Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småträdgårdar och fruktodling, af trädgårdsmästare Karl Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År däremot matjorden mycket grund och hvilar på hård ogenomsläpplig
alf, och i synnerhet om den är besvärad af bottensyra, som ej
fullständigt kan afledas, är det fördelaktigare att plantera träden i jordkupor
såsom bild 9 utvisar. Dessa tilltagas ansenligt stora — omkring 3
meter i diameter, när fråga är om stamträd och för dvärgträd minst
hälften så stora — och läggas med sakta
sluttning, så att nederbörden kan kvarstanna.
Matjorden omgräfves först till sitt fulla djup,
hvarefter annan jord påföres, tills kuporna nått
nödig storlek samt 40—50 cm:s höjd i midten.
Att åstadkomma dessa genom att helt enkelt
uppskotta den kringliggande jorden är
olämpligt — däremot kan man för ändamålet
använda den jord, som bortskottas från vägarna
i trädgården.
Att på platser med grundt matjordslager och
otjänlig alf gräfva djupa gropar för träden
innebär ett svårt missgrepp, hvari orsaken till en
stor del misslyckade fruktträdsplanteringar torde
ligga. Trädet kommer då i själfva verket att
planteras i en gryta, där bottenfuktigheten och
nederbörden, om älfven är tät, ovillkorligen bli
kvarstående, hvarigenom det snart nog dukar
under. Likaså afskäres härigenom all
möjlighet för trädet att finna ny näring utöfver det
snart uttömda förrådet i planteringsgropen, ty
när rötterna inom kort nått gropens kanter, är
deras väg vidare stängd, emedan de endast i
obetydlig mån förmå växa uppåt för att i det
ofvanliggande matjordslagret finna ny näring.
Trädets ställning beräknas alltid så, att rötterna
kunna finna omedelbar väg ut i det omgifvande
matjordslagret. Som regel kan sägas, att ju sämre
och grundare jordmånen är, desto bredare men ej djupare göras groparna,
och påföres i stället mera ny jord och gödsel. Groparna få göras
nämnvärdt djupare än matjordslagret endast under den oryggliga
förutsättningen, att den omgifvande jorden sedermera genombrytes till samma
djup. Sedan jorden är tillräckligt förbättrad, igenskottas och jämnas
platsen och får ligga så till planteringen.
Denna verkställes i mellersta och norra Sverige säkrast på våren, så
snart jorden är lämplig att bearbeta, och ej senare än vid den tid, då
knopparna börja öppna sig. Höstplantering lyckas vanligen bra i södra
Sverige och kan äfven utan allt för stor risk ske längre uppåt landet
från medio af september till sist i oktober.
125
Bilcl 9. Nyplanteradt träd i
jordkupa. Tvärstrecken visa, hur
grenarna elter en sommar beskäras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
