Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
dem ingen hört, kommit tillbaka till henne,
översatta i daglig, påtaglig verklighet.
Ty medan hon gick där i sorgehuset, kommo
människorna. Deras tanke letade sig till henne som det
flygande fröet letar sig till den uppluckrade jorden,
där det kan få plats att växa.
Den första som kom var sonen i huset, doktor
Georg Ljunghed. Han var både värd och värdinna
vid begravningsmiddagen, de båda gamla höllo sig
passiva som de fått för vana de sista åren, då Rakel
styrde. De sutto som gäster i var sitt rum och
försökte samtala lite med grannarna, fast det gick
dåligt. De hade ingenting att säga — eller allt. Den
unge doktorn frågade Maria om hon också hört det
talet som gick om Rakel, att hon gjorde motstånd
mot att dö.
— Ja, sade Maria, och jag undrade så mycket
varför.
— Inte var det för sin egen skull, sade doktorn,
men för de gamlas. Hon besvor mig på det sista att
stanna hemma över julen. Och jag lovade det, fast
jag redan hade min amerikaresa bestämd, om, sa
jag, det inte går att skaffa någon annan att vara
hos dem. Och nu undrar jag så om lärarinnan ville
åta sig det? Se, jag ska ju till Carnegieinstitutet för
min kräftforskning, och jag har fått stipendium, så
det är nästan omöjligt att sitta hemma i Ljungheda.
Han framställde sin fråga som om han begärt en
uppoffring, och det förvånade honom ett ögonblick
att Maria blev så lycklig över hans förslag och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
