Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
amerika sedan flera år tillbaka användas med
fördel och torde särskilt för vårt vidsträckta
land med ringa kommunikationer vara synnerligt
lämpliga. Dessa fryshus blifva användbara
icke allenast för lax, utan äfven till
förvaring af alla andra Norrländska fisksorter,
för hvilka derigenom ny marknad skulle kunna
beredas. I samband med fryshusen skulla
anordnas tidsenligt inrättade rökerier, hvilka
skulle blifva istånd att året om förse
marknaden med rökt lax. Äfven för den
Norrländska vildthandeln, för hvilken till föjjd af
ändrad tullagstiftning genom minskad
konkurrens med utlandet gynsammare förhållanden
inträdt, skulle dessa fryshus, af lätt
insedda skäl, blifva af största betydelse. Genom
begagnande af sådana fryshus och isdepoter
skulle det nämligen blifva möjligt att med
ringa kostnad förvara fågel, renkött med flera
s. k. lappmarksprodukter till och med från
den ena saisonen till den andra. En fördel
som komme att blifva af utomordentligt stor
betydelse för denna i det nordliga Sverige
mera framstående affärsgren.
Minimikapitalet anses böra vara 20,000 kr.
och maximikapitalet 160,000 kr. med aktier à
100 kr. När halfva minimikapitalet är tecknadt
utses interimstyrelse.
Bolaget skulle till en början, med afseende
på den Norrländska vildthandeln, hafva sitt
säte i närheten af Norra stambanans längst
framskjutna station i Norra Ångermanland
och sedermera efter banans vidare framdragande
om något år förflyttas längre norrut,
om så befinnes lämpligt. Under tiden skulle
depoter med fryshus och iskällare upprättas
på lämpliga platser inom Vester- och
Norrbotten, hvilka depoter, med hänsyn till
fiskeindustrien vore att betrakta såsom smärre
filialer för magasinering och afsändning af
varor under hela seglationstiden.
Den approximativa anläggningskostnaden
för fryshus m. m. är beräknad till 10,000 kr.
V. A.
Flottning af obarkat timmer.
Hos länsstyrelsen ha herrar A. & H.
Wiborg, Saltvik, anhållit om tillåtelse
att i obarkadt tillstånd få, under våren
och sommaren 1889, utför Ångermanelfven
och vidare genom Älandsfjärden
till ångsågen vid Saltvik i s. k. grimmor
flotta omkring 10,000 sågtimmer,
hvilka nedforslas till ooh uppläggas å
isen vid Lo inom Styrnäs socken,
omkring 15,000 sågtimmer, hvilka nedforslas
till och uppläggas å isen i Kyrkviken
inom Gudmundrå socken, samt
utför Långsjö vattendrag till Södra
sundet invid Hernösand flotta omkring
5,000 sågtimmer, hvilka nedforslas på
isen delvis på Långsjön inom Säbrå
socken och derifrån i s. k. grimmor
flotta detsamma genom Södra sundet,
Kanalen och Älandsfjärden till Saltviks
ångtsåg; tillsammans omkring 80,000
timmer af furu.
V. A.
Postkontoren. Med 1889 års
ingång skall postkontoret i Sollefteå
upptagas i femte klassen i postverkets
aflöningsstat.
Förste landtmätaretjensten i
Malmöhus län söktes vid fatalietidens
utgång af 18 sökande, deribland äfven
af kommissionslandtmätaren i
Vesternorrlands län Ture Bäfverfeldt.
Till länsman i Stöde distrikt
har utnämts tillförordnade länsmannen
Jonas Selinder.
Till aktieteckning i Hernösands
badhusaktiebolaff har
inbjudning i dagarne utfärdats. Bolaget
skall öfvertaga den nuvarande
badinrättningen till tomt, åbyggnader och
inventarier efter ett värde af 20,000 kr.
Byggnaderna äro brandforsäkrade för
38,000 kr.
Aktiekapitalet föreslås till minst 25,000
och högst 50,000 kr., fördeladt i aktier
å 100 kr. stycket I bästa fall är
meningen att uppföra en ordentlig
»finnbastu».
V. A.
Oskadliggjordt öl. Kort före
sjöfartens slut blefvo några fat öl, som
från f. d. handlanden Sundqvist i
Grämesta af länsman Frånberg tagits i mät
för S. ådömda lönkrögeriböter, på
föranstaltande af en nykterhetsvänlig
arbetsgifvare inropade och — uttömda i
Ångermanelfven. H. P.
Afvikne båtsmän. Från k.
flottans station i Stockholm ha olofligen
afvikit följande båtsmän vid Norrlands
4:de kompani: n:r 13 Per Dynesius
Färnsvik, född den 10 september 1857
i Vibyggerå socken, och n:r 48 Carl
Nyman Törnqvist, född den 28 juni
1858 i Sidensjö socken.
Januarimarknaden i Östersund
är enligt kommerskollegii förordnande
från och med år 1889 indragen.
