Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:r 80
SUNDSVALLS TIDNING Lördagen den 24 November.
1888
De svenska spritlagren i Spanien.
Karlshamnsbolagets spritlager i Puerta
San Maria blef i torsdags åtta dagar af
de spanska myndigheterna försåldt på
exekutiv auktion samt betaltdes med nätt
och jemt så mycket att beloppet räcker
till skatt och öfriga omkostnader.
St. D.
Lennstrand i Lund. Magistraten i Lund
afslog i torsdags åtta särskilda efter
hvarandra inlemnade ansökningar af
Lennstrand att der hålla föredrag eller
bibelförklaring, enär han i Malmö är
under tilltal för religionsbrott. S. P.
Husqvarnautställningen i Barcelona har
hedrats mod guldmedalj — en ny seger
till de många, som det berömda
etablissementet redan inhöstat. Sm. A.
Moder, som dräper sitt barn. Tretioåriga
ogifta Johanna Charlotta Johansdotter
i Qvibille, Holland, misshandlade
i söndags sitt treåriga barn, i det hon
lyfte det i håret, slog det i väggen och
sparkade det. Barnet har aflidit.
Modern har häktats. S. Tbn.
Genom en orkanlik storm natten mellan
fredlig och lördag i förra veckan
förstördes i grund en ladugårdsbyggnad å
herrgården i Ufvereds socken, Vestorgötland.
Af i ladugården varande 62
kreatur vore 10 redan döda, då folk
kom till stället. De öfriga voro mer
eller mindre skadade, bland hvilka 4
så svårt, att de måste nedslagtas.
Byggnaden var alldeles jemnad med marken.
Endast det höga matarebordet, mot hvilket
den nedstörtande trossbottnen brutits,
har man att tacka för att en del
djur med lifvet kom ifrån förstörelsen,
Huset var uppfördt af timmer på stenfot
och endast 12 år gammalt.
Sv. Tbn.
Vadstena slott. Med anledning af det
i dessa dagar försiggångna högtidliga
Öppnandet af en ny jernväg i Vadstena,
har uppmärksamheten åter riktats
på den härliga gamla borgen vid Vettern,
en af statens dyrbaraste, minnesrikaste
egodelar, men som man glömt
att se om. Hvarför gör man icke något
beboeligt, något som låter bevara
sig för framtiden af den stolta, gamla
bygnaden? Ett statens museum eller
hvad man nu kan anse lämpligast. Vi
ega icke i hela vårt land för ögonen
ett mera vältaligt minne från de stora
tiderna, och intet skönt läge har blifvit
bättre användt. Främlingarne, som
årligen i allt större skaror strömma till
vårt land för att bese dess natur, dess
folk och dess historiska minnesvårdar,
komma alla här förbi och skåda med
förvåning huru litet man vårdat sig om
att bevara från förfall detta slott, hvars
stilskönhet gjort det förtjent af ett bättre
öde. Ö.C.
Lejon i Upsala. Nyss visades i Upsala
två små nyfödda lejonungar från
Scholz menageri. Nu hafva också tre
lejonungar skådat dagen der i Eisfeldtska
menageriet. U.
Skogsförödelse. En bland södra Hallands
vackraste bokskogar, den s. k.
Brödens skog i Tönnersjö socken, flere
hundra tunland i omfång, är nu snart
en saga blott. De jättelika,
månghundraåriga träden fållas nu utan
förbarmande klyfvas till bränsle eller
huggas upp til stafer. Och hvilket lif råder
icke derstädes! Rop och skrik af
hundratals menniskor, som äro sysselsatta
med nedkörning, hästarnes gnäggande,
dånet af yxslagen, sprakandet från eldarne,
som blifvit uppgjorda här och
der, att stafverhuggarne må kunna "lynka"
sig vid dem, allt detta bildar en den
mest lifliga tafla man kan tänka sig.
Stundom får man på afstånd se försvinna
mellan de glesnade träden en
rädd hare eller ett skyggt rådjur,
förskräckta öfver det ovanliga bullret i
.skogeu, der förr endast rådde en
högtidlig tystnad. Sk. A.
