Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:r 101
SUNDSVALLS TIDNING Måndagen den 31 December.
1888
fot lång buckla och ett hål, så att ett
af de tomma säkerhetsrummen fyldes
- och ändock »vet ingen om bord något
om orsaken till händelsen» (?). Ingen
hade förnummit någon stöt och ingen
viste att rummet var fyldt af vatten
förr ån länge efteråt (!).
Ett konstverk i socker. För någon
tid sedan firades i Helsingborg en
födelsedag inom en trängre krets af
publicister. Festen illustrerades bland
annat af en tårta som förtjenar ett offentligt
omtalande. Ofvanpå densamma hvilade
nemligen en tidning med »ledare»,
notiser och annonser så naturtroget
utförd i socker att illusionen var rent af
förvånande. Sk. A.
Östergötlands rikaste arftagarinna torde
helt visst den unga dam vara, hvilken
i dagarne blifvit myndig och dervid fått
såsom sitt fudernearf lyfta 1,325,000
kr., säger Östg. Corresp.
Breflåda.
J. O. B-d och Lurad. Insända
uppsatserna kunna ej användas. Välkommen med
andra faktiska meddelanden om hvad som sker
i eder bygd.
Telegram
Till Sundsvalls Tidning.
Stockholm den 28 dec.
Granatexplosion och
spilda menniskolif
Rom 28 dec. I ett fort, 16
kilometer från Messina, exploderade i
dag vid granatfabrikation en granat.
20 personer dödades, bland dessa
kapten Demanyani med fru, som
tillfälligtvis besökte fortet
Verldens största äggsamling eges
förmodligen af grefve v. Rödern i Breslau.
Den omfattar 12,000 ägg, härrörande
från 1,300 olika arter fåglar. Samlingens
åvägabringande har i kontanta
penningar kostat omkr. 50,000 kronor. Det
dyrbaraste ägget härrör från den för 44
år sedan utrotade sjöfågeln Alca
impennis, L. Sista gången ett ägg af denna
utdöda fågel såldes å auktion i London,
betaltes det med omkring 2,275 kronor.
Grefve v. Rödern, som står i underhandling
med en engelsman om försäljningen
af hela samlingen, har erbjudit Berlins
zoologiska museum nämnda ägg för
3,500 kr. Engelsmannen vill gifva 3,800
kronor.
En hemsk sekt.
(För denna tidning af E. O. Burman.)
1.
Den ansedde embetsmannen Michel
Sarkief hade nyss lemnat den lilla byn
Zora, belägen i distriktet Valogda, bakom
sig. Det var på kvällen en regnig
septemberdag 1888. Af de täta
regnskurarna hade den väg, på hvilken
Mickel färdades, dragen af tvenne magra
hästar i en klumpig vagn, sänkt sig något,
så att de på vägkanterna växande
granarne delvis skadats i sina rötter.
Michel, som var egare af denna skog,
satt just och grämde sig öfver regnets
förstörelseverk, då hans uppmärksamhet
fästades vid en gran, som med nyss
afsågad topp lutade sig ned mot vägen.
- Här ha åter vedtjufvar varit framme,
mumlade Michel förargad och stannade
hästarne. - Jag vill se, om de
gjort skada på många af dessa präktiga
granträd.
Michel såg sig omkring men kunde
ej upptäcka flera afsågade granar än den
vid vägkanten stående.
Han betraktade den ramponerade gra-
nens rot, och upptäckte till sin förun-
dran dervid en nyss uppkastad graf.
Någonting, som, i anledning af den till-
tagande septemberskymningen, icke kun-
de klart urskiljas, låg under det tunna,
gulskiftande grustäcket. Michel började
frysa. Om detta var en följd af hans
genomvåta kläder eller rädsla lemnas
oanmärkt Dock hade nu regnet upp-
hördt, och månen började krypa fram
ur den östra synranden, kastande ett matt,
dallrande sken öfver regnpussarne på
den gropiga byvägen och på den mysti-
ska grafven.
Michel började känna sig mer och mer
ängslig och ämnade just i all hast be-
gifva sig från stället, utan att vidare
undersöka grafven, då några afbrutna
grenar knastrade bakom honom, och en
ung bonde med yxa på axeln dök upp
vid hans sida med orden:
- God afton, Michel Sarkief!