Pressen. Af chefen för justitiedepartementet
äro tillståndsbevis meddelade
följande personer att utgifva
nedannämda periodiska tidskrifter, nemligen:
Fil. kand. D. K. Bergström
"Studentföreningen Verdandis småskrifter",
professorn vid Karolinska institutet R. A.
A. Tigerstedt "Biologiska föreningens
förhandlingar", litteratören J. F.
Holmgren "Bön och bönhörelse", redaktören
O. A. Åslund "Merkurii-Bladet, tidning
för exekutiva meddelanden för Sveriges
samtliga städer och län", samtliga från
boktryckeri i Stockholm, ingenjören L.
G. Th. Tidander i Gefle "Gefleborgs
Läns Tidning", N. A. Dikman i Falun
"Slöjdvännen" samt stationsskrifvaren
A. I. B. Michal i Linköping "Bigården
tidning för biskötare".
Aktiebolaget Sundsvalls
Handelsbanks ställning den 30 november
1888.
Tillgångar:
Kassabehållning ... 154,358: 82
Inventarier ... 3,532: 73
Obligationer ... 1,656,215: 03
Växelräkningen ... 3,598,508: 42
Reverser mot hypotek af diverse ... 1,788,822: 64
Kassakreditvräkningen ... 822,254: 55
Fordran å löpande räkning med banker ... 1,802,809: 95
Kr. 10,191,204: 68
Skulder:
Aktiekapitalet ... 1,500,000: -
Reservfonden ... 250,000: -
Reserverade medels konto ... 12,214: 12
Depositionsräkningen ... 4,084,717: 70
Upp & Afskrifningsräkningen ... 1,551,510: 32
Sparkasseräkningen ... 1,625,822: 50
Postremisvexelräkningen ... 461,617: 41
Skuld å diverse räkningar ... 705,822: 54
Kr: 10,191,204: 68
Norrland.
Nya kyrkobuggnaden i Luleå. Fem
anbud å uppförande af Luleå kyrka
hafva inkommit: från hr Callander i
Malmö för 197,000 kr., hr Anderson i
Luleå för 180,000 kr., hr Svenson i
Luleå för 174,000 kr., hrr Larsson &
Eriksson i Luleå för 164,000 kr. och
hr Eriksson i Östersund för 160,000 kr.
Byggnadskomitén förordar det sistnämda
anbudet.
Sv. Tbn.
Svår tid för lapparna. I följd of den
tidigt inträdda vintern hafva Tärna
nomaders renhjordar under flyttningen mot
den nedre fjällbygden så skingrat sig,
att det för lapparne blifvit omöjligt att
hopsamla dem. Ett stort antal renar
finnes inom distriktet spridda hår ooh
der i fjellen, särdeles omkring norska
riksgränsen, der flockar af flere
hundrade förefinnas. Försök att drifva
renarne från fjellen pågå väl, men då endast
ett fåtal med renskötsel vana lappar
stannat deruppe ooh de kvarblifne
renarne till följd of isskorpa på marken
äro utsvultna, är det sannolikt, att en
stor del renar omkomma ooh att stora
svårigheter möta för flyttande af en del
öfverblifna till de nedre eller bättre
beteslanden.
Under natten till den 3 november,
då några lappar från Tärna voro stadda
på flyttning med en mindre renhjord,
som egdes af dels Tärna dels
Wilhelmina lappar, omkommo 72 renar genom
drunkning i den vid Wilhelmina
sockengräns belägna sjön Wirisjauri, som vid
tillfället var belagd med svag is.
Weterb.
Dubbelt straff. Den l7 nov. infann
sig t. f. länsmannen Ernst Genberg hos
bondesonen Johan Persson i Sunnansjö
för att transportera Persson till Bollnäs
häkte och sedan vidare med tåget till
Gefle att aftjena 3 månader för
knifskäring. Persson medföljde godvilligt
och undslapp derför bojorna. Kommen
på Granberg ½ mil från häktet
lemnade dock fången sin bekväma plats
bredvid länsmannen under förklaring
att han ämnade sig till Wiks by, »bort
till flickorna». Hvarken böner eller hot
hjelpte. Fången gick, och instälde sig
mycket riktigt på morgonen för att
medfölja tåget, men då ingen förpassning
var skrifven, måste han stanna hemma.
Men vedergällningens stund var
kommen. Då länsmannen påföljande lördag
med bojor och biträde instälde sig hos
äfventyraren hade denne redan på
måndagen brutit sitt ena ben, hvilket torde
skänka honom 3 månaders förberedande
fängelse. N. P.
Krigiskt. Sedan en fredsförening
bildades i Lockne, Jemtland, i fjor, har
organisten derstädes användt den
krigiska marschen, »Napoleons marsch
öfver alperna» till utgångsstycke i kyrkan
om söndagarne. J. P.
Hufvudstaden.
En dyster bild ur Stockholmslivet.
