Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
med inne vid dopet, och mor också, så han har ställt
Stava att passa kaffet imens.
Se där har jag ställt hans kort på byrån, mittemot
farmors.
Lennart kom nu också in.
— Dina systrar är komna, sade han. Han gick
omkring som om han sökt något, så tog han upp en
snibb av duken på serveringsbordet.
— Vi har alla era vackra dukar i bruk i dag, mor,
sade han.
Ester gick ut.
Lennart och Maria gingo i kyrkan. Det var ett
väldigt tillopp av folk, ty det hade ju sports att
fjärdingsmans Krestina skulle, fastän hon sänkt
sig, jordfästas i kyrkan som en friherrinna. Det
rådde oro och högspänning under prästens tal. Den
lilla prästfrun satt i sorgabänken bredvid den dödas
döttrar, alldeles utom sig av ängslan för hur makens
djärva angrepp mot okunnighet och fördom skulle
avlöpa. Hon fann att tillvaron beredde sensationer
även på andra håll än i huvudstäder. Det lugnade
henne lite, när hon hörde ett sus omkring sig: se,
han talar då så innerligt skönnt, så en har aldrig hört
maken på långa tider. Han sade nämligen att vi
människor skola icke mäta Guds barmhärtighet med
vår och inte tillägga honom våra konvenansbegrepp,
vilket tilltalade de sörjande. Men vad tyckte månne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
