Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:r 85
SUNDSVALLS TIDNING Torsdagen den 22 November.
1888
nedre våningen af ett hus. Jag skyn-
dade tillsammans med poliskonstaplarne
ned för trappan. Då vi kommo ned på
gatan, sågo vi detektiven, öfverströmmad
af blod, komma fram genom en lucka.
»Hurra», ropade han, »vi hafva ho-
nom, Hemta en bår från Westminster-
hospitalet. Han är svårt sårad och har
brutit sitt ena ben.»
Gatan blef i hast full af folk. Ingen
hade synnerligt medlidande med den
röde Johnson, som var allmänt känd
såsom en liderlig sälle. Detektivens sår
voro icke farliga,
Snart kom en bår. Poliskonstaplarne
lade den jämrande brottslingen sorgfäl-
ligt på densamma och buro honom till
hospitalet.
Det från den tjocke herrn af John-
son, med hjelp af Annie, stulna uret,
fans gömdt under en madrass i huset.
Johnson försökte icke alls neka till stöl-
den, men bedyrade att Annie ingenting
visste derom.
Så snart en läkare förklarat detekti-
vens sår för obetydliga, begåfvo vi oss
i en vagn till Were-Streets polisstation,
der detektiven tänkte aflägga sin rap-
port. På vägen dit berättade han mig,
livad som försiggått på taket dernere.
Den röde Johnson hade förskansat sig
bakom en skorsten, hvarifrån han ka-
stade tegelpannor på detektiven. Denne
hade genast sprungit på honom, enär
han visste, att det fans hjelp i närheten,
Under kampen förlorade flyktingen ba-
lansen och ryckte honom med sig ge-
nom fönstret. Blott den lyckliga turen,
att han fallit på den röde Johnson, hade han
att tacka för att han kommit så lätt ifrån
affären.
Efter närmare sex månaders förlopp
erhöll jag ett brefkort med följande in-
nehåll:
»Vill ni infinna er i Old Baily i dag;
den röde Johnson har bekant och skall
dömas i dag.»
Jag infann mig i rätt tid.
En mördareransakning, vid hvilken
den anklagade blifvit dömd att hängas,
hade just slutat. Jag hörde blott den
gamla formeln, genom hvilken förbryta-
ren dömdes till döden. Domaren be-
falde, att den anklagade skulle föras
bort. Denne såg blek och sjuk ut och
stödde sig på ett par kryckor.
Då detektiven betonade, att Johnson
genom sin flykt blott velat undandraga
sig häktning och icke brukat mera våld
mot honom än omständigheterna möjli-
gen ingifvit honom, kom denne, sedan do-
maren besigtigat hans brutna ben, ifrån
affären med 15 månader, af hvilka han,
efter hvad jag senare hörde, tillbragte
en del på hospitalet.
När jag tog adjö af detektiven, kom
ett gråtande fruntimmer fram till oss.
Hon grät för den röde Johnson, som
hade sett så sjuk och eländig ut. Hon
snyftade konvulsiviskt:
»Han var mig så kär, han var mig
så kär.»
Efter några tröstande ord, vände sig
detektiven till mig och sade:
»Hvem vet, hurudana menniskor den
långa Annie och den röde Johnson varit,
om de haft ett älskande modershjerta,
som skyddat och omhuldat dem. Men
nu äro de gatans barn.»
Vi skildes under allvarlig sinnesstäm-
ning vid Landgate Hill. Framför Wollfs
konditori stodo två vackra, finklädda
barn med sin bonne och sågo längtans-
fullt på läckerbitarna derinne. En vagn,
hvars dörr bar en adelskrona, hade fört
de små hit.
Jag tänkte på dessa småttingars mjuka
bäddar och det hårda stengolfvet vid
Leicester Square, och gick hem, sänkt
i sorgsna, allvarliga tankar.
Grannlanden.
Danmark.
En politisk skola för kvinnor kommer
att upprättas i Köpenhamn. Initiativet
har tagits af Kvindelig Fremdskridtsfor-
ening, som dels ämnar begagna sitt ena
månadssammanträde till diskussion om
några af de frågor, som stå på dagord-
ningen i riksdagen dels för sådana kvin-
nor, som ha mera tid, upprätta en kurs,
hvarvid undervisning skulle lemnas i
statskunskap, etik, psykologi och historia
från 1848.