Midnattsbröllop. Ett brudpar från
nedre Ullerud hade af komministern
derstädes fått löfte att bli vigdt hemma
hos honom kl. 3 e. m. i söndags åtta
dagar. De instälde sig på utsatt tid,
men mottogos af en helsning från den
bortreste pastor, att ville de vänta till
kl. 5, så skulle han viga dem. De båda
kontrahenterna ville begripligtvis
inte komma hem med oförrättadt ärende
och satte sig derför ned att vänta
till kl. 5. Klockan blef 5, men ingen
pastor kom, hon blef 6, 7, 8 — ingen
pastor kom, Då tyckte de att de icke
gerna kunde vänta längre, utan foro
hem igen till sina bröllopsgäster, som
blefvo lindrigast sagdt förvånade Öfver
att så mångas väntan på en enda varit
förgäfves. Senare sändes bud efter den
försvunne herden; han blef då ändtligen
återfunnen, och kl. 12 på natten
gick den så länge väntade vigseln af
stapeln.
Ryktet förmäler att pastorns förfall
varit bara en middagsbjudning; men
ryktet talar så ofta osant. Karlst.-T:n.
I Karlskrona går ett smygande rykte
skrifver Sigurd, att då officerarne från
den nyss der sig uppehållande engelska
eskadern med en vår svenska flottas
båt skulle homtos från eskaderns
ankarplats till en festlighet inne i
staden, satte de raska gossarne på grund
— midt inne i sin egen hamn.
Jag skulle gerna vilja meddela
herskapet, fortsätter Sigurd, huru vida
sådant verkligen kan vara möjligt och
sant, men vill inte fråga amiral von
Otter, ty då svarar han naturligtvis att
»det är både sant och osant, och att
vidare upplysning skulle föra honom in
på områden, med hvilka han icke hade
rättighet att göra mig förtrogen.:
Nattvardsbarnen och presten. 1 en af
södra Hallands socknar med cirka 1,200
innevånare begagnar sig af kyrkoherdens
i pastoratet förberedande undervisning
till första nattvardsgången endast en
(säger 1) af 24 stycken. De öfriga
deremot »läsa sig fram» i miltals derifrån
aflägsna pastorat, der den mest ortodoxt
renhåriga, schartauanska religionsundervisning
bibringas de unges själar, hvars
kroppar, efter den andliga massagen, få
sig riklig timlig motion till stor fromma
för ortens skomakare, som icke tycka
illa vara om detta »utsocknesystem».
Men så förstår icko heller deras egen
prest att «hälla på örat», utan tar saken
på praktiskt-andligt sätt, lärande att om
ock »mitt rike icke är af denna verlden»,
vi dock lefva i denna verlden och derefter
äfven måste accommodera oss.
Sk. A.
Gräflingen i kött-tunnan. För några
dagar sedan fångades en gräfling i en
kött-tunna hos bergsman Frans Ersson,
Organisthagen i Jeruboås. Dottern skulle
nämligen på morgonen hemta hästkött
ur tunnan och öfverraskade då fyrbeningen
som tagit sig en bastant frukost
och sedan lagt sig för att taga en liten
lur på maten. Som gräflingen såg fet
och präktig ut, slagtades han och vardt
en god stek. 1 en ödelagd kolkoja en
bit från gården, har påträffats en
bekvämt tillredd bädd, som gräflingen
troligen ämnat till vinterkvarter.
N. A.
Angenäm plats. Pastorsemtbetet i Högsered,
Lunds stift, tillkännagifver i annons
om den lediga klockare- och organisttjensten
derstädes, att det gamla klockarebostället
"i brist på underhåll håller på att ramla ned"
och att "ingen orgel är bygd i kyrkan". Sk. A.
En skyddad bolagstidning. Sala
stadsfullmäktige ha med 14 röster mot 11
beslutit införa stadens kungörelser
endast i den nya tullvänliga bolagstidningen
derstädes. Åfven de kyrkliga annonserna
äro förbehållna åt detta drifhusorgan. N. A.
Breflåda.
Professor Qvickus. Vi använda en del af det
sända. Verserna äro i metriskt afseende allt
för oregelbundna. Ni kan ju komma med
några flera bitar, någon gång då anden faller
på er.
J. H—n. Som eder teckengåta synes syfta på
viss person, kunna vi ej använda den.
Bref från Delsbo.
(Till Sundsvalls Tidning.)
Den 19 nov.
