Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småträdgårdar och fruktodling, af trädgårdsmästare Karl Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torkning afsedda på trådar, då ingen särskild eldning utöfver den för
matlagning nödvändiga erfordras. Ållor kunna af enhvar med lätthet
förfärdigas. Öfver ytterramen af en margarinlåda eller annan lätt
åstadkommen träram fastnubbas ett nät af finmaskig metalltråd. Ramarna
göras lika, så att flera kunna ställas öfver hvarandra på köksspiseln.
Under hörnen på nedersta ramen läggas några tegelbitar, så att luften
obehindradt kan cirkulera. På dessa ållor utbreder man frukten eller
grönsakerna, då torkningen sker i samband med öfrig eldning. Vid
ugnstorkning måste luckan hållas öppen, så att vattnet kan afdunsta.
Af grönsaker lämpa sig för torkning dill, persilja, spenat, mejram,
färska ärter, ärt- och bönskidor m. m. Grönsaker måste i regel förvällas
något före torkningen (kryddväxter såsom persilja, dill, mejram dock
icke). Denna börjas med tämligen hög temperatur, som småningom
minskas. Torkningen är fullständig, när produkterna vid sönderdelning
ej visa någon fuktighet.
Frukt och bär torkas med synnerlig fördel. Verkställdes detta
allmännare i hemmen, skulle helt visst den betydande importen af
torkad frukt till större delen göras öfverflödig. Äpplen och päron skalas
vanligen före torkningen, ehuru detta för användning i hushållet är
öfverflödigt; kärnhusen å äpplen böra dock alltid aflägsnas. Äpplena skäras i
klyftor, som doppas i en svag saltlösning och läggas med spetsarna öfver
hvarandra (som taktegel) på ållorna. Päron förvällas samt delas med ett
korssnitt i fyra vid skaftet sammanhängande delar och ställas på ållorna
med skaften uppåt. Frukten är torr, när vid böjning eller pressning ingen
saft framkommer, men får ej torkas därhän, att skifvorna bli spröda.
För torkning duga endast fasta syrliga äpplen, ej lös sommarfrukt.
Körsbär och plommon samt blåbår äro synnerligen användbara till
soppor m. m. — blåbären besitta äfven medicinska egenskaper.
Lufttorkas först några dagar, hvarefter de utsättas för en småningom
stigande värme.
Torkade grönsaker och frukt uppmjukas före användningen i vatten.
Syltning. I allmänhet användes vid syltning för mycket socker —
vanligen samma vikt socker som frukt —, hvilket ej blott fördyrar
varan utan äfven förminskar fruktsmaken. Vid lämplig inkokning och
förvaring håller sig sylten, om blott hälften socker tillsättes, och blir
därjämte finare. Sockerlagen kokas särskildt och skummas väl tills
den »pärlar* sig, hvarefter frukten eller bären nedläggas och kokas, tills
de äro färdiga att brista sönder, hvarefter de upptagas. Sockerlagen
kokas ytterligare en kvarts timme och hälles varm öfver frukten.
Burkarna värmas väl, så att sylten kan tömmas varm i dem. Lagen
måste fullständigt täcka frukten. Öfverst, direkt på sylten, lägges ett i
konjak doppadt pergamentpapper, hvarefter burkarna öfverbindas med
samma sorts papper och förvaras på en sval men luftig och torr plats.
Visa sig tecken till förskämning eller mögel, kokas sylten ånyo.
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