- Gud välsigne! Jaså, är det du,
Alex? Jag kände ej strax igen dig,
men hvad gör du här i skogen så sent?
Kanske är det du som graft den här
grafven och stympat denna vackra gran?
- Nej, Michel Jag är hvarken död-
gräfvare eller vedtjuf.
- Jag vill tro dig, ty ende sonen till
byns rikaste bonde behöfver ej välja nå-
got vanhedrande handtverk. Men hvad
söker du då här i skogen så här sent?
- Jag söker min fader, som i går
afton bortgick utan att sedan återkomma.
Jag följde hans spår i den leriga vägen
fram till korset derborta, men der
veko de af inåt skogen, och jag har ej
sedan kunnat finna dem i den svällande
mossan.
- Var din fader ensam, när han af-
lägsnade sig?
- Nej, han sällskapade med tvenne
beslöjade fruntimmer, och jag rädes för
att något brott kan hafva blifvit begån-
get Jag tänkte i början, att det kunde
vara fråga om något kärleksäfventyr,
emedan gubben allt sedan min moders
död mycket sällskapat med beslöjade
kvinnor, men då jag i går kväll helt
sent upptäckte att de beslöjade åter-
vände utan min fader, fick jag onda
aningar.
- Kanske voro de beslöjade förklädda
karlar, som ville hämnas på gubben hans
stora framsteg hos byns vackraste kvin-
nor?
- Jag tänkte det då, men icke nu,
sedan jag observerat de små fjät deras
fötter etterlemnat i vägleran. De voro
nog verkliga kvinnor, men hafva det
oaktadt säkerligen haft onda afsigter med
min far.
- Kanske är det hans kropp, som
ligger här nere i grafven. I Ryssland
kan numera ingen, som sällskapar med
hemlighetsfulla damer, vara säker för
sitt lif.
Den unge bondens skarpa ögon blic-
kade ned i grafven och upptäckte der-
nere en i bastmattor insvept kropp. Med
Michels hjelp lyckades han upplyfta den
tunga kroppen och befria densamma från
de hopsydda bastmattorna.
Derinnanför funno de verkligen liket
efter Alex fader insvept i linnedukar.
Icke en enda bloddroppe, icke den min-
sta blånad vanstälde den döda kroppen.
- Det synes som skulle din fader ha
råkat ut för »Krassnosmerty», sade
Michel
- Krassnosmerty, hvad menar ni der-
med, Michel?
- Jag menar, att din dödade fader
lifstiden tillhört en sekt med det be-
tecknande namnet, en sekt, som alltid
värfvar rika proselyter, för att sedan
döda dem och dymedelst tillskansa sig
deras kvarlåtenskap. Dock trodde jag
icke att uti vår by skulle finnas några
anhängare till denna hemska sekt, alldra-
minst några fruntimmer.
- Tror ni att de beslöjade kvinnorna
mördat min far, för att sedan råna ho-
nom, då blef deras rof ringa, ty alla
sina pengar hade min olyckdige far in-
låsta i kassakistan, när han lemnade sitt
rum; derom har jag förvissat mig.
- Enfaldige gosse! Glömmer du
testamentet?
- Hvilket testamente?
- Det, som din bedårade fader tro-
ligen till sektens förmån underskref,
medan han ännu lefde.
- Ah! Ni kan ha rätt, det glömde
jag. Men mörderskorna skola säkerligen
icke våga komma med några arfsanspråk.
- Tro icke det. Måhända hafva de
redan i dag inlemnat testamentet till
bevakning.
- Men då angifva de sig ju sjelfva
såsom min fars mördare.
- Visserligen icke. Antagligen finnas
flera manlige medlemmar än den
döde inom sekten. En af desse går till
byfogden och säger: »Mig är kungjordt,
att bonden Ivan Alexewitz bortgått från
sitt hem, och för den händelse mannen
skulle hafva omkommit, inlemnar jag
detta hans testamente till bevakning».
Hvad säger du om det, Alex?
- Ni är ju byfogde, Michel, och kan
således, eftersom ni känner till min fa-
ders dödssätt, genast fängsla den mannen.
