Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
de andra, de som icke sörjde och icke väntade att
behöva sörja?
Efter gudstjänstens slut blev det en tävlan mellan
sorgehuset och glädjehuset om kyrkoherdefolkets
närvaro. Men som prästfrun icke kunde döpa barn
men väl kunde köra bil, sörja och äta middag, så
uppslöks hon av begravningsföljet. Med en
hjälplös blick på sin man satte hon sig vid ratten och
körde bort. "Nu får jag sota", tänkte hon, "för att
jag är kortklippt och inte kan sölva en väv."
Björkegård var ännu skälvande efter den
sinnesrörelse och den seger han genomgått. Han var visst
icke säker på att han vunnit förlåtelse hos alla för
att han jordfäst Krestina i kyrkan, men han hade
åtminstone kommit i kontakt med sin församling för
första gången efter ett halvt års förgäves
bemödanden.
Baron Ramsay Mustcamp hade verkligen antagit
inbjudan till Skördatorp och unga baron Douglas
måste följa med, trots sina protester.
— Om jag trodde, du visste vad du gjorde, så
skulle jag hålla dig för en tapper karl, sade baron
Ramsay till kyrkoherden, när de gingo ner mot
Skördatorp.
Kyrkoherden var genast i försvarsställning.
— Det var meningen det skulle framgått av
liktalet, att jag visste vad jag gjorde, sade han.
Men baronen hade menat något annat. Han tänkte
på de oändligt långvariga verkningar allting hade i
denna bygd. Han visste att det fanns människor i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
