Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbruket, af konsulent V. Ekerot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller kalken. Säkert är, att detta näringsämne spelar en utomordentligt
viktig roll för det största antalet jordar inom vårt land.
Kalken är för växterna absolut nödvändig. Särskildt äro baljväxterna
(utom lupinen) i mycket stort behof däraf och kunna icke på en
kalkfattig jord lämna någon god afkastning, förrän kalkning företagits.
Kalken underlättar myllans och ladugårdsgödselns förmultning och i
samband därmed salpeterbildningen, det vill med andra ord säga, att
kalken gynnar de nyttiga bakteriernas arbete i jorden.
Kalken påskyndar förvittringen i jorden, hvarigenom olösliga
mineralämnen bli för växterna tillgängliga. Kalken befordrar särskildt
kalits lösliggörande. I jorden förefintliga skadliga ämnen, som göra
jorden rå och otjänlig för de högre växterna, sönderdelas eller förlora sina
skadliga verkningar.
Kalken har en stor betydelse för fosforsyrans absorbtion eller
bindande; då den förekommer i tillräcklig mängd, binder den nämligen
fosforsyran på ett sådant sätt, att denna blir för växterna tillgänglig, under
det att fosforsyran vid kalkbrist ingår i för växterna olösliga föreningar.
Af betydelse är äfven kalkens inverkan på en del ogräsväxter.
Röd-syran trifves icke på en tillräckligt kalkrik jord. Guldkragen, hvars
förekomst är ett af de säkraste bevisen för kalkbrist, försvinner
likaledes vid tillräcklig kalkning, och flera andra ogräs såsom kamomill,
styf-morsblommor och åkerfräken (rockor) hämmas genom kalkning.
Kalken är för den styfva leran ett förträffligt jordförbättringsmedel.
Efter en grundlig kalkning med bränd kalk blir leran lättare att
bearbeta, och den spricker icke sönder i samma grad som förut utan blir
vid torka mera lös och mullartad.
»När behöfva vi kalka?» är en fråga, som mycket ofta upprepas. På
denna fråga kunna gifvas många svar, och något af nedanstående bör
kunna ge en ledning.
Kalkning behöfver för det första förekomma, när jorden vid analys å
kemisk station visar sig innehålla mindre än 0,25 % assimilerbar (för
växterna tillgänglig) kalk. Analys af jorden behöfver ej förekomma för
att utröna kalkmängden i jorden, om sådana ogräs som rödsyror,
guldkrage, styfmorsblommor (violer) och åkerfräken förekomma. Dessa växter
visa, att äfven om jorden vid analys skulle visa sig innehålla 0,25 %
kalk, är kalkning ändå nödvändig.
Kalkning är i allmänhet nödvändig på alla moss- och kärrmarker.
Vid nyodling påskyndas förmultningen genom kalkens inverkan.
Kalkning är vidare behöflig när jorden visserligen ger säd och potatis, men
ej vill gifva klöfver och andra baljväxter.
På många ställen är man rädd för att kalka, emedan man säger att
kalken utsuger jorden. Detta är ju ur en synpunkt riktigt, men om
man ser detta förhållande från dess rätta sida, skall man finna, att detta
är den allra bästa rekommendation för kalken. Kalken lösliggör näm-
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