Soldat Hamren, boende inom Ljusdal,
hörande till Delsbo kompani under
n:o 36, hängde sig härom dagen i ett
s. k. skjuttyg i en skogsbacke utanför
sitt hem, Westerås, Ljusdal. Under ett
slagsmål råkade han blifva biten i
handen, hvarefter någon tid en olidlig värk
instälde sig. Fruktan för hvad som
komma skulle var troligen den egentliga
anledningen till det förtviflade steget.
Han hade ofta för hustrun uttalat
sin ledsnad vid lifvet, då han skulle
plågas så mycket Ofvan sagde dag
hade han stigit upp mycket tidigt om
morgonen, nedtagit sin på väggen
hängande bösssa och sagt sig för hustrun
skola gå ut på jagt. Hustrun hade
emellertid ej tillåtit detta, utan
fråntagit honom bössan. Senare på dagen
hade man anträffat honom liggande med
utsträckta armar med den af skjuttyget
gjorda snaran om halsen, fästad vid en
gärdesgård, och var han då för
längesedan ett lik.
Den hängde eller kanske rättare
strypte, som var en omkring 45 års man,
efterlemnar enka och sex barn.
*
Ett sorgligt, om ock intressant fall
af vansinne har inträffat inom socknen.
Matts Hanssons i Åbo hustru har för
en tid sedan blifvit sinnesrubbad och
måste ständigt bevakas för att icke
komma i tillfullo att beröfva sig lifvet,
för hvilket hon hyser stor lust. Alla
möjllga tänkbara föremål hvilka i nödfall
kunna begagnas för ett sjelfmordsförsök
medels strypning, egerhon stor
förkärlek för att tillegna sig så snart ett
hvasst eller hårdt föremål kommit i
hennes händer använder hon detta för att skada sig sjelf.
Vid ett tillfälle hade hon lyckats praktisera sig ut
genom ett fönster i blotta linnet och
kastade sig bums i den förbiflytande ån,
hvurifrån hon dock snart upptogs på det
torra. Efter att hafva varit en ytterst
korpulent kvinna, har hon nu fallit af
och liknar mera en benstomme, en naturlig
följd af hennes obenägenhet för
att under regelbundna tider intaga sin
föda, hvilket sker endast hvart tredje
dygn. Alla både möjliga och omöjliga
ha vidtagits för att få henne i
sitt normala tillstånd, men hittills utan
önskvärdt resultat.
Månne icke hypnotism här skulle
kunna uträtta något? Ett försök i den
vägen skulle åtminstone icke skada.
Telegram.
Till Sundsvalls Tidning.
Stockholm i går kväll.
Häktad förfalskare.
Den bekante inteckningsförfalskaren
Gustaf Falk, som häktats i Chicago,
anlände hit med bantåget i dag. Falk
bevakades af två detektiver. Förhör har
dag anställts med Falk.
Stockholm i går kväll.
Oycka i Sala grufva.
Då i Sala grufva anstälde grufarbetarne
Velander och Eriksson i går voro
sysselsatta med att anbringa hiss i
knektschaktet i grufvan, inträffade den
olyckan att plankorna genom någon
oförsigtighet gledo undan, hvarvid båda
störtade 200 fot djupt ned och dogo
ögonblickligen. Velander efterlemnar hustru
och sex barn, Eriksson var ogift.
Väderlekstelegram.
Stockholm den 23 nov. 1888.
Lägsta lufttrycket på Norges
nordvestkust. Frisk till hård W. i nordsjön
och södra Sverige.
Uts.: Vestlig blåst, ostadigt väder.
Sundsvalls kronohäkte i torsdags.
Unga tjufvar. För säckstöld häktade flickan
Anna Elisabeth Genberg infördes i ransakningssalen,
hvarpå en stunds förhör ånyo vidtogs
med henne och de två på fri fot varande delaktige
i stölderna, öfvermaga Berglund och
Andersson. Genberg vidhöll sitt påstående,
att hon icke stulit mer än 86 säckar. För att
inkalla ett par vittnen att höras med anledning
af hennes påstående, att hon lånat de
öfriga försålda säckarne, uppsköts målet på 8
dagar.
Fången önskade, att de skulle »inkallas i
dag», men då detta ej kunde låta sig göra,
affördes hon till sin cell under högljudd gråt,
genljudande långt ute i korridorerna.
