Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Jag var då säker han hade förstånd att ge sig av,
innan det kom så långt. Varför tog ni nånsin in
honom? Det var väl svårt för Ester att ha en
främmande karl i huset. Just nu. Det borde Skörd ha
tänkt på, om ni inte kom er för att säga ifrån.
Lennart försökte hela tiden avbryta henne, medan
hon talade.
— Men mor då, sade han, hör på först, innan
ni sär nåt om Skörd. Det är ju han som har hyddat
henne hela tiden.
— Vad säger du? Det är inte sant?
— Jo, det är sant vart eviga ord. Hon säger att
han skötte henne bättre än själva barnmorskan.
— Har... Skörd... skött... Ester... i...
barnsäng ?
— Ja, ser mor, när det kom på, måste ju jag resa
efter barnmorskan, och det tog sin tid. Imens satt
Skörd hos henne, och när det satte åt, fick hon ta
honom om halsen och slita och dra så bra hon
orkade.
Maria sade ingenting. Hon gick alldeles tyst
bredvid Lennart upp mot skolhuset. Hon mindes som
om det varit i går sin väntan, sina förtvivlade suckar
om nätterna. Hon mindes barnmorskans vreda röst,
när stunden var inne: varför kan inte fröken
hjälpa till det bittersta själv?
Lennart visste inte hur han skulle förstå hennes
tystnad. Det var naturligtvis icke lätt för mor att
fatta hurdan Skörd var mot dem.
"Jag får lov att förklara det", tänkte han och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