Tidigt härom morgonen hittades i
Humlegården en kvinna, som lagt sig till
hvila på marken och der insomnat.
Öfver sig hade hon en trasig kappa.
En egendomsegare å Östermalm,
boende vid Gref-Thuregatan, lyckades få
kvinnan, som var nära förfrusen, till lif
och medtog henne hem. Hon berättade,
att hon å Norrmalm bott tillsammans
med en ingeniör sedan hon var 16 år,
men att denne öfvat henne i
dryckenskapslasten, hvarefter det öfvergått till
våldsamheter från hans sida. Ofvan
nämda natt hade han slagit henne svårt
samt illa trampat henne på bröstet Nu
hade hon ämnat söka döden genom att
frysa ihjel.
Flera personer hafva gått i
författning om att skaffa den 25-åriga kvin-
en lämplig plats, omtalar St N.
Landsorten.
Janhekts yttrande om riksdagen.
Hofrätten har faststält Helsingborgs
rådhusrätts utslag, hvarigenom agitatorn Janhekt
för förnärmelse mot riksdagen dömdes
till 2 månadens föngelse. Sk. A.
Råhet. En mjölnare i Efveröd, Skåne,
doppade härom dagen sin katt i
tjärtunnan ooh höll sedan på att tända eld
på densamma, ehuru detta hindrades.
Led.
Korkskrufven i Hoby år en persedel
som torde vara den märkvärdigaste i
sitt hela i hela Sverige, Historien om
denna kommunalkorkskruf är, skrifver
Reformatorn i korthet följande:
Ett litet stycke från Hoby kyrka i
Blekinge är en handelsbod placerad
alldeles invid en vägskilnad. I
handelsboden försäljes "bier till afhemtning".
Midt för butikdörren står vägvisaren.
Med fäst afseende på beskaffenheten af
"afhemtningen" har man satt in en kork-
skruf i vägvisarestolpen på så sätt, att
korkskrufvens skaftände är vinkelrätt
inslagen i stolpen och sjelfva skrufven
sålunda rakt utstående. Då kunden får
sin bierhalfva "till afhemtning",går han
till vägvisaren, sätter buteljhalsen mot
korkskrufven, vrider buteljen några hvarf
och gör ett ryck samt har sålunda
korken urdragen. Sedan har han rätt att
stå på "kronans landsväg" och dricka.
Hon lät sig icke varnas. Från en
församling i Sunnerbo berättar
Smålandspostens korrespondent följande händelse,
som nyligen der tilldragit sig.
En enkling, f. d. hemmansegare, hade
i glada lag rumlat bort sin rätt
betydliga förmögenhet och stod nu utan både
hem och maka. Som han dock önskade
ega både det ena oeh det andra, friade
han till en kvinna, som lofvade honom
sitt hjerta och med det sin stuga. Han
flyttade genast till föremålet för sin
kärlek, och det skulle blifva bröllop så fort
som möjligt. Det rustades värre.
Gäster bjödos ooh bröllopsbränvin
efterskickades naturligtvis.
Ändtligen kom den efterlängtade
dagen. Frampå morgonen märkte dock
bruden till sin förfäran, att hennes
tillbedjare börjat dyrka Bacchus, och det
så grundligt, att någon vigsel ej gerna
kunde komma i fråga den dagen. Hon
sände derför återbud till gästerna ooh
skickade hem deras "förningar", utom
till presten, som hon glömde. Denne
infann sig alltså på förut bestämd tid
och skulle förrätta vigseln. När han
kom in fann han brudgummen liggande
på sängen alldeles öfverlastad: "Ah, det
var så roligt att pastorn kommer och
helsar på mig. De sägs, att här skall
blifva bröllop i dag", sluddrade han.
Att han dervid sjelf skulle vara en af
hufvudpersonerna, tycktes han emellertid
ej hafva någon aning om. Någon brud
syntes ej till. Henne hade den
hygglige brudgummen stängt in i -
vedboden. Nog af; vigseln måste uppskjutas
tills bröllopsbränvinet tagit slut, då den
försiggick i allsköns tysthet".
Bruden lät sig icke varnas!
Egendomlig ceremoni. Vid ett
nyligen i Blekinge firadt bröllop tog man
fram en blecklåda, hvari man nedlade
ett ark papper, innehållande de
närvarandes autografer, en förteckning på de
mottagna bröllopsgåfvorna, fotografier af
brud och brudgum, ett Bsycke af
bröllopskakan och brudklädningen, några af
blommorna i brudens bukett, hennes ena
handske jemte annat af intresse. Lådan
skulle tillslutas och icke få öppnas förr
än efter 25 år.
Brudens mor hade haft en liknande
låda förvarad och funnit dess öppnande
efter 25 år vara af så stort
intresse, att hon tillrådde sin dotter att
göra det samma. En sådan låda
innehåller ett godt stycke historia. B.L.T.