- Fastän du vill påstå att tvenne
kvinnor bringat Ivan om lifvet? Hvem
kan bevisa att mannen är i kompani
med de der kvinnorna? Kan du till
börja med upplysa, hvilka dessa kvinnor
voro, som beledsagade Ivan på hans sista
vandring?
- Nej, det kan jag visserligen icke
ännu, men jag skall ej hvila förrän jag
funnit dem.
- Detta torde blifva dig ett tåla-
modsarbete, ty jag antager att de voro
»främlingar».
- Ni tror således att dessa kvinnor
icke tillhörde byn?
- Nej, inte det precis. Med »främ-
lingar» menar jag ledarne af den vidt för-
grenade sekten. Dessa ledare röra ’
endast» när ett brott eller mord skall
begås. Du må lika gerna söka dem i
Petersburg som här hemma i byn.
- Ni gör mig modlös, men jag.....
- Får nu börja tänka på, hvad du
i första rummet har att göra.
- Och det är?
- Det är att taga vara på din döde
fars kropp. Om du bär honom till min
vagn, skall han redan i kväll transpor-
teras till byns läkare för att undergå
medikolegal besigtning, fastän Ivan vis-
serligen, af alla tecken att döma, synes
hafva dödt en naturlig död.
- Ni betviflor således att min far
blifvit mördad?
- Nej, visst icke, jag är för egen del
öfvertygad om att ett brott blifvit be-
gånget, men läkaren skall kanske blifva
af annan mening. Dock låtom oss
begifva oss bort från detta hemska ställe!
Sedan Ivans lik blifvit nedlagdt i den
djupa vagnskorgen, satte sig de båda
männen upp i sitsen, och de båda, till
krubban trängtande hästarne föllo in i
skarpt traf. Vid det stora korset, der
Alex vikit från vägen, kastade sig den
venstra hästen häftigt åt nidan, vagnen
vippade till, och den korpulente Michel
föll ned på vägen.
(Forts.)
Utrikes
England.
Från London telegraferas den 22 d:s:
I natt fann man i kvarteret Poplar en ännu
okänd kvinna af omkring 30 års ålder strypt
under omständigheter som göra det troligt att
den mördade är ett offer för mördaren från
Whitechapel, hvilken må hända nu börjat be-
gagna sig af ett nytt sätt att mörda.
Afrika.
Pall Mall Gazette hade i måndags
morse låtit höra efter på kejserliga brit-
tiska ostindiska associationens byrå i
London angående Stanleys öde och er-
hållit det svar, att man hada fullkomlig
visshet om Stanleys räddning, men tills-
vidare icke kunde gifva närmare detaljer.
Times meddelar från Zanzibar, att det
tyska krigsskeppet Leipzig ånyo tagit
ett slafskepp, befriat 140 slafvar oeh
tillfångatagit många araber. Tyske gene-
ralkonsuln har vid Daressalem grund-
lagt en stor missionsanstalt för befriade
slafvar.
En del afrättningar egde nyligen rum
i Zanzibar, kännetecknade af stor grym-
het. I närvaro af en stor folkmängd af
alla nationaliteter halshöggos de olyck-
lige med svärd, utan att ens ögonen för-
bundos. Times lemnar följande bild af
barbariet i Zanzibar: »Fem män som
skulle halshuggas den 20 dennes, fördes
dagen förut genom gatorna. I sista ögon-
blicket skänkte sultanen en hofman ett
af offren som slaf. Denne kom således
undan utan allt straff, medan de andra
dödades utan vidare omständigheter. En
arab fordrade ett par dagar efteråt, att
hans slaf, som hölls fången i ett fort,
skulle frigifvas. Han fick då veta, att
slafven afrättats - af misstag. Sul-
tanen har emellertid erbjudit sig att er-
sätta slafvens värde.»
I ett telegram från Zanzibar af den
22 dennes heter det: Sultanen har ut-
färdat ett dekret, hvari förordnas, att
mördare skola mista lifvet och tjufvar
venstra handen. I kraft af detta dekret
hafva personer, som, i vissa fall för än-
da till femton år sedan, begått mord,
blifvit afrättade med förfärlig grymhet.
