Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skörd - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Daniel Skörd begav sig på vandring med
hemsocknen som mål hade han inte frågat någon
om vägen, det fattades bara. Han vek bara av på
den väg mellan Ljungheda och Gammalrödja som
han var van att färdas utan att ana att den för
över femton år sen var övergiven både av folk och
kreatur.
Trädens kronor gingo ihop över hans huvud, där
växte gräs och svamp i de stelnade hjulspåren efter
den sista vagn som gått här fram i tjällossningen.
Skogsduvor flögo upp, häpna och förnärmade, en
ormfamilj rann bort i ljungen, andra levande väsen
såg han ej. Jo, då han gick förbi en ödestuga, stack
en kviga ut huvudet genom det trasiga fönstret.
Stugan var en ruskig syn. Taket hade rasat in, ljung
och enar växte över kallgårdssängarna, den enda
kulturväxt som hållit ut var en gubbaskäggabuske
vid södra knuten. Men intet av allt detta förvånade
honom. Det stämde ungefär med de föreställningar
han där borta i Kanadas gruvdistrikt gjort sig av
hembygden. Han har där levat i en metallisk värld,
där allas tankar kretsade kring de fynd av guld,
silver, bly och koppar som gjordes eller drömdes,
en värld där något hände. Han hade sett en stad på
femtiotusen invånare växa upp ur ett tältläger, dit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