Småstadsinteriörer. Härom dagen sköts
midt inne i staden en "klähvituggla",
en löskommen gris jagades i onsdags
under en timma mellan gårdar och "prång"
och i måndags öfverkördes å Storgatan
en höna af ett gödsellass, upplyser Kö-
pings Tidning.
En giftermålshistoria. På en marknad
helt nyligen i en af våra grannsocknar
kom en ungersven, skrifver en
meddelare till Oscarsh. Tidn., att göra
bekantskap med en 19-årig tärna. De fattade
tycke för hvarandra och beslöto att med
snaraste gifta sig. Med klara papper
på fickan traskade härom dagen vår
äktenskapskandidat af till sin fästmö för
att i hennes hemsocken taga ut lysning.
Emellertid tog han en genväg och kom
till en spång som låg öfver en bäck.
Hunnen ett stycke på spången klef han
i skumrasket miste och föll »bums i ka-
nalen». Vattnet var iskallt och
situationen i allo obehaglig, men slutligen
lyckades vår hjelte krafla sig upp. Han
sökte då komma under tak och få
värma sig vid en brasa samt lyckades också
att träffa på en boning, der han erhöll
herberge. Dottern i hnset, en
blomstrande ungmö, föll honom så på läppen
att han totalt glömde sin första utkorade,
ooh innan natten var förliden var äfven
den unga flickan alldeles betagen i
honom. Hon framstälde för kära far sin
böjelse för dottern med den framgång
att beslut fattades att fara till presten
nästa fredag. På nästda dag traskade
drängen, far och dotter af till
prestgården. Men hvem infann sig äfven der,
om icke den förra fästmön med sin far,
i tanke att Kalle — vi vilja kalla
honom så - skulle vara der till mötes.
Den första fästmön och hennes far
yrkade på lysning, men Kalle sade helt
frankt till sin öfvergifna flammas »Dä
skulle väll inte va nån likhet, Stina, att
ja toje dej nu, då ja tappte kjarleken
te dej i den hundans Hålebäck, som ja
for i härom kvällen, utan far du hem
å va lugn mä farsgubben, å laj att du
får en ann på nästa marken». Med
tårad blick och bleknad kind fick Stina
gå med det beskedet.
Den andra förbindelsen närmar sig
allt mer och mer sin fullbordan -
såsom vi vilja hoppas till det bästa för
parterna.
Telegram.
Till Sundsvalls Tidning.
Stockholm »/„.
Upphäfdt järnvägsköp.
Kalrstad. Östra Wermlands
jernvägs beslutade försäljning till
Mora-Persbergsbanan har upphäfts
i dag af extra Kristinehamns
rådhusrätt, enär försäljningens
grunder och vilkor ej angifvits i
kungörelsen, samt enär af de två
bolagsstämmor, som fordras för
dylika beslut, den första ej i laga
ordning tillkommit.
Blott ett svar.
Kastar man en käpp i
hundhopen, den som får smällen,
så skriker han.
Uråldrigt ordstäf.
I förra lördagsnumret af vår tidning
hade vi en uppsats inne: Öfver
Arbetareförsäkringskomiténs lagförslag», och
den uppsatsen slöt med följande ord:
Egendomligt nog, man kan icke afhålla sig
från den iakttagelsen, har från det
socialistiskultraradikala hållet inom arbetarelagret, eller
kanske rättare sagdt ifrån dem, som påstått
sig kämpa i arbetarnes led, helt litet eller intet
erkännande, men väl klander hörts för hvad
regeringen genom sunda reformer till
arbetarefrågans lösning sökt åstadkomma. Men det är
Ju blott gammal lefvebrödspolitik: gör
arbetaren missnöjd och han betalar pratmakaren.
Blå dunster i massans ögon ooh mycket kittlande
prat i dess öron, på den stegen har mången
lilleputt åtminstone försökt klifva till stjernorna.
Det der synes ha varit en spegel, i
hvilken tidningen Norrlänningens
redaktör skådat egen bild, ty i sin tidnings
tisdagsnummer tar han till orda, talar
och säger, bland annat, att han ej fäster
sig vid att Sundsvalls Tidning »vill göra
allt icke-servilt sträfvande i
arbetarefrågan till rent af socialistiskt», fäster sig
ej heller vid »den arbetarevänligheten,
som talar om »lefvebrödspolitik»,
»ej vid den förbålt stora ära, som skulle
vederfaras de radikale arbetareledarne»,
»ty allt detta är gammal, konservativ
skåpmat, många gånger framdukad, och
bättre än här. Och dessutom vet en
hvar,
att det är en vanlig harskramla af de
konservative att skrika på socialism —
alldeles som man skrämmer barn för
»busen» — så snart arbetarne börja röra
på sig,
att man lefver bättre på och njuter
större ära af att fria till öfverklassen
— såsom den nya Sundsvalls Tidning
gör — än att verka för underklassen».