Skylttjufvar. Muraren Carl Gustaf Eriksson
från Gefle, som han sjelf förut kallat sig,
tilltalad för stöld af ett par som skylt uthängda
handskar, blef härpå införd. Åklagaren upplyste,
att namnet Eriksson vore af fången uppdiktat.
Han hette egentligen Per Gust. Berg
och vore förut för första resan stöld straffad,
hvilket straff, den 5 sept. 1887 af Gefle
rådhusrätt ådömt, han aftjenat med 3 månaders
straffarbete å Gefle länsfängelse.
Han hade, efter hvad han sjelf berättade,
då tagit en fiol från en spelman och sprungit
och slagit sönder.
Med anledning af fångens osannfärdiga
uppgifter, hade hans prestbetyg icke hunnit
anskaffas, hvadan ransakningen uppsköts på 8
dagar.
— 53-årige arbetaren Johan Petter Johansson
från Alnö, häktad för olofligt tillgrepp af
ett par som skylt uthängda, till 8 kronor
värderade stöflar, blef härefter införd. Han
vidhöll sin förut gjorda bekännelse.
Åklagaren yrkade ansvar å honom för
snatteri.
Rättenn dömde J. att böta 30 kronor.
På tillfrågan, om han hade pengar att be-
tala böterna med, svarade han nej. »men sluppe
han ut, att förtjena, skulle han betala sedan.
Han skulle flytta in till Sundsvall.»
Som han dock vore lös person, hvadan det
vore att befara, att bötesbeloppet aldrig
erlades, ådömdes han att genast börja aftjeun
detsamma.
J förklarade sig nöjd med domen.
Gammal kund. Resehandlanden, förre
slaktardrängen Johan Oskar Carlsson, för några
dagar sedan hit inflyttad från Östersund, der
han gjort polisen åtskilligt besvär, hade ett
par dagar efter sin hitkomst häktats, för att
han tilldelat en finsk arbetare ett knifhugg i
låret. Öfvervåidet hade skett på öppen gata
hörstädes den 19 dennes kl. 4 på aftonen.
Den misshandlade var nu vid rätten tillstädes
och företedde läkarebetyg å att hugget
gjorde honom vanför till arbete under 14
dagars tid. Han begärde 50 kronor i ersättning
för sveda och värk och förlorad arbetstid.
Våldet hade skett utan ringaste anledning
från den misshandlades sida.
Å poliskontoret hado C. befunnits inneha en
pennknif med blodfläckar, men detta förklarade
han nu skulle berott derpå, att han köpt för
10 öre kött åt sin hund och styckat söndor
med knifven. Han hade visst aldrig huggit
någon med knif. Det hade kommit en full
karl raglandes upp efter honom, och då hade
han, för att han »icke skulle komma honom
i ansiktet», stött honom ifrån sig under
tilltal: »Hvad vill du». Att C. sedan sprungit,
allt hvad han orkade, berodde derpå, att
han hade en »riktig» mössa på sig, och den
ville han icke ha förstörd i det ymniga
snöfallet.
C, som nu senast rest omkring och handlat
med grönsaker, har förut straffats för
misshandel med knif och olofligt tillgrepp, en
annan gång varit tilltalad för tillgrepp, men
frikänts i brist af bevisning, 2 gånger häktats
för lösdrifveri och en gång för lösdrifveri och
osedligt lefverne.
Åklagaren yrkade å C. ansvar för våld å
öppen gata. C. i sin tur yrkade ansvar å
målseganden för »oriktig rapport» samt ville ha
25 kronor för tidspillan.
Rätten dömde C. till 2 månaders straffarbete
samt att ersätta målsegaren med begärda 50
kronor.
C., som var missnöjd med domen och skulle
klaga, yrkade att slippa på fri fot under
besvärstiden. »Han var kyrko- och mantalsskrifven
här i staden och bodde i Östra Stenhammaren,
6 4, tillsammans med en kvinna, som
kunde försörja honom, ifall han ej kunde det
sjelf
Rätten ansåg dock C. vara alltför lös person,
för att denna hans begäran skulle villfaras,
hvadan han dömdes att sitta kvar i sin
cell under besvärstiden.
Efter denna dom återtog C. sitt »missnöje»
och bad att få »träda i häkte med samma».
