Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur allmogehem skola byggas, af arkitekt John Åkerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dier af de gamla stugorna och byggnadssätten och genom att slutligen
ordna och gruppera det uppsamlade materialet.
Skånes byggnader ha i sin planläggning och sitt stenmaterial stora
gemensamma drag, liksom däraf ock i den yttre karaktären. Inom detta
område finnas dock som i alla de följande skiftningar i detaljer och färger,
som tydligt synas vid jämförelse mellan t. ex. västra och östra Skåne.
Sydsvenska höglandet, i sig inneslutande Småland, Blekinge, södra
Öster-och Västergötland samt östra Halland, har med trä såsom
hufvudmate-rial ett karakteristiskt byggnadssätt, likväl med tydliga lokala
skiljaktigheter mellan t. ex. ö. Småland och v. Västergötland. Halland är i
kustlandet och floddalarna mera odlingsbygd likt Skåne och har därmed
liknande planläggning af gårdarna, medan virket är trä från skogsbygden.
Det är alltså en karaktär mellan de två förra. Östersjö-öarna, Öland
och Gotland, ha sina säregenheter med puts och sten, som spela stor
roll. Bohuslän visar en karaktär med något
norsk dragning, litet kärf men frisk.
Mellansvenska slättlanden vid Vänern och Vättern ha
stora gemensamma drag i såväl odling som
material och därmed i byggnadskaraktär. För
Mälaren ej derna, Södermanland, Uppland, delar
af Nerike och Västmanland, äro särskildt de
yngre byggnadstyperna gemensamma. Det är
små ofta hvitputsade stugor med brutna tak.
Bergslagen, i hufvudsak Värmland och Dalarne,
har mycket gammalt kvar af timmer,
rödfär-gadt mer än annorstädes. Där finnes något
gemensamt kraftigt i kynnet, medan man t. ex. i
Dalarne särskildt på förstukvistar och dylika
detaljer kan särkänna de olika socknarna. I
nedre Norrland har »kustlandet8 sin hufvudkaraktär uti Hälsinglands
gamla pampiga gårdar, medan »fjällbygden» äger sin tyngdpunkt i
Jämtland, där gårdarna delvis äro besläktade med Norges närmaste. Öfre
Norrland har egentligen blott kustlanden bebyggda med mindre, men dock
karakteristiska gårdar.
Dessa hufvuddrag är det, som påvisats å närstående karta, till hvilken
också ansluta sig de här meddelade 15 förslagen till nya gårdar, på samma
gång flera storlekstyper därmed framhållas.
Till tre af de största odlingsbygderna hafva förlagts projekt till bondgårdar.
För södra Sverige visas en Skånegård, för mellersta en gård i
Östergötland och för norra en i Hälsingland. Det är de tre mest
karakteristiska bygderna, hvad beträffar icke blott yttre kynne utan ock
byggnadernas inre anordning, såväl ekonomi- som bostadshusens. Af
planerna till ladugårdarna framgår den skillnad i stallskötsel, som de olika
odlingssätten ge. I Skåne t. ex. fodras kreaturen inne året om, hvilket befor-
175
Bild 30. Härbre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