Men hvad tidningen deremot riktar
sin och allmänhetens synnerliga upp-
märksamhet på, är de kursiverade orden
i ofvanstående finstilsstycke
(kursiveringen är naturligtvis af Norrlänningen
gjord).
Och om den yttrar han i eldig harm:
»Hvad har reg:n »sökt åstadkomma»
till arbetarefrågans lösning?»
Hvarenda menniska, som något följt
med, vet att det är ingenting mer än
att tillsätta komitén och infordra kom-
merskollegii utlåtande öfver dess förslag.
Men det har ingen klandrat».
Derefter följer en å vanligt, ökändt
småskolläraremanér affattad
tillrättavisning, för att vi tagit miste.
»I sina ängsliga bemödanden att
framstå såsom »sansadt liberal» har -
skrifver Norrlänningen — tidningen
förmodligen förvexlat konungen personligen
(som afgett en af många, äfven oss,
klandrad diktamen i frågan) med kunglig
majestät!»
Till slut följer ändtligen en verklig
skur af ovett, allt för mycket luktande
af gatans språk, för att egentligen såra
någon, som förstått sätta sig öfver
glåpord utan kärna.
* • •
Vi taga ogerna till orda gent emot
oförsyntheten, som söker kläda sig i det
sämsta språk, men då den tillika iför
sig sjelfkärlekens narrkåpa i så bjert
skrikande färger som här varit fallet-
det är gunås icke första gången och lär
väl icke bli sista heller - är det svårt
att tiga.
Allmänt kändt är väl, att nuvarande
regering visat sig allt annat än
arbetarefiendtlig. Det är väl icke nu första
gången man erfarit detta. Nog skulle
man kunnat någon gång önska mera
energiska åtgärder än som vidtagits,
synnerligast om man har en så avanceradt
pockande ställning som det organ vi här
orda emot.
Att regeringen nu, sedan
arbetarefrågan verkligen kommit å bane, icke
hunnit mera än tillsätta komitén, hvars
arbete fordrat en rundlig tid, samt nu
senast infordrat kommerskollegii
yttrande, må väl ingen förtänka, som har
aldrig så litet begrepp om att sunda,
genomtänkta reformer fordra tid. Rom
bygdes ju icke på en dag.
Norrlänningen (med två n), för hvilken
arbetarefrågan synes så rysligt enkel,
som att vefva pA ett hjul, skrifva
nonsens ooh prata historier, tycker nog
motsatsen, det bör ingen förvåna.
Huruvida Norrlänningen för sin del
klandrat hvad som hittills gjorts åt
arbetarefrågan eller ej, känna vi icke,
men vi skulle verkligen förledas att tro
detta, efter det han tager så hårdt åt sig
och så energiskt rister sitt lilla jag i
vredesyrsel.
Harangen om konungens diktamen, de
djupsinniga funderingarne om skilnaden
mellan »konungen personligen» och
»kunglig majestät» få ju, såsom varande
helt utom ämnet, stå som
Norrlänningens fria fantasier och förevisande af
politisk och social kunnighet.
Hvad vidare »begynnelsen och ändan»
af Norrlänningens artikel vidkommer,
karaktäriseras de bäst af artikelns i fråga
motto: »Tomma tunnor bullra mest».
För öfrigt ligger Norrlänningens
hjertemening så öppet i dagen: Gubben
med metspöet nu i prenumerationsfisket.
Vi missunna honom visst icke riklig
fångst i grumligt vatten.
* * *
Sedan ofvanstående skrefs, ha vi
ytterligare fäst oss vid ett par uttryck i
den värda tidningens opus.
Så står det, att tidningen numera med
nöje vill vara med om att »kläda af»
oss. (Bevars väl, tror sig bladet kunna
vinna någonting med det för egen räk-
ning, så bör ju det lilla nöjet icke vara
det förment).
»Och det tänka vi att äfven de
konservative hålla oss räkning för. Ty för
vapendragare, som ej fäkta bättre, böra
de känna sig generade.»
Det här är Norrlänningens ord.
Vi för vår del ha ingen smak för att
vilja »kläda af» någon de paltor han
har, allraminst Norrlänningens. Men vi
vilja endast, apropå den allra sista
punkten i Norrlänningens ofvan citerade
yttrande, nämna, att vi aldrig lofvat vara
hvarken de konservatives eller de
radikales vapendragare, utan i hvarje fall
säga vår egen ärliga mening.
Och äfven om vi vore någons
»vapendragare», vore vi helt säkert en lika
pålitlig sådan som en viss liten
redaktör, vi känna, hvilken svurit ett visst
parti huld och trohet i lust och nöd,
men en gång, i ett oförbehållsamhetens
ögonblick, till personer, som icke hörde
till partiet, utlät sig ordagrant såhär
om dem, på hvilkas skuldror han skulle
bäras till skyarne mot rundliga, storståt-
liga löften att lätta deras tunga börda:
»Ah, jag föraktar de dj—a, ehuru jag
nödgas arbeta för dem!»