Enligt en senare underrättelse hafva
afrättningarna genom ingripande från
engelsk sida upphört.
Till kvinnans historia.
Stambuls kvinna.
De traditionela sidensäckar, i hvilka
de turkiska haremskvinnorna äro in-
svepta, då de hemta frisk luft, äro
vanligtvis gråa, men man ser ock van-
drande säckar af himmelblå, skrikande
röda och brokiga färger. Kan man
stjäla sig till en titt då och då bakom
det svarta floret, kommer man snart
under fund med att haremskvinnorna
tillhöra de mest skilda racer. Der fin-
nas negresser med tjocka läppar och
ulltott i pannan vid sidan af mörkbruna
syriskor och Cirkassiens och Georgiens
skönheter med de strålande
svarta ögonen.
Ibland kan man få se en hel fil af
droskor komma farande. Det är skön-
heter från paschornas harem, som på
detta sätt motionera sig, och äro de blott
placerade i vagn, fästa de mindre vigt
vid beslöjandet. En kvinnoamatör kan,
då han möter en sådan vagnrad, fa tjui-
titta nära nog så mycket han vill, bara
han icke tvärstannar och beter sig oskick-
- Nå Ibrahim - sade styrmannen
till en turkisk arbetsförman - hur går
det för dig?
- Dåliga tider - svarade turken
och ryckte på axlarne - fick lof att för-
liden dag sälja en af hustrurna.
- Nå hur många återstå?
- Bara två - svarade han med en
vemodig skakning på hufvudet.
- Hvad fick du för henne?
- Bara 200 pund (Sterling). Röfvar-
pris för en så vacker menniska.
En af lossningsarbetarne hade äfven
sålt en hustru under loppet af de senaste
dagarne och blott fått 70 kronor i svenskt
mynt för henne. Men han hade en an-
nan i kikaren, en vacker, ny flicka, som
han kunde få för 125 kronor.
Man handlar - d.v.s. turkarne in-
bördes, ty en kristen kan icke genom
lagligt köp bli egare af en turkinna-
med fruntimmer i Turkiet precist som
med hästar och nötboskap hos oss, och
priset för en ung, vacker flicka varierar
mellan 150 och 200 kronor, n. b. om
icke någon rik amatör kommer emellan,
ty då kan priset tiodubblas. Fadern
säljer sin dotter och mannen sin hustru.
Hvad säga våra emanciperade damer
härom?
Om antalet hustrur har man hört så
många varierande uppgifter. Det torde
derför vara af intresse att erhålla några
tillförlitliga sådana. En rik turk har i
genomsnitt 7 à 8 hustrur, en burgen 3
à 4, och det är ett säkert bevis på ar-
mod om en turk blott har en hustru.
Det räknas nästan för en skam.
Tiljans stjärnor i "La belle France".
En fransk skådespelerskas väg till
ryktets tempel är aldrig dygdens. Men
om Sarah Bernhardts lif och vandel är
ett talande bevis härpå - detaljerna
i Marie Colombiers skandalösa broschyr
om henne äro långt ifrån gripna i luften
- så utgör Airaée Tessandiers historia
ett långt bjertare bevis, och jemförelsen
ligger så mycket närmare, som den se-
nare skall upptaga Sarahs mantel på
Théatre Francais.
Hon är dotter af en fattig handt-
verkarefamilj i Bordeaux och växte
utan ett spår af uppfostran. Från mor-
gon till qväll sprang hon ute med gatu-
ungdomen, i trasor och barfotad. Då
hon blef så stor, att man lade märke
till hennes svarta ögon och eldiga, syd-
ländska temperament, rycktes hon med
i det lif, till hvilket hennes barndom
så väl förberedt henne. Det varade ej
länge, innan hon avancerat fram i för-
sta ledet af Cytheres bataljon. Man
såg henne vid kapplöpningarne och pre-
miérerna, och hon hade ett namn i den
verld, i hvilken man superar.