På sluttande planet f. Handelsbiträdet Axel
Emil Asp, född 1855 i Sköns församling, der
hans fader var handlande, nu mantalsskrifven
i Sundsvall, hvarest han under flera år varit
anstäld i olika affärer, hade sedan branden
varit sysslolös, hvadan hans tillgångar tagit
slut. Den 18 sept. hade han å härvarande
hamnkaj olofligen tillgripit två till 175 kronor
värderade fat sirap. Efter att ha varit ute hos
handlanden Sjöström i Vapelnäs och försålt
sirapen efter 12 öre pr skålp., lånade han af
en åkare en pyts, strök öfver den förut varande
stämpeln å faten och målade dit »N. S.» i
stället. Härpå anförtrodde han åt en åkare
att frakta ned faten till en vid hamnen liggande
båt, med hvilken de skulle föras till sin
bestämmelseort. Det ena fatet hade befunnits
innehålla 600 och det andra 596 skalp, sirap,
och härför skulle A. af Sjöström erhålla kr.
173: 52, af hvilket belopp han dock icke
uppburit någonting.
Stölden blef snart upptäckt och A. misstänkt
och häktad. Från poliskontoret beredde
han sig dock tillfälle att rymma och uppehöll
sig sedan i Fjäl, tills han ånyo häktades och
införpassades till länsfängelset.
Vid nu med honom hållen ransakning erkände
han stölden, men ville låta påskina, att
det icke var nöd och brist, som förmått honom
dertill, utan påstod han, att han trodde, att
sirapen tillhörde en här i staden bosatt affärsman,
af hvilken A. sagt sig hafva 250 kronors fordran,
hvilket dock befunnits reducera sig till
att A. stod i skuld för 500 kronor hos
åsyftade firma.
Sirapen har återlemnats till dess rätta egare.
Ordförandes fråga, om icke Asp vore skyldig
till en del andra småstölder som i höst
blifvit begångna vid hamnen, besvarade denne
nekande.
Målet uppsköts på en vecka.
— Hur ofta har jag icke sett er, min fröken!
— Hvar då?
— I mina drömmar.
— Nå, då måste ni också ha sett mamma,
för jag är jemt tillsammans med henne. Ser
hon inte komisk ut i sin nattmössa?
Literatur och Konst.
’Kristens resa’, den bekanta uppbyggelseboken
af John Bunyan, skall utkomma i ny
svensk öfversättning på Torsten Hedlunds
förlag.
Bunyans ’The Pilgrims Progress’ utgör som
bekant en af verldens allra mest spridda böcker,
kanske till och med den näst efter bibeln
mest spridda. Den öfversattes till vårt språk
1827 af Magnus Lagerström och senare 1853
af C. O. Rosenius samt för ej länge sedan af
lektor Löwenhjelm.
Den nya upplagan, hvars öfversättning verkställes
af W. Paterson, blir mer fullständig
än någon af de förra. Arbetet, som utstyres
med ett hundratal engelska illustrationer, skall
utgifvas i små 25-öreshäften.
Damernas prydnads-
flädrar.
Sedan långa tider har fjädern tjenat
som prydnad. 1 Frankrike har denna
handel på senaste tiden antagit ofantliga
dimensioner. Fjädrarne appreteras
på följande sätt: Man fäster dem den
ena efter den andra vid en stång,
derpå doppar man dem flere gånger i en
pottaskelösning för att befria dem från
fett, hvarpå man låter dem torka och
tvättar dem i med indigo förgadt vatten;
efter detta bad låter man dem åter
torka, samt kammar och krusar dem,
hvarpå de utlemnas i handeln.
Fabrikationen af prydnadsfjädrar är nästan
uteslutande en Paris-industri. Härifrån
gå nämligen de skönast färgade fjädrarne
ut i verlden. Man kan få ett begrepp
om huru storartad handeln med
denna vara är, då man får veta, att år
1886 uppgick summan af ut- och in-
försel till 69,234,996 francs. Af dessa
belöpte sig exporten till 45,332,328 och
importen till 23,982,867 francs.
