Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småträdgårdar och fruktodling, af trädgårdsmästare Karl Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller dylikt under bandet. Stören får icke vara så lång, att den når upp
i kronan, hvilket lätt förorsakar svårläkta skafsår.
Inträffar stark torka, måste nyplanterade träd vattnas. Detta skall ske
grundligt — minst 30—40 liter hvarje gång — och är då en vattning i
veckan tillräcklig. Vattnet tömmes i en grund fördjupning rundt trädet,
hvilken fylles, så snart vattnet sjunkit undan. Jorden luckras några
gånger under sommarens lopp samt hålles väl ren från ogräs.
Urtork-ning förekommes i betydande mån genom att täcka jorden omkring
träden med gödsel eller mossa.
Alla skott, som framkomma
från rothalsen eller stammen,
afskäras vid utgångspunkten.
Fruktträdens beskärning.
Denna afser dels att gifva
trädet form och jämnvikt, så att
alla dess delar likformigt
utvecklas och erhålla
tillräckligt afstånd från hvarandra,
hvarigenom luft och ljus
kunna i fullt mått utöfva sin
välgörande inverkan, dels att få
fruktveden jämnt fördelad
öfver samtliga grenar, hvilket
främjar såväl bördigheten som
fruktens utveckling. Genom
beskärningen åstadkommer
man därjämte kraftigare
årsskott och mera stadga i
grenarna, så att dessa utan att
brytas kunna uppbära rika
fruktskördar; lämnas åter
träden obeskurna, bli kronorna vanligen oregelbundna och delvis för täta,
under det att på andra ställen onödiga luckor uppstå — somliga kvistar
växa för starkt på andras bekostnad, fruktveden bildar sig blott vid
årsskottens öfre delar, medan grenarna i öfrigt bli kala o. s. v.
Beskärningen, som sålunda har viktiga uppgifter att fylla och icke
får vårdslösas, om fullgoda skördar skola erhållas, grundar sig på
saftströmningen. Safven strömmar i regel rikligast till skottens öfversta
knoppar, som därför, om de lämnas orörda, tillväxa starkast, medan
längre ned sittande knoppar ofta förbli hvilande. Genom att till hälften
eller mer afskära årsskotten tvingas de flesta knopparna att växa ut, de
öfversta till långa kraftiga skott — växveden —, medan de längre ned
sittande bli svagare och genom kraftig beskärning efter hand utvecklas
till s. k. fruktved, som bär blommor och frukt.
Bild 10. 25-årigt päronträd pä vildstam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