Märkvärdigt nog dukade hon icke un-
der. En glödande kärlek till konsten höll
henne uppe, och denna var stark nog
att göra henne utledsen på denna ihå-
liga tillvaro. Hon kände sig oemot-
ståndligt dragen till teatern och stude-
rade för en gammal skådespelare, som
hette Wabel. Slutligen spred sig det
rykte, att hon skulle debutera på Bor-
deaux’ Théatre Francais. I Gironde-
staden väckte detta en skandal, som man
ännu mycket väl minnes. Teaterdirek-
tören spekulerade. Han lät trycka de-
butantens namn med jättestora bok-
stäfver på plakaten, utan att besinna,
huru väl kändt detsamma var på ett
helt annat område än teaterns.
Teatern var proppfull. Man gaf
»Kameliadamen». Så snart den nya
Marguerite Gautier visade sig, mottogs
hon med den rysligaste hvisselkonsert,
med skrän och skällsord. Ruttna äpplen
och skämda potatis regnade ned öfver
henne, och hela salongen smittades af
brutaliteten. Likblek, men lugn stod
Tessandier kvar och väntade, men så
snart hon försökte att få fram en replik
började oväsendet ånyo med fördubblad
styrka. Genom 5 akter fortfor denna
ohyggliga själstortyr, och äpplena träf-
fade henne stundom midt i ansigtet
Hon begaf sig till Parfc och gjorde
lyckad debut på Odéon-teatern.
Snart fick hon första rangen som ka-
raktärsskådespelerska, och hennes debut
på Théatre Francais kommer icke alls
som ett à propos. I flera säsonger har
behofvet af en dylik kraft på Frankri-
kes, d.v.s. verldens, förnämsta talscen
varit erkändt.
På samma gång, denna stjerna går
upp i zenith, har en annan gått nedför
alltid. Den tjusande Agar fick för nå-
gon tid sedan ett slaganfall på en se-
kundteater, der hon uppträdde som gäst
För den forna primadonnan på Théatre
Francais, som ämnat gästa Norden i
sommar, återstår nu blott lidandet, fat-
tigdomen och grafven. Mången nordbo
har sett Agars porträtt i våra boklådor
och beundrat ansigtsliniernas stolta och
förnäma skönhet Man arbetar på att
skaffa den forna primadonnan en to-
baksförsäljning, hvilket, med det franska
statsmonopolet, motsvarar ungefärligen
en lotterikollektion i Danmark. Men
tusen kifvas om dessa brödbiter, och
det sannolika är att Agar far sluta på
en af Paris’ stora allmänna fattigförsörj-
ningsinrättningar.
Då Tessandier satt sitt namn under
kontraktet med Théatre Francais, brast
hon i en tåreström, som knappast ville
taga något slut. Kanske anade hon att
ödet håller i beredskap åt henne också
en plats på barmhertighetsinrättningen?
III.
En ny hofcharge i Norge.
Konungen har till norsk hofsångerska
utnämt operasångerskan fröken Gina
Oselio, som obestridligen är den mest
framstående sångerska Norge eger.
Utom hofchargen har fröken Oselios
gästuppträdande å Stockholms opera för-
skaffat henne en ganska vacker pekuniär
inkomst - nämare 4300 kr,, endast för
10 representationer.
Charad.
(För Sundsvalls Tidning af E. O. Burnian.)
Det gamla året är förbi
Och tiden skall mitt första bli
Med hvarje andras flydda lopp
Till mången bar ett gäckadt hopp
Om att mitt tredje skall uppgå
Med mera fröjd för stora, små,
När som mitt hela tiden gryr,
Men hoppet Bviker, glädjen flyr.
Uttydning af charaden i n:o 100: Mjellhvit.
En Plånbok
är upphittad på vägen mellan staden och
Tunadal och kan återfås hos sågaren
G, Ingelbretsen, Tunadal. 567
Hernösands-Posten 3 ggr, 1 g. i t.- 6 r.
Utfodrings-Stall,
SUNDSVALL,
Trädgårdsgatan N:r 28.
Victor Sundqvist.
571
Till salu.
KÄLKAR
ett par passande för bryggare och ba-
gare, säljes billigt.
Victor Sundqvist,
N:r 28 Trädgårdsgatan.
569
Hästar
till salu i Utfodringsstallet, Trädgårds-
gatan N:r 28.