Som bekant är, tjena dessa fjädrar
hufvudsakligen till prydnad för
damhattar och soldaternas hjelmar. För
dessa ändamål användas hufvudsakligen
fjädrar af följande fåglar: struts, gam,
tupp, gås, svan, påfågel och stork. Goda
och fullkomligt elastiska fjädrar kunna
blott erhållas af lefvande djur, och man
kan lätt tänka sig att härvidlag ett grymt
djurplågeri bedrifves. Fjädrar af döda
djur äro lätta att igenkänna: de äro
slappa och erbjuda icke något motstånd.
Detsamma gäller om dunet; en god
dunbädd ar mjuk och dock elastisk, om
dunet härstammar från lefvande djur,
hvaremot fjädrar af döda djur göra
bädden slapp och icke motståndskraftig.
Den ypperligaste tjädern lemnar oss
strutsen. Strutsfjädrarae äro veka och
elastiska; högst skattas fjädrarne under
vingarne på strutehanen för sin glän-
sande hvita färg, under det att honans
skifta något i grått.
Värdet af strutsfjädrarne beror på
hvarifrån de hafva sitt ursprung. De
värdefullaste komma från Aleppo och
ega den graciösaste formen, derefter i
ordning äro fjädrarne från Benghasi,
Tripolis, Tunis, Kap, Senegal och Algeriet.
Äfven gamfjädrar användas i
tydlig mängd och bilda en vigtig
afdelning inom fjäderaffären. De komma
samtliga från Sydamerika. Marabutfjädrarne
härstamma från Indien, Senegalområdet
och Sudan. De hvita hägerfjädrarne
tagas från ryggen på denna fågel,
mäta 40—50 cm. i längd, äro
smala och glatta samt uddiga.
De komma från Indien, Senegal och
Guyana. De högst värderade tuppfjädrarne
härstamma från Indien och de
hvita äro de värdefullaste. De användas
till prydnad på soldathufvudbonaderna
samt äfven till hufvudkuddar.
Från Indien komma blå nötskrik-, på-
fågel-, pelikan- och åtskilliga andra
fjädrar. Under ruggningstiden fångas
oerhörda massor af pelikaner i Kambodscha,
och man kan under en vecka uppbringa
ända till 2,000 stycken. Denna fågels
fjädrar användas hufvudsakligen till
fabrikation af solfjädrar och målas
dessförinnan. Vidare må fasanfjädrar
omnämnas, hvilka i massor importeras till
Europa och köpas förnämligast af
damer till hattprydnader. Priset å fjädrar
kan under en månad vexla mellan 20
och 100 francs pr kilogram, men det
är också en lyxartikel, som än är
mycket, än ringa efterfrågad. Under de
senaste åren hafva fjädrar till ett värde
af 17a million francs blifvit importerade
till Bordeaux.
Grannlanden.
Norge.
Trondhjems-uppträdet. Under förhöret
beträffande »flicksaken» har den häri
inblandade löjtnanten nu vidgått, att han
tillåtit sig straffbar handling mot den
flickan, som är under 15 år
gammal,
Finland.
Eldsvådan vid Träskända. Den vid
nämda eldsvåda så sorgligt omkomna
fru Maria Stenbergs lemningar hafva
numera efter trägna gräfningar å brandstället
påträffats. Kroppen var alldeles
förtärd af lågorna, så att endast förkolnade
ben återstodo.
Grönland.
Nansdns Grönlands färd har en stor
vetenskaplig betydelse, för geografin,
geologin och meteorologin. Genom färden
har nämligen konstaterats att Grönland
har ett fjelland, som är doldt till
en höjd af 10,000 fot af ett
sammanhängande lager af is och snö. Hur
underbart detta är, derför ha få personer
gjort sig reda, och för att rätt fatta det
måste man tänka sig isen borta. Sedan
denna försvunnit skulle Grönland närmast
förete anblicken af ett fjelland sådant
som Norge, d. v. s. ett fjelland med
djupt inskurna fjordar, hvilka fortsättas
som dalar oeh slutligen förlora sig upp
emot högfjellet.
Huru oerhörda de ismassor äro, som
till en höjd af många tusen fot betäcka
ett helt land! Då stycken af isen lossna
och röra sig ut mot hafvet, kan man
knappast tänka sig hvilka oerhörda
krafter, som här äro i rörelse.
Utrikes.
Tyskland.
