Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
utan splitt ny. Dess make hade nu ingen av hans
forna läskamrater. Daniel kände sig outsägligt nöjd
och belåten, även med det förflutna.
Andra morgnar gick han upp i otta, stundom före
Lennart till och med. Han bar då vatten, satte på
badvatten åt den nyfödda, kokade gröt och kaffe.
Han hade även lagt matsäck åt Lennart, varför
skulle han inte kunna det? Han hade ju varit
stewart under en period av sitt liv, han hade tjänt
som kock åt ett rallarelag i Kanada. Det var honom
fjärran att skämmas över några sysslor eller att
känna sig förnedrad, när folk stirrade på honom
för att han hängde upp tvätt.
Denna morgon skulle han emellertid ligga stilla
ännu en stund. Det hade hans matmor strängeligen
sagt åt honom, när de skildes för natten.
— Ja visst, hade Skörd sagt, nu vill Ester ha
Lennart och ungarna och stugan för sig själv för
en gångs skull.
— Trams, sade Ester, men jag ska bjuda han
på kaffe, nu när jag är oppe igen.
Han hörde redan Lennarts steg där nere, han
hörde spisringarna slamra, barnets små korta pip,
liknande fåglarnas utanför. Han hörde modern
nynna för de små. Till dess att första ringningen
från kyrktornet dränkte både barnalåt och fåglalåt
for en stund.
Detta var verkligen en söndagsmorgon, sådan han
icke upplevat på tjugufem år. De sista fem åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
