Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Abborrar på noten - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
— Maria var alltid den första och den duktigaste,
sade han, jag blev så glad när hon kom med
tran-bär.
Men det var omöjligt för honom att få henne att
le. Hon var frånvarande, bedövad, förkrossad.
Hans ord gingo förbi henne som ljud utan mening.
I hennes själ sjöngs andra ord än hjortron och
krösen. Det var: fasa, ångest, födelse, blod och
hunger, förräderi, ensamhet, dödens trötthet. Skam.
Då slutade han tala om krösen och lade fram
pengarna för henne jämte ett kvitto som hon skulle
underteckna. När han tog emot det ur hennes hand,
slog det honom att hennes handstil var ovanligt
redig och vacker, särskilt jämförd med Daniels
kråkfötter. Han berömde hennes färdighet, och då
vaknade hon till så mycket att hon kunde berätta
att hon drivit studier för lärarinnan förra vintern.
Hon hade alltså ett intresse ändå.
— Är Maria kvar hos lärarinnan?
— Nej, det är jag inte.
— Var är hon då på lag?
— På Knekfatorpet hos Mårdas.
— A, varför det?
— Vi är lite släkt. Kajsa skyllade på fjärde
med mor.
Kajsas klankänsla var alltså så stark, att hon tog
sig an den övergivna, fast hon bara var en avlägsen
släkting till hennes fostermor.
Maria sysselsatte honom ännu länge sedan hon
haltat bort ur hans åsyn. Han fick lust att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