Richters organ »Freisinnige Zeitung»
har på kejsar Wilhelms föranstaltande
åtalats. Ett extranummer af tidningen,
som utkom på kejsar Fredriks födelsedag,
konfiskerades med anledning deraf,
att det innehöll utdrag ur »Kejsar
Fredriks dagbok» rörande Tysklands
utveckling i liberal anda. Tidningen
frågar äfven hvem som eger dispositionsrätt
till dagboken, kejsaren eller enkekejsarinnan?
Frankrike.
I franska deputeradekammaren
framlemnades i tisdags af Ernest Lefévre en
motion, undertecknad af honom och 159
andra deputerade, att kvinnor, som betala
skatt för att få idka handel, äfven
skola få deltaga i valen af medlemmar
i handelsdomstolen.
Holland.
Det allmänna nederländska katolikförbundet
inkallar alla holländska katolikföreningar
till en stor kongress i Utrecht,
der en högtidlig protest skall komma
att uttalas mot de handlingar, som vållat
påfvens nuvarande bekymmersamma belägenhet
Afrika.
Från Sauakin meddelas den 13 nov.
att den fiendtliga kanonelden dagligen
tilltager i styrka och träffsäkerhet. En
mängd granater regna ned öfver staden
och anställa stor förödelse, i synnerhet
i fästningsverken utomkring. Araberna
underhålla också en häftig gevärseld ur
löpgrafvarna. Antalet af de trupper,
som stå i de samma, har ökats. På senaste
tiden har det regnat och man hoppas,
att regnet skall fortfara och vattnet
förstöra fiendernas löpgrafvar.
Krigsfartygen Racer och Starling affyra hvarje
dag granater och tillfoga fineden stor
skada. Emellertid har man icke lyckats
demontera fiendens kanoner, enär man
icke noggrant känner, hvar de äro
placerade.
Polynesien.
Britiska krigsskeppet »Hyacint» har
hissat britiska flaggan å Herveysöarna.
Herveys-öarna utgöra en af 9 öar bestående
grupp i Polynesien, mellan Tongaöarna
och Sällskapsöarna, med omkring
7,500 kristna invånare.
— 76 —
Doktorn dröjde med svaret. Slutligen sade
han långsamt:
»Jag var på ett sjukbesök sent i natt, och
på hemvägen såg jag en misstänkt figur framför
mig på vägen.»
»Det är godt om sådana här under sommaren,»
inföll den unge mannen kallt.
>Icke af samma sort som han. Han tycktes
ha varit något bättre i sina dar, och hans gång
föreföll mig bekant. Trots sitt vårdslösade yttre,
påminde han om er, Royal.»
»Vore jag fåfäng, skulle jag undanbedja mig
den jemförelsen.»
»Mannen gick en lång stund framför mig,
och jag tänkte just ropa an honom, då han
hoppade in här i parken och försvann.»
»En tjufskytt förmodligen.»
»Det tror jag icke. Men hur som helst, är
jag säker på, att ingen annan än han mördat
John Daly.»
»Då må vi för mannens egen skull önska,
att han ej länge uppehåller sig i trakten.»
White gaf honom en allvarlig blick. Han
såg, att han fann sig gäckad.
»Royal», återtog han, »jag var en gammal
vän till er far och har känt er sjelf från barndomen.
Kan ni icke sätta förtroende till mig?»
»Jag skulle kunna lägga mitt lif i edra hän-
der», svarade baroneten, under det rösten darrade
af sinnesrörelse. »Också är jag beredd att
i allt följa edra råd. om ni vill säga mig, hvad
jag bör göra. Skall jag hålla mig stilla, tills
man vidtager någon åtgärd mot mig, eller skall
jag utlofva en större belöning för mördarens
gripande.»
— 77 —
»Mördaren är just den der nattvandrarn, det
går aldrig ur mig.»
»Då kommer han bestänult undan.
Tjufskyttar låta icke ta sig så lätt.»
»Royal!»
Den unge mannen fattade läkarens hand.
»Jag är oskyldig, doktor White,» sade han
med fast röst. »Ni, som känner mig från barndomen,
är ju också fullt öfvertygad derom, eller
hur? Detta jemte mitt eget medvetande må
vara mig nog. Hvad gör det väl, om andra tro
mig om mordet?»
»Det gör mycket.»
»Ba! Jag har ingen familj, och allt sedan
min fars död är jag dömd till ett ensligt lif.