Island.
Från Reykjavik skrifves den 21 ok-
tober, att vädret på Island då var det
härligaste, blidt utan frost. Fisket är
äfven rikligt efter flera dåliga år. Det
norska hvalfångarbolag, som har sitt eta-
blissement vid Alptafjorden på Vest-
landet, har i år varit ovanligt lyckligt;
forliden månad hade redan fångats 82
hvalar. Bolaget har två ångare, »Jsa-
fold» och »Reykjavik», till sitt förfo-
gande, och från sjelfva fartygen utslun-
gas harpunerna, hvilka äro i spetsen för-
sedda med exploderande stålgranater,
som, om de träffa väl, ögonblickligen
kunna döda den störste hval; men ofta
måste fartyget likväl en längre tid löpa
omkring, med dessa väldiga djur, hvilka
ej så lätt utmattas, om de icke genast
såras dödligt. Ett nytt etablissement
för ett annat norskt bolag skall anläg-
gas, så snart man funnit ett lämpligt
ställe. Handeln med lefvande får från
ön och på England har i år varit sär-
deles liflig. Endast i medlet af oktober
förde 4 engelska ångare 8—9,000 får
ut ur landet. Man väntade i slutet af
månaden ännu flera ångare. För några
trakter af landet är insamlingen af ejder-
dun en af inbyggarnes största inkomst-
källor, och om ejderfögelu väl vårdas,
gifver den en jemförelsevis större in-
komst än någon annan af inbyggarnes
näringar. Ejderfågeln har isynnerhet sitt
tillhåll på de otaliga öarne och holmar-
ne i Bredebugten, der mun äfven först
började få ögonen öppna för denna in-
komstkälla.
Utrikes.
Tyskland.
Från Nordslesvig skrifves till en tysk
tidning: Sedan samtliga danska privat-
skolor stängts på regeringens befallning,
tvekas nu äfven andra läroanstalter få
dela deras öde. Helt nyligen har en
handarbetsskola i Hadersleben, hvilken
förestods af en danska och i hvilken
bar ur de obemedlade klasserna afgifts-
fritt erhöllo undervisning, måst stängas
på befallning af regeringen.
Ryssland.
Den 10 november inträffade den åt-
tonde urspåringen under detta år vid
Borki.
På de ryska jeruvugarna förolyckas
årligen 1,360 man, af hvilka en tredje-
del, altså 450, dödas.
Frankrike.
Franska revisionsutskottet har beslu-
tat 1) med 4 röster mot 3, att senaten
bör afskaffas; 2) med 4 röster mot 3,
att senatens myndighet i finansfrågor bör
minskas, om senaten bibehållas; 3) en-
hälligt, att Floquets förslag om senatens
vetorätt bör förkastas; 4) med 5 röster
mot 3, att senatens myndighet bör in-
skränkas och 5) med 5 röster mot 3,
att presidentvärdigheten i republiken bör
afskaffas.
Etoile Belge meddelar från Paris att
vid domstol derstädes general Boulan-
gers hustru begärt skilsmeesa från sin
man.
England.
Otäckt var det sätt, hvarpå liket efter den
senast mördade kvinnan i London forslades
till likhuset. Kroppen kastades upp på en
gammal, många gånger förr begagnad likkista.
Och bakom åkte två poliskonstaplar med de
afskurna kroppsdelarne i en bytta.
Om den stackars mördade kvinnan, Mary Jane
Kelly, föreligga nu några närmare upplysnin-
gar. Hon stod i bildning långt öfver sina
olyckliga medsystrar. Särskildt var hennes
skicklighet i teckning allmänt bekant. Hon
har ännu lefvande slägtingar i goda forhållan-
den på Irland, och en af dessa f. n. innehar
en plats vid Londons teatrar. En fransyska,
som på sin tid uppehöll sig i London, lär ur-
sprungligen ha dragit henne ned i eländet.
Kelly plägade berätta, hur hon tillsammans
med denna fransyska lefde i öfverflöd samt att
de flera gånger tillsammans reste till Paris.
