antagna namn. Ett
bref, påträffadt i den mördades ficka, gaf hotell-
värden anledning att skrifva till Edvin. Uten
detta uppslag skulle det varit honom omöjligt
att underrätta slägtingame om den bedröfliga
- 31 -
»Nå, hvart tog den tredje reskamraten vägen?»
frågade han. »Jag kan omöjligen erinra mig
hans namn.»
»Det var Daly. Han tillhörde förr gardet,
liksom er bror. Ni har bestämdt hört talas om
honom.»
»Jag rör mig numera så litet i sällskap och
har alldeles förlorat honom ur sigte.»
Generalen skrattade. 1
»Det ha väl de flesta af oss. John Daly
blef afskedad för dryckenskap och olydnad i
tjensten. Tänk er, en officer och son till en af
de bästa adelsmän, som någonsin lefvat! Det
knäckte gubben, som icke ens hade den trösten,
att det skulle stanna vid hvad som händt. Att
pojken var en utböling, visste man ju förut; men
låta det gå så långt, att man slutligen måste
gripa till de skarpaste åtgärder — fy f—n!»
»Hvad blef det då af honom?»
Brereton ryckte på axlarne.
»Familjens egendom öfverlemnades till styf-
brodern, som ej vill ha något med honom att
skaffa. Han låter ett juridiskt ombud tillställa
honom tre, fyra tusen kronor årligen, det är allt.
Earlen är liksom sjunken i jorden. Jag träffade
den förre för en tid sedan och frågade då efter
Johns vistelseort Gammal vän till fadern, som
jag var, skulle jag gema velat veta, hvart pojken
jagit vägen; men brodern sade sig ej veta det.»
»Han måste väl dock ha reda på saken för
att kunna bereda honom underhållet.»
»Så tyckte jag också; men pengarne sändas
i bref till ett postkontor i en af stadens utkan-
ter, der de hemtas den första i hvarje månad.»
»Af Daly sjelf?»
- 30 -
»Ja, efter hvad man säger, hade Claude myc-
ken likhet med pappa.»
»Det hade han. Skada, att den stackarn gick
bort så tidigt. Det var ju en besynnerlig feber,
han fick...»
Edvins hjerta klappade häftigare. Skulle han
här möjligen få reda på något?
»Claude var tyvärr ensam, då han dog,» sva-
rade den unge mannen med skenbart lugn. »Han
hade gifvit sig af till kontinenten, och jag kom
olyckligtvis för sent fram.»
»Kommer mycket väl ihåg, när han reste.
Jag for på samma gång till Marseille och hade
sällskap med honom och hans båda vänner öf-
ver kanalen. De hade gjort upp ett lustigt res-
program och gåfvo sig ut för bröder, om jag ej
missminner mig. De stackars gossarne voro
mycket uppsluppna, och det skar mig i hjertat,
när jag knappt en månad derefter fick veta, att
två af dem gått bort.»
»Två? Det har jag aldrig hört. Hvem dog
då mer än Claude?»
»Ralp Charteri8. Hans far har tagit det
djupt. För min del tror jag dock, att han just
icke har anledning att sörja sin son; det lär ha
varit en utsväfvande sälle.»
»Jag kände Ralph, och det föreföll mig i
sjelfva verket oförklarligt, hur Claude kunde fa-
sta sig vid honom. Mig var han motbjudande.»
»Mig också. Emellertid var han sin fars
förklarade gunstling, under det sir Reginald
knappt hade ett vänligt ord för sin äldste son,
den präktige gossen. Lyckligt, att egendomen är
fideikommiss., så att han åtminstone icke kan
göra honom arflös.»
• Edvin hörde knappt anmärkningen.
— 27 —
Värden var också född i England, och Ed-
vin yppade för honom den olyeklipeh namn och
stånd, på samma gång han lofvade mannen en
större belöning, om han hjelpte honom taga reda
på de båda flyktingarne.
Mr Clark hade ingenting emot att fortjena
pengar, men såg ingen utväg att gå hans önskan
till mötes. De unga herrarne hade blott niigra
timmar uppehållit sig på hans hotell, och lian
vexlade ej många ord med dem. Hvad han
egentligen fast sig vid, var deras ungdom och
goda kassa. De hade gifvit &ig ut för bröder,
något som dock var svårt att tro på. Dertill
föreföllo de allt för olika, menade han.
»Men ni måtte väl kunna beskrifva de båda
flyktingarne litet närmare?» utbrast Edvin otåligt
»Finge jag syn på dem,» svarade värden ef-
tertänksamt, »fekulle jag lätt kunna peka ut dem
bland hundrade. Men att Ha här på fri hand
bebkrifva personerna, är alldeles omöjligt. Gent-
lemän af god familj voro de, det är säkert.»
»Kan ni icke åtmin-stonc något hå när erinra
er, hur de sågo ut? Voro de långa eller korta,
smärta eller fetlagda, mörka eller ljusa?»
»Smärta voro bägge två. Sir John, som den
ene kallades, var den vackraste, men hade up-
penbart smak för glaset. Han tycktes vara äldst.
Den andre, Curt, hade knappt hunnit trettio ar.
Hans ansigte tyckte jag icke riktigt om; det var
mörkt, med en något hånfull och öfvermodig
uppsyn. Mr John tycktes så der temligen bc-
herska honom, ehuru han nog hade gin egen vilja.»
«Är det alla upplysningar, ni har att lemna’’*
»Upptag ej illa, mylord; men tror ni ieke
det vore bäfet att kasta en »löja öfver den be-
klagliga händelsen? Den mördade ligger nu be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