Det fras ej någon, som tar sig nära, om mitt
namn smädas.»
»Är ni ifrån förståndet?» utbrast doktorn ifrigt.
»Inser ni då ej, att det här gäller långt
mera än smädelser och förtal? Kan ni icke
bevisa er oskuld, så kostar det er lifvet.»
»Gerna för mig.»
»Det gör mig ondt att höra er tala på det
sättet. Om än ert lif ej är så angenämt, som
man skulle tro, vore det dock fegt att utan
vidare uppoffra det. Såsom innehafvare af ett
gammalt, ärorikt namn har ni också många
maktpåliggande pligter. Hur skulle det gå med alla
godsets underhafVande? Hvem skulle uppehålla
slägtens ädla traditioner?»
Han hade slagit an den rätta strängen. Royal
tänkte dessutom på det löfte, han gifVit sin far.
Redan för dess skull måste han söka, om möjligt,
rädda både frihet och lif.
— 80 -
»Ja. Kan man tvinga henne att aflägga
vittnesmål?»
»Naturligtvis.»
»Och att besvara alla frågor?»
»Javisst.»
>rHon ar ganska hårdt angripen. Skulle ni
ej kunna utfärda ett intyg, att hon icke förmår
infinna sig?»
"Det vore till föga nytta. Man komme då
helt enkelt att uppskjuta målet tills vidare. Vill
ni föra mig in till henne?"
Några ögonblick derefter stodo de bredvid
den unga flickans säng och betraktade med
bekymrad min det bleka, jungfruliga ansigtet.
Marion Delamere hade haft rätt, då hon sade,
att hennes kusin utvecklat sig mycket till sin
fördel, sedan hon kom till St. Hilda. Doktor
White tyckte, att han sällan sett ett mera
älskligt ansigtsuttryck än hos detta barn, som, efter
hvad han fruktade, skulle afgöra Royals öde.
Sedan han en stund egnat henne sina omsorger,
slog hon upp ögonen och såg på föreståndarinnan.
"Förlåt mig!" bad hon. "Ni tillsade mig att
ligga stilla; men jag kunde ej ge mig ro, utan
måste upp. Det tycks ha kostat på mig för
mycket."
"Var lugn, barn. Du har fallit i en lätt
svimning, det är allt. Temligen förklarligt, för
resten. Hvad du upplefde i går afton, skulle
ha tagit hårdt på långt starkare nerver än dina."
"Ni måste slå bort alla tankar på den sa-
ken", sade doktorn vänligt. "Vill ni försöka det?"
Hon fäste sina stora ögon på honom.
"Vet ni, hvem som begått mordet?
frågade hon.
— 73 —
»Det är ju förfärligt!»
»Ni frågar mig icke om den mördades namn?»
»Sade ni ej, att det var en person, som
anländt hit i dag?»
»Nej; men det är verkligen så. Jag har
känt igen honom som John Daly, en nära vän
till er bror och stor vindböjtel för resten.»
»Han lät i eftermiddag anmäla sig hos mig
under namnet Wharton och begärde pengar»,
anmärkte baroneten.
»På hvad grund då?»
»Han påstod sig känna till åtskilligt ur Ralphs
lif, hvars offentliggörande vore mig obehagligt,
och han ville, att jag skulle köpa hans tystnad.»
»Ni nekade?»
»Naturligtvis, och om ej Ward lagt sig emellan,
hade han till på köpet fått smaka på min
ridpiska.»
»Jag skulle önska, att ni varit mindre häftig.»
»Hvarför det?» frågade Royal, kastande buf-
vudet bakåt. »Han förtjenade ej bättre. Hör
ni också till dem, som blunda för en persons
fel, så snart han är död? Karlen var en skurk
allt igenom.»
»Sakta, sakta! Glöm icke, att han blifvit
mördad. Ni måste vara försigtig.»
»Hur så? Det tvekar jag visst icke att säga
till hvem som helst.»
White såg sig nödsakad att tala tydligare.
»Ännu en gång ber jag er vara försigtig.
Jag vet knappast, hur jag skall komma fram
med hvad jag har på hjertat; men... Rent ut
sagdt, sir Royal, man påstår, att ni skjutit ned
karlen.»
Baroneten stirrade en stund på honom som
om han ej rätt förstått hans ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:48:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sundtidn/1888/0328.html