Dryckenskap och utsväfningar togo derefter of-
verhand och drefvo den unga flickan allt längre
nedåt, till dess hon slutligen slog sig ned i
Londons sämst beryktade kvarter och här lefde
hon tillsammans med en rå, försupen karl,
avilken några dagar före mordet öfvergifvit
henne.
Italien.
Roms förvandling till hamnstad genom
Tiberns utgräfning och Kampagnans,
mellan Civita Vecchia och Terracina,
utdikning och uppodling äro de stora
planer, hvarpå ett franskt bolag begärt
koncession af italienska regeringen. Un-
derhandlingarna sägas vara nära att af-
slutas, så att kontraktets undertecknande
förestår.
Italiens riksförsamling har afskaffat
dödsstraffet.
Förenta Staterna.
Den nye presidenten, Benjamin Har-
rison, lär till och med hafva indianskt
blod i sina ådror. En af hans förälder
var den general Thomas Harrisson, som
den 13 oktober 1660 afrättades på Cha-
ring Cross i London, för det han under-
tecknat Karl I:es dödsdom. En afkom-
ling af Thomas Harrison hade från Eng-
land kommit till Virginien och der gift
sig med dotterdottern till indianprinses-
san Pocahvetas, en dotter till konung
Powhatn-Sachem. En son af detta äk-
tenskap var den Benjamin Harrison, som
undertecknade Förenta Staternas oaf-
hängighets-förklaring den 4 juli 1776.
Spridda nyheter.
En juvelutlåningsanstalt, som mot en
viss afgift skall utlåna juvelsmycken åt
vederhäftiga fruntimmer, hvilka — ehuru
välburgna, dock icke ha råd att gifva
ut stora summor för diamanter — skall
i dagarne öppnas i Paris.
Ett fruntimmer af societeten, som en
afton vill imponera på sina väninnor
eller förarga dem, sänder endast bud till
låneinrättmngen, hvars direktör genast
är på det klara med om saken låter ar-
rangera sig eller icke. Fruntimret de-
ponerar derpå som pant ett af sina barn,
som åtnjuter den omsorgsfullaste vård,
tills smyckena jemte ränta äro återlem-
nade(!)
En zigenardrottnings kröning. Nyligen
egde en egendomlig ceremoni rum nära
Dayton i Ohio i Nordamerika då Ma-
tilda II kröntes till de amerikanska zi-
genarnes drottning. Den nya drottnin-
gen är endast 17 år gammal, vacker och
statlig. Vid sin kröning var hon klädd
i högröd atlasklädning, hennes långa
mörka hår hängde fritt utefter ryggen,
endast sammanhållet af ett purpurrödt
band. Drottning Matilda är nu oin-
skränkt herskarinna öfver zigenarstam-
marne i Amerika, och hennes befallnin-
gar måste blindt åtlydus af hennes mån-
ga undersåtar.
En hemsk olycka
har öfvergått den allbekanta, äfven af
svenskar mycket besökta kurorten Mon-
treux i Schweiz.
Härom skrifves:
Bland andra moderna inrättningar fin-
nes äfven en tramvay éléetrique, d. v. s.
en elektrisk spårvagn. I och för dess
drifvande har på ett berg ofvauför Mon-
treux anlagts en jettelik vattenreservoar
(förlidet år, således alldeles ny). Genom
något missförstånd hade denna blifvit för
hårdt pressad med vatten i tisdags, och
då dertill kom, att formen på reservoa-
ren var ytterst opraktisk (fyrkantig) in-
träffade det, att ena väggen lossade, och
hela den ofantliga vattenmassan — 6
millioner liter — med ett förfärligt brak
kastade sig ned öfver Montreux, i Lac
Leman, förande med sig träd och stenar,
skoningslöst bortsopande allt, som låg i
dess väg. Invånarne i Montreux kunna
verkligen skatta sig lyckliga, att de slup-
po undan för så godt köp som de gjorde,
nämligen 4 hus förstörda och 5 men-
niskolif spilda (efter hvad man hittills
vet).
Det var på tisdagsmorgonen, som olyc-
kan inträffade, och på onsdags eftermid-
dag reste jag till Montreux.
