Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rig
i hopp om att kunna övertyga henne om att hon
borde lösa honom från det avtal han underskrivit
i hastigt mod, i en stund av ädelmod som han sedan
ångrade. Han stod där nedanför backen i det evigt
minnesvärda blåa livréet med silverknappar, längre
hade icke Ka tillåtit honom att komma, ty de voro
fiender.
— Nu har jag tat reda på, sade han, vems unge
det är. Det är Antons unge i Rävagårn, och är det
inte hans, så är det la kronprinsen av Belgiens, för
inte är det min. Vicken av di som helst får betala,
men inte jag.
— Men Anton sitter ju på kriminalen, inte kan
han betala!
— Det angår inte mig. För se, jag skjutsa baron
omkring på syner i prästgårdarna vid den tiden i
fjor. Men Anton han var hemma på semester från
kriminalen, det passar precis med tiden.
Och vad det angår att jag skrivit på ett avtal,
sade han, för att förekomma Marias invändning,
så vet jag nog vem som lura mig till det, men jag
tar tillbaks at, så jag gör. Jag visste inte om Anton
då, men det har jag sport sen.
— Kan Persson ta tillbaks alla lördagsbesöken i
Nygrannagårn också?
Kusken såg att hans barnavårdsman inte låtit
beveka sig ens att diskutera möjligheten av ansvarets
förflyttande på Anton. Sinnet rann till på honom,
för han visste ju att han hade rätt.
— Vem fan kunde veta att det fanns såna djävla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