Men det skref han dock aldrig i bla-
det och sa’ det heller aldrig, då han
från talartribunen slungade sitt anathe-
ma i »öfverklassens» ansigte och ta-
lade lockande ord om frihet, broderskap
och jemlikhet.
Teori och praktik, redaktören i bladet
och å agitationsmötet och redaktören
som enskild menniska. Skulle ju möj-
ligen kunna tjenstgöra som illustration
till skilnaden mellan »kunglig majestät:
och »konungen personligen», ser ni.
Rättegångssaker.
Fru Andersson-Meijerholm dömdes i
lördags af Stockholms rådhusrätt för det förut
omtalade våldet mot en tjenstflicka, hvarom
hon mot sitt nekande öfverbevisats, att böta
25 kr. och att betala en söderrifven väst
med 1 kr. 50 öre samt att utgifva 25 kr. i
skadestånd till käranden. N. P.
Dömd för mord å barn. För mord å sitt
3-åriga barn har af Halmstads häradsrätt
hemmansndottern Johanna Charlotta Johansdotter
dömts till 5 års straffarbete. Sv. Tbn.
Utrikes.
Holland.
Sedan de schweiziska myndigheterna
med stor bestämdhet uppträdt mot
frälsningsarmén, har denna sökt att uppslå
ett hufvudkvarter i Nederländerna.
Nästan i alla holländska städer ha redan
af frälsningsarmen bildats stationer, hvilka
rönt sådana framgångar, att regeringen
börjat att egna desamma sin
uppmärksamhet. I Holland som öfverallt
annorstädes synes det svagare könet framför
allt vara tillgängligt för frälsningsarméns
idéer. På flere ställen har befolkningen
rest sig mot armén. I Hero,
Vlissingen, Apeldoorn, Haarlem, Delft och
andra platser har det kommit till blodiga
oroligheter ooh formliga gatustrider
mellan frälsningsarméns anhängare och
motståndare. Synnerligen hetsig har
striden varit i städerna Horn och
Vlissingen. Under det att frälsningsarmén i
dessa städer höll sina möten, blef deras
lokal omringad of en stor menniskomängd
och slutligen stormad. Frälsningsarméns
anhängare blefvo illa misshandlade och
den lokal nästan helt och hållet
förstörd. Kvinnorna utsläpades af den
förbittrade massan, kastades till marken
och piskades. Då de lokala
myndigheterna icke kunde tygla mängdens raseri,
rekvirerades militär. Två bataljoner
infanteri utryckte och skingrade massan.
Frälsningsarméns soldater måste under
militärisk eskort ledsagas hem. Eljes
fruktade man, att de blifvit illa tilltygade
af de uppretade mossorna.
Belgien.
Från Brüssel meddelas att
dynamitattentaten fortfara. I torsdags föreföllo
explosioner i det katolska institutet St.
Joseph i Lalouvière och i flera
bergverksdirektörers hus. I närheten af
stationen Sars-Longelamps hittades ett
paket dynamit på 100 gram på
jernvägsskenorna; en half timme senare skulle
ett persontåg passera stationen.
Regeringen tros komma att vidtaga särskilda
åtgärder med anledning häraf.
En kongress af delegerade från
kolgrufvearbetarne, hvilken hållit möten i
Chatelet, har med 35 röster mot 17
beslutit att nedlägga arbetet i alla
kolgrufvor i provinserna Hennegau, Lättich och
Namur. Kongressen åtskildes under
utropet: »lefve republiken!» en
omständighet, som of många anses häntyda på
att de strejkande sätta sitt hopp till den
franska republiken och sympatisera med
denna, hvilket åter väckt
uppmärksamhet i Tyskland.
Från Charleroi ingår underrättelse om
att Laloi, ordföranden vid
socialistkongressen i Chatelet, och Mignon, ledamot
af det socialistisk-republikanska partiet,
blifvit arresterade i Chatelineau. En
annan anförare för socialisterna,
Defuisseaux, har arresterats i Brüssel och förts
till Charleroi.
Skjortor,
Kragar,
Manschetter,
rikhaltig sortering.
RUDOLF WALLGRENS
Herr-Ekiperings-Affär,
Storgatan 22.
Till salu.
Vinter-Öfverrockar,
ett parti välgjorda, af god eskimådoffel,
säljes billigt
å Lånekontoret snedt emot
Polisstationen vid Trädgårdsgatan.
E. W. Cohn.
Kaffe, Socker,
Ost, Fläsk, Ägg, Anjovis, Ljus, Tvål,
Tändstickor, Torrfisk, Lök, Yllevaror,
Råg- och Hvetebröd m. m. till moderata
priser hos Axel Willman,
Vängåfvan N:o 8.
J. E. Sollenius’ Enkas
Mjölkförsäljning
är flyttad till stenhuset på f. d.
mejeriets tomt, och tillhandahålles bästa sorts
Söt- och Skummad Mjölk, Grädda och
dagligen Kärnfärskt Mejeri-Smör.
