Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
den ene efter den andre, lyfte upp dem till sin
höjd, höll dem i sin hand och synade de kläder de
skulle bära, när de gingo fram till Herrans bord.
De flesta hade på sig sina nysydda läsekläder till
visning men en enda stackare gick i sina urvuxna
vardagspaltor, och han hette Daniel Skörd. Hans
mor, som nu plötsligt stod där också med sitt ok
över axlarna, sade: — Jag är fattig och betungad,
och jag litar på prostinnan. En flicka hade spunnit,
vävt och sytt sin klänning själv, hon hette Maria,
en liten en med stora ögon och bågigt hårfäste. Hon
fick ett par vingar av prostinnan, och hennes mun
darrade. Men Daniel Skörd han fick gå in till
hantverksstugan, där den gamle militärskräddaren satt.
— Obolenski! ropade Daniel i sömnen. Under alla
åren i Amerika, när han inte hade annat att
fundera över, hade han grubblat över vad det var för
rysk furste som fått ge namn åt skräddaren på
Kronobergs regemente. Nu i drömmen kom det
tillbaka. Skräddaren hette Obolenski i alla tider,
därför att översten namngivningsdagen varit
upplagd för skämt. Obolenski sydde läsekläder till
Daniel av en gammal prästrock, men vid förhöret i
kyrkan, då befann Daniel sig, o ve, i prostens röck
sådan den var, innan Obolenski klippte sönder den.
Han vaknade alldeles förfärad. När han yrade upp,
såg han läserocken hänga där på sin spik, och trodde
att det var hans konfirmationsdag. Men fast spiken
var densamma och kammaren densamma, var
kostymen en annan. Den här var inte omsydd den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