Victor Sundqvist.
570
Violiner, stråkar & lådor
i 1/1, 3/4, 1/2 & 1/4 storlek
Prima colofonium och strängar samt hakhållare
billigast hos J. P. Sjöberg,
Vängåfvan 11.
390
Alp-Zittror, Folk-Zittror, Barn-Zittror och Zitter-Strängar.
Notställare af Bronseradt Jern att sammanlägga samt af trä i fickformat hos
J. P. Sjöberg,
Vängåfvan 11.
391
Väl Justerade Gitarrer
med 6, 10 och 12 strängar.
På grund af omsorgsfull Justering äro de Instrumenter som köpas hos mig de
bästa och billigaste som kunna erhållas.
J. P. Sjöberg,
Vängåfvan 11.
392.
KORNETTER af Nysilfver I ES&BAlthorn, Tenorhorn, Tenorbasuner, Bastubor,
af l:ma Messing, billigast hos
J. P. Sjöberg,
Vängåfvan 11.
393
Notpapper
det bästa i handeln förekommande, 10, 12, 14, 16 till 24 liniers, hos
J. P. SJÖBERG, Vängåvan 11.
394
HVILSTOLAR,
af bästa kvalité, billigast hos
J. P. SJÖBERG, Vängåfvan 11.
Bas-Trummor
Militär-Trummor
Orkester-Trummor
skol-trummor
Barn-Trummor
hos J. P. SJÖBERG, Vängåfvan 11.
396
-180-
»Redan förut tänkte jag på att fara bort i
november. För öfrigt skulle ombyte af vistelse-
ort göra er godt, och vill ni låta mig råda, så
vända vi London ryggen, innan vinterdimmorna
komma.»
»De gamla kattorna» - för att begagna
hushållerskans ord - fingo naturligtvis snart
reda på, att generalen tagit en ung flicka i huset.
De blefvo utom sig och kunde ej nog
klandra hans dårskap.
»Ett barn till en gammal vän!» utbrast miss
Jemina, »den äldsta kofferten bland dem alle-
sammans», såsom mrs Chubb uttryckte sig. »Jag
tror icke ett ord af den historien. Han har al-
drig haft någon vän, som hetat Weston.»
»Det är uppenbart en tvätydig person», för-
klarade mrs Sunner, Freds mor. »När jag frå-
gade henne, hvar hon vistats förut, hade hon
den näsvisheten att svara: i London. Som om
jag blef klokare för det. I London! Det är
detsamma som öfverallt och ingenstädes.»
»Han kommer naturligtvis att gifta sig med
henne», menade den yngsta af de tre systrarne.
»Det är klart som dagen. Hon gör ju redan
med honom hvad hon vill, och vi fa icke ett
öre af förmögenheten.»
Generalen brydde sig emellertid icke det rin-
gaste om deras prat. Han tyckte sig kunna
adoptera ett halft dussin döttrar, utan att be-
höfva inhemta den stränga trions åsigter om
saken,o och då det nu ej gälde mer än en, hade
han så mycket mindre lust att låta systrarne få
ett ord med.
-181-
Strax efter Nells upptagande i huset tog han
henne med på besök hos mr Fred och dennes
hustru. Då det unga paret verkligen höll af
onkeln, funno begge helt naturligt, att han ville
ha en älskvärd flicka hos sig.
»Den gode gubben!» sade mrs Rosa, då hon
förde Nell in i barnkammaren för att visa henne
den lilla. »Han känner sig aldrig lyckligare än
när han riktigt får taga vård om någon. Jag
hoppas, miss Weston, att ni stannar länge hos
honom.»
När det sedan blef fråga om resan, rådde
den unga frun dem att fara till Paris.
»För kallt?» utbrast hon, då generalen gjorde
en anmärkning i den riktningen. »Dermed har
det ingen fara, och för resten äro väl ni två
icke så frusna af er. I Paris har ni fullt upp
med förströelser till in på nyåret, och när ni
tröttnat der, resa ni till södern, såvida ni icke
föredraga att återvända hem och deltaga i firan-
det af min lilla älsklings födelsedag. Hvad säga
ni om det?»
