Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
vetssak. Maria visste, att om den blev det, så skulle
han utföra den, ty sådana voro Gammalrödj aborna.
De voro mycket rädda för oerhörda saker, för
sådant som bröt mot gammal sed. Men plötsligt blev
det samvetssak för någon att göra något oerhört,
och då gjorde han det och bröt väg för ny sed.
— Om jag bara vågade tala med kyrkoherde
Björkegård, sade mannen.
— Följ med upp till Ljungheda, han är där i
dag och predikar.
— Men han kanske misstycker, han är så iver.
Han är inte som gamle prosten han, som man kunde
tala med. Han knäpper av en, innan man har börjat.
Det visste Maria. Kyrkoherde Björkegård hade
bara tjänstgjort ett halvår men redan hade han
ryktet om sig att vara svår att tala med. Utan att
man begrep det minsta vad man gjort honom, kunde
han bli sårad och brusa upp. Ingen anade att han
var så rädd om sin värdighet, därför att han var
en liten kort man utan pondus, och levde i ständig
retlighet över att han icke var en lång ståtlig prelat
som prosten Springer varit.
Som de gingo där på vägen och samtalade om det
var rådligt eller ej att söka kyrkoherden framme vid
Ljungheda, eller om han skulle bli ond och avslå
änklingens begäran bara för det, körde han om dem
i sin bil.
— Ja tänk, förr kunde en stanna en präst på
vägen, när han kom åkande, sade fjärdingsman, men
nu så går det inte längre. Jag tror jag vänder om.
V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
