Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småträdgårdar och fruktodling, af trädgårdsmästare Karl Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning förebygger i någon mån denna sjukdom. Uppträder ytterst sällan
i ny jord eller där kål med långa mellantider odlas.
Blomkål. Borde odlas och användas vida mer än nu. Har ungefär
samma fordringar på jordmån och skötsel som hufvudkål. De tidiga
blomkålssorterna planteras med 40 cm:s mellanrum, medan sena sorter
fordra samma afstånd som hufvudkål. Lämpligast är att sätta hvarannan
planta af tidig och hvarannan af sen blomkål men då med ungefär 50
cm:s mellanrum. Är ömtålig för torka, då den bildar små värdelösa
blomhufvuden. Skördas innan hufvudena börjat nämnvärdt öppna sig.
De bästa sorterna äro »tidig dansk» och »Non pius ultra», sen.
Kålrötter. Kålroten är af stor betydelse som foderväxt, men användes
äfven i hushållet. Där rotfruktsodling bedrifves ute på fältet, såsom
fallet bör vara i hvarje tidsenligt jordbruk, behöfver man ju icke anlita
trädgårdens utrymme för dess odling. Kålrötter bli bäst i något tyngre,
lerhaltig jord och kunna antingen utsås direkt på fältet och gallras eller,
hvilket i täppan är det lämpligaste, planteras, hvilket dock ej bör ske
förrän midsommartiden, emedan de vid tidig plantering lätt bli »träiga».
Lämpliga som efterkultur till kål. »Gula svenska» äro den bästa sorten.
Lök. Såväl rödlöken som den gula »steklöken* har åtskilliga
förutsättningar för att kunna lönande odlas i småträdgårdar med lämplig
jordmån. Båda fordra god, djup, gärna något lerblandad mulljord, fri från
svårare ogräs och i god växtkraft, samt rik gödsling, helst med hästgödsel.
Som fröet gror långsamt, bör det utsås tidigast möjligt i väl beredd jord
i 6—8 rader å hvarje säng. Nedmyllas grundt, hvarefter jorden
tilltryc-kes med en vält eller en bräda, emedan lök trifves bäst i en tämligen
fast yta.
På rensningen nedlägges synnerlig omsorg, ty får ogräset en gång bli
för stort och tränga lökplantorna, äro möjligheterna för en god skörd
oftast omintetgjorda. Komma plantorna allt för tätt, gallras något —
dock är i god jord 2—3 cm:s afstånd tillräckligt.
På eftersommaren i aug.—sept. vissna stjälkarna och falla omkull.
Löken är då färdig att skörda. Är väderleken torr, få lökarna under
några dagar soltorka, hvarefter de utbredas i tunna lager på någon
luftig vind eller i något skjul för att toika ytterligare. Sedan stjälkarna
fullständigt torkat afputsas såväl de som rötterna. De minsta lökarna
frånsorteras till s. k. »sticklök», medan de öfriga användas eller försäljas.
Lök förvaras utbredd i tunna lager på en sval plats, som dock ej
behöfver vara alldeles frostfri. I sandig eller otjänlig jordmån blir löken ofta
grofstjälkig och oduglig för handeln. Af sorter odlas företrädesvis
»Braun-schweiger» och »holländsk röd» samt »gul zittauer».
För vinnande af användbar rödlök tidigare än genom frösådd,
utplanteras tidigt på våren små rödlökar, som hastigt tillväxa men blifva
odugliga till vinterförvaring.
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
