Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skörd - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
hår var lika ljust som kvinnans, men i dess ljus
gömde sig många gråa strån.
— Sätt ner spannarna, sade han. Hon böjde
knäna så att spannarna togo stöd mot marken,
häktade av dem från oket och drog efter andan.
— Det är tungt, sade han, alldeles för tungt i
den här värmen. Hur länge har ni varit utan vatten
i år?
— Sen nån gång efter midsommar, sade hon.
Han tog oket från hennes axlar, det var så nött
så det var lent i handen, ja, det var minsann mors
ok. Han lade det på sig och häktade på spannarna.
"Nu är jag under oket igen", tänkte han. "Det är ett
ljuvligt ok, när man kan hjälpa en liten moder."
— Det var då alldeles för mycket, sade kvinnan.
— Ja, om ni menar att det är för mycket i er
belägenhet, så har ni rätt, sade Skörd. Varför bär
inte er man vatten åt er?
— Han är i Herragårn.
— Ni är det nya folket på Skördatorp?
— Vi flytte hit 14 mars i fjor.
— Och det är er man som gjort nyodlingarna?
Om han är en sån karl, så borde han kunna bära
vatten åt er, innan han går i arbete.
— Hå, varför det?
— En man skall väl vara rädd om sin hustru.
Hon skrattade.
— Vi ste upp klockan fyra i morse och stackade
ljungen på rödjan, innan han ge i dagsverke. Vi
hinde inte va rädda om varann så tidigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