Tåget var öfverfyldt, och i Montreux
var det ett hvimmel, som endast kan
jemföras med trängseln på Djurgården
en första maj. Man såg menniskor af
alla kön och nationaliteter blandade om
hvarandra, ljushåriga engelska turister,
mörkhyade italienare och schweizare med
sina vida, mörkblå byxor; här och der
mängden syntes brandsoldater och fri-
villige arbetare, sysselsatte med att skotta
undan gyttja, fylla fördjupningar, repa-
rera stenmurar, gräfva efter bortförda
husgerådssaker, söka efter saknade per-
soner, o. s. v. Och hur alla dessa men-
niskor sågo ut sedan! Brandsoldaterna
och arbetarne hade ej en ren fläck på
sig, utan voro från hufvud till fot be-
täckta af ett fodral af grå smuts, och
den af de öfriga, som sluppit undan med
ett par höga gyttjebottiner, kunde skatta
sig lycklig.
Det var också en ohygglig förödelse.
Hela bottenvåningar voro på somliga
ställen fylda of stenar och smörja, ooh
stenmurar voro nedvräkta. På sidorna
6m den långa gata, som bildats från re-
servoaron och nedåt, såg man väldiga
gamla träd afbrutna, telegrafstolpar kull-
kastade ooh ruiner af hus, hvilkas invå-
nare uppgräfts ur gyttjan, der de fastnat
vid någon stenmur eller på någon afsats
längre ned, Tidningarna berätta om dy-
lika hemska fynd, som man gjort litet
hvarstädes. Ännu har man emellertid
ej lyckats finna alla de saknade perso-
nerna, och gräfningar pågå. Äfven på
jernbanorna fans det sa mycken gyttja,
att tågen knappast kunde passera.
Handel och Sjöfart.
Trävarumarknaden. Från den en-
gelska trävarumurknaden meddela hrr
Simson & Mason, London den 8 den-
nes: Londonermarknaden är fortfarande
fast; prisen å svenska plankor f. o. b.
vid första öppet vatten år 1889 diskon-
teras redan, och försäljningar omtalas
på vilkor, som borde bidraga till att
göra prisen fastare och uppmuntra här-
varande importörer att hålla på sina
förråd. Tillgången i dockorna är å en
del begärliga dimensioner knapp, å an-
dra riklig.
Ankomna ooh afgångna fartyg.
YMUIDEN d. 13 nov. Lina & Johanna,
Vissor, fr. Sundsvall.
HARLINGEN d. 12 nov. Stad Steenwyk,
Leujes, fr. Sundsvall.
DUNKERQUE d. 10 nov, Grenadier, Blon-
del, fr. Hernösand via Boulogne.
DARTMOUTH d. 10 nov. Argus, Joerek,
fr. Sundsvall t. Portland.
PLYMOUTH d. 10 nov. T. E. Forster,
Keys, fr. Hernösand.
TRURO d. 9 nov. Fred, Ravnsberg, från
Sundsvall.
CARDIFF d. 11 nov. Balder, Olsson och
Dagmar, Andersson, båda fr. Sundsvall ;Ceres,
Öhman, fr. Hernösand.
LEITH d. 12 nov. Emil, Hansen, från
Hernösand.
GRIMSBY d. 11 nov. Alma Bruce och
Karin, Westerlund, båda fr. Hernöannd; Jason,
Hansen, fr. Örnsköldsvik.
ALGIER d. 6 nov. Saranak, Mortensen,
fr. Sundsvall.
AMSTERDAM d. 13 nov. Lina & Johanna,
Visser, fr. Sundsvall.
NIEUWEDIEP d. 13 nov. Adelaar, de
Boar, fr. Hernösand.
HARLINGEN d. 13 nov. Vega, Wickman,
fr. Sundsvall.
S:t BRIEUX d. 9 nov. Röse, Tholufsen,
fr. Sundsvall.
PORTLAND d. 12 nov. Återkommen fr.
sjön: Marcel & Emma, Collot, destin. t. Poole
fr. Sundsvall.
KINGROAD d. 12 nov. Maria Margaretha,
fr. Sundsvall.