Obs.! Filialer å Stadsmon och
Skönsmon.
Färsk Sill! Färsk Sill!
Sändes till landsorten i såväl korgar
som lådor och vagnslaster, endast något
förskott insändes.
I kommission åtager sig undertecknad
salta sill, allt mot billig provision.
Göteborg, Landsvägsgatan 20.
A. Lysell.
HAFRE
Svensk, samt Finsk ritorkad, Rågkli,
Fodermjol och Timotejhö hos
Frid. Röhman.
Billiga Byggnadstomter.
Vidare meddelar V. Stenlund,
Östra Stenhammaren.
Ylleskjortor,
Kalsonger,
Tröjor,
stort urval.
RUDOLF WALLGRENS
Herr-Ekiperings-Affär,
Storgatan 22.
Castanier,
Portugisisk Lök,
Tyroler-Äppen,
Vindrufvor
Krukrussin i 1/1 och 1/4 lådor,
Cathrinplommon,
Rysk Marmelade,
Inlagda Frukter och Bär
billigast hos
B. O. BOSTRÖM.
Norsk Fet-Sill
i 1/12, 1/4 och 1/8 tunnor hos
B. O. BOSTRÖM.
Kräftstjertar, Kräftsmör,
Hummer, Sardiner,
Marinerad Anjovis- & Delikatessill,
Rökt Delikatessill i olja,
Sparris och Sparrisknopp,
Champignoner,
Ryska och Franska Ärter,
Senap och Såser, Kryddor, Nypon,
Gryn och Mjöl m. m.
billigast hos
R. O. BOSTRÖM,
Norra Sjögatan N:r 1 a.
Anjovis,
utomordentligt fin, hos
E. O. BOSTRÖM.
Kaffe! Kaffe! Kaffe!
l:ma brunt & gult Java,
l:ma Portoriko-Kaffe,
l:ma Costarika-Kaffe,
l:ma Santos-Kaffe samt
Rio-Kaffe
af flere kvalitéer, billigast hos
E. O. BOSTRÖM.
Spilångor & Torrfisk
hos
R O. BOSTRÖM.
Norges l:ma Fetsill
KKK & KK i 1/1- & 1/4-tunnor
l:ma Sej & Spillångor,
Strömming, 1/2- & 1/4-tunnor.
Sur Strömming i l/4-, 1/2- och
1/8-tunnor samt i små kaggar, billigast
hos
Oscar Rydqvist.
Hafre,
Hö och Halm
försäljes, lika som föregående år,
kommande vinter i hela vagnslaster vid alla
Jernvägsstationer i Norrland
norr om Bollnäs, till ovanligt billiga
priser (14 Lisp. Råg och 13 Lisp. Korn
samt Ärter). Köpare korrespondera med
P. Frölin, Fränsta.
En större Slagt-Ko till
salu hos Erikdals Ångsåg.
mot lady Charteris. Deremot gjorde han ingen
fråga angående henne sjelf.
Mrs Drake undrade hvad det skulle betyda.
Hade han redan träffat sin hustru? Men
hvarför gjorde hon då honom icke sällskap?
Ögonblicket derpå fick gumman emellertid
förklaring på gåtan.
»Jag beklagar, att min fru ej kan ha nöjet
mottaga er», sade han till henne. »Mrs Carter
underrättade mig nyss, att en häftig hufvudvärk
tvungit henne att stanna på sina rum. — Men
nu till bords, mitt herrskap! Var så god, herr
doktor, och bjud miss Ward armen».
~ För första gången i sitt lif blef Phyllis
allvarsamt ond på sin väninna. Hvad var det nu
för påhitt af henne igen? Mötet mellan
makarne hade blifvit så väl förberedt, och förr
eller senare måste de ju ändå träffas. Denna
brist på mod var något, som den unga flickan
ej kunde fatta. I Nells ställe skulle hon ej
önskat något högre än att det pinsamma
ögonblicket så fort som möjligt varit öfverståndet.
Vid bordet satt hon mellan baroneten och
kyrkoherden; doktorn och mrs Drake hade plats
midt emot. Att måltiden förflöt temligen
drägligt, var helt och hållet miss Wards förtjenst.
Hon gjorde allt möjligt för att sir Royal skulle
få ett angenämt intryck af sin hemkomst,
pratade och skrattade så som endast hon kunde
och försatte till sist alla i en glädtig stämning,
naturligtvis med undantag af mrs Drake, som
blott fick ytterligare vatten på sin kvarn, att
miss Ward var en skam för St Hilda.
>Det var vänligt af systrarne att ge er le-
dighet», yttrade baroneten, när samtalet föll på
anstalten. »Tror ni ej, att de skulle låta er
stanna litet längre, om jag vänder mig till
föreståndarinnan? Jag är säker på att min hustru
blefve mycket glad deröfver.»
