Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbruket, af konsulent V. Ekerot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är nykalfvad, kommer hennes förmåga att lämna mjölk att taga ut sin
rätt på bekostnad af kroppens underhåll. Ty af fodrets ägghvita bildas
mjölk, men kroppens underhåll försummas och krafterna nedsättas. Så
kan det icke fortgå huru länge som helst, utan när djuret under en tid
varit undernärdt, måste det för att kunna lefva allra först reparera och
underhålla sin kropp. Då fodrets ägghvita delvis tages i anspråk härför,
minskas mjölken ganska hastigt till en mängd, som står i lämpligt
förhållande till utfodringen. Skall man nu söka reparera skadan genom att
utfodra kraftigare, ökas mjölkmängden ganska långsamt och endast i
samma mån kroppens lidna förluster ersättas. Det blir dyrt att på nytt
få både krafter och mjölkmängd ökade.
En fråga framställer sig osökt: är en ko riktigt utfodrad därför att hon
är i godt hull? På denna fråga vilja vi svara nej. En ko kan mycket
väl vara i godt hull och ändå vara felaktigt utfodrad. Om man
ut-fodrar med stora mängder fett ocli kolhydrater, kan kon få gödhull, men
ägghvit ebristen i fodret kan vara så stor, att hon dels lämnar för liten
afkastning och dels blir undernärd i detta hänseende. Denna sak
förtjänar påpekas, då man ofta hör till och med framstående landtman
sätta kons goda liull såsom bevis för, att hon är tillräckligt kraftigt
utfodrad.
Utfodringen skall dessutom vara jämn. Stigande och sjunkande
näringstillförsel ger en ojämn mjölkafkastning. Resultatet blir alltid dåligt
för ägaren. Våra djur böra ha en så jämn utfodring som möjligt, och
vi böra vara angelägna att ej göra några hastiga eller tvära öfvergångar.
Särskildt under vår och höst göra vi oss skyldiga härtill, då vi
omedelbart öfvergå från torrfoder till grönt och tvärtom. Alla öfvergångar skola
göras så småningom, och man bör alltid, när man börjar med nya
foderämnen, vare sig det är rotfrukter, stråfoder eller kraftfoder, använda
af dem endast så småningom, så att djuret hinner vänja sig vid dem.
Äfven smakligheten spelar en stor roll. Ett foder må vara huru bra som
helst, smakar det icke djuren, blir resultatet i alla fall dåligt.
I kontrollföreningarna har man infört begreppet foderenhet för att få
en mätare på alla foderämnens värde i utfodringen. Såsom foderenhet
har man bestämt 1 kg. blandadt kraftfoder, och detta skulle motsvaras
af 2,5 kg. hö, 4 kg. halm, 10—12,5 kg. rotfrukter o. s. v. På detta sätt
har man fått en enhet för fodrets beräkning. Men denna foderenhet
har äfven blifvit en kontroll på utfodringen. Om man går ut ifrån, att
en medelstor ko behöfver 3 foderenheter i underhåll, har man vidare
funnit, att hon behöfver 1 foderenhet för hvart tredje kg. mjölk hon
lämnar. En ko, som mjölkar 12 kg. och väger 450 kg., behöfver sålunda
7 foderenheter. Ett villkor är därjämte, att en behöflig mängd ägghvita
finnes i fodret och att detta består af de mängder stråfoder, rotfrukter
och kraftfoder, som äro nödvändiga för att utfodringen skall bli
tillräckligt fyllande, saftig och närande.
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