SWANSEA d. 10 nov. Magnus Huss, fr.
Sundsvall
Till salu.
Oskar Rydqvists
Speceri- & Diversehandel
är inflyttad i nyuppförd varm butik och
rekommenderas i allmänhetens benägna
hågkomst. Nu som förr försäljas goda
varor till billiga priser.
Oskar Rydqvist.
134
Slädar
fina och moderna, säljas billigast af
J. M. Zander,
188 Jönköping.
B. Håkanson,
Stora Torget.
Prima Norsk Nordlansk, nordfiskad
Fetsill
i 1/2 och 1/4 tunnor, dagligen hos
190 B. Håkanson, Stora Torget.
Hästar samt Jemtskrindor
till salu.
J. F. Lundberg,
i närheten af Byggnadsförbundet.
194
Rekommenderas
från undertecknads lager, af Viner och Spirituosa.
FRANSK COGNAC till 4: -, 4: 50, 5: - & 6: — kr. pr kanna.
BATAVIA ARRAK „ 4: —, 4: 50, 5: — & 6t — „ „ „
JAMAICA RUMM „ 4: -, 5: -, 6: - & 7: - „ „ „
ARRAKS PUNSCH „ 8; -, 3; 60, 4; — & 5: - „ „ „
Alla slags VINER från 4 kr. pr kanna till högre pris. Varorna expedieras
i kärl om 3, 5, 7, 10, 15, 20 kannors rymd. Kärlen få lånas och återtagas
fraktfritt. Vid partiköp högsta rabatt ^
C. Adolph Wising,
G. 15639. 20) Stockholm.
Brandförsäkringsbolaget TOR i Stockholm,
grundadt på ömsesidighetsprincipen, med fasta premier (som äro i det när-
maste de samma som af andra försäkringsbolag tillämpades före Sundsvalls-
branden), mottager genom undertecknad, bolagets ombud, anmälningar om brand-
försäkringar. — Sundsvall den 23 Oktober 1888.
Erik Taflin,
08 Grossh, Westis gård vid Vängåfvan.
Lösnummer
af
SUNDSVALLS TIDNING
finnes att tillgå å
Tryckeriets kontor
vid Trädgårdsgatan.
Sundsvalls
billigaste
MÖBEL-HANDEL
och
SNICKERI-AFFÄR
Försäljningslokal:
midt emot
Rullan, Norrmalm.
113 S. NILSSON.
Näslund & Wiklund
försälja till billiga, priser alla sorters
Byggnadssmiden,
Jern, Spik och Plåt,
samt för öfrigt hvad som hör
till en ordnad
Jernhandel.
Lokal: Bazargatan N:o 26.
Näslund & Wiklund.
Hafre,
HÖ och Halm
försäljes, lika som föregående år, kom-
mande vinter i hela vagnsläster vid alla
Jernvägsstationer i Norrland
norr om Bollnäs, till ovanligt billiga
priser (14 Lisp. Råg och 13 Lisp. Korn
sam Ärter). Köpare korrespondera med
56 P. Frölin, Fränsta,
Utmärkta
PIANINON
af Bröderne Hals i Christiania,
på de flesta Verldsutställningar med Guld-
medalj belönade tillverkningar, säljas till
540 kr. af undertecknad, som
antagits till ensam för-
säljare på platsen,
67 ERIK TAFLIN.
Jemtskrindor
hos
Erik Taflin.
71
JÄMTLANDS VADMAL
till billigaste pris hos
K. Axel Carlsson,
8 Östersund.
Hö och Halm
levereras fritt å jernbanvagn billigast af
Ullman & CO., Stockholm.
(G. 26797x3) 174
Lappskor och Renhudar
hos A. G. Olsson
vid Torget.
Åstundas köpa.
5,000
Tomsäckar
mer och mindre slitna, uppköpas på
Matfors kontor samt hos
G. Strömberg
FÖRLORADT.
Från Kajen
har bortkommit 1 låda kontorsböcker,
märkt med »Svartvik 1889». Tillrätta-
skaftaren erhåller vedergällning af
173 O. B. Joachimson.
Diverse.