Det fans egentligen ingenting att invända
mot förslaget, och sålunda beslöt man att bege
sig till franska hufvudstaden.
Den varmhjertade gubben gladde sig öfver
att se, med hvilket intresse hans skyddsling vid-
tog förberedelserna för resan.
»Jag fruktar blott, att ni till sist får tråkigt
i mitt sällskap, kära barn», sade han samma dag
de skulle fara. »Emellertid har jag redan tänkt
på den saken.»
De sutto just vid frukosten. Klockan var
nära tio. I St Hilda hade Nell intagit denna
måltid tre timmar förut; men hvarken hon eller
generalen tyckte om morgonfjesk. Den gamle
-184-
gande händerna. »Det är ju ett utmärkt betyg.
Som du vet, barn, tycker jag om verldsligt folk.
Dermed menar jag ej menniskor utan religion;
jag menar sådana, som icke korsa sig öfver verl-
dens anständiga glädje. Skrymtare kan jag ej
med. Hvad Freds mor anmärkte mot Rosa, var
hennes »verldslighet», och ändå fins det väl
knappt en bättre hustru i hela England.»
Nell log.
»Ja, Rosa är en bra kvinna», sade hon lifligt;
»det ser man också genast på henne. Men,
onkel, hvem skulle det vara nu då, som är ung,
älskvärd och fint bildad, fast något verldslig af
sig, och hvad ha vi att göra med den per-
sonen.»
»Ganska mycket, flicka. Det är din blifvande
sällskapsdam. Jag insåg, att det icke
kunde vara roligt för dig att fara från hotell till
hotell med mig ensam, och så lät jag sätta in
en annons i Times. Emellertid ville jag ej nämna
något, förr än allt var afgjordt»
Nell lade band på sig för att dölja sitt miss-
nöje, och hon lyckades. Generalen hade ingen
aning om hur motbjudande hon fann saken.
»Nå, har du fatt något svar, onkel?»
»Minst hundra. Jag bar dem allesammans
till Rosa och lät henne läsa dem för mig. Då
vi kommo till det tjugunionde - eller trettionde,
jag mins icke riktigt hvilketdera -, visade det
sig, att brefvet var från en af hennes egna
kusiner.»
Nell kände sig lättare. Kusiner kunde visserligen
vara mycket olika hvarandra; men Rosa
kände dock troligen sin slägting närmare, och
rekommenderade hon den sökande, så kunde
man vara lugn.
-177-
»Men jag är säker på, att hon betraktade
mig som en börda. Hon tycktes rent ut hata
mig.»
»Jag fruktar också, att hon gjorde det. Na-
turligtvis kunde hon ej glömma - sin harm öfver,
att ni beröfvat dem förmögenheten. Hennes
plan gick ut på att hålla er i fullständig okun-
nighet om arfvet och dessutom så knappt, att
ni skulle bli tacksam för hvarje förbättring i er
belägenhet Slutligen, så snart ni kommit till
lämplig ålder, skulle ni gifta er med Claude.»
Hennes ansigte öfverdrogs af en djup
rodnad.
»Han var alltid god mot mig. Jag höll också
mycket af honom, utan att dock vara på något
sätt förälskad. I det hela tänkte jag ej då på
sådant Jag var van att betrakta honom som
min vän och tyckte mig ha förlorat mitt bästa
stöd, gå han dog.»
»Lady Delameres juridiska ombud, mr West,
har satt mig in i saken från början till slut,
och efter hvad han upplyst, skulle Edvin ärfva
icke blott broderns titel, utan äfven hans brud».
»Edvin har aldrig hyst någon varmare känsla
för mig», inföll Nell.
»Han tycks också haft åtskilliga betänklig-
heter mot giftermålet. Åtminstone förklarade
han bestämdt, att han ej ville fria till er, förr
än ni fyllt aderton år. Hvad lady Delamere
angår, var hon emellertid i ständig ångest för,
att ni på ett eller annat sätt skulle komma un-
der fund med er verkliga ställning. Derför
gick hon också in på att låta er flytta till St.
Hilda, så mycket mer som hon antog, att ni ej
der kunde råka ut för någon friare. Som det
så ofta går med dylika planer, sköt hon dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
