Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i9i
prästgård i stället, föreslog svägerskan, innan Maria
hunnit svara.
Ester, som sysslade med barnen ute i köket, kände
ett styng i sitt hjärta. Men Marias svar lugnade
henne genast.
— Det är jag som ska till Ljungheda prästgård,
sade hon. När jag var där på fröken Rakels
begravning, lovade jag att vara hos de två gamla över
julen.
Ester skämdes över sin oginhet nyss. Tänk vad
farmor ändå var klok och snäll.
Daniel förstod att det var utsiktslöst att övertala
henne att avstå från det hon lovat, men försökte i
alla fall.
— Varför lovade du bort dig till de där
gamlingarna? frågade han. Det blir väl bara tråkigt.
På den frågan svarade hon inte. Hon hade intet
svar när hon inte kunde säga sanningen. Och det
var omöjligt, ty sanningen skulle ha varit denna:
Natten före begravningen upplevde jag en sådan
gemenskap med dig, Daniel, att närhet och avstånd
betydde ingenting. Vi behöva, det förstod jag, inte
vara tillsammans för att vara tillsammans. Jag kände
mig genom dig ett med hela världen, alla sorger, all
glädje voro mina, alla mödor också. Jag lovade
allting åt alla som bad mig. Så hänger det ihop.
— Nå ja, sade Skörd, det var förstås en
kärlekstjänst. Men till sommaren ska du lova att komma,
för då har vi den andra kammaren färdig.
När Ester hörde dessa ord, fylldes hennes hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