»För min del begär jag icke bättre», svarade
Phyllis med strålande min. »Icke gör jag heller
stor nytta på St. Hilda. Emellertid fruktar jag,
att det ej lyckas; de anse mig nog verldslig
förut, utan att lemna mig tillfälle till vidare
nöjen.»
»Det är också min tanke», anmärkte mrs
Drake.
Sir Royal frågade dock leende, om vistelsen
här på en tyst landtegendom egentligen kunde
hänföras till nöjena.
»Jag skall i morgon tala vid syster Ida och
be henne, att ni får hålla lady Charteris säll-
skap, tills vi resa», sade han vänligt.
»Resa?» inföll kyrkoherden förvånad.
»Tänker ni då lemna oss?»
»Jag hade visserligen ämnat stanna hemma;
men det skulle kanske vara lady Charteris an-
genämt att få komma ut», sade han tankfull.
»Javisst», instämde Phyllis.
»Kan ni säga mig — ni vet ju, hur hastigt
vår förbindelse knöts och förstår derför, att jag
är temligen obekant med hennes förhållanden —
kan ni säga mig, om lady Charteris har några
närmare slägtingar? Efter hvad jag hört, är
hon fader- oeh moderlös; men hon kan ju ha
bröder eller systrar.»
»Nej, blott en tant och några kusiner, bland
dem en ung man, som var här på besök för nå-
gra dagar sedan», svarade Phyllis.
»Förmodligen hade han brådt att få påminna
om sin slägtekap med en så högtstående person
»Nå, kan ni finna er i ordningsreglorna, miss
Ward? Tänker ni sjelf ta slöjan?»
»Jag är ovärdig dertill», svarade Phyllis med
djupaste allvar. »Syster Ida tycker mig ej
förtjena denna nåd. Hon anser min karaktär böra
underkastas äktenskapets pröfningar för att re-
nas från sin slagg.»
»Åhå, tror hon, att alla äkta män äro Blåskägg?»
Phyllis dröjde med svaret, och den gamla
damen, som blifvit blidare stämd under samtalet,
bad henne nu ringa på kaffe.
»Kyrkoherden har uttryckligen tillsagt mig
att ej stanna öfver klockan tio», tillade hon.
»Jag lägger mig gerna tidigt I stifteben bedja
ni väl nästan hela natten?»
»Nej, klockan half nio gå vi till sängs.»
»Jaså, ja, för er barn är nog det också
lämpligast. Lady Charteris tycks icke komma att
visa sig.»
Phyllis beslöt att göra mrs Drake något
mildare stämd mot väninnan.
»Hon är ej alldeles stark, och de senaste
händelserna ha mycket angripit henne.»
»Gick hon då ogerna in på partiet?»
»Hon gjorde det blott för att rädda hans lif».
»Och nu har det visat sig onödigt!» sade
gumman tankfull. »Stackars barn! Jag har
kanske varit för sträng mot henne. Med all
den lycka, hon gjort, är hon ändå så lagom
afundsvärd.»
»Hon har gråtit hela dagen. Sir Royal
älskar ju henne icke . . .»
»Det visste hon förut», afbröt frun.
»Ja, det kan så vara; men dertill kommer
nu fruktan för, att han skall tro henne ha
handlat af beräkning.»
»såsom vid undervisningen medverkande
pensionär». Kläder, tvätt, kost och allt nödvän-
digt i öfrigt, ända till frimärken, finge hon vid
anstalten.
Tre år! Det föreföll den unga flickan som
en evighet
Systrarne, äfven de yngre, hoppades emeller-
tid, att lyckans timme skulle slå för dem under
dessa trettiosex månader.
Icke dess mindre började de snart sakna
den muntra Phyllis och gjorde sig sjelfva
hvarjehanda förebråelser, hvilka de dock nedtystade
med ömsesidiga försäkringar, att det ju vore i
hennes eget välförstådda intresse att få vistas
hos de fromma barmhertighetssystrarne. Kanske
skulle hon ock följa deras exempel och taga
slöjan. Hur uppriktigt de goda flickorna än
älskade henne, skulle de likväl icke allt för
djupt beklagat detta, då hon dermed för alltid
blifvit urstånd att att korsa deras
giftermålsplaner.
Hvad Phyllis sjelf beträffar, kände hon sig
visst icke olycklig i St. Hilda. Den unga
flickan hade en sällsam förmåga att skaffa sig små
förströelser midt i det enformiga lifvet der. Men
hon var ändå icke i sitt rätta element, och
tiden gick mycket långsamt för henne, tills
mordet, bröllopet och besöket på slottet följde tätt
på hvarandra.
Hon liknade en solstråle, när hon nu kom
neddansande utfor trappan.
»Klockan fattas ännu fem minuter i sju!»
ropade hon till hushållerskan. »Jag är
förskräckligt hungrig, kära fru Carter, och jag
hoppas att maten serveras i rätt tid. Eljes
förgås jag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>