Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skörd - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
av Maria. Det var inte att misstaga sig på, fast
hon blivit gammal och rundare än förr. Det var
hennes vackra bågiga hårfäste, och hennes stora
vädjande ögon, litet tyngda av stora ögonlock. Men
varför fanns hon här?
Medan han stod där och grubblade, kom
husfadern in med den lilla flickan på armen. Esters
man var en stor, ljushårig, bredaxlad karl med ett
barnansikte, lysande av vänlighet.
— Välkommen häråt, ni har vatt snäll och hjälpt
Ester, sade han.
— Vem är detta? frågade Daniel och visade på
kortet.
— Mor.
Det gav till ett ryck i Daniel.
— Är det inte Maria Håkansson? frågade han
för att vara säker.
— Jo, så heter hon. Är hon känd?
— Ja, sen förr i världen. Vem är hon gift med?
— Hon är änka, sade Lennart kort.
"Jaså, jag är död", tänkte Daniel, "ja det var ju
säkrast så."
— Dog hennes man tidigt?
— Ja, det vet jag inte.
— Vet ni inte ?
— Ja, han var inte min far. Hon är min
fostermor. Och den snällaste mor som någon kan ha fått.
— Kommer hon hit ofta?
— Nej, inte så ofta. Det är ju en bit att gå
från skolan i Läppamåla, och hon haltar lite.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
