Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6
än. Varpå hon gav Ka sin korg att bära, hälsade
och gick.
— Där ljög hon, sade handelsmansfrun, vars
största nöje var att fastslå andras avvikelser från
sanningen. Min pojk han gick förbi Äskefällan den
dan det var biograv i Läppamåla, och han hörde
hur hon ropa: "Daniel lille, är du där? Kom in igen,
Daniel lille, inte ska du gå så kvickt från mig, när
du varit borta så länge." Fast inte rådde hon med
att hålla han kvar, det gick lika dåligt som för
tjugufem år sen. Men ställa sig, kan hon, som om
hon inte frågade efter om han kommer den veckan
eller nästa.
Alla i boden hade hört historien förut, ty frun
hade tutat den i socknens tretusen öron. Så länge
Maria ännu var för nära, sade ingen någonting.
Men när tystnadens mått var rågat, talade Erik,
yngste sonen till nämndeman i Korpagården.
— Lärarinnan ställer sig inte, sa han. Hon gör
sig aldrig nån brådska. Det vet väl jag som gått i
skola för henne. Och så prövade han den nya piska
han höll i handen så vårdslöst att snärten svävade
tätt förbi handelsmansfruns näsa.
Hon drog sig genast tillbaka: — Ja, jag tycker så
väl om lärarinnan som någon, sade hon, men i alla
fall...
Kvällen efter att detta hänt kom en montör till
Maria med en hälsning från amerikanarn att han
skulle sätta upp en radio åt henne, om hon ville
hålla till godo, licensen vore redan betald.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
