Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbruket, af konsulent V. Ekerot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Groningsenergien skall vara den bästa. Det vill med andra ord säga,
att grodden skall vara kraftig och framkomma så fort som möjligt.
Storkornigt utsäde, som på samma gång är tungt, ger kraftiga,
motståndskraftiga plantor. För att erhålla ett sådant utsäde måste man
genomföra en noggrann och kraftig sortering. Triörer af olika slag böra
härför användas; bästa sättet att anskaffa sådana är att bilda
inköpsföreningar för detta ändamål.
Ett ogräsfritt utsäde bör man äfven fordra. Årligen utsås stora
mängder ogräs, hvilket tillfogar jordbruket stor skada.
Utsädet skall hafva en frisk lukt och klar, typisk färg. I annat fall
kan det vara angripet af skadesvampar, såsom rost eller sot o. d.
Numera finnas olika gifvande sorter, men man får komma ihåg, att
ju mera afkastande en sort är, dess kraftigare och bättre jord kräfver den.
Därför gäller det att välja en för jorden passande sort. Vidare kräfves
vinterhårdighet för höstsäden och vallväxterna. Särskildt i norra och
mellersta Sverige är det af största vikt att tillse, att vinterhärdigheten
är tillräcklig. Mycket värdelöst utsäde säljes till landtmännen, ej minst
utländskt sådant.
Ju längre norrut man kommer, dess viktigare är det, att utvecklingstiden
är så kort som möjligt. Att i Norrland använda sent mognande sorter
till mogen skörd måste därför betraktas som ett synnerligen stort fel.
ODLING AF ROTFRUKTER.
Vi skola nu med några ord beröra odlingen af olika växter och börja
afsiktligt med rotfrukterna, hvilka måste anses som de viktigaste för småbruket.
Af rotfrukter finnas flere olika arter. Vi hafva sålunda foderbetor och
fodersockerbetor, kålrötter, morötter och rofvor.
Foderbetan är utan tvifvel vår bästa rotfrukt, men kan ej odlas öfver
hela vårt land. Den har nämligen en ganska lång växttid. Därtill
kommer, att den kräfver en jord med normal kalkhalt och i god växtkraft
eller rättare jord i gammal kraft. Den går näppeligen att odla i
skogsbygder, såvida jorden icke är i mycket hög växtkraft.
Kålroten är en utmärkt rotfrukt, som går till på mera tunga jordar
i södra ocli mellersta Sverige. Den kan äfven odlas på jord, där älfven
består af krosstenslera (i Skåne kallad alm).
Moroten är också förträfflig, men ger mindre skörd än de öfriga
rotfrukterna. Därtill kommer, att den är mera svårodlad och att den under
de senare åren varit så angripen af parasiter (krussjuka, morotflugan
m. fi.), att odlingen på de allra flesta platser misslyckats.
Rofvan är en rotfrukt, som med stor fördel kan odlas inom hela vårt
land från den nordligaste till den sydligaste delen. Den är lätt att odla,
har kort växttid och går till på de mest olikartade jordar, om den blott
gödslas tillräckligt. Ingen jord är för dålig för rofvan, äfven om afkast-
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