En mängd brott
begås i följd af bristande kännedom om vårt
lands lagar. Lagboken borde alltså finnas i
hvarje hem. Ingen bör derfor nu försumma
sig då en hvar kan FÖR INTET erhålla en
fin praktupplaga i stort format af SVERIGES
RIKES LAG-, af Konungen gillad och stad-
fästad, nyaste och fullständigaste uppla-
gan. Om man med endast 50 öre (postar-
vode 20 öre), prenumererar för detta år å illu-
strerade veckotidningen VICTORIA, utgiften
af J. O. Åberg, så bekommes 6 häften, hvar-
af 6 följa redan med första numret, det 6;te
för året straxt derefter. Allt detta för en-
dast 50 öre. Detta låter otroligt men är
dock sant, ty det möjliggöra genom mängden.
Kom i håg att denna nyaste praktupplaga
af Sveriges Rikes Lag kostar i bokhandeln
12 kronor, hvarför ett tillfälle som detta sä-
kerligen aldrig mera erbjudes. Glöm derför
icke att med 50 öre å postanstalt prenume-
rera på VICTORIA. (G. 2031X1x2)
Mekanisk Mangel
med Stenskifvor
finnes att hyra per timme, efter anmä-
lan hos
John Bernström & Co.,
177 Storgatan 3.
Möbel- & Åkdonsmålning
samt i öfrigt alla till yrket hörande ar-
beten utföras fort, väl och billigast af
Bröderna Lindqvist,
Målare,
18 7 Trädgårdsgatan 7.
Sparbanksböckerna n:ris 11,810,11,869,
11,875, 11,717, som äro förlorade
den 25 Juni, varda härmed dödade.
Pantlånekontor.
Öppet alla dagar på samma plats som förr
[midt emot Poliskontoret).
91 E. W. COHN.
Pantsedlarna
N:ris 15,168, 9,124, 14,550, 14,581, ut-
fårdade af E. W. Cohn, äro forkomna
och varda härmed dödade. 180
- 66 -
Åtföljd af ridknekten, skyndade Ward åstad,
sa fort hans gamla ben tilläto. Han hade med
sig en tjock knölpåk, för den händelse karlen
skulle göra motstånd.
De voro nästan framme, då knallen af ett
pistolskott hejdade dem.
Nästan stela af fasa, stodo de stilla ett ögon-
blick, men påskyndade derefter farten så mycket
mera och kommo snart ned till det smalaste
stället af floden.
Här mötte dem en förfarlig syn. Wharton
låg död i en blodpöl, och på något afstånd sågo
de en storväxt man försvinna i buskarne.
»Store Gud!»
»Det kan omöjligen vara sir Royal!» hviskade
gubben darrande. »Så långt skulle ej han låtit
det gå, Giles.»
»Jag fruktar dock, att ingen annan gjort det.
Men troligen har det skett af nödvärn, och vi
sk’a göra allt for att hålla honom ryggen fri.»
I detsamma lät Ward undfalla sig ett utrop.
»Se dit åt!» stammade han.
I trädgården på andra sidan af floden låg en
svartklädd flicka synbarligen medvetslös på den
mjuka gräsmattan. Antagligen hade hon varit
vitne till mordet.
»Hvad kunna vi nu uträtta? Hon har
sett det!»
4.
Det var Nell, som hade svimmat i trädgår-
den. När hon återfick medvetandet, låg hon i
Detta nämde han ock. Slottsbetjenterna blefvo
bestörta, och en viss arrendator vid namn Brown,
som haft något obytt med Ralph, kom fram med
den gissningen, att ingen annan än sir Royal
vore gerningsmannen.
»Galenskaper!» utbrast doktorn häftigt.» Det
är just hyggligt att utan vidare framkasta en
sådan beskyllning mot en person, för det man
kommit öfver en sjelfmördare på hans egor!»
»Se på liket, doktor! Den mannen hörde
inte till dem, som ta lifvet af sig. Hvar är
pistolen för resten?»
»Den ligger kanske någonstädes här i bu-
skarne.»
Brown skakade på hufvudet.
»Efter hvad karlen sade både till mig och
andra der horta på krogen, hade han kommit
hit för att få tala med sir Royal.»
