Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sverige, af fil. d:r Adrian Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi göra oss till narrar inför både dem
och oss själfva.
*
Så ha vi svenskar mycket, oändligt
mycket att glädjas öfver, att vara stolta
öfver och tacksamma för. Men vi äro
hvarken glada, stolta eller tacksamma.
Vi gå omkring i vårt arbete missnöjda
och griniga öfver alla och allt. Men det
första villkoret för att vår sträfvan skall
bringa verklig välsignelse åt vårt folk
och oss själfva är att vi arbeta i glädje
och förtröstan. Eljest blir arbetet en
börda. Och ett ogärna gjordt arbete är
som oftast också ett illa gjordt arbete.
Grundförutsättningen för lycka är
arbetsglädje. Och vi skola vara stolta öfver
vårt arbete, vare sig vi ha vår plats vid
plogen eller i verkstaden, på kontoret eller i katedern. Hvarje arbete är
ädelt — så snart vi göra vårt bästa.
Vi ha också alldeles för litet känsla af inbördes samhörighet och för
litet disciplin. Hvar och en går sin väg i misstroende mot sin granne,
ser kanske rent af med afund hans framgångar. Vi kunna icke
underordna oss. Ett samarbete för gemensamt gagn blir för vår kortsynthet
blott ett samarbete till andras nytta. Och så låta vi samarbetet vara.
Vi måste komma därhän, att vi kunna
icke blott arbeta i glädje utan också
samarbeta i förtroende. Först då skola vi
vinna de stora resultaten. Genom
samarbete skola vi hvar på sin ort göra vårt
bästa för hembygdens förkofran — då
lyfta vi också Sverige ett stycke högre
upp mot en stor framtid.
Vi sakna samhörighetskänsla icke blott
inbördes, utan äfven gentemot det hela,
mot fosterlandet. Sverige lefver icke i
våra hjärtan så som det borde. Det
visar sig bäst hos alla de hundraden, som
hvarje år öfverge Sverige för ett ovisst
öde hos främlingar. De sakna kanske,
när de rest, släktingar och vänner. Men
de sakna icke Sverige. De söka lyckan,
där de tro sig finna henne. Men de
Leksand, Dalarne.
Tossebergsklätten, Värmland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:55:02 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svallmo/0014.html
