Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
tro att de patriotiska fornforskare ha rätt, som
förklara att Värend varit bebott av en jättesläkt.
— Man ska se honom i arbete för att uppskatta
honom, sade baronen. En jättebörda är lagom mått
för honom. Förr i världen skulle en sådan karl ha
varit obetalbar. Han skulle ha försvarat en hel bygd
och blivit dess konung. Så nog kunde han förtjäna
att bli kung på sin egen torva alltid.
De voro framme nu. Ester stod på bron och tog
emot. Hon rodnade litet, när hon bjöd välkommen,
men verkade annars icke tafatt. Just nu syntes inga
spår av slit och moderskap, hon såg mera ut som en
konfirmand i sin svarta klänning, btyg och värdig.
Skörd var nöjd med henne.
— Min fru bad hälsa så mycket till fru
Håkansson, sade kyrkoherden.
Ester tackade höviskt, men det hörde ingen, ty
baronen tog genast fatt i frutiteln och bollade med
den.
— Ja, jag säger Ester, sade han och tog i hand.
Jag tänker inte lära om folks namn i den här
bygden. Jag säger till och med Maria som jag sa
den tiden, då hon kom och bjöd ut smultron hemma
i köket. Om jag vore Magnus i Knapagårn eller
mor Emma i Nästagårn, så inte bytte jag ut det
namnet mot herr Andersson och fru Karlsson.
— Kanske baron skulle göra det ändå, sade
Skörd, som nu kom fram och hälsade. Baron ville
väl ändå inte heta Ramsay på Askenäs? Ja, god
dag, baron, detta är Daniel på Skördatorpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
