Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Abborrar på noten - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
Gamle baronen, ledd av sitt sinne för det
groteska, hade tilldelat Maria under påsklovet som
sällskap och skydd soldathustrun Kajsa Mård, en
ful, gleshårig och småskäggig kvinna. Hon kallades
Kajsa Dommadag, därför att hon gärna kom med
dunkla varningar rörande de gårdar som kunde
vänta dödsfall under året. Sin farliga kunskap fick
hon genom att gå årsgång runt tre kyrkor julanatt,
sades det. Folk skydde henne mest, men stundom
drogos de till hennes hemliga visdom.
— Bättre skydd kan flickan inte få, sade gamle
baronen och skrattade gott. Det var hans sista skämt
i livet.
Maria var ungefär lika rädd för Kajsa som för
luffaren, men det vågade hon ju icke säga den höge
herrn. När pojkarna började skria och väsnas
utanför skolhuset, fann hon det dock rådligast att väcka
sin skyddsvakt.
— Lätt di va, di tröttna väl opp, sade Kajsa
vresigt.
Men pojkarna tröttnade inte.
-— Äss du inte ger dig ut och hoppa, så tror vi
att alltihop om luffaren är påfund! skrek en röst.
— Det begriper I väl att hon höll sig väl med
luffaren först! skrek en annan för att bjuda över
i kvickhet.
— Kommer inte du ut, så kommer vi till dig!
skrek en tredje och bultade på porten.
— Nu bryter de sig in, de med, väste Maria i
örat på Kajsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