»Nå ja, det fick han också», inföll Giles,
utan att ge akt på hofmästarens varnande blick.
»Han var bortåt en half timme inne hos ho-
nom. Sir Royal är inte den, som säger nej i
sådana fall.»
»Jaha, och de lära ju också ha skilts åt på
ett högst vänskapligt sätt!» hånade Brown.
»Karlen omtalade sjelf, att han blifvit utkörd
under hvarjehanda hotelser.»
Doktor White kände sig obehagligt berörd.
Han lemnade gruppen och skyndade till herr-
gården. Gå hur det ville, borde han underrätta
sir Royal om den gräsliga beskyllning, som ut-
slungats mot honom.
Han var sedan gammalt fullkomligt hemma-
stadd i slottet, och då ingen betjent syntes till,
tog han raka vägen till arbetsrummet.
- 70 -
Föreståndarinnan suckade»
»Du måste, Nell, liksom du måste besvara
de frågor, man framställer till dig, och du kan
då ej neka, att mördaren hade en påfallande lik-
het med sir Royal.»
Den unga flickan darrade som om hon ska-
kats af köld midt under det junisolen flödade in
i den lilla cellen.
Syster Ida nödgades aflägsna sig. Hon för-
manade Nell att ligga stilla.
Detta var henne dock omöjligt. Så snart
föreståndarinnan gått, steg hon upp och klädde
långsamt på sig. Men innan hon knutit fast
den hvita hufvan, som tillhörde pensionärernas
drägt, öfverfölls hon åter af vanmakt och sjönk
ned på sängen.
Syster Ida hade emellertid skickat efter dok-
tor White, och denne infördes omsider till den
unga flickan, såsom vi sedan få se.
Han var en vänlig man, långt inne på sextio-
talet. Skolkamrat till både sir Reginald och fö-
reståndarinnans far, kände han Ida allt ifrån
barndomen och hade med bekymmer sett henne
egna sig åt klosterlifvet Hvad angår hans för-
hållande till baroneten, hade denne efter Ralphs
död undandragit sig umgänget äfven med honom,
och på två års tid besökte doktorn ej slottet,
förr än han tillkallades med anledning af sin
gamle väns sjukdom, tyvärr allt för sent för att
kunna uträtta något.
White var den ende läkaren i Marton, och
aftonen förut, så snart mordet på främlingen
blifvit bekant, hade polisen skickat bud på honom.
En enda blick öfvertygade honom om, att
lifvet flytt Emellertid igenkände han i den mör-
dade John Daly, aflidne Ralph Charteris’ vän.
— 67 —
sin säng, och sybter Ida lutade sig ängsligt öf-
ver henne.
Den unga flickan ansträngde alla sina själs-
krafter för att söka erinra sig, hvad som
händt.
Hon hade gått ut i trädgården för att af-
sluta en teckning, som hon ämnade ge Marion
på hennes födelsedag. Under det hon satt der
i gräset, såg hon en främling med misstänkt ut-
seende smyga sig fram längs stranden på andra
sidan floden. Efter en stund kom en annan per-
son och talade med honom. Nell kunde ej höra,
hvad de sade; men hon såg på dem, att de tvi-
stade, och att det kunde sluta med någon led-
samhet Ett par gånger var hon färdig att
springa in och bedja syster Ida skicka någon
för att skilja dem åt; men då den ende manlige
personen vid anstalten, gamle trädgårdsmästaren,
bodde ett godt stycke från hufvudbygnaden,
fann hon det lönlöst oeh stannade derfor, hälft
förlamad af ångest.
Slutligen hörde hon ett pistolskott och såg
den misstänkta främlingen falla baklänges. Det
var dock icke detta, som kommit henne att för-
lora sansen. I detsamma den andre vände sig
om för att taga till flykten, hade hon for ett
ögonblick sett hans ansigte, och ehuru det var
förvridet af den vildaste lidelse, tyckte hon sig
känna igen sir Royal.
Det hade öfverväldigat henne. Tanken på,
att hennes hjelte bar Kains-märket på pannan,
var mer än den stackars Nell kunde bära. Hon
föll i vanmakt
»Men det är ju omöjligt! tänkte hon nu.
»Det kunde ej vara han!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
